Max och Nelsons hemsida

Söndagen den 12 februari

Vilket vackert väder idag! Vi satt och tog en fika i uterummet. GP hade ju testat semlor och bageriet som hade den goaste semlan hette Cederleüfs & Svenheimers. Efter morgonens träning (för mig) och sedan vovvarnas skogspromenad (med oss båda), tog vi en tur till Allums Köpcenter i Partille där det vinnande bageriet finns och inhandlade var sin semla. Den var god!!

I fredags var vi tillsammans med svägerskan och åt, efteråt tittade vi på Rampfeber på Lorensberg. Den var jätte-rolig. Mycket gapflabb, inte bara från oss tre utan från andra i publiken också. Vi skulle ätit på restaurant Vivaldi, men det var redan fullt när jag försökte boka bord. Vi gick istället till Merlot på Engelbrektsgatan, kan varmt rekommenderas. Liten mysig fransk bistro.

Vovvarna har dock fått sitt, även om de inte får följa med på restaurantbesök och ej heller äta semlor. Grädde gillar de båda. Just nu har vi två tikar i området som löper och det märks på båda våra. Max är ju ingen storätare, men nu äter han knappt något.

Söndagen den 5 februari

Idag var det lite varmare, bara -15 grader när vi gick upp. I lördags morse var det -22. Hundarna fick faktiskt ingen morgonpromenad, utan vi själva tog oss en tur till Göteborg och gick och tittade på det nya hotellet, "Posthotellet" (se nedan). Sedan på eftermiddagen gick vi ut med vovvarna. Nelson har fått en liten strumpa mitt på svansen. Något har tydligen irriterat honom och när vi kollade hade han slickat/bitit sig så det hade blivit ett sår. Bill rakade av pälsen precis vid irritationen och när vi inte har koll på honom har han haft ett litet bandage runt och som vi satt en avklippt strumpa på. Det ser fint och torrt ut nu, så om några dagar kan vi säkert ta bort det. Vi har haft tur med båda vovvarna, inga fukteksem alls eller några allvarliga skador.

Max är inte på Nelson längre, däremot gnyr han och när vi är ute och går i området samt skogen luktar det väldigt gott. Han har huvudet högt upp, plötsligt är han inte gammal längre (verkar han tycka), utan springer omkring och luktar. Vi märker på båda hundarna att de är mycket mer piggare än när det är varmt. Det är en helt annan fart på dem. Jag tror att de tycker att det alltid ska vara så här kallt, det är bara vi som inte vill ha det. Jag vill ha vår!

Nu har det t o m börjat snöa och jag vill inte ha någon snö när jag åker till jobbet i Borås. Restiden tar ju ännu längre tid än normalt.

Nästa vecka ska vi gå och se "Rampfeber" på Lorensberg. Vi ska gå och se den med min svägerska. Innan dess blir det en matbit på en restaurant som heter Vivaldi. Jag och svägerskan har aldrig varit där, Bill har varit där en gång. Det ser väldigt trevligt och gott ut på hemsidan.

Söndagen den 29 januari

Inget vackert väder idag inte, molnigt och kallt. Men har man hund så har man - det är bara att traska på. Vovvarnas trivs dock. Gamle Max blir både blind och döv när vi är i skogen. Han går ju alltid lös och nu har han tydligen bestämt sig - han varken ser eller hör oss. Han nosar och går sina egna vägar. Vi har ju alltid gjort så att ropar vi "kom", då är det tillåtet att inte komma med en gång, men ropar vi "hit", då ska de komma med en gång. Men nu "hör" Max inte det längre. Han vänder mot oss när vi ropar "hit",  men "oj vad det luktar gott här, måste stanna en stund", sedan kommer han. Det borde ju lukta mindre gott när det är snö, men tydligen inte. När han springer omkring och nosar, då märks det inte att han är en gammal hund (fyller 8 år i maj). Däremot hör man det på flåset. Han flåsar mer än vad han gjorde förr och är lite stel när han ska lägga sig ner. Fast idag har han retat Nelson. Fick för sig att Nelson var en flicka. Nelson vågar inte göra någonting, så husse och matte får ingripa. Däremot om Nelson skulle göra så på Max, så säger Max till! Max är fortfarande herre i huset.

Idag var vi på bio på dagen med min syster och man. Vi såg en fransk film som heter "Små vita lögner". Den var bra - den var både rolig och ledsam. Förra veckan såg vi på "Simon och ekarna" med svågern och svägerskan. Båda filmerna kan rekommenderas.

Efter bion idag tog vi en fika på stan och jag köpte mig ett halsband som jag hade spanat på dagen innan. Så kan det gå.

Måndagen den 23 januari

Söndagen bjöd på fint väder som synes. Vi tog en tur runt Skalmered och sedan in i skogen. Den tar ca 1,5 timme men vi tog det lugnt, stannade och fotograferade med jämna mellanrum, vilket gjorde att vi var ute i 2 timmar.

Annars har inget speciellt hänt med vovvarna hemma. Max fäller. Jag tror att Bill borstat bort hans underhull - det blev jättemycket. Nelson fäller inget alls. Sådan skillnad det kan vara.

Läste i GP att en hund hade stuckit från sina ägare här i Landvetter. Tiken hade synts i Landvetter centrum bl.a., hoppas att hon kommer till rätta. Nu är det kallt ute - stackars hund.

Lägger några mer bilder från söndagens promenad här under:

Fredagen den 13 januari

Så var det dags igen... Max spydde upp en "korv" av gräs. Vet inte vad det är med honom. Dissikerade spyorna för att leta efter främmande föremål, men icke denna gången.

Han äter bra, bajsar bra är glad och pigg. Klart att han har haltat ett par dar så han har ju inte fått sina promenader, kanske är han sur och spyr i protest.

Hursomhelst har ju Nelson fått lite extra tid på promenaderna nu. Idag gick han okopplad mesta delen i skogen och vi tränade lite kommandon. Tror att han trivdes med det, han är så pigg och rapp när jag ger kommandon jämfört med Max som funderar nån minut varje gång innan han lyder.

Underbart väder idag, behövde inte spola av Nelson efter promenaden.

Tisdagen den 27 december

I söndags var Max lite orolig. Det började väl redan på dagen då han åt gräs frenetiskt under promenaden. Senare på kvällen smackade han och  var orolig. Nåväl inget hände och han verkade pigg och glad på måndagsmorgonen. Rosangela och jag åkte till stan för att titta lite på annandagsrean.

När vi kom hem rusade Max ut, jaha tänkte jag nu har han kräkts (han brukar göra så de få gånger han kräkts inne). Mycket riktigt på parketten låg en jättegräskorv i spyan. När jag kikade på innehållet (gör alltid så för säkerhets skull) såg jag något som såg ut som en bit av ett revbensspjäll. Men det var det icke. Det var en TVÅL! Hur sjuttsingen han har fått i sig en tvål fattar jag inte men det var det. Förklaringen kanske var att det var min galltvål som på något sätt trillat ner på golvet i tvättstugan. Max som är så kräsen och knappt äter levergodis. Såg sen på innehållsförteckningen att den innehåller bland annat oxgalla. Kan vara det som lockat honom. 

Annars går allt sin gilla gång, försöker röja i garaget, för där har samlats en hel del under åren. Blir att åka till återvinningsstationen med en fullpackad bil.

Och snön lyser med sin frånvaro....Den nya snöslungan står oanvänd i garaget.

Lördagen den 10 december

Vädret varierar. Bilden är tagen den 6 december. Då fanns det snö i skogen. Idag fanns det inte ett snökorn. Däremot regn- och blåsväder.

Ut går man i alla fall. När vi började närma oss skogen stannade vi och pratade med en granne. Jag går fortfarande med Nelson och när jag vände mig om, såg jag att det kom ett par med vovve. Vovven heter Abbe (blandras mellan labrador och bordercollie) och är som namnet säger, en hane. Jag gick ner i diket för säkerhets skull. Nelson är som ett spaningsflyg som man har tryckt på knappen "målsök". Det som gladde mig, var att han morrade inte, däremot hjälper inte "stinkepinnen", han fullständigt skiter i den. Han SKA titta på Abbe och inget annat. Han gnyr/skäller och vill stå på bakbenen. Jag hade fullt sjå. Fick ner honom några sekunder, när jag sa "sitt", men Nelson har fortfarande fokus på Abbe. Det är inte långt mellan diket och dem. För ägarna stannade och pratade med Bill och grannen. Sedan slutade Nelson att försöka stå på bakbenen, men ville gärna fram, vilket han inte fick. Jag ska träna på gymmet i morgon (vet inte om jag behöver träna någon armstyrka faktiskt). Hur som helst, Christian och Anna (Abbes ägare) frågade om vi inte skulle gå i skogen tillsammans. Jag sa ja, men sa till Bill att vi byter hund, jag tar Max. Så vi gjorde så. Kanske fel, men Bill har mer armstyrka än vad jag har. Vår kära Max är underbar. Det är tur att vi fick honom först. Gulle-Nelson (för det är han) - hade vi fått honom först, hade jag nog inte velat skaffa en till. Jag och Max går och Abbe går, han luktar på Max och Max bryr sig inte, lugn som en filbunke. Hör Nelson bakom mig som går med Bill och Christian. Dock inget morr, men gny och han vill fram! Bill fick jobba (men han är starkare än jag är).

Efter en stund frågade Anna och Christian om de fick släppa Abbe. Helt ok för oss, sa vi. Abbe ville hälsa på Max igen, inga problem. Däremot var Abbe lite räddare att hälsa på Nelson. Jag tror att Nelsons gnyande och skällande gjorde honom lite försiktig. Sedan fick Abbe ett ryck. Började skälla och sa förmodligen "ska vi leka jage?". Han sprang iväg, snurrade runt. Max går som vanligt, Nelson blir helgalen och vill med, inget argt. Bill fick jobba.....

45-minuterspromenaden gick på 35 minuter. När vi kom ut från skogen, gick Nelson lugnt. Om vi går med dem någon mer gång tar jag honom, fast med halti på, jag flyger som en vante annars.

Imorgon på Friskis och Svettis blir det nog armarna som tränas i alla fall.

Lagt några kort till under Lanzarotebilderna, tagna med Iphonen.

Måndagen den 5 december

Så var semestern slut och första arbetsdagen började bra. Glashalt på motorvägen till Borås. När jag kört förbi avfarten till Landvetter flygplats och närmade mig avfarten till Skene låg den första bilen i diket. Jag körde i 70-80 km i timmen hela vägen till Borås. En timme för att köra till jobbet!

Semestern var underbar. Vi hade vackert väder hela tiden. Tur att man har en svåger och svägerska som "tvingar" med en på resor. Fast nu tycker jag att det snart är dags för dem att följa med på en bilsemester, t.ex. till södra Frankrike. De har hälsat på oss tidigare när vi varit där.

Vi har lagt ute lite bilder från Lanzarote under en egen flik.

Vovvarna var jätte-glada när vi kom hem. Christoffer och flickvännen har passat dem bra. Johan har hjälpt till de kvällar Christoffer har jobbat. Men husse och matte är bäst. Denna vecka ska Max på återbesök till veterinären, cortisonkursen är avslutad och han haltar inte.

Onsdagen den 23 november

Inget speciellt har hänt. Max är nu inne på utfasningen av cortisontabletterna. En av fördelarna med cortisondosen är att han fått MATLUST! Han äter fortare än Nelson. Stackars Nelson som brukar få äta upp det som Max har lämnat, får inget alls nu. Sedan har Max hälta gett med sig. Lite flåsig, men pigg och glad.

Förra helgen var vi på besök på ett hundpensionat i Ubbhult Soläng hette det, www.hundpensionatsolang.se. Vi hade fått tipset från Maria A. Ägaren själv hade bl.a. en leonbergerhane. Det såg väldigt bra ut, hon visade oss runt och vi hade med oss Max och Nelson. Sa som det var också, att jag helst inte vill lämna mina hundar på något pensionat, utan förlitar oss så mycket det går på våra söner. Men man vet ju aldrig. Jag skulle vilja bila i Europa igen till sommaren (fast å andra sidan båda vovvisarna har EU-pass, så de skulle kunna åka med). Vi får se. Funderar dock på om vi ska lämna dem där en helg (fast vi inte åker bort) bara för att prova på. Det blir till våren isåfall.

Snart närmar sig resan till Lanzarote! Här hemma blir det fullt, rotweilern Zeta håller vovvarna sällskap tillsammans med våra killar och Zetas matte. Skulle vilja se den som vågar komma hit....

Uppdaterat under "Nya projekt", dvs. Bill har. Hans älskling i garaget ser snyggare och snyggare ut..

Onsdagen den 16 november

Idag blir det inte mycket skrivet. Har bestämt mig för att komma i säng till kl 23.00, vilket innebär att jag har knappt 5 minuter på mig. Har lagt ute lite kort från söndagens leonbergerpromenad på Marstrand, se flik under Leonbergerträffar. Mer kort finns utlagda på Facebook.  Vi blev totalt 20 leonbergers med mattar och hussar.  Det var lite gråmulet, men inget regn. Nelson fick vi tyvärr lämna hemma, för han hade haltat rejält dagen innan. Fördelen var att det blir lättare att fotografera när man bara har med sig en hund. Vovven som leker så glatt på kortet hade åkt från Jönköping med sin matte och husse för att vara med på promenaden.

Tack Maria för en jätte-trevlig dag!

Nästa leonbergerträff blir den 18 december med samling på Heden för promenad och titta på julskyltningen. Helst ville Maria att vi skulle ha släde kopplat till hundarna, men det förutsätter nog snö... Vem vet.

Lanzaroteresan börjar närma sig, hoppas vädret håller i sig. Kollade på MSN och det är 21 grader på dagen. Vis av erfarenheten tas en varm tröja med för för säkerhets skull. Svägerskan har lovat att ta med sig ett spel. Vi brukar sitta och spela på kvällen efter vi har vi varit ute och ätit samt tagit en promenad (förhoppningsvis i den varma kvällsluften).

Tisdagen den 8 november

Max har påbörjat sin cortisonkur, 2 tabletter i 5 dagar, därefter 1 tablett om dagen i 10 dagar. Sedan 1 tablett varannan dag i 10 dagar. Efter detta ett återbesök hos veterinären.

Bill håller på att lägga in lite kort från vår Köpenhamnsresa. Ligger under en egen flik (det kommer fler kort). Vovvarna hade det bra med Christoffer samt hans flickvän och vovven Zeta.

Sedan har vi (skyller på svågern och svägerskan) idag bokat en resa till Lanzarote om några veckor tillsammans med dem. Så det blir att flyga igen, säger den flygrädda Rosangela.

Fredagen den 28 oktober

Idag har Max varit hos veterinären. Tidigare har han haltat lite då och då. Inget konstigt egentligen, för han får fnatt hemma i bland, när man kommer från jobbet. Då springer han (gammal som han är) runt, runt. Hältan har försvunnit efter 1-2 dagar. Men sista månaden har hältan hållt i sig. Bill ringde därför till Västra Djursjukhuset och fick en tid idag. Han fick samma veterinär som vi hade till Nelsons atros. Kan sägas att nu haltar Max inte lika mycket, men som sagt det har suttit i en hel månad.

Hon kollade igenom leder och han fick springa fram och tillbaka. Sedan kände hon på kotorna i tassarna. Två tår på varje framtass ömmade när hon böjde på dem. Röntgen visade dock inget. Bill nämnde också för henne att Max flåsar, ibland väldigt tungt, så de tog även en lungröntgen på honom. Det visade heller inget, mer än att Max har kommit till åren. Usch, fy. Han röntgades utan något lugnande medel. Tassarna gick väl an att röntga, men han skulle ligga på rygg när de röntgade lungorna och det gillar inte Max! Till slut lyckades Bill och veterinären få honom lugn. Hade det varit Nelson hade det inte varit några problem att lägga honom på rygg.

Max får nu cortison för kotledsinflammationen och ska på återbesök om 3 veckor. Det blir koppelpromenader på jämnt underlag så att han inte belastar tålederna. Stackars Max som älskar att gå lös i skogen.

Bilden är tagen i början av veckan, det var mycket päls att reda ut som synes. Nelson fick sitt dagen efter, men han fällde inte så mycket.

Maria har kallat till Leonbergerpromenad, den 13 november i Marstrand. Sedan ska vi göra stan "osäker" igen strax innan jul. Den 18 december träffas vi på Heden och tar en tur på Avenyn och sedan ner till Nordstan. Förhoppningsvis slår vi rekord i antalet leonberger. Förra gången när vi gick på tur i stan var vi 20-25 leonbergers - det var ståtligt!

Nästa helg (tagit ledigt på fredagen) åker vi till Köpenhamn. Chrille är hemma med hundarna och får hjälp av Johan.

Lördagen den 15 oktober

Vilken underbar dag idag. Jag skulle egentligen tränat spinning i morse, men avbokade platsen och följde med ut på en morgonpromenad med Bill och vovvarna istället. Solen sken, det var jätte-vackert i skogen. Mötte skogsbonden i jaktkläder, han berättade att den sista älgen var skjuten så deras jaktkvot var nu slut, vilket innebär att man kan gå som man vill i skogen igen. Sedan tog vi en tur till stan (utan hundar), fikade, köpte vår elektriska kaffekvarn, modell större. Åkte hem, rensade i trädgården.

Hade bjudit hem min syrra med man på kvällen och de fick testa middagsmat som vi hämtat från tidningen Må Bra's hemsida. Var nämligen på en föreläsning i onsdags, där det tipsades om just deras receptsamling på nätet (man behövde inte vara prenumerant för att komma åt detta). Vi bjöd på fläskfile (med kryddblandning) inlindad i parmaskinka. Till detta var det råstekt tärnad potatis med kantareller och lök. Till efterrätt var det björnbär/hallon och en avokado/mango-mousse med citron och flytande honung. Vi hade aldrig gjort detta förut, det var väldigt gott. Det här ska göras flera gånger, så gott var det. Kanske testa på svågern/svägerskan nästa gång och höra vad de tycker? Om en vecka åker de till Lanzarote - de frågade om vi ville följa med, men tyvärr fick vi tacka nej denna gång. Har lite problem hur vi ska lösa det med hundvakt denna gång. (Jag som är harig med att lämna dem till hundpensionat). Killarna har ingen möjlighet med så kort varsel. Så det får bli nästa gång de åker, då SKA vi med!

Förresten, Må Bra's hemsida hette http://recept.mabra.com/.

Bill ska köpa en motorcykel till...., samma sort som den motorcykel som Johan kraschade med, dvs. en racer. Kan sägas att det är ett renoveringsobjekt. Personen som har haft den kraschade dock inte lika våldsamt som Johan. Enda kravet jag har ställt är att Johan inte får köra den. Nu är jag dock inte säker på att han skulle vilja det ens, men det får han inte. Man har bara tur en gång, inte mer. Bill har köpt den till sig.

Får se vad vi hittar på i morgon.

Lagt ut lite mer kort från dagens promenad på Facebook.

Söndagen den 9 oktober

Spöregnar just nu. Annars har både lördagen och söndagen haft ok väder. Det blev lite senare middag idag för vi var på bio och såg Rickard Huberts film "En enkel till Antibes", den var bra, både rolig (mest) och lite sorglig. Det var fullsatt i salongen.

Idag fick Max stanna hemma när vi gick ut på promenad. Han började halta igår igen och därför blev det ingen promenad för honom, utan han fick vackert vara hemma till hans stora förskräckelse. På måndag börjar älgjakten så det blir inga promenader i skogen, utan det får bli på vägarna här istället.

Söndagen den 2 oktober

Idag har vi varit på Leonbergerpromenad i Änggårdsbergen. Maria hade kallat till träff längst in på Gruvgatan i Högsbos industriområde. Därifrån gick vi i samlad tropp in i Änggårdsskogen.  Jag tror (glömde att räkna) att det var 13 leonbergers och en njuffe (New Foundland). Av dessa var det 5 hanar inklusive våra. Jag gick med Nelson, vilket innebär att Bill får ta ryggsäcken, kameran och Max. 

Det var första gången vi gick i Änggården. Jag skäms riktigt, vi har aldrig varit där. Det var så vackert. Mycket folk som gick eller sprang, montainbikecyklister, andra hundägare. Vovvarna fick många intryck. Maria hade tips på aktiveringslekar för hundarna. T. ex. gömma hundgodis i buskar så att hundarna fick nosa fram det. De fick också klätta upp på bänkar (de som ville). Det fanns många promenadstigar och vilken utsikt det var när vi gick längst upp på bergen (eller vad man ska kalla det). Efteråt fikade vi vid bilarna.

Nelson gav inte till ett endaste morr. Nu söker ju jag inte upp andra hanar i och för sig, men vi gick en stund bakom Maria som hade hanen Nicko och tiken Socker. Det var inga bekymmer. Nelson vet att han har en hane framför sig, men försöker inte springa i kapp honom. Efter oss hade vi då också njuffe-hanen, som heller inte gillade hanar. Så vi var omringade, men det gick så bra så. Det var skoj. Tack Maria för en trevlig träff!

Har lagt upp en ny flik under Leonbergerträffar som heter " Änggården 2011-10-02". Fler kort ligger på FB.

Söndagen den 25 september

Vilken underbar helg, så vackert väder. Eftersom Max har haltat har han inte fått sina promenader. Idag fick han följa med, dock i koppel (vilket han heller inte gillar).  Vi släppte honom först i skogen, men han blev alldeles för yster och man såg en tendens till haltning, vilket innebar koppling. Jag och Nelson har inte mött några han-hundar på länge, enbart löptikar och han är så duktig. Jag har hållt kopplet löst och sagt till honom "fot". Han gnyr och går förbi flickorna. Han känner ju att jag är lugn (det värsta som händer är ju att han går till dem, till skillnad om det varit en han-hund). Tänk om jag kunde ha sådant löst koppel när vi går förbi en han-hund?

Igår fick Nelson följa med oss till stan. Det gick bra. Vi tog en fika på DaMatteo. Foton från den promenaden ligger på Facebook.

I eftermiddags var vi och hämtade vår nyinköpta tavla. "Lätt på foten" heter den och konstnären heter Pernilla Stappe. Hon gör färggranna, glada tavlor - vi gillar henne. Hennes hemsida är www.pernillastappe.se. Nu ska den hängas upp.

För övrigt har vi jobbat i trädgården (hundarna hjälper till), beskurit vårt fläderträ, tagit bort vår gamla "lejontrappa" och håller på att anlägga ny sådan. Bilder från detta kommer att läggas under fliken "Nya projekt", men det får Bill göra i morgon.

Det fina vädret ska tydligen bestå hela veckan, det skulle vara bra för det blev ingen mc-tur i helgen...

Torsdagen den 22 september

Kom hem vid åtta-tiden från jobbet idag (eller ikväll ska man väl säga). Vovvarna mötte mig i trädgården. Vår käre Max har haltat några dagar nu. Han har fått Rimadyl och nu verkar det som det är över. Bill har känt och klämt på hans framben, men det ömmar inte. Han har haft det här till och från de senaste åren, men det går över lika fort som det kommer. Som dagsläget är nu avvaktar vi med veterinärbesök för det verkar vara på tillbakagång igen. Han fick ingen promenad idag, eftersom han haltade efter promenaden igår. Max gillar promenader! Så när han mötte mig när jag kom hem satte han huvudet på sned och gjorde stora ögon samt gnydde. Det är hans sätt att säga "Ska vi ta en promenad?", vilket hans matte inte gjorde.

Fredag i morgon, tänkte flexa ut lite tidigare från jobbet och ta en skogspromenad med vovvarna. Lördag morgon har jag bokat mig på ett spinningpass kl 09.45. Kan nämnas att jag har inte lyckats komma upp tillräckligt tidigt övriga lördagar för att kunna gå på detta pass. Men nu ska jag upp.

Maria har ordnat leonbergerpromenad igen. Det blir den 2 oktober, så jag hoppas verkligen att haltande Max är frisk (fast det tror jag), så att vi kan gå med. Alternativet är att han får vara hemma medans vi tar Nelson med oss.

I veckan var vi på bio och såg Woody Allens film "Midnight in Paris". Det var en gullig film. I vanliga fall är jag inte så förtjust i hans filmer, men denna var ok.

Nästa vecka är det premiär på Rickard Huberts film "En enkel resa till Antibes" - den ska vi också gå och se.

Söndagen den 18 september

Eftersom vi var för lata att ta bilen och åka till något annat ställe och promenera med vovvarna gjorde vi så att vi tog en lite annorlunda väg i skogen. Det har vi gjort förut, men eftersom bonden har gjort ett kalhygge där, har vi dragit oss för att gå just den vägen. Det är inte lika roligt, men det är bara en bit och sedan går man i skogen bland mossa och stenar och små upptrampade stigar. Så vi gjorde så. Det blev bra träning för både Max och Nelson. Nelson är ju inte lika graciös som Max, men han fick klättra lite här och där samt göra en del små hopp. Vi vill ju inte att han ska belasta sina knäleder för mycket. Det luktade väldigt gott i skogen och vi såg älgbajs lite överallt, men inga älgar. Efter en timmes promenad började vi närma oss slutet av skogen igen samt började närma oss villaområdet. Då upptäckte Bill att han tappat Max koppel (Max går ju alltid lös i skogen, vi tar av honom kopplet så fort vi kommer in i skogen). Om jag nu får vara lite grinig så är detta koppel nr 2 som "vi" tappat i skogen. Det förra hittade vi aldrig.

Vi vände och gick samma väg tillbaka. Vovvarna blev jätte-glada, fast lite fundersamma. Kopplet hittade vi precis när vi skulle börja gå över kalhygget. Totalt blev det 2 timmar i skogen. Men vädret var perfekt så det gjorde inget. Ångrade dock att vi inte tagit en termos med kaffe med oss.

Efter lunch åkte Bill och jag iväg till stan. Jan Lööf (Skrot-Nisses pappa) hade utställning på Konstmuséet (www.konstmuseum.goteborg.se). Det var andra dagen av utställningen. Lite kö för att köpa biljett, men det gick rätt så snabbt. Sedan drog vi oss ner till nordstan för att lämna in vårt relativt nyinköpta objektiv (Tamron 18-270). Vi köpte det i juni och har inte blivit riktigt nöjda. Det strular helt enkelt, låser inte fokus. Först trodde vi att det var ett handhavandeproblem, men vi båda upplever samma. Så nu lämnade vi in det och så får vi se om tillverkaren hittar felet. Tur att vi inte sålde det andra objektivet, Nikon 55-200. Det, tillsammans med normalobjektivet, får duga så länge.

Vi hade ställt bilen vid Götaplatsen och promenerade ner till nordstan. Tog en fika på Mauritz Kaffe, som har börjat med söndagsöppet. Kors i taket! Han har aldrig haft öppet på söndagar förut. Det passade fint eftersom det var på vägen. Efter inlämningen av objektivet gick vi tillbaka till Götaplatsen och tog bilen hem. Synd att man inte hade på sig en stegräknare idag. Det hade nog blivit många steg.

Om ca 2 veckor ska vi gå på Stadsteatern och se Påklädaren med Sven Wollter och Thomas von Brömsen. Den hade fått bra kritik och ska vara rolig. Vi ska gå med min syrra och hennes man. Innan föreställningen ska vi äta på teaterrestaurangen. Det har vi aldrig gjort förut. Få se hur maten smakar. Hoppas också att någon av våra söner kan vara chaufförer...Annars är det nog min tur att köra, tror jag.

Sedan var det länge sedan vi var i Köpenhamn... - hm, kanske kan få sönerna att vara hundvakter en fredag-lördag.

Söndagen den 11 september

Inget speciellt med vovvarna denna veckan. Hundpromenader som vanligt. Max har haltat lite, det händer ibland. Han har dock ingen artros som Nelson. Nelson har dock varit ok. Har lagt in en ny sida från skogspromenadens försök till att fotografera hundarna (se "Så här kan det se ut - fotografering av Max och Nelson"). Det är banne mig inte lätt att få båda hundarna att titta framåt samtidigt. Tycker faktiskt att Inger-Marie (Max pappas matte) borde ta sig en tur från Norge och visa hur man gör. Hon tar alltid så fina kort på sina vovvar.

Var i stan i dag och tog en fika på Da Matteo. Ångrade sedan att vi inte tog med vovvarna på detta. Det var en perfekt dag för att ta med två leosar till stan. Sedan skulle vi också hunnit ta en tur med våra motorcyklar, vilket vi inte hann. Bill har installerat nya headset  i våra mc-hjälmar så vi kan prata obehindrat med varandra när vi kör. Hade en äldre variant tidigare med sladdar och kablar. Det får bli nästa helg (om det är fint väder alltså) för motorcykeltur.

Söndagen den 4 september

Idag var det Leonbergerpromenad i Gunnebo. Maria hade denna gång som tema "Spår". Vår instruktör var Christina som berättade för alla intresserade (vi var ca 23 leonbergers med husse/mattar). De som ville fick testa.

Denna gången fick jag med mig Christoffer på promenaden. Bill fick vackert stanna hemma. Kan ju berätta anledningen också. Vi var i stan igår och käkade lunch med sönerna samt Johans flickvän/sambo. Efter lunchen tog vi en fika på Berzeli Choklad. De har öppnat ett fik på andra våningen hos Almedals Textil, Korsgatan/Kungsgatan. Vi beställde fika och tog några goda chokladbitar till. Vi satte oss där de hade en upphöjning av golvet (ca 15 cm), jag och Bill satte oss på caféstolarna, övriga i soffan mot fönstret. Vad som hände vet jag inte rikigt, men Bill satt tydligen för nära kanten med stolen och när han ändrade ställning, så välte han. Han föll med stolen ner från avsatsen, välte med sig ett par stolar och slog i ett cafebord där också. Han satt dock kvar på stolen, slog tack och lov inte i huvudet. Har fått någon sträckning förmodligen. Vi tog det lugnt och han lyckades gå en bit, men sedan fick jag hämta bilen på parkeringen och åka och hämta honom. Därför följde han inte med idag på promenaden, han har lite svårt att gå och sitta.

När Christoffer erbjöd sig att följa med på leo-promenaden sa jag till honom att vi kan göra så att vi bara tar med Max, så blir det lugnare, men snälla Christoffer tyckte synd om Nelson och erbjöd sig att gå med honom. Det gick bra. Fick mig en "gliring" av Maria som undrade vilken hund jag gick med (fel hund alltså), så jag fick bekänna att jag fegade och tog Max. Det blev ett morr för Nelson under träffen, men det löste Christoffer. Kan sägas att Christoffer kollade inte att det var en han-hund, utan Nelson gnydde och ville hälsa på hunden som stod ganska nära honom. Mannen som hade hunden sa heller inget och Chrille frågade inte utan lät Nelson nosa på "henne". Då kände Nelson att det inte var en tik och gav till ett argmorr, men Chrille var snabb och drog honom bakåt. Mer var det inte. Lagt upp en ny flik "Gunnebo" under "Leonbergerträffar, där finns det lite kort från dagens promenad.

Det var mycket trevligt och ett stort tack till Maria och Christina!

Kan berätta att nu ikväll tog Nelson och jag en skogspromenad själva!! Det gick bra, mötte bara tikar i skogen. Det var nog 2 år sedan jag gick ensam med Nelson.

Torsdagen den 25 augusti

Tyvärr har vi varit dåliga med att ta utebilder på Max och Nelson. Därför blir det ett "inne-kort" på Nelson med mig, taget för någon vecka sedan. Jag hade varit ute och sprungit och hade ingen lust att åka ner till gymmet, körde hemma-varianten istället. Det gillar Nelson. Lägger man sig på golvet vill han gärna vara med som synes och helst ligga på.

Igår duschade Bill vovvarna. Det var länge sedan vi duschade dem - så det var dags. Bill har klippt till en matta som han lägger i duschen när vovvarna ska badas. Det blir inte så halt och de känner sig tryggare. Sedan tog Bill en lång promenad med vovvarna så att pälsen skulle luftas. Det luktar schampo av dem. Det roliga är att de går och nosar på varandra.

Huset är nu färdigmålat. Det som återstår är garaget (tas till våren) och utegrillen. Utegrillen ska vi hinna med innan snön. Det är ju inte så mycket att måla. Projekt "trädgårdsslänt" pågår. Ska också bli klart innan vintern. Har lagt några kort under "Nya projekt".

Söndagen den 14 augusti

Blev en mc-tur idag. Färden gick mot Lygnern, ner till Fjärås, tog en "tjuvfika" hos några vänner. Hann precis dit innan regnet kom. Det öste ner. Men vi hade tur på hemvägen - det lugnade ner sig med regnandet.

Igår var Nelson jätte-duktig. När vi kom ut från skogen kom ett par med sina två schnauzer-hanar. Nelson och jag gick åt sidan och ställde oss i skogsbrynet. Som syns på bilden höll han koll på de små vovvarna. Paret gjorde så att de stannade en bit ifrån och där lät de sina hundar sitta och prata med dem. De berättade att den yngste av hundarna var lite orolig vid möten så de ville gärna träna honom. Max satt ju lös vid vägkanten inte alls långt ifrån dem. De höll väl på med sina hundar i 5 minuter lite drygt. Då hade Nelson tröttnat på att hålla koll på dem och lagt sig ner i gräset.

Imorgon (om det inte regnar) ska vi till Liseberg och lyssna på Oskar Linnros. På fredag kommer Orup till Liseberg, och då ska jag dit även om det regnar. Bill följer med (varken han vill eller inte).

Trädgårdsarbete pågår, vi har med förenade krafter slitit med buskarna i slänten. 2/3 är klart. Målningen är ännu inte helt klar. Bill tar det efterhand som vädret tillåter, 2 dagars arbete återstår. Förmodligen målas garaget nästa år istället. Vi tror inte "vi" hinner det i höst.

Tisdagen den 9 augusti

Sista semesterdagen! Får alltid lite ångest, nu måste man lägga sig i tid (nattmänniska som jag är). Jag är alltid dödstrött på morgonen - men det går. Till middag gjorde vi grillspett och öppnade en flaska vin. Vovvarna låg och spanade ner mot grannen. De hade besök av en familj som hade med sig en löptik och en hane. Nelson var i sitt esse. Men han skötte det bra. Kan sägas att grannens besök hade bundit sina hundar vid husets entré så de kom inte fram till staketet. Kortet visar hur Nelson spejar.

Morgonpromenaden med Nelson idag gick utmärkt. Vi mötte en av områdets hanar, men då gick jag och Nelson in en bit. Han fick sitt "testikel-godis" (illaluktande och gott för honom), slafsade i sig det på några sekunder och gjorde ett litet hopp (jag hade faktiskt glömt att ge honom kommandot "sitt") samt ett skäll. Inget morr, men det blev ett hopp så jag fick hålla emot lite, men helt ok. Sedan mötte vi en samojedhane i skogen. Vi gick in ett bit i skogen och där fick han sitta. Samojeden tittade på Nelson och Nelson tittade tillbaka, men det kom varken skäll eller hopp från Nelson. Nelson fick jättemycket beröm. På vägen tillbaka, eftersom jag tyckte att vovvarna och Bill gott kunde gå med mig på min "springrunda", mötte vi samojeden igen. Det funkade bra. Vi har två helt olika personligheter till hundar. Max kan man bara sätta ned, vid vägkanten (han är ju alltid lös i skogen). Där sitter han och samojeden med matte går förbi, Max tittar inte ens på honom. Nelson och jag går en bit ifrån, Nelson gör allt för att titta. Goa hundar båda två är de.

Vi var i stan också idag, tog en fika. Nu blir det lördagsbesök hädanefter. Det är nackdelen att jobba i Borås. Jobbet är jätte-roligt, men det är inte Göteborg. Fyra år nu i höst har jag jobbat där. Hoppas dock att vintern blir bättre (dvs. inget snöoväder i år) detta år. Det har ju tagit mig evigheter att köra dit.

I september blir det leonbergerträff igen. Denna gång ska vi till Gunnebo slott - ska bli trevligt.

Lördagen den 6 augusti

Om det är en Leonberger är vi inte säkra på, men det var den hund som närmast liknade en leonberger. Vi hittade den i en liten dansk by. De hade mängder av olika skulpturer, stora som små. I bilen därifrån hade vi med oss 2 lejon, denna hund och en liten fågel. Hunden ser inte stor ut i jämförelse med Max, men var tung! Alla djur är nu utplacerade i trädgården. Lejonen står temporärt placerade vid uterummet. De ska sedan stå vid sidan av vår trappa ner till andra delen av trädgården.

Det var trevligt i Danmark, vi hade tur med vädret. Första övernattningen gjordes på Rungsteds gård på Strandvejen mellan Helsingör och Köpenhamn. Andra övernattningen skedde på Lunds hotell i Bogense, ett jätte-fint litet hotell på nord-fyn, se www.lundshotel.dk. Man kan ta med hundar dit, ett av rummen är djurtillåtna. Nu hade vi dock inte med Max och Nelson, de hade det nog så bra här hemma med Christoffer. Vår lilla minisemester avslutades hos Bills syster Vivi i Danmark - det var trevligt.

Som vanligt blev vovvarna jätte-glada när vi kom hem. Egentligen har det ingen betydelse om vi är borta en vecka eller en timme. Vi möts av samma glädje. Idag sysslade vi med trädgårdsarbete, vilket innebär att du har två stycken hundar som ligger intill Dig eller på stället du ska jobba med. Dock inget bekymmer.

Måndagen den 1 augusti

Tur att man har barn... (kanske inte kan klassificera dem som barn, jag var mamma i deras ålder). I morgon åker Bill och jag på en kort sista semestertripp (några dagar) till Danmark. Eftersom Johan jobbar, flyttar Christoffer hem och passar vovvarna. Johan bor ju som sagt tillfälligtvis hos sin mor och far sedan flytten från Umeå i juni, men någon måste ju passa vovvarna när han jobbar och det gör snälla Christoffer. Kan nämna att som det ser ut nu så flyttar Johan med flickvän till egen lägenhet 1 september i stan. Skönt för dem.

Nästa vecka börjar jag arbeta igen och jag tycker inte jag hunnit göra allt som jag velat. Men så är det.

Mina hundpromenader med Nelson fungerar jätte-bra. Idag mötte vi en liten pappillon-hane på vägen, där det är smalt, men Nelson sa inte flaska trots den lilles skällande. Nu ska sägas att Nelson gillar pappillontikar, men jag antar att han kan lukta sig till skillnaden. Vi får väl se när Maria (vårt lokalombud för Leonbergerklubben) drar ihop till en ny promenad, för då får vi väl svart på vitt hur det funkar. Brukar ju alltid vara med några fler hanar än Max och Nelson. 

Onsdagen den 27 juli

Idag blev det en utflykt utan hundar! Det tillhör ovanligheterna. Vi åkte till Läckö slott. Det gick visserligen att ta med hundarna, men då fick man inte ta med dem innanför borggården och i slottsträdgården. De fick vara hemma tillsammans med Christoffer. Tror faktiskt att de hade det bättre hemma i trädgården med honom.

Det var väldigt vackert på Läckö slott, vi åt lunchen utomhus. Grönsakerna var från slottets egna trädgård. Det var gott, men inte värt sitt pris. Vi gick runt där och tittade och tog kort och sedan åkte vi hem. Lägger ut lite bilder från Läckö på facebook, går snabbare att lägga ut dem där än här.

För en gång skull kom vi ihåg igår (26 juli) att vi hade bröllopsdag (vi brukar båda glömma det) - 29 år! Det blev en lunch i stan med Christoffer och Nicole. Innan dess hade Bill varit på vårdcentralen och visat upp sin hand. Läkare har olika åsikter om vad som ska göras när man fått stickor i handen. Han ansåg att läkaren på primärakuten inte skulle skurit i handen, utan satt in medicin direkt. Nu gjorde de rent handen, klämde ut några stickor till (såret var infekterat) och gav Bill penicillin. På fredag ska han dit och visa upp handen igen.

Och nu till hundarna (som hemsidan egentligen ska handla om). Vi tog en kvällspromenad när vi kommit hem från Läckö slott. På skogsvägen möter vi Nelsons ärkefiende som fått en lillebror. Hussen stannade och jag gick in i skogen med Nelson (6-7 meter). Där fick han sitta. Ärkefienden har ju inte glömt Nelsons eskapader på julaftonsmorgonen för ett par år sedan, utan började skälla som bara den. Nelson var så duktig. Jag fortsatte att hålla kort koppel, dock löst och han gjorde inte en ansats att morra. Han stirrade mot vägen där hundarna stod med hussen samt Bill och Max, men gjorde inget. Jag var nöjd.

När vi kom tillbaka till vårt hus stod en bil strax utanför vår garageinfart och vars ägare talade med ett par med hund. Det är också en hane, Abbe. Då var det bara att fortsätta att gå, jag strök mig mot staket med Nelson. Men även det gick bra - Nelson skötte sig.

Söndagen den 24 juli

När vi tog vår obligatoriska morgonpromenad med vovvisarna (i regn) så tyckte jag att vi skulle ta en lite annorlunda väg genom skogen. Den gick över stockar och sten. Eftersom det hade regnat ordentligt och fortfarande regnade är ju det väldigt halt om man trampar på trädrötter. Jag tror att jag hann säga till Bill "Akta dig rötterna är hala" och sedan slant han. För att inte stå på huvudet tog han i med vänsterhanden i ett träd, vilket han inte skulle gjort. Han lyckades träffa en avbruten kvist som gick direkt in i handflatan och där satt den. Kniven som han hade med sig var för slö för att få ut kvisten som stuckit in. Det blev att avbryta och gå hem. Men han fick inte ut den hemma heller, utan fick åka in till sjukhuset. Bedövning i handflatan och läkaren fick göra ett snitt. Han ska visa upp den i morgon här hemma på vårdcentralen då hon inte var helt säker på att hon fick ut allt från kvisten. Så kan det gå.

Innan detta mötte vi två ståtliga golden-hannar som var ute med sina mattar. Jag och Nelson kör vår vanliga procedur, dvs. backar en bit och avvaktar. Det funkar. De stod och pratade med oss en stund och vovvarna tittade på våra. Nelson höll koll, men gnydde bara. Jag försöker att inte hålla kopplet för hårt (jag har det dock väldigt kort, eftersom jag vet sedan tidigare, att om jag har det för långt har jag inte krafter att stå emot i rycket). Bortsett från Bills eskapder var det en bra promenad.

I morgon blir det Haga-bion för första gången. Vi ska se en italiensk film som fick bra kritik i GP - La prima Cosa Bella. Nu tycker jag att min semester rusar iväg alldeles för fort. Jag har ännu inte hunnit med allt som jag har tänkt.

Torsdagen den 21 juli

Hann med en hel del idag. Förutom vovvarnas promenader (som alltid görs) hann jag träna, Bill fortsatte och måla på huset. Jag läste även färdigt boken jag höll på med och vi tog en tur med motorcyklarna! Det var länge sedan. Vi har kört så lite i år så jag skäms. Jag kände mig väldigt ringrostig, vilket innebar att vi avslutade turen med att jag körde till en stor vändplats, där jag tränade att köra i åttor. Tur att min MC-lärare inte såg mig, han hade förmodligen inte tyckt om det han såg idag. För idag hade jag inte klarat"garagesvängningen" som krävdes för att få mc-kortet år 2003.

Nu i kväll har vi varit på Gunnebo Slott och tittat på utomhusteater. Det var "Lorden i gränden", med bl.a. Claes Malmberg. Det är tredje året som vi går dit. Han är fenomenal tycker jag. Det regnade lite, men vi hade tur för spöregnet kom när vi skulle åka hem. Vis av erfarenheten sedan tidigare år hade vi dock regnkläder med oss. Vovvarna blev så glada när vi kom hem. Nelson höll på att riva ner dörren innan vi hann öppna. Ibland förstår jag mig inte på dem. När vi kom hem från Sicilien var de inte hälften så glada och nu när vi varit borta i 4 timmar, kunde man trott att vi varit borta i ett år. Så kan det vara.

Får se vad vi hittar på i morgon. Tänkte även ta med Nelson in till stan en dag, men inte i morgon, då stor-Forden är inlämnad för byte av framruta. Har blivit en stor spricka i den. Det är lite svårt att transportera vovvar i min lilla Ford Fiesta.

Lördagen den 16 juli

Hemma igen! Vi kom hem från Sicilien på torsdagskvällen. Från 42 graders värme till spöregn. Eftersom vi åkt med Ryan Air, innebar detta att man själv får gå från flygplanet till den lilla terminalen i Säve. Det såg väldigt roligt ut, alla passagerare i tunna sommarkläder springande i ösregn och i vattenpölar...

Johan hämtade oss. Det hade gått bra med vovvarna, inga fästingar på dem. De hade fått sina dagliga promenader, ätit bra (Nelson äter i och för sig alltid bra, Maxen är ju som han är). De blev så glada när vi kom hem så man förstår att de saknat oss. Max får glädjefnatt och springer runt, runt. Johan berättade att han och flickvännen fick sällskap på natten. Nelson gjorde som han brukar göra, han hoppar upp på sin mattes sida och där ligger han och spelar död. Tänder man lampan och försöker prata med honom så kniper han ihop ögonen - "jag finns inte". När det blir för varmt att ligga och knö går han ned från sängen. Så skedde hela veckan. Kan väl nämnas att jag under hela veckan inte var stel i ryggen. Kan ju bero på att jag inte hade någon 65 kg:s hund bredvid mig.

Fortfarande gör vi så att jag numera går med Nelson. Idag lyckades vi pricka in tre hundmöten inom 500 m från huset! Första hunden mötte vi när jag skulle gå ut från tomten. Det var en golden retriever som jag inte sett förut. Jag vände på Nelson (försökte ska jag väl säga) och vi backade mot vårt garage. Kan väl säga så här att det gick ändock bra. Jag försökte att inte ha kopplet för hårt (har det vanliga kopplet på), men han försökte resa på sig och gjorde ett gruff-morr och då drog jag honom bakåt. Men det gick och han lugnade ner sig och började gny istället (som om han vill hälsa på den andra hunden). Han fick sitta och sedan började vi gå ut mot vägen igen och då kommer nästa hund ner från backen. Det var bara att gå tillbaka, men det gick bra. Kan väl dock säga att så himla lätt att vända på "roboten" när han fått span, är det inte. Han är som en misil med siktet inställt på att fälla bomber. Jag var dock nöjd. Sedan kom vi iväg och när vi kommer till korsningen uppe i backen då kommer en liten han-hund med sin matte (Nelson gillar honom inte). Eftersom hon stannade (skulle väl gå nerför backen) och vi skulle gå till höger i korsningen började jag försöka gå så raskt som möjligt med en hund som gör allt för att dra till vänster. Men även det gick bra. Ska väl sägas att Nelson hördes lite, men jag har hört värre morr från honom. Jag sa till Bill att det var synd att jag inte hade min pulsklocka på mig, för pulsen var nog rätt så hög. Sammanfattningsvis - jag var ändock nöjd. Sedan gick vi i skogen och skildes åt. Jag ville (efter en veckas slapp-semester) springa min 6 km runda. Bill tog båda vovvarna på den vanliga skogspromenaden.

Har lagt ut lite bilder under "Sicilien juli 2011".

Måndagen den 4 juli

Sista arbetsdagen i morgon, sedan går jag på semester!!

I lördags var vi i Borås och tittade på Leonbergerspecialen. Kändes lite konstigt att inte ha med sig några vovvar. Sista gången med Nelson var i Larv i maj 2010. Fördelen att inte ställa ut själv, är att man kan fotografera de vackra lejonen i lugn och ro. Behöver ju inte hålla reda på sina egna hundar. Det var lite drygt 100 leonberger anmälda. Pamela, Maria m.m. hade gjort ett kanonjobb och slet som bara den! De var svåra att fånga på bild - jag har bara kort med deras ryggtavlor på, det säger allt.

Vem vovven är som tittar ut ur utställningstältet vet jag faktiskt inte, man han/hon såg så gullig ut. Har lagt ut tre kort under "Blandade foton". Fler kort finnns på min FB-sida, där det är mycket enklare att lägga ut korten. Denna hemsida är dock bättre än den förra vi hade.

På torsdag kväll flyger vi till Sicilien Bill och jag, medans vovvarna här hemma tas hand av Johan och Lollo. Kylskåpet kommer att vara välfyllt. Christoffer kommer förmodligen hem då och då skulle jag tro.

Jag tror att Bill kommer att skriva en "kom ihåg"-lista, inte för vad som ska göras med hundarna, utan för att Johan inte ska glömma av att vattna tomaterna och alla blommor som står i krukor. Det är 10 tomatplantor och de dricker en hel vattenkanna om dagen.

För övrigt har vi inte bestämt vad vi ska göra resten av semestern, men förmodligen tar vi med vovvarna på några dagsutflykter med övernattning. De har ju pass.

Lördagen den 25 juni

Underbart väder idag. Igår (midsommarafton) var vi hos Bills syster och käkade midsommarmat. Satt dock inne, det var för kallt att vara ute.

Direkt efter frukosten i morse gick vi ut med vovvarna. Jag med Nelson och Bill med Max. Max som springer först i skogen sträckte på huvudet och då såg jag att det kom en tjej men jag såg inte om hon hade någon hund. Men Bill kallade in Max och kunde konstatera att hon hade hund. Jag blev lite skärrad och försökte få med mig Nelson upp i skogen. Just vid detta ställe är det lite krångligare att ifrån skogsvägen. Nelson ville inte och jag blev lite stressad, men vi drog oss sakta men säkert längre upp. Denna gång hade jag hundgodis med mig, men det gör ingen verkan. Han har huvudet mot vägen hela tiden.  Hursomhelst jag stannade inte förrän jag kom långt upp. Där stannade vi och tittade på vovven. Det var en tik.....Stressat upp mig till ingen nytta. Hade jag haft min pulsklocka på mig, hade den visat en hög puls.

Vi fortsatte och stannade lite längre in i skogen för att kamma ur Max. Han fäller som bara den. Det är skönt att borsta ut det i skogen. När vi står där, Bill borstar ur, jag har Nelson och kameran och plötsligt börjar Nelson pipa och då kommer tiken med matte igen. Men nu visste jag att det var en tik och höll Nelson lösare.

Vi fortsatte sedan och tog den lite längre rundan. Då möter vi en av grannarna i området och som har en liten schnauzertik. Både Max och Nelson piper. Nelson fick kommandot "Stanna" och "Sitt". Hundskrället gör faktiskt som han ska. Där fick han sitta medans vi stannade och pratade. Den lilla tiken var lös och stod bredvid sin husse. Sedan fick båda vovvarna gå fram och hälsa på henne. Hon tyckte det var roligt. Några mer hundar mötte vi inte på vägen.

Torsdagen den 23 juni

Kvällspromenaderna denna veckan (måndag-onsdag) har Bill fått ta själv, eftersom jag har tillbringat samtliga på Friskis o Svettis Mölnlycke. De kommer nämligen ha stängt hela midsommarhelgen, så det gällde att passa på.

Ikväll följde jag med och för att inte göra Maria (vårt leonbergerombud) besviken promenerade jag faktiskt med Nelson. Han fick VGW-kopplet på sig. Kan nämna att han gillar det inte. Jag förklarade för honom att det blir det kopplet eller haltin när jag ska hålla honom. Så han hänger med huvudet, men han har sett ännu mer lidande när vi satt på honom haltin.

Vi travade iväg. Han går väldigt duktigt. Halvvägs in i skogen upptäckte Nelson (hans matte upptäckte det ungefär samtidigt kan nämnas) att Bronzon (pit-bullen) med husse kom gående mot oss, ca 250 m längre fram. Nelson är längre inte en leonberger, utan en målsökande robot kan sägas. Men, nu drog jag inte i kopplet, höll det rätt så löst, sa till Nelson (lugnt och stilla), att nu går du och jag in mot höger och upp i skogen. Han morrade inte, gjorde ingen antydan till utfall, men matte var han inte så intresserade av längre. Jag fick dra lite och så gick vi in (en bra bit in i skogen, ca 10-15 m). Nelson gick med mig, dock med huvudet vänt mot Bronzon, vars husse hade stannat (han vet vad som gäller). Jag stannade och Nelson stod bredvid mig, hade fortfarande kopplet någorlunda löst. Höll honom inte hårt kring halsen (lite nöjd med mig själv faktiskt). Bill stod ju med Max nere vid skogsvägen när Bronzon med husse gick förbi. Inte sjuttan tittar Bronzon på Max - han tittar på Nelson där uppe och Nelson håller stenkoll på honom. Jag ger mig sjuttan på att Nelson skickar signaler till honom och säger "jag är bäst och kom hit din skit så ska du se på sjutton". Jag är nöjd med mötet - det gick bra.

Något mer hundmöte i skogen blev det inte och heller inte genom villaområdet hem till oss. Vem vet, till hösten kanske jag testar på att gå på Marianas "öppenträning" som hon har på Hundteamet.

Har lagt in några kort till under "Nya projekt". Bill har grundmålat halva huset komplett och har en omgång grundmålning kvar på resten (framsidan och ena kortsidan). Sedan blir det målning med den gula färgen. Får se om vi hinner det innan vi åker på semester.

Söndagen den 19 juni

Hör och häpna - jag höll i Nelson på Leonbergerpromenaden i Slottskogen idag!! Kan väl nämnas att jag började inte gå med honom, utan höll som vanligt i Max. Men  kuppmakerskan (får man säga så?), Maria tillsammans med Bill började byta hundar. Bill tog Socker (Marias hund), Maria tog Nelson och plötsligt (av någon konstig anledning) gick Maria bredvid mig och tyckte att hon och jag skulle byta. Hon tog Max och jag tog Nelson. "Det har ju stått så länge på Er hemsida", sa hon, "att du har ett sommarprojekt att gå med Nelson igen". Slutsatsen var väl att hon tyckte att nu är det dags. Hon höll mig sällskap hela vägen och kom med muntra tillrop. Kan nämnas att förutom Max och Nelson fanns det 3 hanar till på promenaden. Det var Ramos samt Malins två hanar.

Det gick faktiskt bra! Nu gick jag ju inte precis på de andra hanarna, men vi gjorde faktiskt så att vi gick förbi Malin och hennes hundar. Då höll jag Nelson med lätt koppel och lät Maria gå närmast Malins hundar. Ska väl erkännas att jag inte hade samma kroppshållning som när jag går med Max, men det gick. Rom byggdes inte på en dag.

Vi hade tur med vädret, inget regn alls och vi tog en fika med hundarna på Vita bandet. Totalt blev vi 11 leonbergers. Tack för en trevlig dag och ett speciellt tack till dig Maria som arrangör samt i egenskap av kuppmakerska! Har lagt ut ett fyrtiotal kort på FB. Förmodligen läggs det in en ny flik under "Leonbergerträffar" här också med kort, men det överlåter jag till Bill.

Förresten - det är ingen som har en ledig hyreslägenhet att hyra ut till en 28-årig kille (vår son) och hans flickvän? I Göteborg eller lite utanför Göteborg (rätt sida av älven, då flickvännen jobbar på Landvetter flygplats och sonen jobbar i Kungsbacka), t.ex. Mölnlycke, Mölndal, Lindome.

Torsdagen den 16 juni

Idag bytte vi hund på kvällspromenaden. Jag tog Nelson och Bill fick ta Max. Detta blir ju mitt sommarprojekt - att gå med Nelson igen. Tyvärr mötte vi inte en enda hund, jag hade ju velat veta hur det hade funkat med hans VGW-koppel. Vi köpte ju även ett till Max, men han har inte haft på sig det. Han springer alltid lös i skogen och jag tycker inte att han ska behöva ha en sele på hela bröstet. Som förstås är det "två läger" kring detta här hemma. Men jag tycker det ska bli intressant och se vad som händer när jag går med Nelson och vi möter en han-hund, å andra sidan har han blivit lugnare. Fortsättning följer.

Mitt sommarprojekt var som sagt Nelson. Bills är att måla om huset. Han har börjat grundmåla. Vi går tillbaka till vår ursprungliga färg, gult, fast något ljusare gul. Vi (dvs. Bill) har provmålat och det blev bra. Han hoppas att han hunnit målat klart innan vi flyger till Sicilien.

På söndag (om det inte blir ösregn) skall vi på Leonbergerpromenad i Slottskogen. Maria ställer in promenaden om det blir för regnigt, vilket jag förstår.

Söndagen den 12 juni

Över en månad sedan vi skrev förra gången, förfärligt länge sedan. Men det har varit mycket dels här hemma och dels på mitt jobb. Jag får skylla på det. 6 juli går jag på semester, det börjar närma sig.

Vår kära Max blir lockigare och lockigare. Det måste ha med åldern att göra. Han har aldrig varit lockig förut. Vet dock inte om det syns så bra på kortet, men jag hoppas det.

Båda hundarna har nu VGW-selar. Än har ju inte jag börjat gå med Nelson igen, men det är på gång. Få se om det funkar med selen då. Nelson har ju varit lugn när det varit manliga hundmöten hitintills, han väntar väl med spänning till dess att matte ska hålla i honom. Återkommer.

Vi har fått hästar på ängen på andra sidan vägen. Riktigt busiga hästar är det. De springer fram och tillbaka och jagar varandra. En av hästarna skriker samtidigt. Både Nelson och Max tycker detta är intressant och springer ner till vårt staket för att följa dem. Fast Nelson skäller inte (annars brukar han ju ge till ett skall när folk går förbi på vägen och tittar på honom).

Rehabträningen är slut för tillfället. Artrosen är som den är på honom. Nelson är lite stel när han legat stilla, men på promenaderna när han är i gång märks inget. Han verkar dock inte ha ont och det är det viktiga.

Söndagen den 5 maj

Nu är vi hemma igen från Umeå med Johans pick och pack! Lite avundsjuk på hans flickvän som flög hem...

Han tog sin examen på onsdagen den 1 juni - det var jätteroligt att vara med. Sedan gick vi ut på kvällen och åt med han och Lollo. Torsdag morgon tog hon flyget hem till Göteborg och vi började med flyttstädningen. Klockan 14.30 var vi klara med lägenheten och färden hem började. Vi var hemma fredag morgon kl 05.00. Max och Nelson blev så glada när vi kom hem igen (ändå hade vi inte varit borta länge). De har dock fått ypperlig passning av Christoffer och Nicole.

Det blev en tidig skogspromenad i morse, allt för att det inte ska bli för varmt för vovvisarna. I lördags köpte vi ett nytt objektiv till kamera, Tamron 18-270. Detta innebär att vi slipper skifta objektiv och vi kommer nu att sälja de andra objektiven på Blocket.

Söndagen den 29 maj

Tisdag morgon åker Bill och jag iväg till Umeå för att var med när Johan tar sin examen samt agera flyttgubbar då han flyttar tillbaka till Göteborg. Tyvärr får han bo med sin mor och far ett tag till dess att han och flickvännen hittar en lägenhet.....Han sa ju upp sin lägenhet i Mölnlycke när han flyttade upp till Umeå för två år sedan.  Chrille med flickvän N och Zeta flyttar in i vårt hus och passar Max och Nelson. Har lovat att fylla kylskåpet.

Tyvärr får vi ta med släp härifrån. Vi hade bokat en Thule-kärra i Umeå, men då de inte kan garantera att det finns någon inne när vi ska åka från Umeå, vågar vi inte chansa. Hyrde ett släp på Johans gamla jobb. Även denna gång stannar vi i Sundsvall och sover över. Vi hann inte så mycket längre förra gången och vi tror inte att vi hinner längre denna gång, även om vi inte har vovvar med nu.  Johans examination börjar kl 12.30 den 1 juni så vi startar tidigt från Sundsvall. Kamera och finkläder finns med i bagaget. Efter examen som slutar ca kl 15.00 äter vi middag (Johan har bokat) med Johan och flickvännen L. Sedan hoppas jag att Johan redan har förberett en del i lägenheten. Dagen därpå börjar vi tömma lägenheten samt städa den. Förhoppningsvis kommer vi iväg den 2 juni med bohag och allt.

Idag var Bill på kurs som Maria Andersson hade ordnat med hundpsykolog Pirre Andersson (också Leonbergerägare samt uppfödare). Bill var nöjd med kursen. Han har också köpt WGW-selar till vovvarna. Dessa ska vara bättre och skydda hundarna från att bli skadade i nacken vid ryck (t.ex. när man möter katter som springer). Tyvärr hann vi inte prova dem ikväll. Det enda som oroar mig är att jag inte kan ha haltin på Nelson med denna sele. Bill tror dock inte det ska bli något problem. Som sagt mitt sommarprojekt är ju att jag ska försöka gå med Nelson igen.

Idag på promenaden mötte vi (jag gick dock med Max) Bronzon (pit-bull). Bronzons husse har full koll på sin hund och vi drog oss en bit ifrån, inga problem. Bronzon har dock full koll på Nelson! Sedan mötte vi en ilsk pyrenée-hane som gick med en gammal farbror (då var jag orolig). Vi gick över till andra sidan vägen. Hannen satte igång (såsom Nelson gjorde förr) och jag var jätte-rädd att gubben skulle ramla. Nelson sa från början inte ett pip, men när hannen började morra och resa sig på bakbenen, blev naturligtvis han också lite irriterad. Det gick dock bra, gubben ramlade inte och vi kunde gå över vägen lite längre fram. Tredje hunden mötte vi strax efter. Det var draxen Zorro som gick med sin matte. Zorro började dra och skälla. Stackars Nelson - nu verkar det som varenda han-hund som möter honom ska börja skälla på honom. Hursomhelst, här gnydde bara Nelson. Nelson har hälsat på Zorro när hussen promenerar med honom. Men de sista gångerna har det varit matten och hon tycker det är jobbigt när Zorro gormar (jag känner igen det....). Kan väl nämnas att Max fullständigt skiter i allt detta, vilket innebär att hans matte som håller i honom, inte alls är orolig med honom.

Onsdagen den 25 maj

Idag var det sista rehab-övningen för denna gången för Nelson. Tror att han gillar övningarna i tanken, han går in utan protester och travar på (med lite frolic som belöning). Han haltar inte längre under promenaderna och har byggt på musklerna lite. Det är bara stelheten efter vilan som är kvar, men det får han nog leva med på grund av artrosen. Huvudsaken är att han inte har ont när han rör på sig.

Hemkomsten efter träningen är som vanligt, Max går en vid lov runt Nelson för att se om han kan hälsa, men icke. Efter en stund när Nelson vilat går det bra för Max att komma fram och hälsa försiktigt.

Häromdagen när vi var ute och promenerade mötte vi Nelsons ärkefiende, som började skälla på Nelson så fort han såg honom. Jag gick undan lite så att de skulle kunna passera. Hans ärkefiende har fått en lillebror som förundrat tittade på när även Nelson började gruffa. Ägaren skrattade och sa att "det blir lite jobbigare med två vovvar att hålla reda på" Det kunde jag talat om för honom innan.....

Efter en stund skulle Nelson bajsa. Då blir han lite ivrig i nosandet och går längs kanten på skogsvägen. Han blir så disträ att han inte märker att han kommer längre ut i gruskanten och helt plötsligt kanar bakändan ner och han rullar ett varv ner i diket - klumpeduns! Det är typiskt Nelson, han är i många avseenden fortfarande en valp i sättet. Ett impulsivt charmtroll. Senare på promenaden gick jag i mina tankar när en katt som låg i dikeskanten rusade iväg. Två leonbergerhannar som skall jaga katt med en husse som går i sina egna tankar. Jo tack, jag klarade mig tack vare kopplena med resårsnoddar, annars hade jag åkt med in i buskaget.

Senare på kvällspromenaden, tror ni inte att det förb... kattskrället gjorde samma sak. Skall bli skönt med selarna jag beställt, då blir det inte ett sånt ryck i halsen på vovvarna när husse spjärnar emot för att avvärja en kattjakt.

Idag tog jag en sväng med mc-n för att se om det var någon onsdagskörning. Men Jörgen som anordnar dessa körningarna varje onsdag, var lite nedslagen när jag kom, "det blir ingen körning i dag sade han". Jag tror att det var blåsten som gjorde att bara tre stycken kom, normalt brukar det komma ett femtiotal motorcyklar och vi brukar köra en sväng till något fikaställe. Det blev en liten åktur ensam för mig istället. Rosangela var på lokal i Göteborg med ett gäng gamla klasskamrater från grundskolan.

Söndagen den 22 maj

Vilken härlig helg! Igår var vi i stan och tittade på alla som sprang Göteborgsvarvet. Då får jag lite ångest att jag slutade med löpträningen. Jag tror det var sex år sedan jag sprang sista gången. Det blev fyra gånger i rad i alla fall (tror också att jag var 10 kg lättare om jag inte minns fel). Vovvarna fick dock inte följa med till stan utan de fick två härliga promenader, en före vi åkte in och en efter.

Idag däremot har vi varit ute på Marstrand. Min syster ringde oss vid halv-niotiden och frågade om vi skulle följa med dem till Marstrand och vandra på ön. Solen sken här hemma så dumt nog tog vi inga regnkläder med oss. Ju närmare vi kom desto mörkare och blåsigare. Vi parkerade bilarna på fastlandet och åkte färjan med vovvarna. Syrran och hennes man samt Bill hade åtminstone jackor på sig, jag hade tagit en en tröja över den tunna t-shirten. Det var kallt och blåsigt så vi bestämde oss för att vända när vi kom ut vid en fyr. Det blåste och regnade för mycket. De vi mötte hade regnkläder på sig.. Det var inte så mycket folk på ön, men alla vi mötte kommenterade våra stora vovvar och tyckte att de var så fina. Några kom fram och klappade dem. En fikapaus blev det innan vi vände kosan hem. Tänkte dock göra om det och åka något tidigare samt ta med oss regnkläder också. Hade vi bara haft det hade det funkat. När vi åkte hem började det spricka upp, typiskt nog.

Onsdagen den 18 maj

Rehabträning för Nelson idag. Träningen går bra och sjukgymnasten berömmer honom. Hon tycker att han har sådan ögonkontakt med husse och att Nelson är en lugn och trygg hund. Han travar friskt in på löpbandet och väntar på att vattnet fylls. Sedan travar han på snällt utan protester. Hursom helst är bantningsperioden över för honom. Bill vägde honom innan och då hamnade han strax under 60 kg så nu är det stopp. Stackars matglada vovve. Sjukgymnasten tyckte dock att viktminskningen var en av anledningarna till att hans hälta har blivit bättre. Nu har han artros och det får vi leva med. Nu får Nelson Purina J/M specialfoder. Vad gör man inte för sina vovvar.

Det blev inget morrande idag när han kom hem. Max ställde sig en bit ifrån ytterdörren när Bill kom hem med Nelson. Nelson drog sig till höger, tittade inte på Max, utan la sig på sin fäll och Max tassade försiktigt förbi. Båda vet tydligen nu hur de ska agera när Nelson kommer från träningen.

Efter vilan är de bästa kompisar igen.

Sommarens projekt blir att jag börjar gå med Nelson igen. Tyvärr får han ha på sig nosgrimman. Ska börja försiktigt. Bill har beställt selar till vovvarna av Pirre. Hon visade dem på kursen han går på och han tyckte att de verkar väldigt bra. Får se om jag kan använda selen på Nelson, för det går inte att använda nosgrimma till denna.

Kortet är taget 2009 när Nelson var på Hundteamets öppenträning.

Lördagen den 14 maj

Tyvärr nödvändigt! Vill man ha blommor och två stora hundar i samma trädgård är det bra med modifierade kompostgaller. Vovvarna gillar både det nya gödslet (Max tuggar i sig det) som Bill köpte och de gillar även att ligga på trädgårdsjorden. För att rädda blommorna som inte tycker om att två 65 kg:s hundar lägger sig på dem och för att "rädda" Max från att äta mer gödsel har vi satt upp lite galler här och där idag. Han har aldrig ätit gödsel förut, men detta har tydligen smakat gott. Får ta bort gallrena när blommorna har växt upp lite mer.

Har varit mycket på jobbet denna vecka och i morgon ska jag in och jobba hela dagen. Så för mig får det gärna regna i morgon, men jag tror inte Bill och vovvarna tycker samma. Tänkte hinna med en morgonpromenad med vovvarna och sedan åka iväg till Borås.

Onsdagen den 11 maj

Det var en trött Nelson som kom hem idag efter vattenträningen. Hör till saken att han fått en rejäl promenad i skogen på morgonen. Nästa gång lugnar sig Bill med promenaden innan eller tar en kortare promenad för Nelson. Han var jättetrött, gick förbi Max  och la sig direkt på golvet när han kom hem. Inget trötthetsmorr alls åt Max, vilket han har gjort när han kommit från träningen och vi varit slarviga med att hålla isär dem.

För övrigt kan nämnas att Nelson har mognat och det tillhör undantagen att han bär sig illa åt vid hundmöten. Bill fick en kommentar idag när han mötte en collie-hane med matte (Nelson har tidigare morrat åt hunden). Nu ynkade han sig bara och matten kommenterade "han verkar lugnare - vad har hänt?". Ska bli intressant att se om jag ska våga testa att gå med honom. Det var faktiskt Nelson som skulle vara min hund. Det blir sommarens projekt - nosgrimma på Nelson och matte håller i kopplet!

Ikväll har jag varit ute med några f d kollegor. Det var väldigt trevligt. Vad mycket folk som är ute på stan när det är så underbara kvällar! I Borås där jag jobbar är det dött när affärerna stänger.

Bill hade varit flitig när jag var borta ikväll:

1) Bokat släp för hemkörning av Johans bohag när han flyttar från Umeå efter examen

2) Bokat flyg till Sicilien för oss

3) Bokat hotell i Sicilien

4) Klippt gräset för första gången i år

Vi åker ju upp när Johan tar sin examen och snälla Christoffer stannar hemma och passar hundarna. När vi hjälpte Johan upp med hans möblemang följde faktiskt vovvarna med och vi sov över på hotell i Sundsvall. Nu kör vi upp utan släp, är med på examen, hjälps åt med att städa lägenheten och åker sedan hem.

Även i år blir det semesterresa utan svågern och svägerskan. Fast svägerskan och jag har planer för nästa år... Hur som helst denna gång blir det med min ena syster och hennes man. Vi åker ned tillsammans med Ryan Air och hälsar på lillsyrran som bor på Sicilien sedan några år tillbaka. Jag har aldrig åkt med Ryan Air - ska bli intressant, flygrädd som jag är, men bolaget ska ju ha samma säkerhet som alla andra.

Den 19 juni blir det nästa leonbergerpromenad. Denna gång blir det i Slottskogen. Maria har lagt ut det på leonbergerklubbens hemsida samt FB. Undrar om vi slår rekordet från Tjolöholm?

Torsdagen den 5 maj

Max 7 år idag!

Söndagen den 1 maj

Helgen går så snabbt, tyvärr. Igår tog vi motorcyklarna upp till Trollhättan för årets "Bike-dagar". Fullt med motorcyklar, uppvisningar, försäljning av MC, tillbehör m.m. Vi tog den lite roligare vägen via Alingsås, Sollebrunn, Grästorp. På vägen hem stannade vi till och tog en fika hos svågern och svägerskan i Flakeberg. Deras katter var nog glada att inga hundar var med!

Kortet är från dagens promenad. Vi tog en annan skogspromenad här hemma och som vi gör rätt så sällan. Kommer faktiskt upp till gräns-staketet till Landvetter flygplats. Tror att det var ett år sedan sist vi gick där. Vi har gått den vägen en gång i djup snö, men då tog det 2,5 timme. Nu tog den lite drygt 1,5 eftersom vi stannade en stund och fika. Max går ju lös hela vägen. I vanliga fall när vi går på "kända" områden i skogen så gör han som han vill. Ibland stannar han till och luktar länge på något intressant och bryr sig inte att vi är långt framme. Till skillnad från idag, då höll han sig väldigt nära oss och vände sig om när vi inte gick tillräckligt snabbt. På ett ställe när vi gick bland massa granar och jag tog en annan väg än Bill och Nelson, följde Max med dem först, sedan när han såg att jag fortsatte lite längre bort, sprang han snabbt efter mig och följde med mig. Han vill hålla samman flocken.

Trots Scaliborhalsbanden har vi under denna helg tagit bort 4 fästingar totalt, tre på Max och en på Nelson.

Nu på eftermiddagen var vi i stan och jag har köpt mig ett par vita vårskor. Hur det nu ska gå med hundar och vita skor? Visserligen har jag inte tänkt ha på mig dem på hundpromenaderna, men när jag kommer hem från arbetet blir vovvarna så glad och det händer att de sätter tassarna på skorna när de ska hälsa på mig.

Måndagen den 25 april

Nu är påskhelgen snart slut. Leonbergerträffen igår i centrala Göteborg lockade 28 leonbergers (med mattar/hussar)! Vi träffades på Heden kl 12.00 och när Maria hade räknat in oss gick vi i samlad tropp längs med Avenyn, Bältespännarparken, Kungsportsplatsen och ner till Nordstan. Vi fick stanna på många ställen för det var många människor som ville klappa alla våra ståtliga lejon. Två valpar ingick i 28-mannaskaran. Inne i Nordstan stannade vi också till (ganska länge faktiskt) eftersom många även där ville klappa våra hundar samt fotografera. Sedan gick vi vägen förbi Kopparmärra för gruppfoto och tillbaka till Bältesspännarparken där vovvarna kunde dricka och svalka sig. Vi har lagt ut bilder under "Leonbergerträffar", albumet kallas "Stadsvandring i Göteborg". 

Mer bilder från träffen finns under min (Rosangelas) Facebook-sida. Jag gör nu ett försök att länka till den härifrån. Vet dock inte om det funkar. Jag har kunnat länka den till Lokala Leonbergergruppen på FB, men det kanske är skillnad eftersom de som kommer åt den sidan finns på FB.  Här kommer länken:

Fredagen den 22 april

Premiärtur med motorcyklarna samt premiär med fästingar! Var sin fästing plockades idag på hundarna. Max hade en liten mellan ögonen och Nelson hade en jätte-stor på sidan. Det blir Scalibor igen..

Max har legat i skuggan hela dagen, han är ingen soldyrkare. Nelson får man dra bort från solen. Sitter jag och lapar sol, sitter/ligger Nelson bredvid. Han bryr sig inte om solen, kan inte förstå detta.

Det blev en kort motorcykeltur på kvällen. Det är min mc som är på bilden, taget med min Iphone. Tycker kortet blev bra. Bill har sänkt min motorcykel, vilket gör att det känns tryggare när jag måste stanna och sätta ned fötterna. Nu når jag så gott som med hela foten. Dessvärre blir det ingen tur förrän på annandag påsk igen. I morgon ska vi bort och vovvarna ska med. Johan och Lollo samt Christoffer har huset för sig själva - vem vet vi kanske får skjuts också? Johan åker upp till Umeå på påskdags morgon.

Torsdagen den 21 april

Nelson hade sitt andra pass i vattentanken idag och fick sin tredje dos av sprutan. Totalt blev det ca 12 minuters springande (i 3 pass). Sjukgymnasten sitter vid långsidan och håller koll på hur Nelson springer. Hon kan ju reglera/stoppa löpbandet. Denna gång höjde hon vattennivån något. Bill står vid kortsidan och matar Nelson med godis lite då och då. Sedan när han är klar duschar Bill honom (för att få bort den lätta klordoften). Efteråt är det dags för sprutan. Medans Nelson låg och väntade på sprutan hade han sällskap av en varghundstik på 1,5 år. Hon var mycket högre än Nelson. Han tyckte att hon var så fin och han försökte nå henne liggandes på marken (han var trött efter löpningen) och ville inte resa sig, utan försökte kravla sig mot henne.

Igår på promenaden här hemma mötte vi pit-bullen Bronson. Vi har inte sett honom på ett tag och han hade växt ordentligt. Hans snälla husse (en 21-årig kille) ställde sig vid en garageinfart för att det skulle vara lite "luft" mellan vovvarna.  Max bryr sig inte överhuvudtaget, han tittar en liten sekund bara och så traskar han på. Bronson sa inget alls och Nelson gnydde bara - undrens tid är inte förbi. Det är andra han-hunden som Nelson gnyr mot, får hoppas att detta håller i sig.

Kortet är taget för några dagar sedan när Nelson fick trava bland granris och träpinnar i skogen, allt för att stärka muskulaturen!

Fredagen den 15 april

Lite ångest idag. Jag har haft så mycket på vardagkvällarna att jag inte hunnit träna. Måndags var sista träningspasset och när jag kom hem idag (rätt sent) var jag för lat. Hade nämligen försökt övertyga Bill om att en liten promenad till kunde han ta med vovvarna och mig. Sedan hade jag tänkt att fortsätta med en springtur. Nu blir det spinning i morgon bitti istället.

Bill hade ju även fått instruktioner av sjukgymnasten Josefine att han skulle gå på ojämn mark i skogen så att Nelson får lyfta på benen, gärna i blåbärsris, men hon glömde nog att Nelson är en ångvält... Han gick i blåbärsris eller rättare sagt han mejade ner allt i sin väg, utan att lyfta på benen. Det är Nelson i ett nötskal. Bill fick ta honom till ett kalhygge med granris och där var han tvungen att lyfta på benen.

Nästa vecka kommer Johan med flickvän (Lollo) på ett kort besök. Ska bli jätte-roligt. Vi har ju inte sett dem sedan i julas. Nu börjar det dock närma sig för hans examen och han ser slutet på sin Umeå-vistelse.

Vovvarna har fått sitt fredagsmys (tuggben) och vi har ätit (grillpremiär).

Kortet är från i somras, dagen innan vi åkte till Sardinien.

Påskdagen är det dax för Leonbergerpromenad i centrala Göteborg. Vi ska träffas på Heden - undrar om vi kan slå rekordet från Tjolöholm, då det var 29 leonbergers.

Torsdagen den 14 april

Bill skriver. Nelson hade sin introduktion idag hos sjukgymnasten. Han fick ställa sig på britsen, blev noggrant undersökt med avseende på muskulatur och leder. Sedan fick han lägga sig på britsen, ömsom på vänster sida, ömsom på höger sida och jag blev instruerad om hur jag stretchar alla benen och masserar ryggen på Nelson.

Han somnade nästan när vi höll på med honom.....

Sedan var det dags för vattentanken. Först duschade jag av honom, sedan fick han promenera in i tanken från ena kortsidan som var öppningsbar. Han såg lite konfunderad ut när vattnet (som var aningen klorerat) började stiga. Han försökte inte ens dricka av det.

Nelson var lite fundersam om vad som skulle hända och såg lite frågande ut. Med vatten upp till magen började bandet röra på sig. Han fattade ganska snart att det var bäst att röra på benen. Josefine, sjukgymnasten, lockade honom med godis samtidigt. Han fixade detta jättebra och fick gå ett par minuter nu till att börja med. Så en gång i veckan skall han få promenera i tanken, sen får vi se hur många gånger det blir. När vi var klara duschade jag av honom och frotterade honom. Sedan fick han sin andra Cartophenspruta.

När vi kom hem mötte vi en glad Max i dörren. Nelson morrade åt honom!!!!

Beror nog på anspänningen från allt nytt han varit med om, så nästa gång så tar vi det  försiktigare innan de hälsar på varandra. Samma hände ju också efter viltspåret. Man lär sig.

Allt detta har nu reglerats med försäkringsbolaget de betalar även för rehaben, kan nämnas att självrisken kostade en del så det blev inte så mycket pengar tillbaka.

Jag ska massera ryggen på honom (med ett fint namn Longissimus Dorsi) och det ska jag göra tills muskulaturen börjat mjukna. Kan nämnas att jag även fått skriftliga instruktioner samt bilder. Sedan ska armbågarna masseras och stretchas, genom att böja och sträcka. Det här ska göras varje dag efter promenad. Även bakbenens muskulatur ska stretchas. Nelson gillar detta. Numera har jag inga fritidsproblem....

Tisdagen den 12 april

Morgonen började inte så bra, jag sov och stängde av väckarklockan. När jag äntligen vaknade var klockan 07.45. I vanliga fall brukar jag stiga upp kl 06.00. Nu hade jag inget inbokat på morgonen på jobbet och vi har flextid, men sådant här gillar jag inte. Orsaken var Max! Han var så orolig i natt, flåsade som en blåsbälg. Varken Bill eller jag sov bra i natt. Tänkte först att det var Nelson som var orolig med tanke på de tabletter han äter för sin artros, men så var det inte. Bill hade en tid inbokad hos veterinären idag med Max för vaccinering (DHPPI), vilket var bra. Annars hade vi ringt.

Han berättade att när han svängde in på veterinärens parkeringsplats började Max att darra. Konstigt, vår lugne Max, när det gäller veterinärbesök blir han hispig. Nelson är ju tvärtom - vi brukar säga att han är för dum för att fatta. Hursom helst, Christoffer följde med Bill och de fick ta med den darrande Maxen in. Det är inte lite han darrade, att det satt små söta hundflickor i väntrummet, det brydde han sig inte om, utan han fortsatte att darra. Hela hunden skakar. Bill bad veterinären lyssna på Max hjärta - för det hade oroat Bill i natt. Men veterinären sa att Max hade ett hjärta som var starkt som en ardennerhäst. Kanske det var för varmt helt enkelt här hemma. För att veterinären skulle kunna lyssna på hans hjärta fick Bill hålla för käken på Max. Han darrade och flåsade den stackarn. Han som alltid är så lugn och trygg. Han fick sin spruta och så vägdes han också. Vikten var 62 kg, helt lagom för den gamle. Det var skönt att det inte var något. Vi blev väldigt oroliga i natt. Tänkte att det räcker med Nelsons artros. Ikväll ska vi stänga av värmen innan vi går och lägger oss.

På torsdag ska Bill till sjukgymnasten med Nelson. Hon kommer att göra en ordentlig bedömning och introduktion. Kommer också visa Bill lite träningstips som vi ska göra här hemma samt även hur vi kan massera hans leder. Sedan kommer vattenträningen igång.

Ikväll har Bill, jag och Christoffer varit ute och ätit.

Torsdagen den 7 april

Armbågsledsartros - Det var som vi misstänkte...

Nelson haltar mer och har problem att flytta/röra sig när han legat still. Det är så illa att han inte hoppar upp i vår säng på kvällarna. Jag har sovit som en stock nu i en vecka, ingen Nelson som ligger och knör, stackarn. Bill ringde därför idag till veterinären och fick en tid på eftermiddagen hos en ortoped. När Nelson röntgades vid 18 månaders ålder konstaterades att höfterna var ok, men på båda armbågslederna fick han en 1a. Det är den vänstra av armbågslederna som spökar på honom.

Veterinären gjorde en noggrann undersökning av hans framben. Han fick springa och gå, hon klämde på honom och tryckte och vred. Han är så duktig. När hon tänjde på vänster armbåge gnydde han till. Han fick en första spruta med Cartophen och skall få tre stycken till med en veckas mellanrum. Sedan ska han få gå hos en sjukgymnast. Han ska springa på löpband i en vattentank, tur att han gillar vatten. Max hade vi fått dra i. Det här gör att han tar ut sina rörelser bättre. Han har också fått smärtstillande tabletter som han ska äta ett tag nu framöver. Vi ska sedan på återbesök hos veterinären om en månad och då för han den fjärde sprutan. Vi ska fortsätta att promenera med honom under kontrollerade former.

För övrigt sa hon att han var välmusklad och hade bra kropp, skall dock försöka minska vikten till 60 kg, allt för att underlätta för honom. Den matglada vovven blir inte glad....

Därför blev det bara en promenad för honom idag. Sur var han när vi gick iväg med Max nu på kvällen. Stackars pluppen!

Måndagen den 4 april

All snö är inte borta i skogen, lite finns kvar.

Nelsons hälta är inte över. När han är ute och promenerar märks inget alls, utan när han legat stilla och ska börja röra på sig, haltar han. Hältan är kvar till dess han varit i rörelse ett tag. Vi fick tips av Maria om att testa Djävulsklo rot (vilket namn!). Det är ett naturläkemedel för artrit och för inflammation. Nelson har nu ätit det i 3 dagar och det står att det tar cirka 2-3 veckor innan full effekt uppnås, men visar han ingen förbättring så får vi kontakta veterinären. Han har inte ont när han rör sig. När jag kom hem från jobbet idag satt han kvar i fåtöljen i vardagsrummet och när jag gick in till honom, gick han ner från fåtöljen och man märker att han haltar. Jag gjorde då så att jag masserade hans framben. Jag kan klämma hur som helst - han gnäller inte. Vi avvaktar några dagar och ser om djävulskloroten ger resultat.

När vi var hos Maria och Stefan klämde vi också på deras valpisar. Så söta - synd bara att de växer så fort.

Bill hade avslutning på sin kurs i Trädgårdsdesign. Vi får väl se om det kommer att synas i vår trädgård framöver. Jag vet inte om han har berättat för kursledaren att vi har två jätte-hundar....som också gillar att designa trädgården (på sitt sätt).

Kloklippning har skett idag också.

Sedan såg vi ett program på tv om en dansk konditor (hon har konditori inne i Glyptoteket i Köpenhamn). Hon gjorde en jätte-smarrig hallontårta. Det var länge sedan vi var i Köpenhamn. Sista gången vi var i Glyptoteket var när killarna var mindre och då var vi tillsammans med våra vänner Janne och Mia och deras barn. Det var på sommaren 1999. Konditoriet fanns, men inte hon som nu driver det. Skulle vara skoj att åka dit igen och smaka på den där kaloribomben.

Nu får vi kanske skäll (för nu har vi gjort så som vi aldrig har gjort förut - vi har inte frågat om det är ok att vi lägger ut ett kort på dem - Mia, du får skälla så tar jag bort kortet i värsta fall. Kortet är alltså inscannat, men det blev bra kvalitet i alla fall, tycker jag.

Tisdagen den 29 mars

I söndags var vi på Leonbergerpromenad i Tjolöholm. 29 lejon med hussar och mattar! Det var så roligt att se alla dessa vackra och ståtliga lejon. Vi hade tur med vädret också. Det var inte lika fint som det var på lördagen, men helt ok. Samling skedde på parkeringsplatsen kl 12.00 och sedan hade Johanna och Camilla provgått turen ett par dagar innan. För en del var detta tydligen första gången som de var med på en träff genom Leonbergerklubben. Jag tror alla var lika nöjda. Vi stannade och fikade när halva promenaden var avklarad. På grund av att det blåste bestämdes att vi skulle fika i skogen och inte vid havet och det var nog bra det, för vinden var kall. När vi kom hem fick vovvarna mat och sedan somnade de. Tack Maria, Pamela, Johanna och Camilla för den trevliga träffen.

Max blir ju 7 år till våren och vi har försökt vara med på så många leonbergerträffar som möjligt som klubben har ordnat. Det är inte alltid man kan, men vi försöker. Det är väldigt roligt och det är skoj att träffa andra leonbergerägare och se på deras hundar. Maria är numera lokalombud för Västra Götalands Leonbergerklubb. Innan henne var det Pamela och dessförinnan var det Marie-Louise (under den tid vi har haft hund) - alla är och har varit lika entusiastiska! Skoj att ni tycker det är roligt - det tycker vi i alla fall.

Vi har lagt upp lite bilder från denna träff under fliken Leonbergerträffar som heter Tjolöholm. Nästa träff blir en stadspromenad i april. Undrar om vi kan bli lika många som i söndags tro?

Lördagen den 26 mars

En underbar dag, fast det var minusgrader på morgonen. Efter morgonpromenaden arbetade vi, med hundarnas hjälp, i trädgården. Grannen nedanför har ju fällt sina två jättehöga granar (till glädje för oss). När han fällde sista granen hände en liten olycka. Den föll över staketet och på vårt plommonträd. Han ringde oss (vi var i stan när detta hände), men jag sa, att bara det att vi nu kommer ha solljus på kvällarna, är värt att plommonträdet blev "beskuret".

Så idag tog vi och klippte de nedfallna plommonträdsgrenarna i mindre bitar för eldning. Nelson gillar att hjälpa till med detta. Jag klipper dem i mindre bitar och lägger grenarna i skottkärran, Nelson drar upp dem från skottkärran, springer omkring med kvisten i munnen och slänger den sedan där det passar honom. Max gillar inte att tugga på grenarna, men han tar gärna en gren i munnen, springer fram till Nelson och puffar till honom och vänder sedan raskt med grenen i munnen och springer därifrån. Allt för att Nelson ska jaga honom. Sådana tävlingar vinner Max alltid. Han är snabb och vig. Till Max stora sorg stoppade vi dessa tävlingar idag. Hältan kommer och går på Nelson. Nu ikväll har Nelson legat i sin fåtölj medans vi tittat på tv och när han hörde att det var mat på gång, gick han ner från fåtöljen och haltade ut till matskålen.

Trots minusgrader på natten har det mesta av snön smält i trädgården. Vi har lite kvar på baksidan, där solen inte kommer åt.

Torsdagen den 24 mars

Idag tog Bill med sig Nelson på en kort promenad. Det funkade, ingen hälta. Men vi märker när han har suttit/legat still länge så haltar han. Nu blir det en liten kort promenad i morgon igen och sedan en kort promenad på lördag och så hoppas vi att det funkar på Tjolöholmspromenaden. Idag mötte Nelson Izor som morrade honom, medans Nelson gnydde - undrens tid är inte förbi!

Johan ringde oss ikväll. Han och flickvännen kommer ner en kort sväng i april. De åker ner med hennes bil och sedan blir det flyg upp till Umeå igen. Nu är det inte så lång tid kvar. Den 1 juni tar Johan sin examen och sedan går flyttlasset hem till Göteborg igen. Mor och far är flyttkarlar...

I morgon ska jag på kurs i Göteborg och den börjar inte förrän kl 10.00, vilket innebär sovmorgon. Underbart!

Lite mer har jag lärt mig om min Iphone. Jag hade laddat ner en app för att kunna mäta hur långt jag går/springer, men den fick jag inte att funka (RunKeeper). I morse läste jag i GP om en ny sådan (Löparappen), den laddades raskt ner. Jag testade här hemma i trädgården och den funkade! Så nu funderar jag på om jag ska skippa träningen i morgon och ta mig en tur när jag kommer hem efter kursen..Tänkte ta min gamla springsträcka - vi får se.

Bill hade badat Nelson idag (det var evigheter sedan). Han fällde en hel del. Vi har inte velat tvättat vovvarna eftersom det varit så kallt och vi har ju heller inte varit på några utställningar. Nu står Max på tur, men det blir efter Tjolöholm.

Tisdagen den 22 mars

Max skriver:

I morse tog jag och husse en morgonpromenad alldeles själva! Det var så skönt att få gå ensam med honom.

Solen sken, husse skippade sina ice-bugs, vilket han ångrade, för det var halt i skogen. Inte för mig naturligtvis, jag har aldrig några problem med det. Jag sprang omkring som jag alltid får. Husse höll sig i skogen, fast inte på den hala skogsvägen, utan vi gick på lite olika ställen, bland tuvor och mossar. Mycket snö har försvunnit.

Anledningen till att Nelson inte fick följa med är att han har haltat lite till och från. Husse och matte tror att hältan beror på de hala och isiga vägarna. Nelson är ju inte lika smidig som jag är, sedan är han lite dum också, han går ju rakt på de isiga fläckarna, medans jag håller mig i utkanterna. Av någon anledning vill husse och matte att han ska få vara med på Leonbergerpromenaden till helgen och därför har han fått promenadförbud.

Problemet är när Nelson måste vara i stillhet så är han jätte-jobbig. Igår kväll fick jag säga till honom ordentligt. Jag blev jätte-arg på honom. Han backade och gick ut till köket. Jag la mig sedan demonstrativt på golvet så jag hindrade Nelson att gå förbi. Han ville nämligen till husse och matte som satt i vardagsrummet och tittade på TV. Den fjanten stod där och stirrade. Matte tyckte synd om honom och ropade på honom. Han drog sig så långt ifrån mig som möjligt och vände bort sitt huvud när han gick förbi mig. Jag morrade lite svagt. Det var riktigt roligt - han som är så kaxig när han möter andra hundar.  Det var en bra kväll och morgon....

Lördagen den 19 mars

Fortfarande för mycket snö tycker jag, men vovvarna är glada i alla fall. Jag tror att de känner att det är vår på gång. Eller så är det att det börjat töa och de känner en massa goda dofter. Gamle Maxen hoppar och skuttar till i trädgården. Om vovvarna är ute i trädgården när jag kommer hem springer de fram båda två med en gång och vill bli klappade. Efter det (så här är det alltid) verkar det som om de vill visa vem som är störst, bäst och vackrast för mig. Då börjar de nämligen att skojgruffa med varandra. De morrar och slänger med huvudet som om de vill visa hur imponerande de är. När jag går ifrån dem, slutar de och springer efter mig. Nelson försöker alltid trycka sig mellan mig och Max. Nelson är som ett pansarfordon, bara rakt på. Det är väldigt roligt att se dem. Kan väl säga att de gör inte på detta sättet när Bill kommer hem, verkar inte vilja imponera på honom.

Bill har anmält sig till en kurs via Leonbergerklubben. Den heter Ledarskap och rangordning och är på två tillfällen (utan vovvar). Jag hade gärna velat vara med, men en av dessa två dagar skall jag jobba. Vi ska fjäska med Christoffer så att han kan passa Max och Nelson den dagen jag inte kan.

Nästa söndag, den 27 mars, är det Leonbergerpromenad igen! Promenaden denna gång blir i Tjolöholm. Jag hoppas verkligen att det blir fint väder med mycket sol. Maria och Pamela har lagt upp en Leonbergergrupp på FB och där hittar man information om detta (samt under Leonbergerklubbens hemsida under lokalombud Västra Götaland).

Söndagen den 13 mars

Idag har det varit varmt, ca 7 grader underbart! Det var ett tag sedan. Av någon anledning fick vi ingen GP idag så morgonpromenaden blev inte i skogen, utan vi styrde kosan till Landvetter centrum istället, en promenad på ca 1,5 timme tur och retur, allt för att få en morgontidning. Jag hade hoppats på mer hundmöten, men några blev det i alla fall. Den första var en pudel och paret såg oss först. Tror att det blev lite rädda när de såg våra hundar, för de drog åt sig sin hund och såg ut som om de var på väg till stupstocken. Det gick jätte-bra. Bill och Nelson gick bakom mig och Max. Nelson tittade, men fortsatte utan intresse. Sedan mötte vi två papillion, men även där blev paret ängsliga och flyttade sig en bra bit bort och vände ryggen till oss med sina hundar. Eftersom våra hundar är vana med pappisar gnydde både Nelson ch Max och förstod inte varför de inte fick gå fram och hälsa. De hälsar ju alltid på Lilly här hemma. Slutligen mötte vi en schnauzer-tik, men hon och Nelson är inte kontanta med varandra, det vet vi. Det är ömsesidigt så Bill gick lite mer åt sidan och så gjorde även hennes husse. En bra promenad i alla fall. Nästa vecka blir det nog en stadstur med Nelson (Linnégatan upp och ner).

Kan nämnas att vi lagt in lite valp-kort under "Fotogalleri Max" och några under "Fotogalleri Nelson", allt för att glädja sonen i Ume.

Kortet här är taget i maj 2007 när vi var på agility-träff för Leonbergers som Marie-Louise och Oili hade ordnat. Jag längtar efter våren!

Torsdagen den 10 mars

Såg idag när jag kom hem att äldste sonen hade skrivit i gästboken att han tyckte att vi skulle lägga ut lite mer valpbilder på vovvarna, vilket härmed lovas (men inte ikväll). Däremot blir det ett "valp"-kort på honom. Han är knappt 2 år gammal på kortet. Det får duga så länge.

Ikväll gick skogspromenaden i vattnets tecken, regn och rusk. Stora pölar med vatten. Nu varnade de på att temperaturen skulle sjunka i natt så det blir väl isbana till Borås i morgon.

Onsdagen den 9 mars

Snö igen! Inga problem att köra till Borås, men när jag skulle åka hem hade det snöat rejält så det var bara att köra sakta på motorvägen igen. Hade dock slutat att snöa när jag kom hem. Skulle gått och tränat, men skippade det. Istället tog vi en skogspromenad med vovvarna. Vi hann precis ut ur skogen när det blev kolsvart. Sista biten i skogen hade till och med Max racerfart. Nosen i backen så vi antog att det var något väldigt spännande längre fram. Det visade sig att det var pappillion-flickorna Lilly (den andra tiken kommer jag inte ihåg vad hon heter) med matte. Lilly kom springandes mot oss eller rättare sagt mot vovvarna. Hon vill så gärna vara intill dem, men när de nosade för mycket på henne, gav hon till ett litet skrik och flyttade sig. Sedan var hon där igen. Hon hade precis börjat löpa berättade matten så våra killar tyckte att hon var väldigt intressant. Vi hade sällskap den sista vägen i skogen.

Tisdagen den 8 mars

Bill skriver....

Hade lite ärenden på morgonen så det blev en sen morgonpromenad idag, men det var bra för vädret var underbart. Jag packade en ryggsäck (då får Nelson fnatt, han tror att det är viltspår på G). Termos, borstar, kardor och kamera kom med och lite hundgodis förstås.

Lika halt som vanligt men det hade börjat smälta lite där solen ligger på.

Väl framme vid "trimstenen" fick båda vovvarna sig en genomkörare med borste och karda.

Max är inga bekymmer, men Nelson gillar inte riktigt när jag börjar närma mig svansen, det gick dock bra med lite godis. Vovvarna blev som nya. En massa päls försvann som syns på bilden, hoppas att pälsen kommer fåglarna till nytta.

Lördagen den 5 mars

Fotot är taget i morse vid niotiden. Äntligen lite vårväder!

Gnäll på gång:

Just nu känns det som jag har gjort ett stort misstag! Min mobil gick sönder i veckan. Tänkte att då är det väl lika bra att skaffa en iPhone eller någon annan variant. Var inne på nätet och kollade och jämförde de olika alternativen. Den som ansågs vara enklast att lära sig var iPhone, vilket raskt inhandlades igår. Hela fredagskvällen gick till att pilla med den. Synkade med datorn så jag fick in alla kontakter med e-postadresser, mobilnummer osv. Sedan fick jag mig förklarat av Christoffer hur jag skulle få ner den musik som jag har haft lagrat på datorn. Det slutade med att han fick göra det. Det tror jag i och för sig att jag klarar själv nästa gång. Det som jag blir skärrad av är ju att för att installera itunes på datorn (vilket jag var tvungen att göra för att sedan kunna lyssna på musik) måste jag uppge mitt MasterCard-nummer, trots att det är gratis. Likadant var det för att få ett Apple-id. Det var bara att gilla läget. Så nu har jag iaf musik på min iphone (är för snål att abonnera på Spotify och gratisversionen kan jag bara ha i datorn hemma).

Sedan skulle jag ladda hem Västtrafiks app, för den kan vara bra de gånger jag åker buss, vilket händer ibland. Det står att man kan ladda ner den kostnadsfritt, även då måste jag uppge mitt MC-nummer igen. Just nu har jag lagt ner det för tillfället. Inte ens webradion för Sveriges radio har jag lyckats få in. Tänkte sedan mejla med min nya "telefon", men det funkade inte, för då hittade jag inte det mailprogram vi har, Windows live mail. Gick också in på FB via telefonen och då kan man inte logga ut utan jag är alltid inne. Det gillar jag inte heller. Någon som vet hur jag loggar ut?

Bills abonnemang löper ut i juni och då tänkte även han ta en iPhone. Just nu ångrar jag att jag inte köpte en vanlig mobil...

För övrigt mår vovvarna bra! 

Söndagen den 27 februari

För något år sedan (eller om det var två år sedan) fick vi en bok av ett par bekanta till oss. Den heter "Göteborgarnas Lilla Promenadguide. Det är tips på olika promenadställen i Göteborgsområdet. Om man tar ett utflyktsmål i veckan räcker dessa tips i över 1 ½ år! Idag tog vi vår första promenad från denna bok. Det blev Horsikasjön i Mölndal (Kikås).

Enligt våra mått mätt var det en för liten promenad, men vovvarna var överlyckliga. Det luktade mycket nytt och gott.

Det fanns en stig markerad som vi höll oss till. På ett ställe var det ett hundsällskap med ett antal golden retriever. Det är väl som våra leonbergerträffar. Alla hundar med hussar och mattar tittade på oss, sällskapet var väldigt tysta....  Vi gick en liten bit längre upp. Våra hundar hade fullt upp med att lukta på de goda dofterna så de struntade i att det var en hel drös med hundar i närheten.

Tack och lov hade jag tagit på mig broddarna. Det var halt på många ställen. Vi gick över några spångar och fick klättra uppför ett litet "berg" och nedför. Och då blir det som det brukar. Jag blir jätteharig (livrädd för att ramla) och Bill får ta båda hundarna. Han brukar då kommentera "och du vill vandra i Alperna?". Men, då brukar jag påminna honom om att när vi vandrade i Norge med vovvarna, var det inte jag som vill vända på ett visst ställe, utan han som ville.

Därför är kortet från Norge-semestern. Kan nämnas också att vi har gjort en flik med bilder från vår tur till Norge 2008 som var underbar, förutom att det regnade. Från dagens promenad har jag lagt ut två bilder under "Blandade foton" istället. Inte lika vackert som i Norge, men det får duga.

På promenaden mötte vi också 5 dvärgschnauzers med husse. Han kom gående med dessa lösa och fick plötsligt bråttom när han såg våra. Han gick snabbt bort från stigen. Det var dock bara tikar. Våra gnydde som bara den.

Som sagt, för kort promenad för oss, men nu är den första promenaden avbetad från boken.

Onsdagen  den 23 februari

-8 grader och strålande sol! Det går inte att lura Max, han läser mina tankar. Det måste vara nåt i mitt kroppsspråk som säger att det är promenad på G. Jag har flera gånger försökt att inte visa något på något sätt , men se det går inte att lura den gamle herrn. Nelson märker inget förrän Max gnyr och blir ivrig, då först sätter han igång med sitt karateristiska glada knorrmorrande.

Inga vovvar mötte vi, bara ett par som bor i området (de har ett barn som heter Max..)

Det var första gången som jag såg dom i skogen, mestadels så hejar vi på dom när vi går förbi deras hus. Vi pratade lite och jag blev lite avundsjuk på kameran han hade med (en jättezoom på 55-500) .

Igår var vi på bio med min bror och svägerska så det blev lite sent innan vi kom i säng.

Filmen vi såg (Medan åren går) började inte förrän kl 21.00. Det var en mysig film om en familj i England under ett år.

Skall se om jag kommer mig för att sätta på en annan ljuddämpare på Rosas motorcykel.

Hon tycker att den låter fjuttigt med orginaldämparen.

Nu ligger vovvarna nöjda efter maten och varsin tuggis.

Söndagen den 20 februari

Hunnit med mycket denna helg! Fredagskvällen besök av bekanta på middag. Åt god mat. Vovvarna skötte sig exemplariskt.

Lördag eftermiddag lämnade jag hemmet för vidare färd tillsammans med M till Ullared. Där sammanstrålar vi med resten av det gamla gänget (sju underbara tjejer från min tidigare arbetsplats i Göteborg). Övriga åkte ner på morgonen. M och jag följer enbart med för att umgås med dem och åker hemifrån så att vi är där till kl 16.00. Då har vi en timme på oss att vandra runt i det beryktade varuhuset. Det räckte för vårt inköp. Sedan samlas vi utanför entrén och åker i samlad tropp till campingstället, där vi skulle övernatta.

Där blev det kvällsmat och klädvisning - det tog tid! Kan nämnas att denna gång slog M mig pengamässigt. Jag köpte för 172 kr, hon köpte för lite mer (inte mycket). Vad övriga köpte för vågar jag inte ens skriva. Vi hade jätte-trevligt och på morgonen åkte vissa av oss hem, några gjorde en ny vända in i varuhuset. Kan dock nämnas att vi hade med oss två till + en förfärlig massa påsar i bilen. Titta i backspegeln när jag körde var inte aktuellt. Det gick inte att se bakåt i bilen. Det här var andra gången vi gjorde denna inköpsresa. Förra gången (för ett år sedan) sa jag att jag inte skulle följa med någon mer gång, ändå gjorde jag det. Men vi har det väldigt trevligt - kram på Er tjejer! Idag handlade vovvarnas dagbok om detta. Kan nämnas att när jag kom hem tog vi en 1,5 timmar lång skogspromenad. Det var underbart väder, lite kallt, men solen sken. Kortet är dock inte taget idag, utan för 2 veckor sedan.

Söndagen den 13 februari

Minusgrader igen, fast solen sken. Max har fått vår-yra. Han springer som en galning i skogen och man kan tro att han blivit ung på nytt. Fast det är ju skoj, han blir 7 år i maj och i vanliga fall märker vi att han börjar bli lite trött. Han flåsar lite mer och när han ska lägga sig på golvet hemma, är det inte riktigt med samma lätthet som tidigare. Han får gärna ha "vår-fnatt"!!

Efter lunchen gjorde vi så att vi lämnade Nelson hemma och tog med oss Max till stan. Kan vara skönt att få vara ensamhund ibland (kvalitetstid för Max).

Vi parkerade bilen vid Folkteatern och promenerade upp för Linnégatan till Slottskogen och tillbaka. Har aldrig mött så många hundar som på denna promenad. Ingen hade en så stor hund som vi. Var lite roligt när vi mötte en mindre terrier. Han uppförde sig precis som Nelson brukar göra. Matten drog i sin hund och försökte få honom till att sluta dra och morra mot Max. 10 kg hund - vad är det? Vi mötte också två unga tjejer med var sin "väsk-hund" (Paris Hilton). De bjäbbade mot Max och han gnydde och ville fram till dem. Övriga hundar (och det var många) gick lika snällt och fint som Max (inklusive två pit-bullar). Nästa gång tar vi bara Nelson med oss. Ska bli intressant att se. Det blir inte nästa helg, men siktet är att vi gör det helgen därpå igen.

Apropå vår, Bill har äntligen sänkt min motorcykel med 2,5 cm. Det låter lite, men det gör att när jag sitter på den, når jag ner med så gott som hela foten. Förut har jag bara fått i tåspetsarna i marken. Motorcykeln väger 190 kg. Konstaterade att jag nu haft mc-kort i 8 år. Våren 2004 köpte jag min Hornet. Så det tog några år innan den sänktes.... Men det är ett tag till innan vi kan ta någon mc-tur. Det blir ingen mc-tur till Umeå till sommaren, för 1 juni är Johan klar och vi ska åka upp med bilen och hjälpa honom med flyttlasset till Göteborg igen.

Tisdagen den 8 februari

Vårtecken kanske? Det lyser lite grönt i skogen och det var ingen is i bäcken. Nelson gillade det.

Igår var det besök hos veterinären för Lepto-sprutan, gällde båda vovvarna. Max gillar inte att besöka veterinären. Han börjar darra så fort Bill kör in på parkeringsplatsen. Nelson den lille skiten, bryr sig inte alls. Det som är skojigt med Nelson är, att trots att det sitter han-hundar i väntrummet och som tittar på honom när han kommer in, så morrar han inte tillbaka. Gör ingen ansats till att morra, morska upp sig och göra några utfall. Han bara sitter där lugnt och fint intill sin darrande "brorsa".

Söndagen den 6 februari

13 lejon blev det på träffen med hussar och mattar! Vi möttes upp vid Shell-tappen i Fjärås, varifrån Maria och Stefan lotsade oss till till en sjö som hette Skärsjön. Där ställde vi våra bilar och promenaden började. Det var halt i backarna och på vissa ställen var det snö, på andra ställen var det lervälling. Vad vi har kämpat! Promenaden fram till Äskhults by tog en timme lite drygt. Vi var många som var svettiga och varma. Det var backe upp och ner. Jag hade för mycket kläder på mig. Bill och Christina var överlyckliga över sina ice-bugs, kan nämnas. Övriga gick med broddar som jag eller inte alls.  Det var två han-hundar förutom Max och Nelson som var med på promenaden. Inga gruff, Nelson skötte sig utmärkt, endast några små morr när någon av de övriga "pojkarna" tittade på honom.

Vi stannade vid byn och fikade. Det var gott att få lite i sig. Stannade väl cirka 40 minuter och sedan var det samma väg tillbaka. Fast den kändes något lättare, i allafall för mig, som tog kameran istället och lämnade Max till Bill. Kort från träffen har vi lagt under en flik som heter "Leonbergerträffar".

Tack Pamela och Maria för den trevliga träffen!

Lördagen den 5 februari

Fortfarande isigt i skogen. Men nu har ju Bill köpt sig ett par Ice-bugs så han tyckte det var hur enkelt som helst, medan jag trippade fram med de ärvda broddarna på mina kängor. Jag gjorde så att jag hade Max lös det mesta i skogen, vilket innebar att jag kunde koncentrera mig på balansen. Max är inte dum han, han vet att gå vid sidan om den ishala skogsvägen. Nelson däremot klampar på där det är jämnast, dvs på isen. Hoppas det är bättre förhållanden i morgon när vi skall gå på Leonbergerpromenaden i Äskhults by.

Vår trädgård ser ut som en isbana. Igår var Zeta här och lekte med killarna. Man märker skillnaden, hon är snabb som en vessla och Nelson faller som en fura när han försöker komma i kapp henne. Han lyckas inte.

Söndagen den 30 januari

Igår plusgrader, idag -10 på morgonen, vilket innebar halt väglag. Vi hade annat att göra på förmiddagen så vovvarna fick sin första promenad vid halv ett-tiden. Det var så vackert, solen sken, men det var fruktansvärt halt på vägen upp till skogen och i skogen. Jag måste erkänna att jag tog Bills broddar och han fick ta båda hundarna.... Jag skyller på att han är tyngre än jag och går stadigare. Jag tror att man på kortet ser hur skogsvägen var. Det går väl an när det är plant, men när vi kommer till backarna i skogen var det värre. Då får man gå i snön intill på vissa ställen. Vi var ensamma i skogen. Mötte grannen och deras hundar, Lukas och Troy på väg upp till skogen. Vi ställde oss in en bit på en av våra andra grannars fastighet. Bill fick faktiskt ögonkontakt med Nelson (nu stod han och Nelson dock längst in), vilket innebar att det inte blev något morrande. Jag och Max stod som vanligt och bara tittade på allt och alla. Jag tror att Max tycker detta är jättekonstigt - vad är problemet?

När vi kom hem satt vi oss i uterummet. Tack vare att solen sken var det +14. Vi satt utan ytterjackorna och tog en fika. Det var underbart.

Johan var nere en snabb sväng från Umeå. Han flög ner i fredags och på lördagen åkte han sedan bil upp med flickvännen Lollo. Hon kommer nu att bo permanent med Johan i hans lilla student-etta fram till dess att han är klar i juni. Hennes hund följde också med. Det är en hane... som tyvärr inte fått lyckan att träffa Max och Nelson, men vi jobbar på det. Till sommaren kanske.

Nästa vecka (söndag) är det leonbergerpromenad i Fjärås. Det är Maria, på Fairytrolls, som för Leonbergerklubben ordnar en promenad. Jag såg på FB att vi var nu 14 personer med hundar som hade anmält sig. Många har ju fler än en hund. Hoppas verkligen att det inte är lika halt då som det var idag. Vi ska ta en promenad någonstans vid Äskhults by. Maria har startat en grupp på FB som heter Leonbergerträff, där man kan anmäla sig. Naturligtvis kan man också anmäla sig via Leonbergerklubbens hemsida, under Västra Götaland. Det ska bli jättetrevligt.

Lördagen den 22 januari

Jag som inte varit med på några skogspromenader under arbetsveckan, upptäckte att det var väldigt halt i skogen. På vissa ställen var det rena isgatan så istället för att gå på skogsvägen, fick vi pulsa i snön i skogslandskapet. Tyvärr höll inte skaren för tyngden, vilket gjorde att man sjönk ner. Vet inte om det går att se på kortet att bakom Max är det blank-is. Men det går att klicka på bilden för att få den större och då syns det kanske lättare. Strax efter kortet är taget kom två joggare. De hördes på lång väg, då de hade broddar på löparskorna. Vovvarna var väldigt intresserade av ljudet. Jag trodde att det var galopperande hästar innan vi såg vad det var.

När vi kom ut från skogen, mötte vi draxen Zorro. Bill gick fram till matten. Till skillnad från sin man som alltid släpper fram Zorro till Nelson, verkade hon inte så angelägen. Bill höll Nelson löst i kopplet och det gick så fint. Inget morr alls, utan de snurrade runt varandra och lekte lite. Vi stannade några minuter och sedan gick hon och Zorro vidare.

Onsdagen den 19 januari

Skitiga hundar.... Efter varje promenad blir det underredsspolning i duschen av de fyrbenta familjemedlemmarna. All skit fastnar i pälsen på dom. Känns i ryggen efter att de har blivit torkade. Hade varit skönt med en hundfön, för annars torkar ju aldrig hundarna.

Har börjat att så smått träna Nelson lite med att putta en stor boll. Får se om det funkar. Läste lite om triball och det verkar roligt, för då får vovvarna jobba lite med huvudet i dubbel bemärkelse. Skall se om det går att få igång den gamle också.

Ser i passet för Max att det är dags för vaccination igen. Nelson ligger inte i fas med Max vaccinationer så det blir till att hålla koll på datumen.

Hundmötena under våra promenader har gått bra det sista, kanske inte helt beroende på Nelson. Utan det att vi hindrar Nelson stirra in i den mötande hundens ögon. Haltin fungerar också dämpande på honom. Men det är ju klart att om vi tränade varje dag och mer intensivt så  skulle han nog lugna ner sig.

Var en sväng på min gamla arbetsplats idag. Riktigt trevligt faktiskt. Jag saknar stunderna kring fikabordet lite grann. Men inte att ta sig till och från arbetet varje dag.

Det går ju att åka dit oftare om jag vill.

Torsdagen 13 januari

Äntligen kom jag ut i skogen i tid på morgonen. Speciellt med tanke på det fina vädret. -7 och strålande morgonsol. Tassarna smordes in i sedvanlig ordning (burken är snart slut).

När man går ensam med vovvarna i skogen och det är så fint väder känns det som huvudet rensas från allt annat. Det finns bara här och nu. Riktigt avkopplande.

Såg ett flygplan som lyfte, vi bor ju nära flygplatsen. Kunde till och med läsa flygbolaget på planet (Malmö Aviation).

Sedan träffade jag skogsbonden som höll på att gallra i skogen. Han hade tagit en paus, så det passade att gå fram att slänga några ord med honom, han är alltid så trevlig och positiv.

Kameran var med så det blev några vinterbilder (även på startsidan). Hade helt glömt tiden då jag kom på att jag skulle till läkaren med pappa. Det blev full fart hem, men vi hann.

I skrivande stund håller två surdegslimpor på att gräddas i ugnen. I går blev det 50 kanelbullar med pecan-nötter sirap & brun farin (kaloribomber).

Det kanske syns på en av bilderna att Nelson har fått en ljus fläck över vänster öga, såg inte detta förrän nu ikväll. Undrar vad det beror på?

Granen åkte inte ut idag, men det blir till helgen istället.

Söndagen den 9 januari

My Dog är avslutad! Vi har stått med Max i Leonbergermontern i fredags samt idag mellan kl 9 - 13. Alltid väldigt trevligt. Nelson fick vackert stanna hemma. Det är bra träning för Nelson också. Det är ju inte ofta som han är ensam hemma och det märks när vi kommer tillbaka. Han hoppar upp och ska slicka/pussa oss på öronen. Samma gör han med Max, fast där behöver han inte hoppa.

Max skötte sig så bra, lugn och trygg i sig. Många är de som klappar honom, både små som stora och han står så snällt. Undrar vad han tänker? Har lagt ut bilder under "Blandade foton".

Idag var Christoffer med oss och det gjorde att jag kunde gå och titta på övriga Leonbergers som ställdes ut samt på andra hundraser.

6 januari 2011

Snö, snö och åter snö. Idag var båda hundarna kopplade under hela promenaden. Nelson är ju det alltid. Max var kopplad med tanke på att han haltade för ett par dagar sen, när han slant på den isiga vägen.

På väg in i skogen mötte vi en lös svart hund som kom springande mot oss! Jag kände igen hunden, det var ett par bekanta till oss som bor i området som äger den. Efter en liten stund kom de gående, de hade väl inte väntat att några andra skulle vara ute i snövädret. Det var lite jobbigt att få Nelson att sitta men till slut gick det. Vi pratade en stund och vovvarna var lugna. Ja Nelson ville förstås fram men han skötte sig bra. Vi mötte även ryttare i ett par omgångar, så ensamna i skogen var vi inte trots vädret. 

Väl hemma var det bara till att sätta igång med skottningen. Som tur var var den lätt, det var ju fortfarande minusgrader. (Det är det inte i skrivande stund +1 just nu kl 17:00) Blir det en massa blötsnö i natt måste jag nog upp på taket och skotta.

I morgon blir det My Dog. Vi står i rasmontern mellan kl.9 och 13. Synd att det inte är Leonbergerutställning den dagen. Hade varit roligt att träffa Leonbergerfolk också förutom alla andra trevliga människor som besöker rastorget.

1 januari 2011

Första dagen på det nya året! Totalt  var vi 14 personer som tillbringade nyårsafton ihop och vi befann oss i värdparets sommarstuga. Som syns på bilden var vovvarna med. De placerades i ett rum intill där vi satt och åt och skötte sig exemplariskt hela kvällen. Från att varit minusgrader blev det plusgrader och när vi skulle åka hem var det halt! Backen ner från stugan till bilen tog sin lilla tid. Det var glashalt, likaså på motorvägen hem.

Johan med flickvän tillbringade nyårsafton i bilen hem från Sturup. De var hemma lite före oss. Chrille var med sin flickvän, men han dök upp idag för att träffa sin bror. Johan åker upp i morgon till Umeå igen. Flickvännen åker upp två veckor senare. Nu är det bara ett halvår kvar, sedan är han klar. De håller på och letar lägenhet.

Nyårsafton 2010

En underbar fin dag idag! Solen sken. Jag och Max tog en promenad i skogen utan Bill och Nelson. Jag ångrade verkligen att jag inte tog med kameran. Det var så vackert. Det var bara jag och Max ute. Här hemma har folk börjat smälla raketer redan så vi släpper inte ut hundarna ensamma i trädgården, utan någon av oss är med.

Ikväll ska vi bort, men hundarna får följa med. I vanliga fall har vi alltid lyckats få hundvakt, Johan eller Christoffer har alltid varit så snälla och hjälpts åt. Men de måste ju också kunna göra något annat än att hjälpa sin föräldrar med hundarna.

Johan med flickvän kommer ju från Egypten ikväll. De landar på Sturups flygplats kl 19.00 och kör sedan hem till oss. De är väl här kring 12-slaget kan jag tänka.

Till festen ikväll tar vi med oss en gallergrind, så att vi kan ha vovvarna i ett av värdparets rum.

GOTT NYTT ÅR!

Måndagen den 27 december

Tur att jag tagit semester idag! Det var lika kallt i morse som dagen innan, dvs -17 grader. Nu när klockan är 19 är det -19, men i morgon ska jag iväg och arbeta.

Hann med mycket idag, tränade på morgonen. Kom hem och åt lite, följde sedan med Bill och vovvisarna i skogen. Solen sken och det var så vackert i skogen. Vi mötte ingen i skogen. Hörde dock att skogsbonden var ute och sågade ner träd någonstans i skogen. Idag såg vi ingen älg i skogen.

Sedan tog vi oss en tur till stan. När vi åker till stan brukar vi alltid parkera vid mitt gamla jobb, men idag skulle vi till en affär på avenyn och var lite lata. Lyckades hitta en p-plats på Heden, hade en sådan tur att en åkte när vi kom. Annars lyste det "fullt" på displayen till Heden.

Vi strosade runt lite istan, tog en fika på Mauritz kaffe och åkte sedan hem.

Nu har vi flyttat vårt domännamn "leosarna.se" till denna nya hemsida. Den gamla hemsidan på 123minsida är nu avslutad och det är denna som gäller och den heter www.leosarna.se!

Max börjar bli gosig på "gamle-dar". Han hoppar upp i vår säng på morgonen och lägger sig på ryggen och vill bli kliad. Han knorrar belåtet. Han som alltid tidigare har velat ha sängen utan människor i och som, vi brukar skoja om, har väldigt stor integritet! Fast det är ju lite skoj. Annars är ju det Nelson som hoppar upp, det gör han 2-3 gånger per natt och på min sida!! Max hoppar upp en liten stund innan vi går upp. Ikväll ska Bill och jag byta sida, annars kommer jag aldrig upp till klockan 06.00. Vädret gör att resvägen till Borås tar 50 minuter!

Vi ska ju stå i Leonbergermontern den 7 januari mellan kl 9-13 (My Dog). Det ska bli roligt. Vi tar dock bara med oss Max. Det är lugnast så, stackars Nelson. Förra året hade vi honom med, men då hade vi också Christoffer med flickvän med oss. Vi får väl se om Christoffer följer med, om han inte jobbar ville de nog följa med.

När vi var på Larv-utställningen i våras bestämde vi ju att det var sista gången för Nelson på utställningar. My Dog är ju för oss inte utställning, utan bara att vi ska stå med våra vovvisar i Leonbergermontern och göra reklam för rasen och det har faktiskt gått bra även när Nelson varit med. Men han har ju problem att möta andra hundar och jag tror att miljön blir lite för stressande för honom och då är det bättre att han är hemma. Kortet är taget från My Dog förra gången och där är både Max och Nelson med som synes.

Lördagen den 25 december

-16 grader var det när vi gick upp i morse! Någon morgonpromenad med vovvarna blev det inte. Bilden är tagen kl 10 och det är fortfarande lika kallt. Max ville ut och promenera, men vi väntar lite. Solen har börjat komma så det blir kanske lite varmare om en stund.

Vi fick ett sms av Johan. De har det varmt i Egypten.

Johans Umeå-plan anlände Landvetter den 23 på kvällen (något försenat men inte mycket). Vi hade en "liten" julafton tillsammans med honom och Christoffer. Kl 01.00 julaftonsmorgon åkte Johan och flickvän med bil till Sturup. Bilresan hade gått bra, men tog drygt 4 timmar.

Vi har haft Zeta (rottis-tjejen) på besök under julen. Det fungerar jätte-bra. Max har accepterat henne mer nu än tidigare. Han har ju varit den som är lite avvaktande, men hon är framme och flörtar med honom då och då. På morgonen när vi släpper ut dem på tomten är hon pigg och alert och vill att de ska leka med henne. Våra vovvar är inte morgonpigga, det märks. Zeta kan få igång Nelson några minuter, men sedan slutar han, han är alldeles för trött.

Svågern och svägerskan har planer att åka på någon resa nu i vår och undrade vad vi har för planer? Vi har ju inte funderat så mycket, men Bill och Christoffer hade ju tänkt åka någonstans efter Christoffer slutar skolan i mars. Men vem vet - t o m den flygrädda jag (dvs Rosangela) kanske hänger med då. Vi får se. Svågern och svägerskan hade bara börjat fundera på det. Men vi har ju åkt tillsammans på två resor och det har varit trevligt på båda resorna.

Måndagen den 20 december

Granen är färdigklädd, gjordes i går. Ännu är ingen julgranskula nedviftad av någon hundsvans! Någon lär det säkert bli.

Max får sitt specialfoder i småportioner och det verkar funka bra. Men varenda gång som vi släpper ut honom på tomten så skall han käka snö. Nu bevakas han när han går ut. Här har han att lära av sin lillebrorsa Nelson, som bara leker med snö. Han har inte ont i magen.

På onsdagkväll skall all julmat inhandlas. Julköttbullarna stektes i söndags, men resten görs på torsdagen. Ikväll görs prinskorvarna. Sillen är inlagd.

Söndagen den 19 december

Max är magsjuk..... Tror att det beror på allt snöätande. Det är nästan så man funderar på munkorg till honom för att få stopp på det (men bara nästan). Stackars Max, han fick ingen mat igår och inte idag heller. Imorgon börjar jag försiktigt med ett snällt specialfoder.

Nelson är inte så ivrig på att äta snö, han vill hellre leka med snön.

Vi tog bara med Nelson idag på promenaden, Max fick snällt stanna hemma så att hans mage fick vila sig. Verkade inte som han misstyckte, han hade nog ont i magen.

Granen tog vi in igår. Ljusen blev ditsatta också. Idag efter promenaden kläddes granen.

Tisdagen den 14 december

Julgranen är inköpt och står utanför huset än så länge. Skall plockas in till helgen. Hundarna har fått order om att inte vifta med svansarna för nära julgranen!! Får se om de lyckas. Förra året rök en av mina julgranskulor.

Detta blir första julen utan en av våra söner. Johan kommer hit dagen innan julafton och får provsmaka på julmaten (gör vi alltid i och för sig), han och flickvännen tar sedan bilen till Malmö på natten för att resa iväg till Egypten och är åter på nyårsafton sent på kvällen. De stannar till den 2 januari och sedan ska han upp till Umeå igen. I juni är han dock klar med studierna.

När jag kom hem från jobbet idag berättade Bill att Nelson hade haft en dålig dag. När han var ute med vovvisarna i skogen hade de mött en schnauzertik. Bill stannade och pratade med hussen och sa att "det är inga problem, Nelson gillar inte hanar, men tikar är ok". Det gick bra och våra hundar ville fram och hälsa, vilket tiken inte gillade och Nelson blev sur (med stora bokstäver)! Det slutade med att Nelson morrade ordentligt och tiken gav svar på tal och Bill fick dra honom därifrån. Bill fick be om ursäkt - hussen tog det från rätta sättet i alla fall... Tur att jag inte var med. Jag kommer aldrig kunna gå med Nelson (det skulle bli min hund), jag har inte gått med honom på två år. Det gäller att Bill inte bryter benet eller något för då blir det promenader på tomten och inte mer. Gnäll, gnäll. Vi ska stå på My Dog fredagen den 7 januari - just nu känns det som vi bara tar med Max. Nelson var med förra året och det gick faktiskt bra. Han var dock bara med en dag. I år ska vi bara stå på fredagen.

På torsdag ska vi samt svågern och svägerskan gå och se på Mannheimer/Apelgrens föreställning "Gift". Ska bli roligt.

Söndagen den 5 december

Idag var vi på adventskaffe hos Garplyckans. I morse när vi vaknade hade det snöat minst 10 cm och snöandet fortsatte. Vi skulle vara uppe i Arentorp kl 11.00 och blev lite oroliga för om vi skulle hinna i tid. Men, eftersom jag inte körde utan Bill, kom vi bara 10 minuter för sent. Tur att han inte är med mig när jag kör till jobbet i Borås när det snöar. Jag kan inte påstå att jag kör fort när det är snöigt.

Pamela hade ju förra veckan julpyntat så fint, likaledes hade Marie-Louise gjort. Vi har ju egentligen inga "Garplycke-leonbergers", men får ju ändå vara med. Tack för en trevlig dag.

Tidigare var ju Marie-Louise lokalombud för Leonbergerklubben och hade de träffar som nu Pamela har. Det var på detta sätt vi lärde känna Marie-Louise och nu blir hon inte av med oss! Sju leonbergers var med på promenaden (snövädret gjorde att några av hennes hundköpare hoppade av) och en familj kom något senare. Det var nog lika bra, för de hade med sig två småbarn också (förutom sin Assor) och de hade inte kunnat ta promenaden med barnkärra. Detta gjorde också att Max och Nelson var de enda hanarna. Samma tur hade vi ju på Pamelas promenad också.

Nu i kväll har vi tagit vår vanliga skogspromenad. Den tar ju lite längre tid i och med att man får pölsa i snön. Det är jobbigt med termobyxor på. Det snöar fortfarande hos oss så jag bävar för morgondagen.

Torsdagen den 2 december

I söndags var vi på leonbergerträff hos Pamela. Vi var totalt 10 hundar med hussar och mattar. Vi tog en promenad och sedan fikade vi hos Pamela. Julgranen hade hon redan tagit in - allt för julstämningen. Hon hade dukat upp med julskinka, bröd och bullar. Hela julskinkan tog slut. Kan nämnas att bredvid skinkan satt Bill, Robin och Sten.... Det var jätte-trevligt, alltid roligt att träffa massa leonbergerfolk - tack till Pamela som ordnade detta. Sedan hoppas jag att det gått bra för Stella, som skulle på röntgen på måndag på Blå stjärnan i Borås!

Bill har julpyntat (han fick inspiration efter att vi varit hos Pamela). Så nu har vi julbelysning i trädgård och lite på huset.

Igår tog Bill en långpromenad i kylan med vovvarna. Solen sken och det var underbart väder, fast kallt. Om det nu var kylan som orskade det, det vet vi ej, men Nelson började halta efter att han kommit hem. Så idag fick han inte följa med på någon promenad. Det är väldigt roligt att se när vi kommer hem med Max när Nelson inte fått följa med. Nelson bryr sig inte om oss, utan går till Max först och slickar honom i ansiktet, länge, och Max verkar inte tycka illa om det. Sedan kommer Nelson till oss.

På söndag ska vi till Marie-Louise (Garplyckans) på leonbergerpromenad. Det ska bli trevligt, det var länge sedan vi var uppe i de trakterna.

Torsdagen den 25 november

Bilden föreställer Max när han vet att det är promenad på gång. Hela han stirrar uppfordrande och tar det för lång tid att sätta på sig ytterkläder och ta fram koppel, börjar han gny. Han knuffas också.

I och med att det är så mycket salt på våra vägar här, tog Bill bilen idag och körde fram till skogsvägen - allt för vovvisarna. Max har nämligen fått sprickor i sina trampdynor. Så han blir insmord med tass-salva inför varje promenad och Nelson får det också för säkerhets skull.

I morgon fyller Christoffer 23 år! Vi skall bowla och sedan gå ut och äta.

På söndag är det leonbergerträff hos Pamela. Vi skall träffas där kl 12.00 för att ta en promenad med alla våra vovvar och sedan fika - skall bli skoj.

Nästa söndag igen skall vi ta med oss vovvarna upp till Garplyckans för promenad och fika - det skall också bli skoj! Vem vet, svågern och svägerskan kanske är vid sitt torp i Flakeberg - vi tar vägen om och tittar ialla fall.

I går när jag skulle köra ut min lilla Fiesta från garaget, så lät det som bara den. Bill fick köra in den igen och jag tog "stor-Forden" till jobbet. Det visade sig att framfjädern hade gått av. Den står nu upp-pallad i garaget och Bill har börjat montera ett nytt fjäderben idag. Saknas bara några muttrar. Bill muttrade också, det här är inte vad han tycker är roligt att göra. Dags att byta ut lill-forden kanske? Det har varit lite grann det sista. Den är bara 5 år, men har gått 11.000 mil, körd av mig och båda sönerna...

Söndagen den 14 november

Idag blev det ingen skogspromenad, utan vi tog min gamla jogging-runda + lite till (ca 9 km promenad). Lite till innebär att vi tog vägen om Landvetter centrum för att köpa med oss fikabröd hem. De sista gångerna som jag själv gått/halvsprungit har jag mött rätt så många hundar. Idag blev det inte många. Vi mötte några joggare, stavgångare, barnfamiljer med barnkärror. Medans jag var inne på ICA och köpte bullar, stod Bill utanför med vovvarna, inga hundmöten dock.

Totalt mötte vi två hundar. Den första var en rotweiler. När matten såg oss (på rätt så långt håll) vände hon på hunden och satte den ned. Eftersom jag och Max alltid går först vid hundmötena frågade jag henne om det var en tik eller hane. Hon berättade att det var en tik och att hon inte gillade hundar. Det gjorde hon inte, hon satt fint hos sin matte och morrade, men höll sig lugn. Nelson kom en bit efter Max och mig, men han gnydde. Han trodde väl det var Zeta och förstod inte varför han inte fick gå fram och hälsa på henne. Tiken gillade inte honom heller.

Nästa hundmöte blev på trottoaren innan man kommer in på vår väg. Det var pit-bullen Bronson. Där är trottoaren trång, men Bronsons snälla husse gick över på vägen. Max och jag gick vidare, men här gnydde inte Nelson. Hade han kunnat hade han skällt, men Bill använde öglan på kopplet som nosgrimma. Det fungerade bra. Han vill spana in Bronson och gärna morr/skälla, men öglan satte effektivt stopp på det. Kan sägas att Bronson uppförde sig utmärkt.

Vovvarna flämtade och drack vatten när vi kom hem. Vi satt oss i uterummet med fika och fikabröd!

Lördagen den 13 november

Vovvarna har haft dambesök igen (Zeta). Chrilles flickvän jobbade idag och han var och tränade och Zeta var hos oss. När vi skulle ta en promenad tittade hon så längtansfullt på oss. Bill kunde inte något annat än att ta med henne. Han fick äran att ta både henne och Nelson. Zeta är ju inte så förtjust i fyrbenta djur eller tvåbenta som hon inte känner.

Naturligtvis när vi kom upp i skogen kom det en ryttare. Bill gick därför in i skogen, men inte tillräckligt långt för Zeta. Det slutade med att han trampade ner i ett sumphål med Zeta skällande och stretande i koppel. Bill fick klänga sig fast vid ett träd, hon var stark. Samtidigt höll han ju Nelson (som var lugn som en filbunke - han klarar ju hästmöten). Om vi hade tänkt på det hade vi kunnat göra så att under denna tid hade jag haft både Max och Nelson, men vi mötte hästen så fort. Kan väl nämnas att då ångrade Bill att vi tagit med henne. Övriga gångar när vi gått med henne (utan Chrille och flickvännen) har vi låtit en av våra hundar vara hemma.

Öroninflammationen på Nelson är nu bra, skall dock på ett återbesök om en vecka.

En fördel med denna hemsida (förutom snabbheten) är att man kan klicka på bilderna för att göra dem stora. På den gamla hemsidan kunde man t.ex. inte klicka på bilden ovan. Det här är mycket bättre.

Lördagen den 6 november

Fredagen var en halv jobb-dag, så jag tog ledigt helt istället. Var skönt att slippa åka till Borås för fyra timmars arbete. Bill och jag var på Hem & Villa-mässan på förmiddagen. Sedan blev det en långpromenad med vovvsen. Jag hann t o m att träna på kvällen. Lite senare på kvällen kom Christoffer med flickvännen samt Zeta.

Idag på morgonen tog vi en promenad med alla vovvarna. Hann med ett stadsbesök till, dock utan hundar. Nelsons medicinering pågår, han gillar dock inte när man gör rent hans öra. Vi har haft besök av hästar eller rättare sagt på ängen mitt emot vår garageinfart finns det fyra vackra hästar för tillfället. När vi kom gående med alla hundarna hade hästarna fått glädjefnatt av det vackra vädret. De sprang och skuttade, vilket gjorde att Nelson och Zeta blev alldeles till sig och ville också leka. Max brydde sig inte. Han sträckte lite på huvudet - det var allt. Christoffer fick allt jobba för att hålla Zeta. Sedan tog vi en fika i vårt uterum. 

Den nya hemsidan verkar fungera bra. Det tråkiga nu är att manuellt kopiera över det vi vill ha med från den gamla. Kap Verde-resan, Sardinien m.m., skulle jag vilja få med. Får försöka fjäska med Bill...Texterna är bara att kopiera över, men bilderna får läggas in igen och det tar lite tid.

Onsdagen den 3 november

Idag var Nelson hos veterinären, otit (öroninflammation) i höger öra. Stackarn hade nog ont ordentligt. Så det är penicillin och örondroppar som gäller nu.

Det blev bara en lätt promenad för vovvarna idag med tanke på att Nelson fick en penicillinspruta hos veterinären. Vi mötte en liten Schnauzer-kille som Nelson morrade på och i skogen kom det två Teuvren (tror jag rasen kallas). Där fick han inte nån chans att morra eller hitta på nåt annat fuffens. Jag gick undan lite så att hundägaren kunde passera med sina två vovvar som gruffade lite på Nelson och Max.

Nu vilar vovvarna medans jag sitter vid datorn. Rosa är i Göteborg tillsammans med sina före detta arbetskamrater. Jag skall strax åka och hämta henne.

Måndagen den 1 november

Helgen har varit lugn frånsett att Max skrämde oss lite på söndagsmorgonen. Han ville ut tidigt, och såg inte glad ut, nästan med en gång började han kräkas.  Det är ju i och för sig inte ovanligt att vovvarna kräks. Men han hulkade ordentligt och spände ryggen i en kraftig båge. Lite senare ville han bara ligga, verkade som han hade rejält ont i magen, men den var inte svullen. Sen stod han bara och hängde med huvudet. Har aldrig sett honom så hängig. Efter en stund så piggnade han till. Det blev ingen promenad för honom denna dagen. Nu idag är han helt ok. och äter som han skall tack och lov.  Det blir dåligt med hundmöten på våra skogspromenader, konstigt för det finns ju gott om hundar i området.   

Fredagen den 30 oktober

Klockan är sent, vi har kommit hem från Rondo, där vi sett Robert Gustavssons show tillsammans med svågern och svägerskan. Innan showen var vi och åt på restaurant Frågetecknet. Maten var god och showen var bra. Christoffer har passat vovvarna, som blev jätteglada. Inte bara för att Christoffer passade dem, utan för att de fick "dambesök", Zeta var med. Hon var lika glad som de var. Nu har samtliga, utom Bill och jag lagt oss. Det är första gången jag jobbar med denna hemsida, så Bill fick visa mig. Eftersom jag också lägger ut lite hundbilder på Facebook (FB), funderar vi på om vi också ska låta hundarna få en egen sida på FB, men vi har inte bestämt oss än. Känns att det kan bli en aning övermäktigt. Nelsons uppfödare Sanna har gjort så att hon på FB lägger ut en bild på varje hund från hennes uppfödning. Det var väldigt roligt att gå in och titta på alla vovvsingar. De var så fina.

Imorgon bitti startar vi med en långpromenad i skogen. Idag fick de ingen alls, enbart trädgårdsarbete för vovvarna. De flyttade kvistar med liv och lust.

Måndagen den 11 oktober

Älgjakt pågår! Kvällspromenaden togs därför runt Delsjön. Det var underbart väder. Det var inte så mycket folk och fä som det brukar vara när vi gått på helgerna. Men första träffen blev en STOR rotweilerhane med sin husse. Nelson var rätt tyst, kan sägas, till skillnad från rottisen! Jag (dvs. Rosangela) var rätt darrig i bena. Husse till rottisen tog honom i ett rejält grepp och det var jag glad för. Vilken imponerande hund men han gillade inte han-hundar, det märktes. Nelson mötte sin överman (överhund kanske man ska säga).  Min käre Max är en drömhund att gå med. Han brydde sig inte om hunden, tittar lugnt åt annat håll och travar på med sin matte. Nelson fick aldrig chansen, tuggbenet satte Bill i munnen på honom.

Sedan mötte vi lite joggare, småhundar, hästar och cyklister, helt ok. Sista mötet blev med ett par hästar igen. På det stället var det trångt och de red i bredd. Då tyckte Nelson att det blev en aning trångt, vilket jag kan hålla med honom. Så han gav till ett litet gnäll-tjut, men inget morr. Lite som "ni är för nära mig, flytta på Er".

Underbar kvällspromenad på 1,5 timme. Nu är hundarna trötta efter alla nya lukter. Det var ett tag sedan vi var i Delsjön och gick. Få se vad vi hittar på i morgon.

Imorgon ska jag njuta när jag åker till jobbet. Min radio fungerar igen. Det är så tråkigt att åka utan radio i bilen. Vägen till Borås är den tråkigaste som finns och utan radio blir det ännu tråkigare. Nu efter en månad har Bill bytt radion så att jag kan lyssna igen.

På fredag kommer Johan hem från Umeå. Han ska praktisera en vecka och bor då hos sin kära mor och far. Det ska bli roligt!