 |
|
|
 |
|
|
|
 |
|
|
|
|
Max-gubben har haltat ordentligt ett par dagar, så det har varit utegångsförbud (skogspromenader) för honom. Det bara kom helt plötsligt i skogen när Bill var ute med honom och Nelson. Han haltade rejält, så ett tag funderade Bill på om han skulle bära honom den sista biten. När vi går ut med Nelson står Max och tittar så sorgset på oss, men hältan har blivit bättre.
Så morgonpromenaden idag var det bara vi och Nelson. Rätt som det är när vi går där, ser jag en kvinna i skogen med en hund, mellanstor sak. Hunden vänder på huvudet och springer mot oss glad i hågen. Jag ropar till henne att "är det en han-hund, för vi har en som inte är så glad i andra hanar". Det är det naturligtvis. Det var den lösigaste kvinna jag någonsin sett. Hon försökte inte ropa "stanna" eller kalla in hunden.
Jag sprang fram emot hunden och motade honom. Kan säga att han verkade inte arg, men han ville fram till Nelson. Kan väl också nämna att om detta skett för några år sedan, hade jag aldrig vågat göra så som jag gjorde nu. Då var jag alldeles för rädd för lösa hundar. Nu försökte jag schasa bort honom och drog i honom (kvinnan hade t o m tagit av halsbandet på hundskrället).
Bill höll i Nelson. Först började Nelson gny, men sedan stod han på bakbenen och morr/skällde. Hundskrället sprang förbi mig, men jag var där igen och puttade och drog i honom. Kvinnoskrället lyckades då komma ur skogen (hon hade stått och plockat svamp) och ramlade i diket (det gladde mig). Men, jag skällde inte. Hon tog sin hund och satte koppel på honom. Nu skällde hennes vovve på Nelson och vi gick förbi med en morrande Nelson. Fast då önskade jag att han morrat högre, för det var nämligen inte hans värsta ryt.
|
Dagen innan viltspårprovet började inte bra. Det regnade på kvällen hos oss. I morse när vi vaknade så spöregnade det och blåste som bara den. "Perfekt" väder för att söka efter blod när spåret har lagts kvällen innan....
Klockan 17.30 började spårningen med spöregn för Bill och Nelson. Regnet slutade dock ganska snart. Det började inte bra, Nelson fick starta om två gånger, sedan höll han huvudet ganska högt hela tiden och kissade, tog gärna omvägen genom vattenhål samt bajsade en gång. Trots att han var välrastad. Det var besvärligt och han tappade spåret ett par gånger, men hittade det igen. Skottet var inga bekymmer, efter 33 minuter hittade han rådjursklöven. Han fick en 2a. Det får väl anses vara ok med tanke på väderleksförhållandena. Klubben som arrangerade detta ska tyvärr inte ha mer viltspårsprov i år, så vi får leta på annat håll. Annars blir det till våren.
Förra gången när Nelson kom hem efter viltspårsträningen blev han väldigt reserverad mot Max. Det är inte ovanligt, han har fortfarande spåret i huvudet och vill inte släppa det till någon annan. Denna gång gick det bra (nu var vi beredda), men när Max nosade på ryggsäcken som Bill haft med sig i skogen, morrade Nelson åt Max. "Det är min ryggsäck", sa han tydligen. Nu har båda ätit mat och Nelson sover som en stock. Han har haft det väldigt trevligt.
|
Igår fick Max och Nelson besök av Jonte, en 5 månaders Irish soft coated wheaten terrier. Det var jätteroligt att se dem leka med den lille vovven. Han tyckte det var lika skoj. Mer bilder ligger på facebook (har inte så mycket plats här och så tar det en sådan j-la tid att föra över fotona).
Nelson ska gå viltspårprov i öppenklass den 24 augusti. Ska bli spännande och se vad det blir för poäng för honom.
|
Bilden på Nelson är från spårkursen
i onsdags. Han skulle över ett vattenhinder som visade sig vara ett sumphål. Fy vad han luktade illa . Men duktig var han.
Idag var det regn på spårkursen. Han blev lite blöt men inte smutsig. Lika bra som förra gången gick det. Så nu skall jag anmäla honom till tävling i öppenklass.
Det hände dock en underlig sak när jag kom hem. När jag gick ur bilen så stod Max vid grinden och väntade på oss. Jag öppnade bakluckan och sade åt Nelson att det var ok att hoppa ut. Men han stod kvar och stirrade konstigt på Max, precis som om "vad är det för en hund som står där". Efter ettt tag hoppade han ut och gick sakta fram som ett smygande lejon och morrade åt Max när han närmade sig. Innanför grinden gjorde han likadant, pecis som om han inte kände Max!! Även inne i huset morrade han ett par gånger. Sen lade han sig ner och såg väldigt trött ut, ville inte vifta med svansen heller när vi pratade med honom.
Efter en stund så släppte det och vi fick kontakt med honom med slick och svansviftning. Får se hur det går mellan vovvarna ikväll, det är lite avmätt men det verkar fungera nu efter en stund. Vet inte vad som tog åt Nelson. Var precis som om han inte kände Max eller såg att det var han eftersom han stod så länge och tittade på Max innan han hoppade ur bilen. Eller så var han trött efter spårningen. Vem vet, hoppas det var en engångsföreteelse.
|
Imorgon åker min yngsta syster hem igen! De sista fem dagarna har de bott hos andra syrran i Göteborg, men ikväll var allihopa här och åt mat. Naturligtvis satt vi i vårt "uterum". Till en börja med, med skjutdörrarna öppna, och sedan fick vi stänga. Som syns på bilden till Max stora förtret. Han ville in. Eftersom vi var nio personer blev det lite trångt när två leonbergers ville komma in så de fick vara på utsidan.
Syrran med familj flyger hem i morgon så vi kommer vara med dem i morgon på dagen. På kvällen skall vi upp till Skephult igen för lite viltspårövningar. Det är Maggan (Tures matte) som ordnat att Bengt och Peder har lite spår. Det kommer att bli två kvällstillfällen igen. Skall bli roligt för Nelson. De sista 10 dagarna har han haft roligt med två killar i 6 respektive 8-årsåldern. Det funkade jättebra - denna gången var killarna inte rädda alls för Max och Nelson. För 2 år sedan, när de var här var de mindre och var lite rädda för att vovvarna skulle välta omkull dem.
|
Nu är lugnet snart slut! Om en stund ska vi åka och hämta min yngsta syster med familj som bor utomlands. De skall vara här i 10 dgr, fem dagar hos oss och fem dagar hos min andra syster. Hennes pojkar är nu 6 respektive 8 år. Det gick bra med vovvarna förra gången så det blir säkert inga problem den här gången heller. Men det blir trångt hemma hos oss. Hennes familj (4 personer) får sova i Christoffers gamla rum, Johan sover i sitt gamla rum på en bäddsoffa. Det löser sig.
Nelsons skada ser ut att läka bra. Han äter sina pencillintabletter, matglad som han är, äter han allt. Behöver inte lura i honom det.
|
Äntligen är ute-rummet klart! Smådetaljer återstår, men det går att använda. De nya trädgårdsmöblerna är inköpta. Bordet oljas in nu i kväll för att användas på torsdag. Har lagt ut ett nytaget kort under fliken "uterummet". I morgon skall Bill och jag till Gunnebo slott på kvällen för att titta på Claes Malmberg. Det är min syrra som bokat biljetter och jag måste erkänna att jag inte vet vad det var för föreställning. Det är utomhusteater i alla fall.
Idag berättade Bill och Johan att Max bett på Nelson även tog på Nelsons övre ögonlockskant! Det vågade de inte berätta från början för mig. Men de visade mig den lilla skadan och den såg bra ut och läker bra. Vad gäller bettet ovan ögat skulle vi inte låta det bli en sårskorpa, sa veterinären, utan då ska vi pilla bort skorpan så att såret läks in ifrån (eftersom det tagit rätt så djupt).
|
Stackars Nelson. Det har gått så bra när vi var utomlands. Nelson äter ju alltid med aptit, medans Max inte gör det. Men under hela veckan åt Max bra, berättade Johan och Christoffer. Vovvarna har lekt med rottisen Zeta, eller rättare sagt Nelson har. Zeta har ju honom som favorit och när Max vill vara med, jagar hon bort honom. Så när vi kom hem och Christoffer åkte tillbaka till sin lägenhet med flickvän och Zeta, blev Max glad. Nu kunde han leka med Nelson igen.
Bill fortsatte med uterummet här hemma och jag var ute i trädgården igår. Max försökte få Nelson till att leka, men han var inte intresserade och det blev lite gruff som vi avstyrde. Mer var det inte. Höll på så ett par gånger under dagen. På kvällen var vovvarna ute i trädgården som de brukar och vi var inne. Plötsligt hör vi ett våldsamt skällande/morrande och ett tjut som inte gick av för hackor. Jag trodde att det var Nelson som blivit stucken av igelkotten som finns i trädgården. Bill och Johan rusade ut och jag hör att Bill ryter åt hundarna "sluta", vilket de gör. Max såg fruktansvärd skuldmedveten ut och kom in, Nelson såg mer tilltufsad ut. När Nelson kommer upptäcker vi att det droppar blod från honom och vi tittar på honom. Det syns att han fått ett bett strax ovanför (tack och lov) ögat. Bill gör rent det, var dock djupt, men vi tänkte vi lugnar oss till morgonen (dvs idag). Båda hundarna gicks nu igenom, men det var bara Nelson som var skadad.
I morse gick Bill upp kl. sju (tror att han sovit lite dåligt pga av händelsen). Nelson är då svullen ovan ögat, vilket gör att ögat ser lite konstigt ut och jacket ser djupt ut, så han ringer till Västra djursjukhuset och får en tid på morgonen. Veterinären tog en sond för att konstatera att bettet inte gått ner och skadat ögat, vilket det inte gjort. Nelson var så duktig. Nu har han fått smärtstillande samt penicillin för såret. Vi ska dock hålla kollen på ögat så att det inte blir irriterat eller grumligt för då har ögat ändock tagit skada, men veterinären tyckte inte att det såg så ut.
Detta är egentligen första gången något sådant här händer. En enda gång tidigare, men då blev det inget bråk, utan de slutade när vi sa till. Den gången gick Max för nära Nelson när han åt på sitt tuggben. Igår hade vi stängt dörren så vi vet inte riktigt vad det var som hände. Vi tror att Max har försökt rida på Nelson såsom han gjorde på dagen och att Nelson sedan blev arg och Max blev ännu argare. Max ville väl visa att han är äldst. Kan vara för att Max har känt sig utanför Nelson och Zetas lek under veckan. Kan dock säga att när Bill röt på killarna så slutade bråket tvärt.
Fick hem en snurrig (lätt bedövad) Nelson som blev rakad ovanför ögat. Hoppas vi skall slippa tratt på honom.
Semesterbilder från soliga och varma Sardinien kommer.
Vi hann sätta oss i flygplanet för att
åka hem, när de upptäckte att vi hade punktering. Det blev ett dygns försening.
Men vi fick både middag (kl 02.00 på natten), frukost och lunch på ett fint hotell, där vi också fick övernatta.
Nu är det prio på uterummet - sedan kommer semesterkorten.
|
Två arbetsdagar till, sedan är det semester för min del. Har lite svårt att komma upp på morgonen, skall erkännas. Idag tog vi fram resväskan och började plocka fram badkläder m.m. Johan har redan fått förhållningsorder av sin kära mor om hur han ska förfara med vovvsen, men han och hans pappa tar det lugnt - det löser sig!
Imorgon läggs hela taket på ute-rummet. Resten får vänta till vi kommer hem igen. Om jag hinner i morgon uppdateras fliken "uterummet".
Vattenspridaren var på igår - blommorna samt Nelson gillar det. Max håller sig långt därifrån.
|
Om 10 dgr har jag semester - ska bli underbart. Fem underbara veckor, förhoppningsvis fint väder hela tiden.
Igår blev vovvarna lite sura på varandra. Zeta var här och lekte. Hon och Nelson busar i ett. Hon är ju inte Max favorit, utan han går ju undan när hon vill leka med henne. Men igår kände väl Max sig utanför och började blanda sig i leken till Nelsons stora förtret. Nelson ställde sig framför Max med svansen högt upp och morrade. Han gjorde inget, men morret var i ett. Max stod still. Vi uppmärksammade det inte först, utan det var efter ett tag så vi kallade bara Max till oss och så var det bra. Stackars flaxen som inte fick vara med och leka.
Lördag - söndag är Bill "ledig" från byggandet. Han har dock grundmålat stommen. I morgon ska han sätta taket. Väggarna sätts upp när vi kommer hem från Sardinien till Johans och Christoffers stora förtret. Vi satt ute igår och grillade, men vid halv-niotiden på kvällen kom knotten och då hade det varit bra om uterummet varit färdigt.
Det är ju Johan med assistans av Christoffer som är hundvakterna och de hade väl sett fram emot att sitta i uterummet på kvällarna.
|
Som sagt idag var alla takstolar på plats när jag kom hem från jobbet. Har uppdaterat fliken "Uterummet" med senaste bilden. Hundarna fick en tidig morgonpromenad med Bill. De mötte Nelsons ärkefiende springer spanieln - det har ju gått bra den sista tiden när vi har mött honom. Denna gång forsatte Bill på skogsvägen (i vanliga fall går han lite undan med Nelson), hade Nelson på sin vänstra sida och Max närmaste ärkefienden. Nelson sa inte ett knyst! Intresserad var han, men helt tyst. Det roliga var sedan när Bill och vovvisarna började närma sig vårt hus, kom det en dam med en dvärgcollie och hon sa när hon mötte Bill "han är kastrerad". När Bill gick förbi kvinnan och hunden tyckte Nelson "att nu har jag varit tyst vid förra mötet så nu måste jag höras och synas", vilket han gjorde. Han morrade och drog så Bill tog honom stadigt i kopplet och gick snabbt vidare. Får väl skylla på att han aldrig tidigare har mött dvärgcollien....
Igår var jag i Göteborg och träffade en del av mina f.d. arbetskamrater. Vi var på Soho, satt ute och åt. Det var underbart väder - det var jättetrevligt. Jag får väl skämmas lite, Bill jobbar och sliter med uterummet och jag strosar på stan..
|
Dåligt med aktiviteter här på hemsidan just nu. "Snickaren" har inte tid och jag har varit slarvig med att skriva. Har registrerat mig i FB och har lagt lite kraft där istället. Finns en del hundbilder där. Bilden är på Nelson och Zeta, Christoffers flickväns hund. Vi hade äran att passa henne igår och tog med henne på en promenad i skogen. Det märktes att hon var en stadshund. Hon gillade att lukta i skogen. Johan tog Nelson, jag tog Max och Bill tog Zeta. Christoffer hade klagat på att hon drar, så det blev lite dressyr - jösses det märktes att det var mycket rotweiler i henne. Kontakten var 100-procentig, lärde sig väldigt snabbt att lyda. Bill körde med mycket hundgodis. Hon var väldigt trött efter promenaden, hon och Nelson la sig som synes bredvid varandra. Nelson gillar henne, Max däremot är avvaktande. Kommer hon för nära honom går han eller så knorrar han åt henne - "det här är mitt hus".
Fliken "Uterummet" är uppdaterad med lite bilder.
|
Tjejbesök idag! Anneli med sina tjejer Tilly och Nelmi kom på besök. Vi tog en tur i skogen först. Det var underbart väder. Max, Tilly och Nelmi var lösa - Max fick spatt! Tilly brydde han sig inte om, men Nelmi. Till slut fick fick han gå i koppel, mest för att jag trodde att han skulle få en hjärtinfarkt. Han flåsade och flåsade. När vi kom tillbaka hem släppte vi även Nelson. Vilken fart båda killarna fick, igen var det Nelmi de var ute efter. Den snälla Tilly brydde de sig inte om alls, fast hon tyckte nog det var skönt. Efter ett tag åkte Max in i hundgården, han började uppträda lite väl burdust. Vilken ettrig kille (vår lugna Max!), han var riktigt gubbsjuk. Nelson, däremot är jag lite imponerad av. När Nelmi sa till honom, backade han. Visserligen försökte han igen, men väldigt försiktigt. Han gnydde och sträckte fram sin tass, liksom "skall vi fortsätta och leka?" Blev han för närgången sa Nelmi till honom igen och han lugnade sig. Båda killarna saknade tjejerna när de åkte hem - de vill gärna träffa dem igen. Tilly och Nelmi har egen hemsida, http://www.tillyonelmi.se/.
På fredag kommer Johan hem från Umeå för lov och jobb under sommaren. Det skall bli roligt att ha honom här hemma hos oss. Han har ju haft egen lägenhet i ett antal år - får väl hoppas att han ändå tycker det är roligt att bo några månader hos sin mor och far. Vovvarna blir också glada att se honom.
|
Idag var det dags för anlagsprovet i viltpår för Nelson. Jag var där i god tid, för att få en chans att rasta Nelson och låta allting starta i ett lugnt tempo. Nelson startade lugnt och fint, och tog första vinkeln bra, även bloduppehållet fixade han. Men sen började han att sniffa lite okontrollerat så att jag fick ge honom sök-kommando ett par gånger för att han skulle gå på spåret och inte sniffa i luften. Det var tur att jag hade stövlar på mig för det blev en del plumsande i våtmarker också. Tror att han var lite trött i slutet, för han har ju aldrig gått 600 meter förr. Men till slut hittade han rådjursklöven. Gissa om jag var lättad. Nelson fick en bamsekram och sitt favoritgodis. Han gick på 20 minuter. Maxpoäng var 42 och det blev 37 för Nelson. Detta på grund av att han skulle sniffa på annat än spåret. Men i det hela taget tycker jag att det var en lyckad dag, både för mig och Nelsonvovven. Nu sover han gott ikväll.
|
Som synes var det en vecka sedan någon av oss skrev här. Bill har lagt till en ny flik här på hemsidan som heter "uterummet". Jag tror att det är för att han ska känna press på att göra färdigt uterummet....
I söndags var vi i Munkedal på leonbergerpromenad - tack till både Pamela och Veronica för den trevliga dagen! Det finns kort i fotoalbumet. Sedan vet jag att Pamela samt Christina har lagt ut kort på sina hemsidor.
14 leonbergers med två-bent sällskap. Det började med en skogspromenad och slutade med ren bergsklättring! Tror att det tog 30 min. att komma upp. Jag hade inte tagit mina vandringskängor, utan vanliga gympaskor. Kan sägas att det var inte det bästa valet, men det fanns de som hade sämre..... När vi kom upp hade vi en underbar utsikt över havet. Hundarna bands under de småtallar som fanns och vi lapade sol, grillade korv m.m. Det var underbart. Sedan skulle vi ner och det måste erkännas att Bill fick ta både Max och Nelson. Jag tog ryggsäcken. Hade nog med att få ner mig själv - någon bergsklättrare blir jag inte. Vandra i Norge var ingenting jämfört med nerför här. Det fanns rep på något ställe och det höll jag mig krampaktigt i - hundarna brydde jag mig inte om överhuvudtaget. En väldigt trevlig dag tycker vi.
Husse och matte till leonbergertjejen Stella har skrivit i vår gästbok. De köpte Stella när hon var ca 7 månader och de är nyfikna på hennes mamma och pappa. Mamman var tydligen inte registrerad, hette Ida, pappan hette Don de Leo (se i vår gästbok, där står det lite mer). Vet någon något om föräldrarna får de gärna höra av sig till dem.
På söndag får våra killar besök av två tjejer, Tilly och Nelmi (dock inga leonbergers). Hoppas de framfusiga killarna visar att de har lite hyfs i sig.
Vi börjar tröttna på denna hemsideleverantör. Vi har ju utökat mängden foton, men nu är vi uppe i max antal foton igen och får vackert betala för ännu mer eller radera, vilket vi gjort. Tar gärna emot tips på andra hemsidor som kanske är lättare att administrera och där man inte behöver köpa till och köpa till.
|
Avslut på viltspårkursen idag.
Nelson skötte sig med bravur. Så ikväll anmälde vi honom till anlagsprov. Förhoppningsvis blir vi kallade innan maj månads utgång. Skulle vara typiskt om vi blev kallade samtidigt som det är leonbergerträff den 23 maj. Enligt Bengt, kursledaren skall det inte vara några bekymmer för Nelson att klara provet.
När vi kom hem på kvällen möttes vi av Zeta, en blandrastik som ser ut som en slank rottis. Det var Christoffer och hans flickvän som var hemma före oss. Det blev en yster glädjedans av två leonbergerhannar till tikens glädje till att börja med. Sedan blev uppvaktningen för intensiv så att hon gömde sig bakom sin matte. Då fick bara Nelson vara lös och det gick bättre.
|
Larv-utställningen i lördags, viltspårkurs idag - det har varit mycket för Nelson! Christoffer passade Max för oss i lördags så att vi slapp ta med honom på utställningen. Det är visserligen inga problem, men det är svårare att ta kort samtidigt som man ska ha en hund med sig. Nelson fick en 1a av domaren och gick vidare till konkurrensklassen, men där blev han oplacerad. Bedömningen löd så här: "Bra helhet, välformat huvud med bra uttryck. Fin hals. Tillräckligt förbröst. Kunde ha mer massa och substans. Tillräcklig benstomme. Kunde ha bättre päls. Tillräcklig steglängd, kunde vara fastare fram och tillbaka." Men......(det sa inte domaren, utan vi), vi anmäler inte honom till några mer utställningar. Han är för osäker. Han morrade i ett på alla han-hundar ringen. Det blir trångt och det ska sägas att inte bara han morrade, men han morrade i ett. Jag tror inte att jag fick ett enda kort utan att man ser att Bill håller för munnen på stackars Nelson. Det är inte rätt mot honom, han tycker inte om det och visade tydligt att han inte vill vara där. Då skall vi inte tvinga dit honom, så är det bara. Ska vi gå på utställning får vi själva åka dit. Det är väldigt roligt att titta på leonbergers och träffa leonbergerfolk. Nelson får gå med oss på leonbergerträffar och viltspårkurser.
Vi har lagt några kort i vårt fotoalbum. Det fina kortet taget i Larv där Nelson tittar på sin husse är taget av Bamses och Myzaks matte Mia. Hon hade åkt långt den dagen och var snäll och skickade oss några kort på Nelson och Bill. Tyvärr såg vi inte henne själva på utställningen. Men det ska sägas att när Nelson var färdig åkte vi iväg. Kan väl nämnas att vi tog vägen förbi svågern och svägerskan som vanligt.
Viltspårkursen idag gick jätte-bra för Nelson. Det här trivs Nelson med och det ska han få fortsätta med. Han tog spåret med en gång och var så ivrig att t.o.m. när han bajsade så fortsatte han att spåra. Detta hade Bengt väldigt roligt åt. Efter alla hundars spårande går Bengt och Peder igenom respektive hunds spårning. Max och jag var med, inte på själva spårningen för det får vi inte, utan vid uppsamlingsplatsen, där vi alla fikar vid genomgången.
Nu sover Nelson djupt, han är jätte-trött och förmodligen lycklig. Han fick ju tag i rådjursklövern.
|
Maxen är badad och fästinghalsbandet på. Det var perfekt väder för Bill att tvätta honom. Lite sol och blåst. På dagen när Bill var ute med vovvarna togs borsten med. Nu ikväll tog vi samma skogspromenad och borstade honom igen på samma plats. Tror att fåglar gillar det. Mycket hundhår att ha till fågelboet. Nelsons viltspårkurs börjar på onsdag och därför blir det ingen badning av honom innan, utan det blir på torsdag så att han blir fin till hundutställningen i Larv på lördagen. Hoppas svågern och svägerskan är på sitt torp i Flakeberg på lördag? Vi har alltid haft tur med det när vi varit i Larv.
Nu har vi nog enats om vilken "glasbur" det blir på uteplatsen. Skulle vara skoj om vi får upp det till semestern.
Johan ringde från Umeå och gnällde att vi inte lagt ut några nya bilder på vovvarna. Därav finns det några kort utlagda i vårt fotoalbum. De är tagna nu i helgen.
|
Nu har jag äntligen lagt ut lite kort från Leonbergerpromenaden i söndags! Det fick bli en ny flik som heter Leoträff 18 april. Av någon anledning lyckades jag inte lägga det under förra fliken som vi kallade Leoträffar. Bill var inte intresserad av att hjälpa mig, han ser på Die Hard 4 på tv - det var mer spännande, antar jag. Vårt lokalombud för Leonbergerklubben (det låter det), Pamela, har skickat mejl om ny träff. Träffen går av stapeln söndagen den 23 maj i Munkedal. Information om träffen, vägbeskrivning m.m. kommer hon att lägga på http://www.leonbergerindra.se/lokalsida.htm . Vi kommer naturligtvis.
|
En sån tur vi hade med vädret! Det blåste, men solen sken. Vi blev totalt 10 leonbergers (5 hanar och 5 tikar) med mattar och hussar. Promenaden med fika-paus tog ca 2,5 timme runt Lilla Delsjön. Vi fick lite kommentarer när vi gick med våra fina vovvar. Lite kort kommer att läggas ut under fliken Leoträffar här på hemsidan, men inte ikväll, orkar inte. Max och Nelson ligger och sover. Det frestar på att träffa hundflickor....
|
Bill skriver.
Kom just hem från en föreläsning på Västra Djursjukhuset. Den handlade om ögon och ögonåkommor. Föreläsare var Inger Carlsson, vi kände henne sen hon ögonlyste Max och Nelson på My Dog förra året. Inger är fantastisk kunning och kan förklara på ett sätt som gör att man förstår och blir intresserad. Så det har varit en givande kväll. De har tidigare haft föreläsningar som jag gått på om mag/ tarmsjukdomar, hudåkommor samt allmän skötsel av hundar. Även de var intressanta och lärorika.
Tidigare idag gjorde jag ett sök på blodspår med Nelson. Spåret lade jag igår. Det gick väl sisådär men han hitta klöven till slut med en korrigering under söket.
I lördags gick det bättre, han var duktig då. Idag tror jag att han stördes av andra lukter, det verkade så i alla fall. Dagen har de tillbringat med mig i trädgården. Håller nämligen på att färdigställa ett potatisland mitt i gräsmattan.....Detta kräver lite jobb, och som sagt så blir det lite blåsor på händerna. Men det skall bli kul med egna färskpotatisar, det var ett tag sedan.
Rosangela beställde ommålning av huset tidigare i vår, men har nu prioriterat ner detta till förmån för en inglasad paviljong på vår uteplats.
Som sagt jag får jobba 
Hoppas nu att vädret håller i sig till helgen så att Leonbergerträffen blir bra.
|
Äntligen har våren kommit. All snö är borta, skönt.
Igår när jag kom hem från jobbet, hörde jag några okända skall från vår baksida. Det kom från våra hundgrannar med dogo argentinon och mallisen, men jag kände inte igen ljudet. Hursomhelst jag gick in. Efter ett tag hörde jag det igen och sa till Bill att någon av deras hundar kanske inte mådde bra där ute i deras hundgård. Bill gick ut, för nu hörde han också ljudet. Det var inte deras vanliga skäll-ljud. Han kom in skrattande och sa följ med ut så skall du få se. Jag gick ut och vad hittar jag i grannens hundgård? Jo en skällande leonberger! En stor, rätt mörk hanne. När han såg oss och Nelson som studsade upp och ner vid staket satte han igång och skälla igen. Vi såg inte en själ, men tror kanske att grannen hade besök och att grannens egna hundar var inne och besöket fick stå i hundgården, vilket han inte gillade. Skall bli intressant att få veta vem hunden var.
Igår la Bill spår för första gången i skogen, hade faktiskt fått ok från skogsbonden. Vi frågade för säkerhets skull. Idag tog han med Nelson och Max. Max fick stå bunden vid ett träd och så satte han på Nelson spårselen och linan. Spåret var på ca 300 meter. Nelson klarade det fint och hittade rådjursklövern. Det var inte perfekt, men bra start. Det var länge sedan sist. Maggan skall nämligen ordna viltspårkurs igen och vi har anmält Nelson. Tänkte att det var bäst att testa lite innan. Men det blir mer spårträning hemma. Bill har ett antal liter blod i frysen och vår skogsbonde sa att vi kunde hämta rådjursklövar hos honom om vi ville. Det var snällt.
|
Fem lediga dagar! Egentligen skulle jag arbetat halv-dag i morgon, men jag tog flexledigt, hade ändå timmar att ta ut. Hoppas det blir fint väder, men det såg inte så ut på väderkartan. Vi har en haltande Max här hemma. Vet inte vad han har gjort. Han haltar ordentligt, vilket innebär promenadförbud för honom. Så han är sur....Det är det värsta han vet att inte få gå med på promenader. Bill har gett honom smärtstillande tabletter.
Pamela har lagt ut datum för en leonbergerpromenad den 18 april, se http://www.leonbergerindra.se/lokalsida.htm. Det ska bli skoj. Hoppas vi blir många.
Nelson anmäldes till Larv förresten. Så det blir vårens första utställning. Hoppas svågern och svägerskan är på sitt lantställe den dagen så vi kan slinka förbi och få en kopp kaffe.
Bill har anmält oss (även mig och Max) till ringträning som ska hållas av Knockandos kennel (Rut) på Blå Stjärnan. Jag kan bara vara med en gång, men jag tror att Bill skulle vara med alla gångerna med Nelson. Min erfarenhet av ringträning är ju dessvärre inte mycket att ha. Det var ju egentligen jag och Nelson som skulle bli radarparet, men det blev en, i Malmö, när han var valp och då blev han faktiskt BIM-valp (trots mattes amatörmässiga handling). Sedan gick jag väl med honom två gånger till. Sedan blev det ju gruff-Nelson och då la jag av. Kortet är taget från Malmöutställningen.
|
Snö, slask, blankis och lervälling. Det är promenaden i ett nötskal, så broddarna är fortfarande på. Bilden är tagen idag i skogen. Kan nämnas att det var 13 +....
Fy vad skitna vovvarna blir, det sitter ju fin, fin sand kvar i pälsen även om jag duschar dom på ben och mage.
Sommardäcken åkte på idag på stor-forden samt sommarmattorna lades in.
Till helgen får lill-forden samma behandling.
Hej svejs från Bill
|
Ikväll var vi i stan och lyssnade på Magnus Bäcklund, Göteborgs Wind Orchestra och en kör som sjöng Queenslåtar. Vilken musik. Jag har ju aldrig varit något större fan av Magnus Bäcklund, men jag måste nog ändra mig. Han kan sjunga och låtarna passade honom verkligen. Vi var borta i ca 3 timmar. Vilka bortskämda vovvar vi har fått efter att Bill slutat arbeta. Max är helgalen och slänger sig på Bill och gnyr som han inte sett honom på flera år minst. Nelson är lugnare, men hetsar upp sig lite pga av Max. Max har i och för sig alltid varit husses hund.
Till helgen skall vi gå på TUR-mässan och hitta broschyrer om Sardinien. Tänkte försöka övertala svågern och svägerskan om hur bra Sardinien är och vilket trevligt resesällskap de får om de tar sig en tur dit i sommar...
|
Mycket social träning idag! Solen sken på väg hem från arbetet. Tidigare på dagen hade det regnat så Bill väntade med att ta långpromenaden till dess jag kom hem. Vi bestämde oss att ta "Backa-rundan" (ingen skogspromenad, utan mot samhället). Den tar 1 timme och 40 minuter.
Det var tydligen fler än vi som ville utnyttja det fina vädret. Vi kom inte långt förrän vi mötte en kvinna med två foxterriers. Terrierna gillade inte åsynen av våra stora vovvar, utan började bjäbba. Kvinnan försökte lugna ner dem, men de ville bjäbba. Max och Nelson bara fortsatte. Vi kom inte längre än till bron över ån och då kom en tjej med en Jack Russel. Jag gick först med Max så att jag hindrar sikten lite för Nelson, för på bron blir det trångt. Hundmötet var tyst, ingen av hundarna sa något. Nelson fattade inte ens att det var en hund förrän Jack Russeln gick förbi honom. Nelson tittade långt efter honom.
Sedan mötte vi löpare, stavgångare, foxterrierna igen, en tjock men väldigt gammal rotweiler som morrade - det gick så bra. Sedan gick vi förbi fårhagen i Backa och då höll de på att mata alla fåren och de små söta lammen som sprang omkring. Max och Nelson var väldigt intresserade då. De sträcker på sina huvuden och ser väldigt ståtliga ut. Nelson gör skutt upp i luften, som en helikopter som ska starta. Sedan när vi började närma oss sista huset på Backa-rundan hörde vi ett väldigt skällande (har tidigare aldrig funnits någon hund där), och när vi gick förbi huset stod det en mellanstor hund som skällde som en galning (innanför staket). När han såg Max och Nelson la han sig platt på marken och fortsatte att skälla. Då tyckte väl Nelson att det räckte och gjorde ett litet gruff.
Det kan man kalla social träning. Hundarna hamnade sedan i duschen, fy vad smutsiga det blev om benen.
Kortet är inte taget från dagens promenad som synes.
|
Idag tog vi bilen till Sannegårdshamnen och ställde den där för att sedan ta en promenad med vovvarna till Eriksberg, där Bills pappa bor. Christoffer var också med. Bill tog kameran, Chrille tog Nelson och Max tog jag. Mötte en del hundar, men det var inga problem. På väg tillbaka när vi skulle gå över ponton-bron kom en kvinna med en lös hund (tollare). När hon såg våra kopplade hon den åtminstone. Jag går då först med Max och vad gör kvinnan då? Jo, hon släpper flexikopplet så att hunden springer fram till Max och Nelson. Det var en tik (tack o lov) och hon säger glatt "De känner varandra". Nä, säger jag, vi har aldrig träffats förut. - Jo en gång förut här, säger hon. Du måste nog blanda ihop oss med två leonbergers som vi vet bor här i området sa jag till henne. Det här var andra gången vi gick här och förra gången (för ett år sedan) träffade vi på två leonbergers som bodde här. Hursomhelst det gick bra, blev en aning trångt på bron bara. Det kom två barnvagnsfamiljer som inte vågade gå förbi förrän vi hade dragit in våra hundar.
|
Visst ser det härligt ut? Idag bokades resan till Sardinien. Avresa i juli, en vecka. Hundvakter ordnade, det blir Johan och Christoffer. Var sin bil kommer de ha (våra bilar). Vi löser transporten själva ner till Kastrup. Måste väl finnas, har inte kollat det än. Eftersom jag (Rosangela) inte gillar att flyga, var detta i alla fall den kortaste resa i flygtid som vi hittade, 2 timmar och 40 minuter. Vi har aldrig varit där, men det såg väldigt fint ut. Vackra vikar, underbart väder och italiensk mat. Nu har jag något att oroa mig för ett antal månader, men det får gå. Alternativet är att bila och då blir det problem med hundvakt....Killarna löser en vecka, men två blir mer bekymmersamt.
Vårq skogspromenader tar fortfarande längre tid. På vissa ställen är det ok att gå, även om man får vada i snö, men på vissa ställen är det fruktansvärt halt, till och med för hundarna. I morgon tar vi promenaden i samhället istället. Förhoppningsvis har det hunnit töa mer till nästa helg. Kvällspromenaderna har varit på vägarna och får så förbli ett tag till tyvärr. Men å andra sidan möter vi mer hundar. Nelson är så duktig.
|
Fotot är från Delsjön igår. Dessa tre tanter hade ockuperat ett rastställe då jag kom med Max och Nelson. En av deras bjäbbhundar kom rusande mot oss, och en av tanterna ropade att jag skulle stanna för hennes hund var bråkig!!!! Skulle jag stanna när hon hade sin bjäbbhund lös. Den stog och stormskällde 5 meter från oss, Max och Nelson tittade oförstående på mig " får vi inte tugga lite på bjäbbisen"? Tur för den att han inte kom fram och att jag väntade tills de gått sin väg. Det var ett underbart väder och jag hade fika med mig. Många hundmöten blev det och Nelson skötte sig exemplariskt. Som tur var hade jag broddar på mig, för det var snorhalt på många ställen.
Max blev vägd då vi handlade hundmat på Huveröds i måndags, 60 kg!
Det syns på honom, han är lite goare att ta i nu. Tror också att han blivit piggare och gladare på det sista. Fast inte blir han glad när det skall borstas tänder.... Det har nämligen börjat bli lite beläggningar på hans tänder. Kanske det är kombinationen färskfoder och minskad mängd torrfoder som gjort detta.
|
Den talande hunden Max. Idag slog han rekord. Han brukar tala på sitt sätt, det har han gjort sedan han var liten, men idag hade han mundiarré. Han började direkt efter frukosten, när han förstod att även jag är hemma. Lördag/söndagar brukar starta med en promenad direkt efter frukost för Bill och mig. Max ger en massa ljud ifrån sig. På det sättet får han också i gång Nelson, fast Nelson har andra ljud ifrån sig. Han gör mer morr-vovv som kommer från bröstkorgen och så kommer han fram och vill slås med tassen. Liksom - nu sticker vi. De höll igång till dess vi var klara. Följer även med in på toa när jag skulle borsta tänderna. När våra morgontrötta killarna bodde hemma och hundarna satte igång på morgonen blev dom vansinniga. Det tyckte vi var lite roligt.
Idag blev det en bild från Norge-vandringen. Anledningen till det är hälsningen i gästboken från Frisse (har dock ingen Leonberger), gå in och titta på hemsidan som är under uppbyggnad. Han och hans fru är är mycket för vandring och cykling, jag blir så sugen att titta på bilderna från Schweitz. Vad är Norge jämfört med det? Jag hoppas det kommer fler bilder.
Här är länken, annars titta i vår gästbok
http://123minsida.se/Frisse/32240133
. Camilla T - saknar Du Schweitz när du ser bilderna?
Morgonpromenaden gick till samhället Landvetter, totalt 1,5 timme. Mötte inte så många hundar, men några stycken. Det gick bra.
|
Kära lilla Julia! Om du ändå fått vara med här och nu. Husse saknar dig så. Julia blev 12 år och var en Golden retriever .Bilden är tagen 1972, då hon var 4 månader. Oj, vad nostalgisk jag blev..... Håller nämligen på att lägga över gamla diabilder till datorn, därav nostalgitrippen..
Har just kommit in från skogen med två skitna hundar. Det är konstigt hur fort dom vänjer sig vid rutiner. Jag står med handduken i handen och ropar in dom en och en. Direkt går dom och ställer sig i duschen! Till och med badkrukan Max gör detta utan protester.
Jag är nog inte riktigt klok, men till lunch ville inte Max äta. Gissa vad han fick mig till hundskrället! Jo, handmatning!!!!! Han vet nog precis vad som skall till för att få favörer, som jag förmodligen kommer att ångra framöver. Matskålen blev tom i alla fall.
Christoffer fick lasagne som var nylagad idag. Fick ett ryck i morse och gjorde en bauta-omgång som räcker till ett regemente, den blev mumsig, med mycket vitlök i. När ångan ändå var uppe så, lades sillen också in som legat i vatten under natten. Och bilen fick en dragkrok monterad idag (var på verkstaden). Under tiden bilen var på verkstad handlade jag livsmedel åt pappa, och fixade lysrören i hans badrumsskåp. Nästa fredag skall jag på after-work. Mna före detta kollegor ville ha mig med. Och det är ju kul. Snacka om en riktig after-work
Gråväder idag, och snön smälter knappast nåt.
|
Tjära på Max tassar! Fy vad tråkigt. Undrar var det kommer från? Förra veckan tog jag också bort lite från Max framtassar. Jag använde en bomullstuss med matolja, men denna gången vet jag inte om allt går bort. Vet någon om det går att ta avfettningsmedel och sedan skölja bort det med såpa? Är orolig för att utsätta tassarna för nåt de inte tål.
Delsjön runt idag, 6,5 km. Det tog en timma och tio minuter i rask takt. Men väglaget var skiftande. Underlaget var jämnt och fint men bitvis mycket halt. Skall vi ha en leonbergerträff där, får det nog vänta en vecka eller två. Annars är det en perfekt väg med många rastplatser och det finns ett fik om man är sugen. Efteråt satt jag en timma på vår veranda och jäste i solen. Härligt att kunna ta vara på det goa vädret. Bara snön försvinner. Vårt hus ligger lite i skuggan för morgonsolen så det lär nog ta tid innan snön smälter hos oss.
|
Nu slåss vi om att skriva i dagboken! Förut har det nog varit fifty-fifty, när Bill sedan blev hemma, har han skrivit det mesta, så nu slängde jag mig framför datorn så att även jag får skriva. "Hundskrällena" har blivit väldigt hussiga, det kan jag säga. De viftar på svansen när jag kommer hem, men det är inte på samma upphetsade sätt som tidigare inte. Igår var vi i skogen alla fyra, men det var halt och rätt så krångligt att gå. Max slant och han har haltat idag så han fick inte följa med ut. Efter vi lämnat Johan på flygplatsen (praktikveckan var slut) för färd mot Umeå igen, tog vi med oss Nelson till stan i eftermiddags. Nelson är väldigt angelägen om att hålla sin flock intill sig när vi går utan Max. Det var lagom med folk i stan. När vi igenom Arkaden gick Bill och Nelson på ena sidan en pelare och jag på den andra. Då försöker han med alla medel att hålla koll på vad jag är och blir jätte-glad när jag ropar på honom och kommer tillbaka. Vi gick sedan Avenyn upp och ner och avslutade med fika på Da Matteo. Ett litet barn med föräldrar fick hälsa på honom. På väg tillbaka till bilen gick vi förbi spårvagnar samt gatumusiker med massa blåsinstrument - det är inga bekymmer. Nu ligger Nelson och sover på golvet här bredvid mig - det är ansträngande att gå i stan, tycker han.
Hoppas det snart blir någon leonbergerträff, det var ett tag sedan.
|
Brrrrrr! I morse var det 21 minusgrader. Max och Nelson är inte ute länge när de släpps ut för "morgonkisset". Hade glömt att täcka för ventilerna på husgrunden så att vattnet inte fryser, men det klarade sig som tur var. Det är ett par rör som ligger alldeles intill ventilerna och därför sätter jag för pappskivor så att de inte skall frysa om det blir under 20 minus ute.
Idag skall jag avtackas på jobbet, så det blir ett trixande med bilarna. Christoffer skall till sitt jobb, Johan till sin praktikplats, Rosangela till sitt jobb och jaha det blev ingen bil över till mig.... Det löste sig med att jag körde Rosangela till jobbet så parkerar jag bilen senare idag i Borås så att hon kan hämta den efter jobbet. Mina fd. kollegor tar med mig ut att äta i Borås. Sen får vi se hur hemfärden blir....
Skogspromenaderna denna veckan har varit minst sagt knaggliga. Det har töat och sedan frusit och traktorn har gjort djupa hjulspår samtidigt som hästarna trampat hål i skaren. Det gäller att ta det lugnt så att varken jag eller hundarna bryter benen. Har bokat en tid hos veterinären för Max ifall att blåsan i munnen inte vill försvinna. Vi har helgen på oss, så hoppas att den försvinner. Det är ju inte gratis att besöka en veterinär.
|
Igår morse när vi åt frukost såg jag att skatorna var intresserade av nåt på snön.
Nyfiken som jag är skulle det kollas. Det var en jättegräs-spya från Max. Har aldrig sett en sån stor förr. Lång som en underarm och lika tjock. Ibland går han under granarna och tuggar gräs. Men detta var det värsta jag sett, fattar inte att det fått plats i magen på honom. Blir inte klok på hunden, han äter bra och är lika "pigg" som han brukar och avföringen ok. Senare på dagen fick han en pälsgenomgång med borste och karda. Det syns och känns att han lagt på sig. Pälsen är mycket bättre och tätare. Nelson får även han lite B-vitamin, det kanske gör att han får lite mer glans i pälsen. De har ju inte alls samma hårlag, vovvarna.
Körde Johan till sin praktikplats i morse. Det har börjat snöa igen...
La förresten in ett nytt foto på grabbarna under fliken familjen Hansen.
Nu skall jag ta mig en fika, sen bär det iväg till pappa en stund.
Nelson var lös under hela promenaden idag! Jag tror han kände att jag litade på honom. Då och då spanade han efter mig och stannade upp om han var för långt fram. Dom är duktiga båda två på att stanna när det kommandot ges.
Idag bjuds det på en Boeuf Borgignonne ( hoppas att det faller familjen i smaken)
Till detta serveras friskt vatten från kranen. (Vinet finns i grytan)
Rosangela har skrivit upp sina semesterveckor på sitt jobb, får se om jag kan passa in min ledighet ha, ha....
|
Talgbollar ja... Fåglarna ville ju inte ha dom, men väl Nelson. Kom på honom smaskande på en av bollarna jag hängt upp i en inte så hög buske. Alla talgbollar blev nerplockade bums!
Max har varit lite si och så. Han äter och går upp i vikt men..., En natt så låg han och svalde hela tiden och smaskade. Han var helt sjöblöt och saliven rann. Han ville ut, då åt han snö direkt (vilket i och för sig vovvarna har gjort hela vintern). Dagen efter lugnade det ner sig, trodde att han kanske fått i sig salt efter kvällspromenaden. Vi hade nämligen satt haltin på honom för att han inte skulle dra omkull Rosangela om han fick spatt. När vi har på denna på Max blir han riktigt sur. Han tittar förorättat på oss och försöker sen gnida av den mot oss och det som finns i närheten att gnida sig mot. Det gjorde han den kvällen i varje snödriva vi gick förbi. Därför misstänkte vi att han fått i sig salt.
Men senare verkade allt normalt han var pigg och åt.
Sen på kvällen fick de varsin tuggrulle, Max började tugga men slutade efter nån minut, han som älskar att ligga och gnaga på tuggrullar. Nu tittade jag i munnen på honom och upptäckte två blåsor på tandköttet. Om de inte är borta på måndag får jag åka till veterinären. Efter att tuggrullen legat i vatten en stund fick han tuggat i sig rullen. Riktigt blaskigt är det nu, 3+, nu kommer svabben fram och handdukar när vovvarna varit ute.
Igår var jag på jobbet och lämnade in mitt passerkort och nycklar och brickan till tjänstebilen. Kändes lite vemodigt faktiskt. Jag har ju många vänner som jag inte träffar mer än sporadiskt när jag hälsar på. Jag får ett passerkort för pensionärer. Nu är det så att jag får lov att komma på hobbykvällarna och tvätta och fixa med våra egna bilar, det är ju bra! Sen på eftermiddagen lämnade jag in tjänstebilen. Christoffer och jag tog en fika på stan efteråt. Vi skulle hämta Rosangela som var på kurs inne i Göteborg denna dag.
Vi skall strax hämta Johan på flygplatsen, han skall vara hemma en vecka på praktik.
|
Våt kinamatta! Det luktar inte gott. Upptäckte att det luktade unket från Max faoritplats. Han brukar ligga mellan soffan och bordet i vardagsrummet. Kinamattan är väl mjuk och go. Nu är det ju så att han ibland har med sig lite snö in (som jag missat att borsta bort), denna snön hamnar på mattan då. En kinamatta torkar aldrig om den blir blöt... Får ta ut den i garaget och se om det går att göra nåt åt den.
Det snöade rejält en timma nu i morse, så det blev skyffeln igen. Jag har rejäl träningsvärk i rumpan sen snöskottningen på taket igår (tips för fastare rumpa...).
I går blev det en kvällspromenad på vår upplysta gångväg mot Landvetter. Två hundmöten, Nelson skötte sig exemplariskt trots att det ena mötet var på bara ett par meters avstånd. Det var en boxer vi har mött några gånger tidigare. Men Max... det kom ett lågt djupt, fast kort, morr från honom när de möttes. Sen mötte vi draxen Zorro, han blev överlycklig när de träffades, tyvärr kunde de inte få leka då vi nästan stod mitt i vägen, vi hörde hur han ylade missnöjt när vi skiljdes.
Max äter bra, med viss assistans från min sida. Tänkte åka till Huveröds idag och handla färskfoder och samtidigt passa på att väga honom.
Senare på dagen: Skogspromenaden blev minst lika kämpig som förra gången, inte ens skogsbonden hade varit ute med traktorn. Då hade jag i alla fall fått hjulspår att trampa i. Hursomhelst det var två nöjda vovvar efter promenaden, Nelson var lös hela vägen. Han hade liksom ingen chans att dra iväg på nåt annat som luktade gott. Båda vovvarna höll sig bakom mig hela vägen. Nelson gjorde ett par försök att ta några steg åt sidan men gav snabbt upp.
Har också varit och handlat färskfoder till Max. Han vägde 58,5 kg. Skönt att det är på rätt väg. Väl hemma vid ICA- affären så hämtade jag ut biljetterna som vi bokat till Robert Gustafssons show i höst. Snacka om framförhållning...men enda chansen att få skapliga biljetter var att boka nu. Träffade grannen i affären, han sa att en trailerbil hade blockerat vägen innan vår infart. Så jag fick parkera bilen hos honom. Det lär nog ta en stund innan de får loss den bilen. Får se hur det går för Rosangela när hon kommer hem.
|
Fotot är ifrån igår. Promenaden som normalt tar 45 minuter tog 1,5 timmar...
Vovvarna fick kämpa i snön. Jag fick gå före så att de hade någonstans att gå. De fick turas om att dra pulkan, stackars vovvar (jag är kanske pjoskig). Vi var helt slut när vi kom hem. Men ett rejält träningspass var det (Rosangela var på Friskis & Svettis). Undrar vem som var friskast och svettigast.....
Idag har jag med Christoffers hjälp skottat taket, ligger en bild i fotoalbumet på detta. Tar det säkra före det osäkra, det skall ju komma mer snö idag.
Det har varit krångel med hemsidans server denna helg så därför blev det inget skrivet i helgen. Nu skall vi klämma i oss var sin pizza.
|
Bill skriver. (kanske en onödig kommentar)
Idag var första dagen efter jag slutat jobba som det kändes
lite "konstigt".
Körde Rosangela till tåget 5.30 i morse. Kom hem läste tidningen och la mig på sängen jämte två vovvar som parkerat sig där. När jag vaknade igen vid 9:tiden så kom den där känslan. Men den försvann snart! Ut i skogen med vovvarna och efter de fått mat så for jag iväg för att hämta mattorna jag beställt till vår nya bil. Passade på och slänga lite skräp på återvinningsstationen. Hem och pillade lite i garaget så vips var det kväll. Men jag längtar till våren då det går att pilla med hus och trädgård. Kanske skall titta lite i frökataloger i morgon. Läste i tidningen att talgbollarna som man hänger upp till pippifåglarna har ratats av fåglarna i år. De har varit för hårda. Konstigt, för det tänkte jag på när jag hängde upp dom före jul, de hänger ju fortfarande kvar. Men solrosfröna har gått åt.
Max hade spruttdiarré i går vid kvällspromenaden. Men det får jag skylla mig själv för (stackars Max). Det är nämligen så att förr när han inte åt de sista bitarna mat gick de ner med ett par droppar matolja. Han fick ett par droppar igår, men se det gick inte. Hur somhelst ordningen är återställd, allt var ok idag, han äter bra nu vovven, tycker att han lagt på sig lite, men det får ta sin tid bara han äter. Det verkar som den måltidsmängden han får nu funkar. Han får 1/2 kg färskfoder blandat med en skopa Royal 4800 (skopan rymmer en 1/2 liter) middag och kväll.
Till detta strör jag över en tesked pulver Aptit (torkad lever) den smaken gillar han, samtidigt får han flytande B-vitamin tillsammans med middagsmålet. Det är nästan ett heltidsgöra, men det verkar funka. Nelson stackarn äter allt han får och krånglar aldrig.
Det har snöat lite lätt hela dagen och även nu i kväll, så det blir väl till att skotta imorgon. Tror att jag skall hälsa på på jobbet imorgon. Kanske passar på att tvätta bilen då, den ser bedrövlig ut.
.
|
Jag längtar efter sommaren... Kortet är taget 2007 i augusti, när vi var i Danmark och hälsade på Bills syster (hoppas de ursäktar att de kom med på bild), som synes var även Max med. Nelson var hemma med killarna.
Har fått ut semesterlistorna på jobbet nu. Nu behöver jag inte synka min semester med Bill längre. Det blir väl semester för mig i mitten av juli och fem veckor framåt. Min syster som bor utomlands kommer och hälsar på oss med familj preliminärt i början av augusti, så då får vi hålla oss hemma. Frågan är vad vi skall göra innan? Jag är ju inte så pigg på att lämna våra vovvar på något hundpensionat, men jag vill gärna utomlands - det var ett tag sedan vi bilade i Europa. Johan kommer i och för sig hem under sommaren, men då skall han jobba på sitt gamla jobb. Ett alternativt är att ta med vovvarna till Danmark och hyra en stuga, men jag vill längre söderut och då tror jag inte vovvarna har någon glädje att följa med. Vi får se.
Idag åkte vi till Åsa med vovvarna. Det var lite annorlunda att vara där på vintern mot att vara där på sommaren och bada. För några år sedan funderade vi på att köpa hus där, jag är glad att vi inte gjorde det.
På tisdag skall jag till Stockholm, skall på kurs i dagarna tre. Hoppas nu att X2000 inte är försenat. När jag var där i januari, höll tåget faktiskt tiden, det var första gången på länge. För det mesta har de varit strul, antingen till Stockholm eller så hem.
Nu har vi börjat ge Max flytande B-vitamin för att se om vi kan få upp hans vikt. Tack Jane och Sven för tipset. Proverna veterinären tog på Max visade ju inget onormalt - benranglet vill inte äta!!
|
Ringde och fick besked om Max sköldkörtelprov idag. Värdena var helt normala. Nu provar vi med B-vitamin-tillskott så får vi se. Han äter och är pigg i alla fall, vårt kära skrangelben....
Bilden är från igår, Christoffer och jag tog en fika i solskenet, vi gillar semlor!!!
Teatern (Familjen) igår kväll tyckte jag var sådär, skulle nog inte rekommendera den. Men det var trevligt i alla fall att göra något tillsammans.
Efter maten blev det Lets dance och Rosangela somnade framför TV:n som vanligt, men vaknade när Skavlan började. Nu skall vi gå och lägga oss.
Gonatt!
|
Blodproverna på Max visade inget konstigt, ämnesomsättningsprovet får vi besked på i morgon. För det är väl det Bill själv misstänker är problemet. I morgon eftermiddag skall Bill ringa för då har de fått svaret på provet.
Idag när jag kom hem från jobbet så hade jag två hundar som ivrigt sniffade på mig. Jag fattade först ingenting, men sedan förstod jag. Jag luktade elefant, giraff och noshörning!
Idag var jag nämligen på besök (å tjänstens vägnar) på djurparken i Borås. Chefen på djurparken tog med oss till elefanthuset. Vilka stora djur! I samma hus finns också girafferna, till dessa kunde man gå fram till stängslet. Elefanterna däremot fick man hålla sig utanför en markerad linje. Jag hade tagit med mig kameran så det blev några kort. Hälsade även på en noshörning (hälsade och hälsade, stod en bit ifrån). Jag har lagt ut korten i fotoalbumet.
|
Idag skippade jag träningen för Bill skull - hans födelsedag nämligen. Vi har ätit gott här hemma och skall ha semlor som efterrätt. På torsdag kväll skall vi på teater med Bills bror och fru. På lördag skall Bill och jag med min syster och man till Fiskekrogen och äta skaldjursbuffé. Det blir ett långt födelsedagsfirande. Vi frågade om Christoffer ville med och äta skaldjur, men det var inte riktigt hans melodi, så han avstod. Pratade med Johan i kväll och han blev lite avundsjuk - ville gärna äta skaldjur och tyckte att när han kommer vecka 9 för att praktisera i Göteborg, att vi skulle köpa skaldjur hem åtminstone.
Bill var med vovvarna och vaccinerade dem. Han passade på att väga dem. Nelson (den lille matglade), vägde 62 kg, Max (vår lille snutt), vägde 53 kg!! Han har inte gått upp ett smack. Han väger precis lika lite som han gjorde när han var magsjuk och detta trots färskfodret! Nu har veterinären tagit lite prover på bl.a. ämnesomsättningen. Han mår ju bra, pigg och glad som han brukar. BIll skall försöka få i honom 2 kg färskfoder om dagen, f-n trot, han får i sig nu 1 ½ kg, mer är han inte pigg på att äta. Det blir mycket fjäsk och trugande.
Måste berömma Nelson förresten. När Max anser sig ha ätit färdigt går han ju iväg från sin matskål. Nelson står bredvid och säger vi "var så god", dyker han ner i Max skål för att äta upp de eventuella rester som finns. Igår gick Bill ifrån matskålarna, jag var i ett annat rum och plötsligt var Max hos oss. Vi höll på med annat när jag plötsligt kom ihåg att Nelson var kvar i vovvarnas matrum. Bill gick dit och då står Nelson där, hägande med huvudet, bredvid matskålen och har inte tagit något alls av Max mat. Det fanns egentligen lite mer än vad vi brukar tillåta Nelson att äta upp. Men han hade varit så duktigt (han var där ensam i ca 5 minuter) att vi tillät honom att äta upp det som belöning. Kan väl säga också att han fortfarande får sova vid mattes fotända....Har försökt säga till honom att han kan lägga sig hos husse i stället, han behöver ju inte gå upp kl 06.00 på morgonen, men det skiter han i.
|
I morgon skall vovvarna vaccineras, både rabies och leptodog. Det har blivit lite obalans i vaccinationen på Max och Nelson så jag skall tidigarelägga lite så att alla vaccinationer ligger nära varandra. Det blir liksom lite lättare att komma ihåg då. Igår var vi ute och provade pulkan, det var Nelson som fick ta premiärturen. Han skötte sig exemplariskt, inga bekymmer, inte ens när det skramlade på asfalten. Han tyckte förstås att det var krångligt när han skulle kissa.
Läste på Mias hemsida att Bamse "gnisslade" ibland. Det är ju precis som Max! Om vi inte går upp i tid på morgonen, så sätter han i gång, först ett litet gnisselpip, efter en stund kommer det fler. Han kan hålla på så tills nån av oss får spader och släpper ut honom. En riktigt envis herre, Max . Nelson, han krafsar på dörren när han vill ut, men han verkar ha festblåsa, för kommer vi inte med en gång så går han och lägger sig igen.
Det är så roligt att Max äter riktigt igen! Han får ett och ett halvt kilo färskfoder om dagen, som han äter i två omgångar. Dock ibland om han inte äter allt strör jag på en halv tesked APTIT (torkad lever i pulverform), då går det ner med blixtens hastighet. Skall passa på att väga vovvarna imorgon hos veterinären.
|
|
|
|
|
Jag är faktiskt snäll, bara så att ni vet..
|
|
|
Idag har jag (Bill) städat och fejat ordentligt, min syster från Danmark och hennes man kommer. De övernattar ett par dar, pappa fyller nämligen 90 år. Jag blev riktigt nöjd med mig själv. Nu är det faktiskt så att vi brukar hjälpas åt båda två innan jag slutade arbeta, bara så att ingen tror att jag aldrig städat hemma förr....
Vovvarna fick sin promenad tilsammans med mig och Christoffer. Skotta snö blev det en stund, sen for jag till Jysk för att köpa ett par kuddar, ett bäddtäcke och 6 klädgalgar. 139 spänn för allt!!! Bredvid Jysk ligger Julavaruhuset, på vinst och förlust chansade jag på att de kanske hade pulkor. Väl inne frågade jag första bästa expedit. Jo, vi fick in en sändning idag, men du får skynda dig de brukar ta slut innan de kommer i hyllan, sade han. Vilken tur! Det fanns fyra kvar så jag köpte två för säkerhets skull. Modellen passade bra och de var svarta. Jag menar att rosa pulkor bakom två tuffa leonbergergrabbar passar sig inte. Glömde nästan maten som brukar stå på bordet när Rosangela kommer hem, så det blev spagetti med köttfärssås.
Vovvarna har varit snälla och lekt i snön idag.
Nu skall jag ut i garaget och fixa pulkan till hunddraget.
|
Idag hettade det till! Max fick nog av Nelsons retande. Båda hundarna var ute samtidigt och jag iakttog dom från köksfönstret. Nelson började som vanligt med sin "uppvaktning" (han gnyr, nästan gnisslar lite samtidigt som han försöker lägga tassen på ryggen på Max). Det syns och hörs lite på videosnutten jag lagt in. Max har knorrat och skällt på honom tidigare och Nelson tröttnar när Max skäller till ordentligt. Men nu så fick Max nog, det blev ett riktigt gruff och jag avvaktade för att Max skulle få en chans att lösa det själv.
Det var på vippen att vi skulle sära på dom men som sagt Max tvålade till Nelson så att Nelson gick och lade sig. Han såg spak ut när Max gick förbi honom och lade sig en meter från honom. Dom har hållt på i ett par veckors tid att smågruffa, båda två. Jag misstänker att det som triggade igång detta beteende är alla tikar som löper i området, fyra tikar har löpt under de tre sista veckorna. Max har varit lite "gnällig" också under hela denna tid. Hursomhelst får de inte vara ute tillsammans på tomten utan att jag är med, vi släpper ut dom en och en om vi inte är ute. I övrigt har det varit fina dagar med snö och härliga promenader i skogen för vovvarna. Synd bara att jag inte fått tag i en pulka som de kan dra, de är ju slut i affärerna!
|
Mmm, trodde faktiskt med tanke på "pensionären" hemma, att det skulle bli lite mer uppdateringar på hemsidan, men tji fick jag. Han har inte haft tid, säger han. Voffsingarna har det bra i alla fall, tycker faktiskt att de blivit lite "hussiga". Fast de blev väldigt glada i onsdags när jag kom hem vid halv-niotiden från jobbet. Hade varit på möte som slutade 19.30 och sedan var jag tvungen att åka hem i det snöoväder som rådde. Det tog mig en timme att komma hem! I vanliga fall tar det mig 30 minuter från jobbet, eller rättare sagt från parkeringsplatsen i Borås där jag har min bil och hem.
I morgon har jag bestämt mig för att vara på Friskis klockan 09.00, annars brukar jag lulla in där vid halv-elvatiden på lördag morgon, vilket innebär att jag missar spinningen. Träningsväskan är redan packad och jag skall gå upp kl 7.30.
Bill har mött lite hundar när han varit ute på dagspromenaderna på vovvarna, allt har gått bra. Han har visserligen haltin på Nelson. Sedan har han prövat med att låta Nelson vara lite lös i skogen (under sträng kontroll dock) - och det har fungerat bra. Max har ju alltid fått vara lös och det är ju lite synd att Nelson inte fått den förmånen, men nu kan Bill testa lite dag för dag och förhoppningsvis kommer detta att gå bra. Nelson gillar dock att jaga vilt, till skillnad från Max som inte bryr sig alls.
Bill håller på och försöker lägga in en film på vovvarna, men har lite problem med inställningarna i datorn. Den kommer dock.
På måndag skall jag gå på bio med mina gamla arbetskompisar, ny film med George Clooney. Lite mat först och sedan bio. Heders åt I-M som drar igång oss andra.
|
Denna veckan har det blivit lite mer regelbunden motion för vovvarna, bra för mig (Bill) också. Max aptit varierar. Vi kör fortfarande med färskfoder, men med "variation". Det är nämligen så att den kräsne Max vill ha omväxling, ena dagen är det iblandat köttbullar och vid nästa mål samma dag blir det lite leverpastej i. Nästa dag kanske det blir någon korvbit i. Det räcker med lite grann iblandat, bara så att det luktar lite annorlunda. Idag passade ingenting. Det som är jobbigt när det blir så här är att kunna planera så att inget förfars. Vi gör så att Max får maten först, äter han inte får Nelson maten. Äter Max upp allt, häller jag upp en ny portion till Nelson. Det gäller bara att hålla reda på mängden till Nelson, så att han får rätt mängd. Han älskar mat.
I onsdags var jag på Västra djursjukhuset och lyssnade på ett föredrag om mag/tarmsjukdomar. Det var nyttigt, fick lite bättre förståelse för hur dom fungerar, vovvarna.
Det har gått bra med Nelsons morr också. Idag var vi ute och promenerade. Vi gick till Landvetter centrum på lite mera "trafikerade" gångbanor. Vi mötte faktiskt ett antal hundar, enstaka och flera tillsammans. Inte ett ljud från Nelson! Han var visserligen intresserad och ville gärna kika på de mötande hundarna. Men det löste jag med att vi gick så att han inte hade nån chans att stirra in i ögonen på de mötande hundarna. Tror också att haltin, som han hade på, dämpade honom lite. Jag har för mig att det fungerat bättre de gångerna den varit på. Så ett plus i kanten till Nelson.
Pippin på bilden är en trogen matgäst som vi utfodrar med solrosfrön.
|
|
|
|
|
Vi är trötta.
Zzzzzzzzz...
|
|
|
Köpte nytt färskfoder idag till den kräsna vovven Max, det heter
Nordic Special plus ett helfoder, glutenfritt som innehåller oxkött, vom, oxblod, potatisfibrer, ångkokt kornris, kalk, mineraler samt vitaminer. Max åt upp allt med god aptit, får se hur länge detta foder faller honom i smaken... Han brukar ju tröttna efter ett tag. Hursomhelst jag hoppas att han lägger på sig så att han inte ser så mager ut. Och stackars Nelson som äter allt med god aptit, får fjäska med honom ibland som kompensation för att Max får specialfoder.
Jag var tillbaka på jobbet idag för att avveckla mig själv, det är ju en annan kollega som får ta över mina arbetsuppgifter nu när jag fått avgångspension.Tror att det behövs några halvdagar för detta, sen är jag fri. Vovvarna fick sig en rejäl promenad idag och Nelson fick springa lös till hans stora glädje, Max är ju alltid lös i skogen då han kommer när jag vill. Nelson skötte sig bra, inga tendenser till att dra iväg i ett spår. Jag höll järnkoll på hur han betedde sig. Vore roligt att kunna ha honom mera lös.
|
My Dog i fyra dagar. Max och Nelson var i rasmontern alla dagarna. Besökarna stora som små, klappade, kliade och kramade vovvarna . Jag tror att båda vovvarna gjorde bra reklam för rasen. Det var så mycket folk att vi knappt kunde få tid att ta en kopp kaffe. Men roligt var det. På bilden sitter vår son Christoffer och flickvännen Caroline, som var med och hjälpte oss. Det finns bilder i vårt fotoalbum.
|
Packning pågår (tack vare att mamma och pappa tjatar). Johans flyg går i morgon klockan 06.30. Tack och lov har han redan checkat in via mobilen så det räcker att han är på flygplatsen 20 minuter innan. Nu tar det i och för sig inte mer än 10 minuter för oss att åka till flygplatsen.
Bill och jag var i stan idag och shoppade lite, båda handlade. Bill handlade en kökskniv (kockkniv), jag köpte jeans och en mindre handväska (blommig sådan). Mina saker var roligare tycker jag och på rea...
Innan dess var vi skogen med vovvarna. Mötte inga andra hundar. Däremot i stan, på Åhléns på Kungsgatan, mötte vi en Basset. Han tyckte att vi luktade så gott.
Sista lediga dagen för mig i morgon. På torsdag börjar jag arbeta igen efter en lång julledighet. Bill och Christoffer skall vara på My Dog med vovvarna. Chrille kommer väl bara vara med på torsdagen tror jag. Jag kommer att vara med på söndagen.
|
-20 grader i morse på morgonen. Det blev ingen morgonpromenad med vovvarna, utan den togs vid lunchtid istället. På en sträcka av 1000 meter mötte vi tre hanhundar, varav två helt okända. Samtliga hundmöten gick bra. Nelson gnydde. Den sista hunden (draxen Zorro) fick han hälsa på. Det har han gjort förut också och det har gått bra. Zorro ser jätte-rädd ut när Nelson kommer och slänger sig på marken och visar underkastelse. Sedan går Nelson fram och luktar på honom. Zorro ser inte lika rädd ut mer, men visar ordentliga underkastelsesignaler och det går så bra. Sedan fick Max hälsa på honom också och de leker med varandra (dock med koppel på). Det konstiga är att med Max ser Zorro inte lika undergiven ut. De leker mer.
Max är fortfarande gnyig efter Emma löptiken. Han har luktat på varenda fläck i hela skogen idag och gnyr som attan hemma också. Stackars Nelson har blivit påhoppad också. Vi hade besök av ett par kompisar ikväll och som tog med sin 17-åriga dotter. Det var länge sedan de var här. Max fick tydligen för sig att samtliga tre var tikar och som skulle betäckas. Jag har aldrig sett honom sådan, han var alldeles tossig. Vi fick säga till honom på skarpen. Han lugnade ner sig till slut, men när de skulle gå igen så började han om. Bill får sällskap av Christoffer i Leonbergermontern på My Dog, vilket innebär att båda vovvarna kan följa med. Jag skall vara med på söndagen. Det skall bli skoj.
|
Inte så mycket som har hänt idag egentligen. Vi har uppdaterat vårt fotoalbum med kort från promenaden idag samt kort på Lilly och Emma.
Max som inte brukar vara så "på" löptikar, har nu fått flax. Lilly, den lilla papillionen här i området, har precis löpt färdigt, men då började deras andra hund, Emma (collie) löpa och det fick tydligen Max till att få fnatt. Vi mötte dem i skogen i förrgår och det gick bra. Max vill väldigt gärna hälsa men Emma har aldrig gillat honom och inte heller Nelson så hon var inte intresserad. Det var bara Lilly som ville hälsa (hon gillar dem båda) och slängde sig ner på marken så att våra stora vovvar fick lukta på henne. Max har knappt ätit sedan igår och gnyr. Idag och även igår sprang han som en galning i skogen med nosen i marken och sedan får man knappt honom från platserna där Emma har varit. Jag fick sätta på honom kopplet och dra honom därifrån. Han kommer ju alltid annars när man ropar "hit".
Min ledighet (till skillnad från andra) börjar närma sig sitt slut. På torsdag börjar jag arbeta igen - jag skall tvinga Bill att väcka mig på morgonen. Hur skall jag kunna komma upp? Det är alltid han som puttar upp mig på morgonen.
|
Hej alla som läser vår dagbok, Bill skriver.
Då har 2009 passerat. Det blev ett omtumlande slut för mig. Vi var ju på 25-årsfesten som Volvo bjöd på och en vecka efter kom det ett meddelande om att 250 tjänstemän skulle bort från produktutveckling där jag jobbar. Det var frivilliga erbjudanden som kom om avgångspension för tjänstemän som var födda 1948 och tidigare. Vi fick en vecka att bestämma oss på. Jag har ju funderat på detta tidigare men tvekat. Sagt och gjort! Jag ansökte om avgångspension och sen var det klart! Jag är arbetsbefriad med full lön t.o.m 28 februari och pensionär från och med den 1 mars 2010. Tänk vad glada Max & Nelson blir. Det var ju en omtumlande känsla att helt plötsligt inte behöva åka till jobbet mer. Jag kommer att sakna alla mina arbetskamrater som jag trivdes otroligt bra med. Känns konstigt. Men några gånger kommer jag att åka tillbaka till jobbet i början av januari då mina arbetsuppgifter skall lämnas över till de övriga i gruppen. Nu får vi lämna tillbaka tjänstebilen i februari, så jag har jagat bil lite grann och hittat en som passar bra. Det blev en ny Ford Mondeo kombi med samma drivlina som vår V70 har idag. Ford och Volvo är ju i princip tillverkade av samma delar, därför är jag inte orolig. Rosangelas Ford Fiesta köpte vi ny 2005 och den har gått som en klocka.
My Dog stundar och jag har lovat Pamela att stå i Leonbergermontern, det skall bli kul. Det blir Max eller Nelson varannan gång. Max är schamponerad och fixad, men han har dålig päls nu tyvärr. Det positiva med det var att han torkade snabbt. Nelson skall jag fixa i helgen. Lite svårt när vi inte har nån riktig fön att torka vovvarna med, men det får gå.
Max krånglar med maten igen, tror jag blir tokig på hunden. Han ser ju inte roligare ut när all underhull har försvunnit och dessutom är mager. Nu är det ju så att ett antal tikar i närområdet löper, det kanske bidrar till att han är "knasig".
Nyårsafton avlöpte väl. Christoffer & Johan lämnade respektive hämtade oss hos Rosangelas syster & svåger där vi tillbringade kvällen. Hundarna tog killarna hand om. Vid tolvslaget var Christoffer & Caroline ute på tomten och tittade på fyrverkerierna. Nelson var med och brydde sig inte alls, medans Max var lite avvaktande. Han tyckte att det var lugnare inne. Skönt att det gick bra.
|
Nu är all julmat slut! Sista biten av skinkan togs idag till lunch. Julafton firade vi hemma. Förutom Johan och Christoffer kom Bills syster och man samt min syster med man och åt julmat med oss. Kvällen var vi själva med Johan och Christoffer och vovvarna.
Det har blivit skogspromenader med vovvarna varje dag i dagsljus, underbart. Nelson har varit väldigt duktig. Vi har mött en del hanhundar här hemma dessa dagar och vi säger inget, utan travar på. Detta innebär att vi inte säger "fot" till Nelson eller överhuvudtaget kommenterar att nu möter vi en hanhund. Det har funkat bäst, inte ett morr, dock ett intresse från Nelson men inte mer.
Som synes blev det inget hundkort idag, utan kort på sönerna med sin far istället.
|
Klockan är nu 21.30 och granen är klädd. Upptäckte dock att jag inte hade något glitter så det blir väl en tur till affären i morgon, suck. Granen har fått stå inne utan kulor i ett dygn. Allt för att vovvisarna skall vänja sig vid granen och inte vifta till med svansarna. Förra året gick en julgranskula sönder. I år stod jag för detta. Jag stack mig på granen och tappade kulan i golvet. Så det står 1-1 mellan mig och vovvarna.
Christoffer kommer hem ikväll och sover över. Han vill ju också träffa Johan som kommer med flyget kl 23.00. Jag pratade med Johan förut, då var han på Arlanda och väntade på nästa flyg. Det går inget direktflyg till Göteborg från Umeå tyvärr, utan det blir en mellanlandning i Stockholm. Jag försökte imponera med all vår snö, men det hade snöat ännu mer i Umeå sedan förra kortet han skickade oss.
Imorgon blir det en härlig skogspromenad med vovvisarna, jag har tagit semester och skall inte börja arbeta förrän den 7 januari.
Nu är färskfodret inte lika intressant för vår käre kräsne Max längre. Det är som vanligt igen. Han stoppar ner huvudet i matskålen, luktar, tittar upp och låtsas vara väldigt intresserad av handdukarna som hänger intill matskålarna. Det är variation som gäller tydligen.
|
Äntligen har det kommit snö. Igår skickade Johan en bild från Umeå. Det var fullt med snö, vi hade väl knappt 1 cm. Men idag (eller rättare sagt ikväll) har det kommit. Vi slår väl inte Umeås snömängd. Annars har väl inget speciellt hänt här. Nelson har fått hälsa på St. Bernhardsvalpen (6 månader) - han var stor. Det gick bra.
|
Minusgrader i morse. Vi stack till skogen med vovvarna vid 9-tiden på morgonen. Ingen kamera tog vi med oss, typiskt. I slutet av vår skogspromenad mötte vi Sylvia med matte. Max och Nelson blev så glada. Efter en stund mötte vi tre tikar till, collie samt papillion (2 st). Med dem gick ett par som hade en samojedhane, vars pappa var Leo som bodde här förut. Nelson fick faktiskt hälsa på honom. Samojeden var 2 år och kastrerad. Det gick bra. Det blev några småmorr från Nelson, men inget mer och när han slutat morra tog Bill honom därifrån. Sedan fick han gå fram ett par gånger till när han själv ville. Vi var jätte-nöjda. Sedan tog Bill bort honom, skall inte utmana ödet. Max fick gå fram och hälsa på samojeden - där blir det inte fråga om något morr överhuvudtaget. Han går fram och luktar på samojeden och inget mer. Det var synd att vi inte hade med oss kameran. Hade varit roligt att ha en bild från hundmötet.
Johan ringde oss idag. Han kommer ju hem under jullovet. Han berättade för oss att han fått praktikplats (är fråga om en vecka) här i Göteborg i februari, vilket innebär att han även då kommer att bo hos sin mor och far.
I morgon skall vi köpa julgran så att vi för en gång skull inte är ute i sista stund. Förresten Max äter som en häst. Färskfodret gillar han, än så länge ialla fall. Får hoppas att det håller i sig.
Bilden är tagen på Nelson - han älskar grädde.
|
Medans jag var borta i Ullared i helgen monterade Bill upp ljusslingan runt garaget. Det blev fint tycker jag. Skulle gärna vilja ha det runt bostadshuset också, fast då krävs det fler meter. Vi får se.
Ikväll var Bill och hundarna på Huveröds för att köpa annat hundfoder till Max (skall nämnas att vi enbart håller oss till Royal). Vi fick tips av Pamela att ge Max färskfoder. Hon ringde oss precis innan BIll skulle åka och berättade detta. Det skall vara mer skonsamt för magen. Nu ikväll fick Max en ½ dl färskfoder inblandat i hans torrfoder. Han tyckte det var gott i alla fall. Vi får öka efter hand.
Hundarna vägdes också. Max vägde 55 kg, han hade i alla fall inte gått ner mer, vilket vi var rädda för. Det var precis samma vikt som för ett par veckor sedan. Nelson vägde 60,5 kg, hans normalvikt.
|
|
|
|
|
Kallas detta för julskyltning? En julstjärna!
|
|
|
2:a advent - fast det är svårt att känna någon julstämning när det inte finns någon snö och det är plusgrader.
I går vid lunch rymde jag (Rosangela) fältet. I något svagt ögonblick (vet inte när) tackade jag ja till att följa med några av mina gamla arbetskollegor till Ullared med övernattning!! Förra gången jag gjorde något så dumt var för 5 år sedan med samma kollegor, dock utan övernattning. Den gången köpte jag för 450 kr. Denna gång var vi 9 tjejer som åkte iväg. En del av dessa är proffs (nämner inga namn), vilket innebar att de var nere på lördag morgon (då var det en timmes kö för att komma in på varuhuset). Undertecknad + en till (M) var lite mer försiktiga och åkte så att vi mötte upp de andra vid två-tiden. Vi samlades för att äta lunch där nere. M och jag tog det lugnt, kollade lite utanför och gick in i det beryktade varuhuset vid halv-fyratiden. Då var det ingen kö. Vi återsamlades när varuhuset stängde, vilket var kl 17.00. Det blev en korv med mos att tugga på. Övriga stod utanför korvkiosken med kundvagnarna fulla med kassar och jag och M med var sin plastkasse. Jag slog mitt rekord sedan förra gången, samma gjorde M. Hon köpte för 500 kr och jag för 681 kr. Vad de andra köpte för vågar jag inte berätta om. Sedan åkte vi till stugan vi hade hyrt på campingen. Proffsen hade bokat en lyxstuga och den var verkligen fin.
Det blev visning av vad alla hade köpt och sedan åt vi gott och hade trevligt. Med på resan var tre "nyingar" från min gamla arbetsplats och som jag aldrig tidigare har träffat. De verkar vara (de var) lika underbara som mina andra kollegor. Så trots att jag inte är någon Ullaredsfreak - vill jag säga att jag hade så trevligt - kan tänka mig att åka om 5 år igen.
På morgonen var det ett gäng som åkte tillbaka till Ullared. De andra (jag och M bl.a.) åkte hem. Jag var faktiskt hemma vid ett-tiden, vilket innebar att jag följde med Bill och vovvarna i skogen. Sedan packade jag upp det lilla jag köpt. På kvällen tog vi med oss Christoffer och Caroline till Liseberg. Det var så fint på Liseberg, men det var kallt.
När vi kom hem ringde svågern och svägerskan. De skulle boka en resa till Lanzarote och frågade om vi skulle följa med dem igen! Vi sa nej, tyvärr. Kruxet var att de åker den 18e och kommer hem på juldagen. Eftersom Johan kommer hem den 23e och stannar över jul så kände vi inte för att åka. Annars hade vi gärna följt med dem. Skall jag vara lite egoistisk hoppas jag det är fullt och att de får vänta till januari-februari istället - då vill vi åka med. Fast nu är det ju jul så man skall vara snäll - vi får hoppas att de ändå frågar oss nästa vinter igen, när de reser.
Kanske skall skriva något om vovvarna också (det är ju deras hemsida)? Kan säga att de hade en underbar natt när jag var borta. Sov på mattes plats i sängen. Max är ju inte lika pigg på att sova i sängen. Han låg där en liten stund. Nelson däremot låg utsträckt över hela min sida av sängen. Tyckte detta var toppen. Vår käre Max förresten, han har ju aldrig haft någon aptit, men nu är den sämre än någonsin (sedan magsjukan och det är ju ett tag sedan). Bill funderar på om han skall ringa vetrinären igen. Maxen är dock pigg, men förfärligt mager. Han har ju inga överflödskilon att ta av. När vi vägde honom för ett par veckor sedan, då vägde han 55 kg och det är för lite. Nu har Bill köpt ett nytt foder (med massa fett i, Royal 48000), men det verkar som om Max mage inte klarar det. Ändå har vi haft en försiktig övergång.
|
Idag har vi varit i Arentorp hos Garplyckans kennel. Marie-Louise har som tradition att ha adventsträff för sina avkommor. Vissa "icke-avkommor" får också följa med. Förutom leonbergers var det faktiskt med tre hundar som inte var av denna ras, två Bassets och en Landseer. Solen sken när vi tog den vanliga promenaden. Inte kan man tro att det är första advent. Sedan blev det fika med tillbehör hos Marie-Louise och Stig. Tack för den trevliga dagen!
|
Slappa familjen (så blir det när det bara finns vovvar hemma och inga barn längre) - nu kl 20.00 sattes adventsljusstakarna upp i fönstrena. Idag blev det den vanliga promenaden i skogen eftersom vi kunde gå när det var ljust ute.
Igår mötte vi grand danoisen Scooby. Det var ett tag sedan. Det var mörkt så hundarna såg varandra knappt. Men Scooby och hans matte stod på ena sidan av vägen och vi på andra. Vi pratades väl vid ca 15 minuter och det gick bra. Max han bara står och tittar och bryr sig inte alls. Han är så lugn och hans matte är så trygg med honom. Nelson stod med husse, men det var inga problem. När vi skulle gå gjorde Nelson ett gny och ett morr. Vi har märkt det tidigare, det verkar som som han vill gå fram och gnyr och när han märker att han inte får gå fram blir det ett morr. Men det är inte som tidigare, utfallsmorr, utan mer gnymorr. Jag blir inte klok på honom. Det skulle ju vara min hund och inte Bills och vem går med honom? Jo, Bill, för jag är rädd att jag skall tappa honom.
Efter Max magsjuka fick han gradvis nytt foder, Royal Canin Giant. Det är jättestora kulor och som hundarna naturligtvis skall tugga i sönder. Och vad gör Max? Jo, han sväljer dem hela! Detta innebär att han spyr upp dem efter ett par timmar, hela! Det slutade med att Bill fick göra sönder kulorna när han skulle ge Max mat och att vi skall börja med annat foder när säcken är slut. Samma gör Max när han får tuggben, han tuggar sönder hälften och sedan sväljer han resten. Detta innebär att han även då spyr. Då blir man sur på honom. Matvraket Nelson, han tuggar sönder sin mat i alla fall. Tack o lov spydde Max när vi var hemma och inte när stackars Christoffer har varit hemma på lunchen och rastat dem. Nu är i och för sig Christoffer van. Det var han som fick ta städningen när Max var magsjuk.
Johan ringde förut och det var kallt i Umeå, minusgrader men ingen snö.
|
Idag blev det ingen hundbild, utan en bild från stadshuset i Borås. En av assistenterna på avdelningen har som tradition att göra en julskyltning utanför sitt rum, kanske bäst att nämna med egna medel. Detta har hon gjort så länge hon har jobbat där (ca 16 år)! Detta är ju mitt andra år i Borås så jag har ju bara sett förra årets och den var lika fin.
Kvällspromenaden idag gick till Landvetter. Mötte en golden, två gånger till och med, inga bekymmer. Nelson tuggade på stinkpinnen. Kan sägas att det var ganska brett emellan oss. Det är faktiskt bra. Två whippet passerade oss också, fast på längre avstånd, inga problem det heller.
Igår fick Max en ny genomkamning. Det blev en hel ICA-papperskasse full med päls. Han såg väldigt tunn ut efteråt.
Imorgon fyller Christoffer 22 år. Det blir en liten present när han kommer hem och ger hundarna mat på lunchen. Sedan börjar han jobba på eftermiddagen och till klockan 01. Så gör han resten av veckan och vi har därför bestämt att vi firar födelsedagen på måndag kväll med bowling och restaurantbesök.
På söndag har vi blivit inbjudna till Garplyckans traditionella adventskaffe för alla deras valpköpare. Skam till sägandes har vi inte köpt någon leonberger hos Marie-Louise på Garplyckan, men vi får ändå vara med. Vi gillar dig Marie-Louise och skulle vi köpa en till (men då säger jag att det blir en tik, inga mer hannar, Bill säger säkert något annat) så kommer vi till Dig!
|
Efter skogspromenaden i morse var det stora "bajs-plockar"-dagen i trädgården. Vi har slarvat under veckan och därför blev det mycket att plocka upp idag. Jag tror att det var minst 5 kg som plockades upp. Vovvarna tycker det är jätte-roligt när vi är med i trädgården.
Bilden på Nelson är typiskt för hans sätt att sitta. Undrar om det finns någon mer leonberger som sitter som han gör? Max sitter riktigt, Nelson har suttit så här sedan han var liten valp.
Ikväll hade vi besök. De hade inte sett vovvarna på ett tag och tyckte att Max hade blivit gammal. Han har blivit grå runt ögonen och nosen. Vi tycker själva att han blivit lite stel när han skall lägga sig på golvet. Det kommer lite knorr och stön från honom när han skall lägga sig ned, den lille pluppen, men det verkar inte som han har ont, utan mer som om det är lite jobbigt. Han är 5 ½ år, egentligen ingen ålder för en spänstig leonbergerhanne som han.
|
Nu i veckan tog vi faktiskt en kvällspromenad i skogen (annars brukar det bli promenader till Landvetter i gatubelysning när det är så mörkt). Pannlampor på och ficklampor med oss för att kunna se något i skogen. Jag hade aldrig gjort det själv, kan jag säga - för mörkt för min smak. Undrar hur många älgar som lurpassade på oss? När vi hade kommit halvvägs började vovvarna bli lite nyfikna. Jag var säker på att det var någon stor jätte-älg. När vi hade rundat en kulle så lystes hela skogen upp! Vi trodde det var ett UFO som landat i skogen. Massvis med strålkastarljus en bit in i området och plötsligt började maskinen arbeta. Det var en skogsavverkningsmaskin som jobbade långt in på kvällen (klockan var 20.30). Undrar vad maskinisten tänkte när han såg oss? Vi fortsatte på vår väg och längre fram stod det plötsligt en pick-up mitt på skogsvägen med helljuset på, men han släckte det när vi kom. Förmodligen skulle väl han till sin kollega längre bort.
Idag tog vi med kameran ut i skogen för att fotografera. Korten finns i fotoalbumet. Skogen ser annorlunda ut. Det finns ett lamm som någon placerat ut på en sten och som funnits där så länge vi haft Max - den var kvar såg jag. Kanske är det skogsbonden själv som placerat ut det, eftersom maskinen inte hade lyckats fördärva det. Stenen där lammet finns på ligger nämligen i det område som är avverkat (se fotoalbumet).
Måste berömma Nelson idag. Vi mötte draxen Zorro med hans husse och matte. Nelson gnydde och ville hälsa så Bill lät han gå fram till Zorro. Zorro har ju fått hälsa på Nelson tidigare. Men nu är ju Zorro 1,5 år så vi funderade på om det skulle funka lika bra. Zorros husse sa att han börjat kaxa till sig lite, men de hundar han träffat när han var valp har det funkat med. Zorro la sig ner och gnydde och Nelson gick fram och luktade på hans rygg och satte tassen så där lite uppfordrande - skall vi leka? Sedan vände sig Zorro om på rygg - det gick så bra! Det var roligt. Fast Max blev lite putt för att han inte fick gå fram, men vi tyckte att det var bättre att Nelson själv fick gå fram. Jag glömde att fotografera tyvärr, kameran hängde på axeln men jag stod och tittade på hur det gick för Nelson och Bill och glömde alldeles av att fota.
Igår kväll var vi på Volvos tjänsteårsfest. Bill har jobbat på Volvo i 25 år och då får även respektive vara med. Christoffer och Caroline var hundvakter samt chaufförer. Kortet ovan är taget innan Christoffer körde ner oss till Svenska Mässan, där festen skulle vara. Det började med mingel kl 17.00 och avslutades kl 01.30. Det var jättegod mat och dryck! Både förrätt, varmrätt samt dessert. Konferencier var Ingvar Oldsberg, underhållningen stod Janne Bylund för samt efter maten var det show med Magnus Bäcklund samt La Gaila Frazier (osäker på stavningen). Det blev en helkväll och vi kom inte i säng förrän efter 02.00. Söndagspromenaden blev därför inte riktigt på morgonen, utan snarare vid lunchtid...
|
Dagarna går och det händer just inget speciellt. Vi möter lite hundar då och då på promenaderna och det går ganska bra. Nelson blir ju som en tupp när ett möte är på gång men vi löser det med att gå lite åt sidan eller stoppa en stinkpinne i munnen på honom. Rådjur ser vi nästan varje gång och det tycker både Max och Nelson är väldigt intressant. Däremot har det varit lugnt med fästingar på en bra stund och skönt är ju det. Vi håller på att normalisera deras mat med att gå över från Royals Intestinal till ett annat Royalfoder (sensitive) så får vi se hur det går. Max äter fortfarande med god aptit. Vi vägde vovvarna på Huveröds häromdagen de hade gått upp till 56 kilo båda två. Så det blir till att ge dom lite extra varje dag tills de kommit över 60 kilos strecket. Bilden är tagen vid café da Matteo i Viktoriapassagen, där jag och Rosangela avnjuter deras underbara kaffe. Längtar till sommaren igen.....
Lite olika kort har lagts in i fotoalbumet.
|
Hundhår är det överallt nu, hemma och i skogen som synes. Ikväll fick Nelson sig en omgång med kardan, borsten och ett och annat klipp med urtunningssaxen. Kan inte förstå hur det kan bli så mycket päls utan att det syns på vovvarna. Men det behövdes verkligen på Nelson, han har en annan typ av päls än Max. Nelsons underpäls är silkestunn som har lätt att tova sig, speciellt då vovvarna leker med varandra. Max fick sin pälsvård i skogen häromdagen (bilden).
I helgen blev jag klar med veden som är klyvd och ligger i prydliga travar bakom huset. Frostvakten blev placerad i friggeboden så att pelargonerna skall klara vintern tillsammans med dahliaknölarna.Innan frosten kommer på allvar skall jag "plantera" en stolplykta vid gången upp emot huset. Buskarna har växt så att de skymmer belysningen från garaget.
|
Grått och trist väder idag! Det blev regnkläder på när vi gick ut med vovvarna och ingen kamera med. Kortet ovan är taget på nyårsafton 2005 och det är Max som är fotomodellen. Snö var det som synes.
Max fick som vanligt gå okopplad i skogen. Men eftersom han bara hör när han själv vill höra, tänkte jag att då får vi väl träna lite kontakt igen. Jag kallade in honom med "hit", det är inte så att det går med racerfart, men han kommer, går runt mig och sätter sig på vänster sida om mig. Då skall han söka ögonkontakt med mig - det är meningen, sedan säger jag "varsågod". Max tittar åt höger, han tittar åt vänster, men inte upp - så det var bara att stå kvar. Bill och Nelson gick vidare. Efter 5 minuter tittade Max upp, ½ sekund tittade han i ögonen på mig och då fortsatte vi. Sedan fick han gå fot och så gjorde vi om detta några gånger, jag säger "stanna" och sedan sätter han sig och skall titta på mig. Max är inte dum. Andra gången gick det något snabbare, tredje gången fattade han väl att det är bäst att sätta sig ner och titta matte i ögonen lite snabbare, vilket han nu gjorde. Hans rumpa var knappt nere i marken förrän han tittade upp på mig. Som tack fick han gå lös som vanligt i skogen, dvs. han springer omkring och snusar och trivs. Efter en stund gjorde vi detta igen och då gick det snabbt - han tänkte väl "bäst att göra så matte blir nöjd och så att jag får gå lös som vanligt i skogen".
Bill tränade "stanna" med Nelson i koppel. Nelson stirrar i ögonen så att man tror att han skall hypnotisera en. Synd bara att han inte gör så när det kommer han-hundar. Eller rättare sagt, han stirrar, men inte på sin husse...
Vi mötte inga hanar denna gång, bara en löp-tik, men matten tog en stor sväng förbi oss. Hennes tik var en rätt så stor hund och hon kände väl att det var bäst för hennes del. Våra vovvar pep som bara den och var så ståtliga så. Max lydde dock på kommandot "stanna" så att jag fick kopplat honom.
|
Nu har vovvarnas magar rättat till sig och för första gången på länge har Max inte ätit allt i skålen. Men vi fortsätter nog med detta fodret ett tag till på båda hundarna. Idag på förmiddagen tog vi en promenad runt lilla Delsjön, den tar ungefär en timma och fyrtio minuter. Vi hade strålande väder (se fotoalbumet) och mötte både hundar, joggare och rullskidåkare. Nelson uppförde sig bra, bara ett litet gruff, men det var en rullskidåkare som kom emot oss med flaxande armar och viftande stavar (var nog första gången han åkte). Jag förstår Nelson han höll på att få staven i huvet. Vi fikade inte vid Bertilssons stuga, fikan tog vi hemma istället.
Det blev en stund ute i trädgården också. Våra pelargoner som vi haft i blomlådor och amplar omplanterades i mindre krukor och placerades i friggeboden så att de klarar vintern. Rabatter rensades och Nelson & Max plockade pinnar. Nelson fick en liten reva ovanför ögat då han retade Max, så han verkar hålla en låg profil efter detta, Jag förstår Max som har ett otroligt tålamod med Nelsons upptåg, men som sagt ibland säger han till, men detta var nog mer en olyckshändelse.
|
När våra hundar hör antingen min bil eller Bills bil som backar in mot garageinfarten springer de och ställer sig vid grinden (under förutsättning naturligtvis att de är ute) - de vet att nu kommer husse eller matte hem från jobbet. Idag åkte vi tillsammans hem från jobbet. När Bill steg ut från bilen ser han Max och Nelson som står vid grinden och ser så glada ut. Vi tittar och säger till varandra - är Christoffer hemma?
Vi har nämligen en överenskommelse med honom. De gånger han jobbar natt får han låna min bil mot att han åker hem på lunchen och ser till vovvarna. Alla vinner på det. Hans mamma (dvs. jag) blir lugn. Jag vet att han inte behöver åka spårvagn från sitt jobb klockan 01.00 ute i Hisingen till sin lägenhet i Kortedala, utan tar min bil - det känns tryggt. Hisingen (Wieselgrensplatsen mitt i natten) det är ingen lugn plats. Bill vinner på det, för han behöver inte åka hem på lunchen för att ge hundarna mat.
Tillbaka till trädgården hemma - hundarna var ute i trädgården, min bil stod inte på garageinfarten. Ytterdörren var låst, ingen Christoffer hemma. Hundarna var så glada. Vi låste upp dörren och tittade in och upptäckte att tvättstugedörren stod på vid gavel och får nog känna oss skyldiga själva. Det har hänt förut, att vi ibland glömmer låsa den dörren. Drar man inte till den så går den lätt upp. Förmodligen när Christoffer stängde vår vanliga ytterdörr, trycktes dörren i tvättstugan upp och sedan har förmodligen Nelson (som vet hur man slår på dörrhandtaget för att komma ut) öppnat den. De hade varit ute i trädgården hela eftermiddagen (5 timmar). Tur att vi alltid har för vana att låsa trädgårdsgrinden. Christoffer och Bill är de som är mest noga med detta. Jag kan slarva med detta när jag vet att hundarna är inne i huset.
Det går bra med Max dietmat. Vi trappar upp måltiderna försiktigt. Idag har han totalt fått 5 dl dietmat fördelat på 4 portioner. Han som aldrig annars är speciellt hungrig - han äter som Nelson alltid brukar göra, dvs. glupskt.
|
Vi har varit dåliga på att skriva i dagboken såg jag när jag gick in idag för att redigera lite. Kan beror på att vovvarna varit krassliga. Magsjukan som vi trodde våra vovvar blivit bra ifrån, stämmer på Nelson. Han är som vanligt, Max har varit bra, sedan dålig igen och sedan bra osv. Bill gav t o m hundarna tabletter mot bandmask för han tyckte att han såg detta i avföringen på Max. Innan maskmedlet hade hundarna fått 2 kurer med Canicur. Vi hade ringt djursjukhuset efter första Canicurintaget, och de rådde oss att ta en omgång till. Kan nämnas att hundarna har varit pigga hela tiden.
Max har däremot inte blivit bra så vi ringde igen och fick en tid i eftermiddags. De har tagit blodprover, klämt och känt på honom, på utsidan och till Max fasa kände veterinären även på honom i rumpan. Hon tror att det är problem med hans tarmar och att magsjukan var den utlösande faktorn. Han skall nu äta dietkost igen och penicillin. Dietkosten är ett veterinärfoder från Royal Canin (Intestinal och var svindyrt). Penicillinet skall han äta i 3 veckor för att återställa tarmbakterierna. Sedan beror det lite på vad provsvaren säger. Maxen som aldrig varit sjuk! Det var en himla massa hundar på sjukhuset. En 7-årig St. Bernhard bland annat - hon var så fin. Det tyckte både Max och Nelson. Vet inte vem som gnydde mest av dem. Det är lite roligt att se på våra vovvar hur de reagerar på besök hos veterinären. Nelson, han lägger sig ner pladask och håller på koll tjej-hundarna, hur avslappnad som helst. Max gillar inte att vara där. Han vill helst stå upp och titta sig omkring. Gillar inte att sitta och absolut inte att ligga ner. Jag tror att han kommer ihåg när han var inlagd på sjukhuset när han blivit fästingbiten och inte mådde bra.
Kortet är taget idag efter besöket på djursjukhuset och efter första medicinintaget. Det var nämligen inte lätt. Han spottade ut tabletten först. Bill fick stoppa in den långt ner i halsen på honom. Då gick det bra. Vi fick inte blanda tabletten med leverpastej, tyvärr, utan nu är det strikt kost som gäller.
|
Fredag igen! Igår skurades huset ordentligt. Vi får Danmarksbesök fr o m ikväll samt under helgen. På lunchen idag ringde Christoffer till Bill. Christoffer var ledig idag och lovade att ta hand om hundarna på lunchen. Han berättade att nu hade Max bajat ner sig. Det stank i huset sa Christoffer, men han hade tvättat bort det. Nu blir det diet för Maxen. Nelson hade ju en form av detta för ett par veckor sedan. Men han blev ju bra trodde vi och nu i tisdags "körde" han igång och nu Max....Det är ju som när killarna var små och fick magsjuka.
Bill ringde veterinären som sa att vi skulle ge en ny omgång till Nelson (och Max också) med några tarmtabletter som finns att köpa receptfritt på apoteket. Dessa skall ätas med 8 timmars mellanrum i 2 dagar. Är vovvarna inte bra på måndag skall vi återkomma. Kan väl säga att hundarna är för övrigt pigga och glada. Nelson är helgalen eftersom han inte får äta. Max har ju aldrig varit matglad, så han är inte lika noga med det. Öppnar man kylskåpet har man Nelson hängandes på sig. Halva hunden är inne i kylskåpet. Det var ju ett perfekt tillfälle nu med övernattningsgäster hemma. Fattas bara att vovvarna börjar spy också.
Efter helgen skall vi lägga ut bilder från Nelsons MH-test under en separat flik. Fotografierna har vi fått från Pamela - tack snälla!!!! Jag lyckades nämligen ställa in kameran med fel inställning så korten blev väldigt oskarpa.
|
Nu har vi äntligen lagt ut lite kort från Sofieroutställningen under "vårt fotoalbum". För övrigt har inget speciellt hänt här hemma. På söndag blir det att gå upp tidigt igen eftersom vi skall vara i Skara på MH-test kl 08.00. Vi måste vara där kl 07.30. Skall bli intressant att se hur det går för Nelson. Max får följa med, men får stanna i bilen så att jag kan ta kort på Bill och Nelson. När Max MH-testades var jag inte med, men då tog Ulrika kort på honom. Det är de som ligger under "Max MH-test".
|
Det blev en trevlig dag i Sofiero. Hade tur med vädret och vi tog inte fel på tävlingsdag (har nämligen gjort så när vi ställde Max, då åkte vi ner på lördagen och det var på söndagen han skulle ställas). Nelson gick vidare till konkurrensklassen, men blev där oplacerad. Gick ändå bra tycker vi, inga morr. Domarens bedömning lydde så här: Good size, medium strong, typical head, a little bit narrow set eyes, good ears, strong neck, good top and bottom lines, good tailset, enough developed chest, a little bit soft in action, typical coat, color, temperament.
Bedömningarna gick fort. I vanliga fall (nu var det ett tag sedan vi var på utställningen), brukar detta ta tid, men den här gången gick det med racer-fart! Vet inte om det bara var vi som tyckte det. Tänkte faktiskt lägga ut lite bilder från utställningen i fotoalbumet, men det blir inte idag. Är för lata.
Max lämnade vi hemma, Christoffer tittade till honom. När vi åkte i morse (kl 07.00) stod Max i vardagsrummet och tittade efter oss. Han var inte glad. Men jag tyckte att det var lättare att slippa ta med honom så att jag kunde ta lite kort på Bill och Nelson. Max är inte jobbig att ta med, men är det mycket tikar får han lite spatt och skall nosa på varenda en. Det blir inte så lätt att ta kort då. Det var fint väder när vi kom hem och vi stack ut med hundarna i skogen. Johan (som studerar i Umeå) fyller år idag. I vanliga fall brukar vi gå ut och äta, nu fick han sköta det själv där uppe i "Ume". Han trivs. Kanske tyckte det var skönt att slippa gå ut och äta med mor och far.....
Nästa vecka blir det att stiga upp tidigt på söndagen igen. Då skall Nelson MH-testas i Skara. Vi har första tiden kl 07.30. Vi tar med Max också. Han får sitta i bilen under tiden. Förhoppningsvis kan vi slinka förbi i Flakeberg och få en fika på vägen hem.
Kan ju hoppas att svågern och svägerskan läser detta??
|
På söndag är det Sofiero för Nelson! Idag efter arbetet "slängdes" han in i duschen. Bill hade köpt ett nytt hundschampo, allt för att Nelson skall vara fin inför utställningen. Sedan tog han med sig hundarna på en riktig långpromenad i solen. Nelsons "klimakterietabletter" har i alla fall gett ett gott resultat. På hundpromenaden mötte de Nelsons ärkefiende Springer-Spanieln-hannen och det blev inga morr eller utfall. De mötte honom två gånger till och med! Hussen till hunden berömde Nelsons fina uppträdande. Sedan mötte de lab-tikarna som alltid är lösa utanför sin gård. De kom springande mot Bill och vovvarna. Både Max och Nelson var inte sena med att springa fram till dem, med husse kanande efter (han hade nämligen midjebältet på sig). Efter promenaden gjorde Bill pälsvård på Nelson, klippte klorna och tassarna på honom. Det skulle vara roligt om han vann pris i Sofiero. Vår snälla Christoffer har lovat att passa Max på söndagen, så att jag kan vara fotograf på utställningen.
Förresten det har blivit en hund till i området! Det är en Sankt Bernhardsvalp (en hane naturligtvis), strävhårig sådan. Han är väldigt söt. Undrar bara hur det blir när han växer till sig? 70 kg skall tydligen vara idealvikten för honom.
|
Äntligen fredag! Det har varit en trög vecka på många sätt. Bland annat för att Nelson haft problem med magen, han har väl tuggat i sig nåt olämpligt. Kan vara alla plommon som ramlat ner från vårt plommonträd, jag såg att han tuggade på dessa häromdagen.Christoffer ringde och sa att när han kom hem för att rasta vovvarna mitt på dagen hade Nelson spytt. I och för sig är det inget ovanligt, men när Rosangela och jag kom hem efter jobbet rusade Nelson ut och väl inne låg det två stora spyblaffor på hallgolvet, det är ju klinkersgolv så ingen fara. Men vår ryamatta hade varit utsatt för ett diarréanfall. Nelson hade dansat runt och spritt sina spår över hela mattan, så jag funderar på om det blir en ny matta eller tvätt. Nelson fick vara utan mat ett dygn och blev handmatad av sin husse med ett mildare foder i mindre mängder (för att han inte skall glufsa i sig allt på en gång) men han verkar bättre nu. Efter promenaden igår så var de rejält skitna. Så det blev avspolning i duschen. I går var jag hemma på lunchen hos vovvarna, annars tar Christoffer dom, det är jag väldigt tacksam för. Denna helg som kommer har vi inte planerat nåt, så vi får se vad det blir. Vår tv-mottagning har krånglat lite, en ny antennförstärkare har inhandlats och det blev lite bättre, men det får nog bli en ny antenn också, både förstärkaren och antennen har ju suttit där sen 1991.
|
I morse tog vi den långa promenaden. Då går vi en bra bit på Eskilsbyvägen först innan vi kommer till skogen. Vi hann inte ens ut från vår egen väg, förrän 2 rådjur hoppade fram mitt framför oss. Både Max och Nelson fick "jaga"-blicken. Max går däremot att lugna ner, medans Nelson tar lite längre tid på sig. Eftersom han inte hade haltin på sig fick Bill hålla honom rätt så hårt i kopplet. Efter ett slutade Nelson att försöka få fatt i rådjuren (de försvann ju på ett par sekunder) och vi gick ut på Eskilsbyvägen. Lite längre fram mötte vi en kille som kom cyklande med sin boxer i koppel. Vi gick över på andra sidan, det bidde inte ens ett litet morr.
Det blåste en hel del idag och hundarna gick med nosarna i vädret under hela skogspromenaden. Det luktade förmodligen väldigt gott.
Ikväll har vi varit på bio och sett den nya Beck-filmen - den var bra. Efteråt köpte vi kina-mat och tog med oss hem. Det blev en sen middag.
Om två veckor är det Sofieroutställningen, veckan efter det är det MH-test för Nelson. Är ännu inte klart om det blir någonstans här i Göteborg eller om det blir i Skara. MH-test blir det i alla fall. Skall bli intressant att se hur Nelson reagerar på spöken och skrammel. Figuranterna är leonberger-ägare i alla fall.
|
Idag kom Camilla med sina två tjejer Lea och Lisa på besök tillsammans med deras 2-åriga leonbergertik Molly. Våra gossar blev väldigt glada - de sprang runt i trädgården jagandes Molly. Tack och lov sa Molly till dem. Förvånande nog var Nelson den som lydde henne, medans Max fick fnatt och inte ville låta henne vara i fred. Under tiden vi fikade, kopplade vi faktiskt Max en stund så att hon fick leka med Nelson. När hon sa till honom backade han faktiskt. Vi tog en promenad i skogen, Nelson som vanligt i koppel, medan både Max och Molly gick lösa. Fast då var Max så trött efter att ha jagat henne i trädgården så hans uppförande var helt ok. Vi hoppas att Molly inte blev avskräckt, utan kan tänka sig fler promenader. Kortet ovan är på Max och Molly.
|
Bill tog semester idag eftersom vi köpt en luftvärmepump och montören skulle komma på förmiddagen och installera den. När jag kom hem från jobbet var det inga hundar som kom och mötte mig vid grinden, trots att ytterdörren stod öppen. När jag ropade på dem "här är jag", kom en trött Max. Han såg så trött ut och flåsade, Nelson kom inte överhuvudtaget, utan när jag gick in så låg han på klinkersen i hallen och flåsade han också.
Vovvarna har haft en underbar dag. Montören hade med sig sin 7-åriga dotter Josefin och hon gillade hundar! Hon har lekt med dem, sprungit i trädgården, busat med dem. När det regnade hade hon och hundarna legat under taket vid huset. Hon var totalt orädd och tyckte att de var så fina, berättade Bill. Jobbet med luftvärmepumpen var klart på eftermiddagen (med ett avbrott vid lunch) så det blev ett antal timmar. Varken vi eller våra stora "barn" leker ju på det sättet med hundarna så de var överlyckliga. Puss till både Max och Nelson som är så snälla mot barn.
|
Min sista semesterdag!! Hade ställt klockan på halv-åtta (bara för att börja vänja mig), men jag gick ändå inte upp förrän kl halv nio. Hade t o m bett att Bill skulle ringa och väcka mig, men han glömde det och kom på det klockan nio. När jag jobbar går jag upp vid sex-tiden och är på jobbet klockan 07.30. Vi har visserligen flex-tid, men jag vill inte komma senare, eftersom det innebär att jag får jobba längre och jag har så mycket annat jag vill hinna göra när jag kommer hem, så det blir att gå upp kl sex.
Solen skiner i alla fall, det blåser friskt. Skall till stan senare idag och få en ansiktsbehandling. Fick det i present när jag fyllde år och skall nu utnyttja det.
Vovvarna ligger ute på gräset. De är heller inte morgonpigga....
|
Näst-sista semesterdagen för mig....Till råga på allt så spöregnar det. Tack och lov köpte jag mig en bok när jag var i stan igår, det blir att läsa den idag.
I morgon (onsdag) kväll flyger Johan till Umeå. Han har då 2 veckor på sig att "acklimatisera" sig innan skolan startar. Jag tror att han längtar efter sina saker, möbler, dator m m. Han har ju bott i vår bäddsoffa sedan vi var uppe i Umeå med hans möblemang. Han var och städade ur sin gamla lägenhet igår. Kortet är taget från där han skall bo. Det är endast studentlägenheter.
|
Bilden på Max togs inte idag. Visserligen har det varit lite sol, men inte mycket. När vi tog kvällspromenaden regnade det lite grann. Idag såg vi älgkon på närmare håll. Hon stod längre fram på skogsvägen och tittade på oss. Vi stannade till lite och plötsligt så vände hon och gick in i skogen. Tyvärr hade vi inte kameran med oss denna gången heller. Nu är hundarna blöta och skall snart få sin kvällsmat.
|
Idag var vi ute hos Christina och Sten på Öckerö och tog en promenad med vovvarna. Sten fick vara hemma och passa Nike och övriga hundar, medans Christina och Maja tog ut oss på en rundvandring. Vi hade tur med vädret för det var solsken hela dagen. Vi mötte inte de beryktade älgarna på ön, men Maja hade nog korn på dem för hon sniffade åt ett visst håll när vi gick igenom skogsdungen som de brukar hålla till i. När vi sedan kom tillbaka blev Nelson ivrigt uppvaktad av Nike. Jösses vad spak han var. Han la sig ner och hon pussade/slickade honom ivrigt. Hon försökte detsamma med Max men han var inte lika trakterad, utan gick därifrån. Fia lekte också med dem, men jag tror att även hon var mer förtjust i Nelson. Sedan blev vi bjudna på kräftor!! Det var så gott - tack snälla Christina och Sten.
Nu har vi träffat alla deras hundar, Wilma, Amanda, Oliwer, Maja, Fia och lilla Nike. Underbara hundar allihopa (deras matte och husse inräknat).
|
Regn, regn, regn - fy sjutton. Kortet är taget när vi var i Danmark för drygt en vecka sedan. I Danmark var det lika dåligt väder som här, men just den dagen var det fint väder. Kortet är taget i Nyborg på ön Fyn, där Bill är född.
Vi skippade morgonpromenaden idag och tog en längre promenad lite senare med regnkläder på. Nelson hälsade på Zorro i skogen. Han har träffat honom förut - det är en blandning mellan drever och tax. Zorro är nu sex månader. Hitintills är det inga bekymmer. Zorro lägger sig på rygg framför Nelson och Nelson luktar på honom och sedan lägger han sig ner så att Zorro kan springa runt honom och bita honom i örat. Vi har förvarnat hussen om att Nelson inte är glad i han-hundar, men har vi tur kanske han vänjer sig om han får hälsa på Zorro varje gång vi ser honom i skogen. Vi brukar se dem då och då.
Förresten Nelson är anmäld till MH-testet som Ulle och Robin skall hålla för Leonbergerklubbens räkning - jag hoppas det skall funka bra. Jag följer nog inte med själv, utan Bill får åka med Nelson.
Ikväll var Bill och jag på bio Capitol (Skanstorget) och såg den franska filmen - den var bra. Vi skall försöka gå på bio en gång till innan semestern är slut. Jag har 1½ vecka kvar, Bill börjar på måndag. Nu måste man snart börja att lägga sig i tid igen på kvällarna - det är det värsta.
|
Bill skriver. Jaha, så har det gått en vecka till av semestern. Ingen rolig vecka för mig. När jag klev ur bilen förra lördagen precis hemkommen från Danmarksresan så kände jag att det värkte bakom skulderbladet. Ont som satan, vågade knappt andas. Det var en muskelinflammation, har haft samma förut. Nu idag känns det som det håller på att släppa. Det har bara varit till att titta på allt som skulle gjorts här hemma i trädgården. Tempot på promenaderna har väl gjort hundarna glada, mer tid för att nosa på alla intressanta dofter. Jag satte ju dit ett annat stängsel för att igelkotten inte skulle fastna. Höjden på detta var 1m istället för det andra som var 1,20. Max noterade detta med glädje och tog ett språng över stängslet utan att ens ta sats och såg väldigt belåten ut över att lämna Nelson på andra sidan. Detta var inte bra, vi vill inte ha att våra vovvar skall börja hoppa över staketen här hemma. Jag bytte stängslet igen mot ett som var 1,20. Vem satt på andra sidan när jag spikat i sista klamman? Jo, en glad Max. Men det var nog ren flax att han kom över då, för det verkade inte som han vågade sig tillbaka. (han kunde nog läsa mina tankar). Vi har inte kommit på honom någon mer gång nu, men det är väl bara en tidsfråga. Stackars Nelson är som en dunderklump jämfört med Max, han har inte ens försökt. I veckan som kommer skall vi gå på bio och se en film som heter "Första dagen på resten av ditt liv"
|
Kortet är taget på igelkotten Knut som höll på och dö en plågsam död, hängandes i vårt nätstaket. Hur länge han suttit fastklämd vet vi inte. I eftermiddags när vi kom hem från Göteborg så skulle Bill gå och plocka hundbajs i trädgården. "Hundvakterna" har ju inte gjort detta. Han upptäckte då den lille igelkotten. Vi fick klippa upp staketet och lyfte ut igelkotten med en handduk. Han blödde lite från sitt ena framben. Han (eller om det är en hon, det vet vi ej) hade kämpat länge, det syntes runt omkring där han satt fast. Det var fullt med kiss och bajs. Bill la honom försiktigt i skuggan och gav honom vatten med hjälp av en liten pipett. Sedan lät vi honom ligga där. Max och Nelson fick snällt vara inne. Efter en 40 minuter började han röra på sig. Han haltade något, men ville iväg. Knut klättade ner för två trädgårdstrappor vi har, men sedan när han skulle klätta upp för att komma ut ur vår trädgård lyckades han inte. Bill hjälpte honom igen. Knut fortsatte och gick på vingliga ben och kröp under min bil. Då såg vi att han var på väg ut mot gatan. Då fick Bill nog! Hade han lyckats rädda honom ville han inte att han skulle bli ihjälkörd av någon bil. Han bar in honom och la honom intill en stor rishög vi har i den del av trädgården som hundarna inte kommer åt. Där fick han ligga, han kröp in i rishögen. Staketet han fastnade i byttes ut i en hast, mot ett nät med stora maskor med plats för en igelkott.
Förresten, morgonens skogspromenad med Max och Nelson (Nelson med halti på sig) gick bra. I slutet av skogspromenaden mötte vi Nelsons ärkefiende, springer spanieln. Nelson och Bill gick raskt förbi (Nelson tuggande på sitt äckliga ben) och ingen av hundarna gjorde någon som helst ansats till morrande. Springer spanieln brukar ju alltid börja skälla på Nelson, men även han hölls i fast grepp av sin husse. Det kändes ju skönt efter de sista incidenterna med Nelson.
När vi var i Danmark mötte vi en tysk leonberger. Han var 5 år och vägde 75 kg. En ståtlig kille och vi gick ju raskt fram till paret och frågade om vi fick hälsa. Han var som våran Max (ej viktmässigt), lugn och säker på sig själv. Men vilken stor kille. Tyvärr glömde vi i brådskan att ta kort på honom. Våra tyskakunskaper är inte så stora, men vi tror att han kom från en kennel som heter Dreiburgerland.
|
Hundvakt nr 2 (Christoffer) har kommit hem. Han tog med sig sin kära dator också.
Efter hundarnas sista kvällsmål släpptes de ut i trädgården som vanligt. De gillar att ligga på gräset när det är svalt och mörkt. Johan gick sedan ut för att ropa in dem, Max kom med en gång, Nelson såg han inte. När han tittade ut mot ena ändan av vår trädgård som vetter mot vägen såg han plötsligt en svans på andra sidan staketet, dock ingen ägare till hunden!. Johan går därför ut, öppnar vår grind och går ut på vägen och vem är det som står på vägen? Jo, Nelson, han kommer dock glatt till Johan. Vi tog med oss ficklampor ut och började kolla våra staket. Både staketet av trä samt staket av fårnät är ju 1,2 meter högt. Grinden var stängd - hur hade han kommit ut? Max är en duktig och graciös hoppare, men klumpe-dumpe Nelson - det verkade otroligt att han skulle komma över staketet. Vi släppte ut Nelson igen och hoppades att han skulle visa oss stället. Vi var lite fula mot honom och sa "titta, är det något där borta??" och hetsade upp honom och då sprang han som en murbräcka mot granhäcken och se, efter en stund dök han upp 10 meter utanför staket hos grannen. Christoffer hade redan ställt sig ute på vägen och mötte upp Nelson. Bill upptäckte att vi inte hade förankrat fårstängslet bakom granhäcken. Tillsvidare står det en parksoffa ivägen - vi får åtgärda detta när Bill och jag kommer hem från Danmark. Nelson skall inte kunna komma förbi nu, men vi har sagt till killarna att hålla koll på honom. Tur att det inte har hänt tidigare och att det hände nu.
|
Nu har jag haft semester 1 ½ vecka och Bill en vecka. På denna tid har vi hunnit åka upp med bil, släpkärra, två leonbergers och en "styck 26-årig" son till Umeå och tillbaka hem. Vi hjälpte Johan med att plocka ut de möbler han hade i sin lägenhet i Mölnlycke och åkte iväg. Eftersom han inte kunde få nycklarna till sin nya lägenhet i Umeå förrän på måndagen sov vi över i Sundsvall på söndagkvällen. Vi hade förvissat oss om att vi fick ta med vovvarna. Han har fått en studentlägenhet på 26 kvadratmeter (10 kvm mindre än den lgh han har haft i Mölnlycke). Lägenheten var väldigt fin och låg strax utanför Umeå centrum. Det tar honom 10 minuter att cykla in till centrum. Vi installerade hans grejer, hängde upp gardiner, ställde in skrivbord, säng, dator m m - det blev jättefint. Sedan tog vi hundarna med oss och tog en promenad i centrum.
Tyvärr har det varit lite strul med Nelson igen här hemma (trots att det inte är jag som går med honom - det känns inte som ett "matte-problem" längre). Han har varit morrig och gör utfall. Tyvärr hände det så här i Umeå - det var inte roligt. Bill hade satt sig med honom vid ett café, Johan hade Max och jag var på väg att gå in och köpa kaffet. Det kom då ett par med barnkärra och hund och Bill var inte med på det. Trots att barnkärran var i vägen för deras labrador, blev Nelson vansinnig och morrade och gjorde utfall. Bill hade inte uppmärksammat den andra hunden, eftersom han precis då sträckte fram plånboken till mig. Jag kan väl säga så här att det kändes inte roligt. Bill fick tag i Nelson och drog honom tillbaka. Mamman blev sur och talade om för sin man högt att "hunden försökte attackera vårt barn", vilket Nelson inte gjorde, men jag kände att jag orkade inte tjafsa emot dem. Nelson hade ju inte uppfört sig som han skulle, men inte var han ute efter barnet i kärran, utan det var deras hanhund som var på andra sidan kärran han var ute efter, inte roligt det heller, men några barn har han aldrig varit morrig mot. Bakom ryggen på mig hörde jag ett annat par som satt på uteserveringen och som förfasade sig över dessa stora ilskna, livsfarliga hundar som de minsann sett på tv och som man skulle passa sig för. Stackars Max som inte gjort ett smack blev indragen i det hela till råga på allt. Han satt ju vid fikabordet och hade inte gjort något, snäll som han alltid är. Nu var han en Ovtjarka-hund, det hördes ju på kommentarerna. Jag kan väl säga att fikat intogs i tystnad - jag ville hem och jag kunde i det ögonblicket strypt både Bill och Nelson. Jag vet inte vad vi skall göra - hursomhelst jag kommer aldrig ta med honom på några promenader. Kan väl sägas att Bill har satt haltin på honom efter detta.
Vi sov över i Johans lilla lägenhet - det gick bra och nästa dag styrde vi kosan hemåt igen, utan övernattning på vägen. Johan följde med hem. Det är inga problem med att ta med hundarna på en sådan resa. Vi stannar efter 2 timmar i bilen så att de får sträcka på benen och dricka vatten och så fortsätter vi två timmar till.
Nästa vecka åker Bill och jag till Danmark. Vi försökte få tag i en flygresa till Kroatien alternativt Korsika, men det gick inte alls. Några restresor fanns inte och de resor som fanns kvar, kostade skjortan - så vi får nöja oss med en veckas bilrundtur i Danmark. Jag hoppas att vädret är bra så att vi kan bada i havet. Bill kom överens med Johan och Christoffer att de hjälps åt med vovvarna. (Bill hade väl på känn att just nu vill jag iväg och inte ha Nelson eller snälle Max med.) Johan bor ju hos oss fram till dess att han åker upp till Umeå i slutet av augusti. Christoffer som nu har bott i egen lägenhet sedan två veckor tillbaka, flyttar hem under denna veckan och så turas de om att ta hand om vovvarna. De har ju inte samma arbetstider så detta löser de. Christoffer har fått order om att inte ha Nelson lös i skogen samt vara vaksam om det kommer andra hundar. Johan har ju för andra gången sett hur Nelson reagerar - han har ju inte sett detta tidigare. Detta gör ju inte att jag blir piggare på att lämna dem på något hundpensionat någon gång, för att vi skall kunna resa iväg.
I förrgår började vi ge Nelson östrogentabletter ("för kvinnor i början till klimakteriet" - man kan skratta för mindre). Anders Hallgren har i sin bok om problemhundar skrivit att detta kan dämpa testosteronbildningen. Han skriver följande: Överproduktion av manligt könshormon kan, som sagt, vara en bidragande orsak vid vissa problem, speciellt sådana som rör aggressivitet mot andra hundar. I sådana fall kan man ge hanhunden kvinnligt könshormon och på så sätt reglera testosteronets inverkan.
Fortsättning följer.....
|
Äntligen semester!! Jag skall ha fem veckor och Bill fyra. Vi tog vår vanliga skogspromenad med vovvarna nu i kväll. Plötsligt såg vi en älgko på cirka 200 meters håll. Hon stod och blängde på oss - och vi hade inte med oss kameran!
Snart skall vovvarna och vi till Umeå. Vi har bokat hotellrum på vägen upp (Sundsvall), lite roligt, familjerum där även vovvarna får vara med, "barnet" som skall med är 27 år! Johans lägenhet i Mölnlycke är nu tom, flyttkartonger samt de möbler han skall ha med oss står i vårt garage. Vi kör upp allt med släp och tar vovvarna med. Sedan åker vi tillbaka hem. Det blir en snabb-tur.
Christoffer, den yngste, har fått lägenhet och flyttade den 1 juli, så nu är det bara vi och vovvarna hemma.
Kortet är taget efter promenaden i kväll.
|
Ikväll blev det ett dopp i Ingsjön. Våra tidigare samojedgrannar i området, flyttade för ett tag sedan till Eskilsby. Efter jobbet idag åkte vi och hälsade på dem. Huset de har köpt ligger i närheten av Ingsjön. Bella, deras tik, har fått valpar. Valparna är nu 8 veckor. Alla utom valparna förstås tog en promenad ner till sjön. Både hundar, hussar och mattar badade. Det var minst 22 grader. Nelson älskar vatten och ville simma iväg. När Janne sprang ut i vattnet sprang han efter. Max badade under protest. Han började med att försöka dricka upp allt vatten i sjön. Trodde väl att vattnet skulle ta slut så att han slapp att bada. Men han fick vackert följa med sin matte. Han simmar och frustar, medan Nelson njuter. Vi avslutade badningen med en kopp kaffe. Kan nämnas att Hero (deras 1-åring, visserligen kastrerad) och Nelson lekte.
|
Morgonen började med regn, men efter ett tag slutade det och vi tog med oss vovvarna på en skogspromenad. Eftersom jag varit lite stel i ryggen tog jag Max för säkerhets skull. På väg till skogen mötte vi paret med golden retriever-hanen. Tänkte att nu ignorerar vi Nelson, säger inget, utan bara går på. Bill tog ett fast grepp om halsbandet och gick med raska steg. Nelson började gruffa och ville till hunden. Det slutade med att Bill lyfte Nelson medans han gick vidare. Jag är glad att det inte var jag som höll i Nelson, för då hade jag haft tillbaka ryggskottet. Sedan fortsatte vi bara att gå, sa inget till Nelson, vare sig positivt eller negativt. Några mer hundmöten blev det inte idag.
Midsommaren firades här hemma, med vänner. Det är lite roligt att kolla på hundarna när vi får besök. När någon kommer till grinden så ger Nelson till två skäll och springer fram. Max följer med, men säger inget. Sedan när folk kommer in och hundarna fått hälsa på dem, så skall Max och Nelson visa sig lite tuffa. De börjar springa och bråka lite med varandra. Lite som om de skall visa "titta på mig, vad tuff jag är". Det ser faktiskt lite gulligt ut. Sedan lugnar de ner sig igen.
|
Bill skriver. Jaha, så bar det iväg till Nelsons första utställning sedan 2007. Då var det på Varbergsspecialen som han ställdes som unghund. Idag var det i Vänersborg på Restads gård. Jag åkte ensam med Nelson för att Rosangela skulle arbeta med EU-valet . Max fick vackert stanna hemma. Kortet har tagits av Börje & Annika, tack skall ni ha!
Idag var det öppenklassen som gällde för Nelson. Domaren hette Burton Wayne. Som vanligt träffade jag alla trevliga Leonbergerägare. Och det var riktigt gott om plats kring ringen. Sju hundar var anmälda i öppenklassen. Nelson uppförde sig riktigt bra! Endast lite småmorr som inte var något som helst problem att hantera. Jag har varit lite nervös för att det är jag som inte visar vovvarna rätt på utställningarna. Sanna hade erbjudit sig att ställa Nelson, det var jätte snällt av henne, men envis som jag är ville jag försöka igen. Tack i alla fall Sanna! Nelson uppförde sig exemplariskt i ringen, och se det blev en 4:e placering! Brorsan Ture blev etta förstås. Efteråt fick Nelson ett tuggben som belöning. I det hela var det en trevlig dag, regnet höll sig undan och solen tittade fram då och då. När vi väl kom hem verkade det som Nelson hade saknat Max. Tror att han sover gott inatt.
|
|
Idag tog vi den lite längre skogspromenaden med vovvarna. När vi började närma oss en lantlig idyll som heter Skalmered (lite bondgårdar och några mindre hus finns i detta område), hörde vi bondens tax som skällde på Max och Nelson. Det är en tik och hon höll sig på behörigt avstånd. Vi fortsatte på vägen, jag och Nelson gick först. Nelson gick och luktade i dikeskanten. Jag känner att det känns som om någon drar lite i byxbenet och när jag tittar ner ser jag en liten hund som nosar på Nelsons bakben. Den var alltså inte stor för den fick in huvudet mellan benen på Nelson. Nelson märker inget utan fortsätter att lukta, jag vänder mig mot Bill och viskar: Ge mig tuggbenet, ser Du inte!! Då kommer en till minihund. Max börjar gny och nu ser Nelson båda hundarna. Han bara tittar tack o lov. Rätt som det ser vi en karl komma ut från ett av husen vi gått förbi. Han försöker locka på sina hundar, men det gick inte alls. De ville följa med oss. Vi vände och gick tillbaka och då följde de små hundarna med. Hundarna hade hoppat över staketet till huset och staketet var på sin höjd upp till knäna på mig om ens det och sedan hade de följt efter oss. De skällde inte. Vi fick reda på att det var tikar och det förklarade väl varför Nelson inte gruffade. Vi går inte denna turen så ofta, men vi har aldrig stött på dem tidigare.
I morgon skall Bill och Nelson till Vänersborgsutställningen. Jag skall tyvärr arbeta (eu-valet) och kan därför inte följa med. Jag hoppas det går bra för Nelson. Vi har ju inte ställt ut honom på länge eftersom jag tyckte det var så jobbigt med hans morrande. Max får stanna hemma.
|
Vilken underbar dag idag! Varmt och soligt. Jag flexade ut vid 12-tiden för jag skulle träffa min syster i stan (dvs i Göteborg). Nu har jag jobbat i Borås i 1½ år, gå och strosa i Borås det lockar mig faktiskt inte. Vi tog en fika på en uteservering. Johan hade också mött upp i stan (han gillar att bli bjuden på fika) och sedan följde han faktiskt med sin mamma som skulle kolla på lite kläder och skor. Det blev skor både till mig och till honom. Sedan följde han med hem till Landvetter (lite beroende på att han skulle låna en av våra bilar då han skulle jobba natt). Han kollade samtidigt på nätet om han hade fått något erbjudande om lägenhet i Umeå, vilket han fått. Han har nu tackat ja till en etta som ligger 3 km från högskolan. Det är en studentlägenhet på 25 kvm. Han ringde killen som hyrde den idag som sa att lägenheten är liten, men välplanerad och byggdes 2003. Vitvaror, badrum är nytt och fräscht. Förmodligen kan han inte ta med hela sitt möblemang upp, utan det övriga får väl magasineras här hos oss. Han får lägenheten från 1 juli (juli är dock hyresfritt).
Vovvarna har legat ute i trädgården från det vi kom hem och vi tog in dem nu vid halv-elva tiden. I morgon väntas en långpromenad efter frukost och sedan blir det en mc-tur neråt landet.
|
Inget speciellt har hänt här i Landvetter. Skogspromenader varje dag (eller rättare sagt kväll), ingen direkt träning i själva samhället Landvetter. Vi har varit alldeles för lata för det. Idag mötte vi Elsa och Tea i skogen. Våra vovvar (och naturligtvis även Elsa och Tea) uppförde sig så bra. Det är rätt roligt att se hur herrarna uppför sig, Max gnyr och blir jätte-glad när tjejerna kommer fram till honom. Nelson lägger sig platt och då kommer Tea fram till honom och hälsar. Igår mötte Bill en "Drax" i skogen. Det var en korsning mellan drever och tax. Han var 14 veckor gammal och fick hälsa på både Max och Nelson. Ägaren frågade om det gick bra, vilket var ok, inga problem.
Från det ena till det andra - Johan, vår äldste son, skall börja studera i Umeå till hösten. Han letar lägenhet, helst vill han hyra en etta så centralt som möjligt - kanske det finns någon Leonbergerägare som har tips om var man kan hitta en lägenhet där? Han har redan sagt upp sin lägenhet i Mölnlycke så han har ingen lgh att byta med.
|
Äntligen får vi komma ut och lukta!
Stackars hundar, varken i torsdags eller i fredags blev det några promenader (bara spring i trädgården). Det är väldigt sällan detta händer, men nu blev det så. I morse när vi gick upp hade vi Max som tittade uppfordrande på oss: "Skall vi ut, eller?" De blev så glada. Vi tog en extra lång promenad i skogen med dem. Tyvärr mötte vi inte en endaste en i skogen. Nelson fick vara lös en liten stund. Jag kallar in honom då och då och han vänder faktiskt på stört och får smaka på det illaluktande tuggbenet. Den visar jag inte förrän han har vänt.
Sedan konstaterade jag att vi måste nog försöka gå lite mer där det är folk. I onsdags när vi gick här i området kom det en kille åkande på en skateboard. Det gör att Nelson blir lite orolig och gruffar till när killen åkte förbi oss. Johan höll tillbaka Nelson så inget hände. Tyvärr har vi inga skateboard hemma längre (det fanns ju när våra killar var mindre), för då hade vi kunnat vänja honom vid ljudet. Jag går inte och köper någon ny skateboard direkt (vare sig jag eller Bill vill testa ens). Jag tror att det var ljudet Nelson inte gillade.
Vi har missat en av Hundteamets öppenträningar och kommer nog också att missa nästa som är den 26 maj. Det finns en liten chans att Bill åtminstone kan gå på den med Nelson, för han behöver träffa andra vovvisar.
Efter promenaden åkte Bill och jag in för att titta på Göteborgs-varvet. Det är nu 5 år sedan jag sprang varvet. Jag blir lika sugen varje gång jag går och tittar, men jag är för lat samt 7 kg tyngre, så det blir nog ingen mer gång. Så jag får väl nöja mig med de fyra gånger jag har sprungit det.
Den 13 juni har Pamela ordnat en ny Leonbergerträff. Vet inte så mycket om den ännu, men det blir ute på Hönö. Det skall bli skoj, det är inte så ofta vi är ute på öarna.
Idag åkte fästinghalsbanden på hundarna igen. När vi kom hem från stan såg vi att Nelson var alldeles röd och tovig vid ena bakbenet. När vi tittade efter var det en fästing som gått sönder och blodet hade satt sig i hans päls. Bill fick bort resterna av fästingen och sköljde av honom i duschen (Nelson gillar att duscha så det är inga problem). Sedan gick han igenom båda hundarna. Max hittade vi inga fästingar på. På Nelson hittade vi en jätte-stor till, inte alls långt borta från den andra. Han är lite svullen där nu så vi får hålla kollen på det. Förbannat också, vi hade hoppats att vi skulle slippa sätta på halsbanden, det är ju ändå gift. Men det är inte mycket att göra åt.
Lagt två kort i fotoalbumet, ett på vardera vovve.
|
Stackars Max - Larvutställningen igår gick inte bra. Det är nu tredje gången på raken som han får blått band. Utlåtandet blev så här: "5-årig hane, bra huvud, skulle önska mer kropp och massa och en stabilare front. Tillräckliga vinklar bak, skulle ha mer kraft och spänst i sina rörelser och lite bättre svansföring." Nu ställer vi inte ut honom mer. Konstigt nog så har han fått rött och blivit placerad några gånger, en gång till och med med CK. Han kommer aldrig att lägga på sig, det är bara så. Nästa gång blir det med Nelson. Han har dock ett huvud som inte är i proportion till hans kropp, men Bill vill ändock göra ett försök. Det var skoj ändå att vara på utställning igen och träffa alla trevliga hundmänniskor. Som vanligt, när vi är i Larv, åkte vi till Bills bror samt svägerska och blev bjudna på mat. Vi har lagt några kort från utställningen under fotoalbumet.
Idag tog vi med Nelson till stan. Det var rätt så mycket folk och vi mötte en del hundar. Några gick bra och några inte. Dvärgschnauzers verkar han inte gilla.....Vi mötte två sådana inom loppet av en kvart (hanar) och hundskrället skulle naturligtvis gruffa. Sedan gick vi till Nordstan och han bryr sig inte om människor eller konstiga ljud, inga problem alls. Det var rätt så mycket folk där. Plötsligt missade BIll att det kom en rotweiler mot oss, men det missade inte Nelson, som gjorde en halvvändning och ett litet morr, men vi flyttade oss snabbt. Bill lyfter Nelson i halsbandet och går undan, jag har tyvärr inte den kraften. Det tar längre tid när jag skall göra på samma sätt, vilket gör att Nelson hinner morra mer. Hursomhelst vi tog en kopp kaffe på Da Matteo och satt där med Nelson på deras uteservering. Det var inga problem (fast då kom det inga hundar heller).
|
|
|
|
|
Jag slapp vagnen åtminstone!
|
|
|
Om det skulle vara Max som skrev i dagboken hade det stått så här:
Ikväll skulle min älskade husse bort på kvällen. Han och matte åt lite mat när de kom hem från jobbet och jag försökte beveka dem att vi skulle gå ut. Jag hörde att matte sa att hon skulle ta en springtur i skogen, fast utan hundar! Så fräckt, tyckte jag. Jag började gny ännu mer och tittade bevekande på matte. Hon verkade tycka synd om mig och sa till husse "jag kanske skall ta med Max, han är ju lugn". Sedan gick hon för att byta om och husse åkte iväg. Jag sprang mellan tvättstugan och sovrummet och tittade uppfordrande på matte medans hon bytte kläder. Nelson, den dumskallen, fattade inget. Han bara låg på sin fäll och tittade på matte. När matte fått springkläderna på tog hon fram mitt koppel och jag fick följa med. Nelson förstod att han inte skulle få följa med och tittade lite ledset på matte, men hon sa "att det kommer aldrig på fråga. Du får stanna hemma Nelson".
Sedan gick vi lugnt till dess vi kom fram till skogen. Då slår det slint i huvudet på matte och hon börjar springa. Jag fick inte lukta på någonting! Hon sprang i mitten av skogsvägen och med kort koppel. Inte kan man lukta då. En gång på hela vägen fick jag stanna och kissa. Matte flåsade och jag flåsade. Matte sa att jag flåsade värst. Hon glömmer visst att jag precis fyllt fem år och inte är van att springa i skogen. Jag slapp i alla fall husses skrinda som han gjort till mig. Den har de hotat med att de skall ha på promenaderna för att jag skall blir stor och stark. Det var ändå roligt att vara med matte i skogen alldeles själv. Tyckte att hon pratade med husse i telefonen förut och sa att det skulle bli fler gånger med mig.
|
Vilket vackert väder vi fick igår på leonbergerträffen! Jag tror att jag räknade till 16 leonbergers + ägare. Det var en hel del nya människor och hundar och det är alltid trevligt. Alla hundar uppförde sig jätte-duktigt. Nelson var super, snäll som ett lamm. Han och Bill hade Hero och Robin på ena sidan och Hugo och Ole på andra sidan, d.v.s. de stora gossarna (nu pratar jag om hundarna alltså).
Håller på och lägger ut bilderna från träffen på en egen flik (Leoträff 1 maj), men nu skall vi ut och åka motorcykel så det blir att fortsätta senare ikväll.
Christina och Sten kom lite tidigare så Max och Nelson fick leka med deras två tikar i trädgården. Det är väldigt roligt att se vad skoj de hade. Då var herrarna rätt så väluppfostrade. Efter träffen när alla åkt hem, stannade Pamela kvar med Indra. Då var herrarna inte lika väluppfostrade. Max fick spatt och var väldigt intresserad. Indra som i vanliga fall säger ifrån, lät Max hålla på rätt så länge. Man kunde se vem som var hennes favorit. Nelson avfärdade hon på 2 sekunder och han lärde sig snabbt att man höll sig en bit ifrån henne. Max fick hålla på länge, både vi och Pamela o Jenny sa till Indra "säg till honom". Men som sagt till slut blev hon jätte-arg på honom och sa till honom.
Sedan flämtade stackars Maxen hela kvällen - han är inte van att leka med tjejer.
|
Efter skogspromenaden ikväll fördrevs kvällen med kloklippning och lätt putsning av tassarna på Max. Nelson är fixad sedan tidigare. De skall ju vara fina till Leonbergpromenaden på fredag. Max' tassar blöttes ned och klorna borstades ur med hjälp av en tandborste. Genom blötläggningen blev klorna lättare att klippa. Borstningen av klorna gör Bill för att inte klippa för mycket. Kan sägas att Max ser väldigt besvärad ut. Han tittar långt efter sin matte när hon går förbi. Det har faktiskt hänt att Bill klippt för mycket och Max glömmer inga sådana oförätter.
Sedan var det dags för mat och det är väldigt roligt att titta på våra hundars beteende. När vi tar fram matskålen och lägger i torrfordret så har vi en hund (Nelson) som hoppar och skuttar omkring i köket som någon annan helikopter. Han blir så glad när vi säger varsågod och sedan tar det 2 sekunder så är maten slut. När Max hör skramlet av hundskålen vänder han på klacken och går ut i vardagsrummet och lägger sig. Sedan får man ropa på honom och då kommer han i sakta mak. Ätandet tar inte 2 sekunder, känns mer som en evighet. Han äter lite, vänder på klacken, tar en runda, kommer tillbaka och äter i bästa fall upp allt, men inte alltid.
I morgon kommer Pamela hit med Indra och vi skall ta den tilltänkta skogspromenaden med henne. Tänk så skoj det skall bli för våra killar att få träffa Indra!
|
Nu är det precis som Bill skrev förra gången, som vanligt igen. Hundarna har visserligen fått sina vanliga skogspromenader, men jag har för första gången på flera år, haft ett träningsuppehåll på 7 dagar! Det var underbart att gå till Friskis i morse. Av förståeliga skäl har jag inte hunnit med det...
Man brukar ju säga "puss till hundarna", men nu säger jag puss till mina gamla (dvs. före detta) arbetskamrater som drog ut mig i fredags på en underbar trevlig kväll!
Idag var det avslut på viltspårkursen. Förra gången gick det jätte-bra för Nelson. Denna gången var Bill lite besviken, både på sig själv och lite på Nelson. De var nog båda okoncentrerade. Spåret las igår kväll kl. 18.00 av Bengt och Peder och det har varit torrt i markerna, vilket innebar att det var svårare för hundarna att spåra. Spårningen började kl. 17.00. Några hundar gick det bra för, några inte, men så är det. Förmodligen blir det en extra-gång i maj månad.
Vi kommer att lägga ut kort från kvällens träff under fotoalbumet, fast inte idag.
|
Äntligen börjar vardagen bli sig lik igen. I lördags firade vi Rosangelas 50 årskalas med allt vad det innebär. Vi hade närmare 50 gratulanter hemma. Johan och jag skötte marktjänsten medan Rosangela minglade. Vovvarna fick snällt vara i hundgården den kvällen. Gissa om de blev glada när de fick komma in i huset igen. Nu står det 1-1 i fästingligan mellan Max och Nelson. Så länge det inte blir mer avvaktar vi med fästinghalsband. Den 7:e Maj skall Max till hundtrim för första gången i sitt liv. Skall se om vi kan "fixa" till honom inför utställningen i Larv. Vi fick våran nya bil i fredags, en V70. Så det var enkelt att flytta över grindarna från den andra bilen som var en XC70. Vovvarna får ju lika stor plats men behöver inte hoppa så högt. Annars går allt sin gilla gång.
|
Kortet är taget från viltspårkursen i går. Nelson var väldigt duktig. Spåret var en 500-600 meter, sex vinklar och med ett bloduppehåll på 15 m. En av vinklarna var tillbakagång några meter. Spåret var 24 timmar gammalt. Nelson vimsade lite i början, men sedan gick han som tåget, släppte inte nosen från marken. Det gick nästan lite för fort men Bengt som följde med Bill, lät honom hållas. Nu blir det ett kursuppehåll och sista gången blir i slutet av april. Bengt och Peder tyckte dock att Nelson var mogen för anlagsprov. Husse får dock hålla igen och lära sig att läsa Nelson.
När vi kom hem på kvällen plockade vi den första fästingen från Nelsons bringa. Det blev "fästinggranskning" av båda hundarna på kvällen. Vi har lagt ute lite kort under fotoalbumet från viltspårkursen. Förresten, om ni går in på www.hundteamet.se, finns det kort på både Nelson och Max under startsidan samt under Bilder och Öppenträning 2009 april.
|
Idag blev det ingen hundbild här, utan en bild på våra "älsklingar", dvs. våra motorcyklar. Vi har tre sorters älsklingar; först och främst våra söner, sedan hundarna och motorcyklarna. Fast sönerna och motorcyklarna får inte så stort utrymme på hemsidan, för det är ju vovvarnas hemsida. Korten på vovvarna har vi idag lagt under vårt fotoalbum istället.
Vilken härlig dag att vara ledig på! Solen sken när vi gick upp. Vi tog med oss en termos med kaffe samt bullar och tog en rekognoseringstur i skogen. Allt för att Pamela skall bli nöjd inför Leonbergerträffen den 1 maj! Vi hittade ett jätte-bra rast/fikaställe med hundarna. En öppen plats i skogen med fullt av träd att binda hundarna vid. Tog ca 45 minuter att gå dit och sedan, beroende på vilken väg vi tar tillbaka, kan det ta 20 minuter eller mer. Men det låter vi Pamela avgöra - hon har lovat att komma hit några dagar innan så att vi går turen tillsammans med henne och Indra. Då blir våra fyrbenta gossar väldigt glada - tänk att få leka med en tjej hemma hos oss!
Efter hundarna fått mat tog Bill och jag oss en tur med våra mc. Det var första gången i år. Jag tycker alltid att premiärturen blir lite skakig. Tycker motorcykeln är så fruktansvärt tung, men det släpper efter ett tag. Vi tog oss en tur till Fjärås och hem. Det var mängder med motorcyklar ute. Till hösten har jag haft mc-körkort i fem år, vilket innebär att jag kan stå som ägare för motorcykeln. Hitintills har Bill fått stå som ägare, eftersom det blir dyrare om jag själv står för den, pga. att jag inte haft körkort så länge. Ändå är jag inte ung! När Johan hade sin racer ställde han bara på den på sommaren och det kostade skjortan kan jag säga. Ung kille med nytaget mc-kort samt sportracer - det blir inte billigt.
|
Vi hade "kort"-dag på jobbet idag så jag stack hem vid lunch, släppte ut vovvarna på rast, gav dem mat, tog själv en kopp kaffe och åkte sedan vidare till Friskis och tränade. Sedan när Bill kom hem (han hade ingen kort dag) åkte vi och handlade tillsammans med tusen andra. Vovvarna fick ingen promenad idag, utan fick bara vare ute på tomten.
Vi kompensar det i morgon med långpromenad. Vi har lovat Pamela (kontaktombud för Västra Götalands Leonbergerklubb) att ha nästa hundpromenad här i våra trakter. Det är inte förrän 1 maj, men vi tänkte reka lämplig promenadsträcka. Hon har förvarnat på hemsidan redan om detta. Vi hoppas att det kommer många leosar och vandrar i "vår" skog.
I morgon blir det premiärtur med våra motorcyklar om vädret håller i sig. De står startklara i garaget.
Ikväll skall vi förresten byta plats i vår säng. Tänkte låta Bill få ha Nelson liggande över sina ben!!! Bia-bädden vi köpte använde Nelson sällan. Han älskar fortfarande att sova i vår säng och speciellt vid fotändan av min del av sängen. I natt vaknade jag klockan tre av att en 60-kilos klump la sig på mina ben och där låg han och sov tvärs över. Jag somnade igen men det är lite jobbigt, eftersom man inte kan röra sig. Nu byter vi plats och ser om det är platsen eller om det är mina ben som han gillar! Han tror verkligen att han är en liten hund eller katt. När vi går och lägger oss så kommer han in och tittar så bedjande. Säger vi nej (vilket vi oftast gör) vänder han och gör tre piruetter och lägger sig sedan på golvet nedanför sängen. Och sedan väntar han tills vi somnat, för det mesta är det vid två-tretiden som han hoppar upp.
|
Idag var det öppenträning hos Hundteamet på kvällen. Man behöver inte anmäla sig i förväg, utan man kommer och betalar varje gång eller köper klippkort. Förra gången var vi 8 hundar, idag var det förutom Max och Nelson, fyra hundar. Två hanar och två tikar var det, modell mindre. Det var inga problem med Nelson, riktigt långtråkigt om man får säga så! Han fick ändå titta på han-hundarna, men inget hände. De stirrade i och för sig inte honom rakt i ögonen heller. Sedan fick han träna på rally-lydnad igen. Han slockade när han komm hem och låg alldeles utslagen i hallen. Vaknade bara när han skulle ha mat.
Vår Max hade roligt på öppenträningen (vi brukar ju inte ha med honom). Han är riktig duktig på att springa mellan slalompinnarna. En av de övriga han-hundarna fick bekanta sig med honom. Hunden hade tydligen blivit skrämd av tre leonbergers när han var liten (nu var han 3 år) och ryggar därför lite när han ser stora hundar. Det gick så bra. Han fick komma fram till Max och lukta på honom, Max är så snäll. Jag tror att matten blev glad.
|
Idag skippade vi skogen för att få chans att möta hundar istället. Kan säga att det blev sju han-hundsmöten totalt.
Vi styrde kosan mot Landvetter. Vi hann väl gå ca 2 km när vi såg två labbar ute i en villa-trädgård med grinden halv-öppen! Nelson såg vovvarna och de såg honom! En av dessa sprang som sjuttan mot grinden. Nelson hade tuggbenet i käften och gjorde inget alls, medans hans matte skriker "Nej", samtidigt hör jag hur husets ägare skriker "Nej" till sina hundar. De stannade och hussen stängde grinden. Undrar vad Nelson tänkte när jag skriker "nej", han gjorde ju inget fel, men jag blev så rädd. Vi fortsatte vår promenad och mötte en schäfer, inga problem och sedan en mindre hund. Nelson tog tuggbenet i munnen och jag talade med honom hela tiden. Inga morr, inget alls. Sedan var det hundfritt en bra stund, till dess vi kommer ut på "raksträckan", som går parallellt med motorvägen på väg hem. Då ser vi en kille med sin golden. Nelson och jag har då 600 meter på oss att förbereda oss, vilket jag egentligen inte gillar. Han sträcker upp sig (går väldigt ståtligt) och jag hinner tänka tjugofemtusen gånger. Cykelvägen vi går på är tre meter bred så jag gick innerst, Bill och Max närmast den mötande hunden. Inget händer och jag tycker Nelson är så duktig för vid det här mötet var det ju inte så stort mellanrum. Jag hade redan börjat fundera på vad jag skulle skriva här i dagboken!
Ha - det fick man för det! Sista mötet blev på nästa gångväg nämligen. Det är ingen lång sträcka, men här är bredden bara två meter. Då ser vi en man som kommer med en hund (blandras modell labbe i storlek). Gubben stannar upp med sin hund och stirrar på oss och hundskrället han har stirrar naturligtvis också. Vi fortsätter att gå och jag har tuggbenet i käften på Nelson. Men nu gick det inte. Hunden tittar på Nelson, rakt in i ögonen, han säger inget alls, inget skäll eller morr, men Nelson tyckte väl att nu har jag varit så duktig så nu måste jag få uppföra mig illa. Ett morr som heter duga och ett utfall! Det är skönt att jag har midjebälte på mig. Nu gällde det bara att lyfta upp honom i halsbandet och vända på 60-kilosklumpen, vilket jag faktiskt klarade. Gubben med hunden började nu gå (varit bättre om han gjort det med en gång istället för att bara stå där och stirra på oss), men Nelson försökte med ett morr och utfall igen. Rätt eller fel, men nu skrek jag (med mörk stämma) "Nej" och fick lyfta upp honom igen för att vända honom åt andra hållet.
Jag var alldeles andfådd efteråt, pulsen var som efter ett spinningpass! Imorgon skall vi på öppenträning hos Hundteamet igen - jag som hade tänkt att jag skulle vara alldeles lugn. Har jag otur kommer det väl att finnas någon han-hund som skall stirra på Nelson. Sedan åkte vi till stan, utan hund och tog en fika. Egentligen skulle vi haft med Nelson, fast jag kände att det räckte för idag. Rom byggdes ju inte på en dag....Det har ju gått så bra för Nelson.
|
Andra viltspårkurstillfället i Skephult! Max fick hälsa på sin halvsyster Molly (bilden). Det blev en fredagskväll i skogen i goda vänners lag. Vi hade trevligt allesammans och Nelson skötte sig ypperligt. När det blev vår tur att gå gick jag (Bill) tillsammans med Maggan och Nelsons brorsa Ture samt kursledaren Peder. Inga bekymmer, vi stod 5 meter från varandra och Nelson & Ture brydde sig inte! Kanske var de mer förväntansfulla än intresserade av att gruffa. Ture och Maggan gick först. Sen var det vår tur. Selen på och fram till avstampet! Nelson blev genast intresserad och var inte svår att få iväg med mitt kommando "sök". Nelon gick som tåget. Det var väl bara jag som inte riktigt kan läsa honom när han tappar spåret men han hittade tillbaka ganska snabbt, Peder var vaken och hjälpte mig att korrigera. Jag litade faktiskt på Nelson trots att jag blev osäker ibland. Vi gick långt och även över ett vattenfyllt dike, det tog lite drygt 15 minuter. Spåret var 500 meter. Som sagt Nelson skötte sig bra, det är bara husse som skall lära sig att "läsa" Nelson ordentligt.
|
Idag var första viltspårträffen i Skephult. Det är en viltspårkurs med enbart Leonbergers som Bengt och Peder arrangerar. Förutom Nelson, var Molly, Milton, Ture, Nemo, Hero, Nova, Diva samt två till med som jag tyvärr inte kom ihåg namnen på. Denna gång fick Bill gå med Nelson. Max hade vi med, men vi har inte anmält honom till kursen, utan han var bara med som sällskap. Nelson har inte spårat sedan förra gången i höstas. Jag gick ju med Nelson förra kursen och han var väldigt duktig. Han tyckte det roligt. Nu har ju Bill inget att jämföra med eftersom han gick med Max den gången. Vad jag förstod av Bill var han nöjd med Nelson. Han följde spåret, men ville ibland lyfta på nosen och ta en genväg. Det gäller att ge kommandot "sök" så att han dyker med huvudet. Han följde vinklarna bra. Efter att alla hundar hade gått sina spår samlades vi för fika och Bengt och Peder gick igenom vad som gått bra respektive dåligt med våra hundar. Det är väldigt roligt och hundarna får jobba. Nelson har legat som en trasmatta här i hallen sedan vi kom hem. Klockan är nu 22.00 och han och Max skall få mat. Nu på fredag blir nästa kurstillfälle.
Inga morr, förresten. Vårt lilla hundskrälle har blivit lugnare..
Vi har anmält Max till Larv i Skaraborg i maj. Bill tycker att Max har blivit lite kraftigare och vill göra ett nytt försök med utställningar för honom. Det är synd att det inte finns tävlingar i "den snällaste/lugnaste/stabilaste hunden", för då hade Max vunnit! Nelson får följa med som sällskap. Har vi tur är min svåger och svägerska på sitt sommarställe i Flakeberg och vem vet - vi kanske blir bjuda på mat???
|
Idag har Nelson övat på rally-lydnad. Efter jobbet åkte vi hem och hämtade Nelson för att gå på Hundteamets öppenträning. Det var 7 hundar inklusive Nelson, varav 2 var tikar. Nelson gjorde inga morr överhuvudtaget! Skall väl tilläggas att det illaluktande tuggbenet har använts flitigt.
Jag har aldrig tränat någon rally-lydnad så Nelson och jag gjorde så gott vi kunde. Man går i den ordning som det står på skyltarna och gör det som står att man skall göra. T ex vid en skylt skulle Nelson sitta och sedan ligga. Vid en annan skylt skulle vi göra en 360 graders vändning. Det var roligt och vi gjorde hela proceduren ett antal gånger.
Sedan fanns det även möjlighet att hoppa över ett hinder samt gå/hoppa igenom en rockring. Hoppa över hinder tycker Nelson är helt onödigt, varför hoppa när man kan gå runt det? Han gjorde väl ett försök till hopp, fast hindret välte (det var inte högt). Rockringen gick bättre. Med hjälp av husse (som lockade med godis på andra sidan) gick han igenom rockringen och sedan lyfte jag upp rockringen lite så att han fick hoppa igenom det och det gick, även det med godis.
Det blev en bra kväll för Nelson och för mig. Han fick träffa nya vovvar som var hanar och han fick använda sitt huvud. Han kommer att sova gott i natt. Stackars Maxen som inte fick följa med.
|
Första vårdagen kändes det som i morse! Solen sken och efter frukost gick vi ut med vovvarna. När vi kom ut i trädgården såg vi att våra nya grannar (med sina två hundar) gick upp i backen. Vi bestämde därför att vi tar den vägen mot skogen istället. Feg som jag var, bytte jag hund och tog Max istället. Grannarna (kommer nämligen inte ihåg vad de heter) såg oss och stannade upp med sina hundar. Ingen av hundarna skällde, utan visade sig bara intresserade. Vi frågade om de ville med ut i skogen, vilket de gärna ville. Vi bestämde att vi skulle börja med att våra hundar gick före och deras efter. Vi gick förbi dem och Nelson sa inte något. Max är ju lugnet själv så det känns ju aldrig jobbigt att gå förbi någon.
Efter det att vi gått en stund i skogen gjorde Troy och Lukas matte/husse så att de kom närmare - det funkade hur bra som helst. Vare sig deras eller våra (dvs Nelson) brydde sig. I slutet gick Bill och Nelson kanske inte riktigt sida vida med Lukas (det är mallisen) och hans matte, men rätt så nära.
Jag tror att alla hundar var nöjda (inklusive mattar/hussar). Detta bådar gott för den öppna hundträningen hos Hundteamet nästa vecka, fast då skall jag gå med Nelson.
Tyvärr hade vi inte med oss kameran idag på skogspromenaden, men vi tog lite kort hemma i trädgården på våra vovvar. Några av dem ligger i fotoalbumet.
|
Som synes har vi varit dåliga med att skriva i dagboken. I och för sig har det inte hänt något speciellt heller. Våra nya hund-grannar har nu bott här en vecka och haft sina hundar i hundgården. De har satt ett litet skydd längs med den sida som vetter mot vår tomt. Vi har satt ett extrastängsel så att Max och Nelson inte kommer för nära deras hundgårds ute-plats. Idag efter skogspromenaden gick vi till vår baksida. Det hörde en av deras hundar och gav till ett litet skäll bara. Varken Nelson eller Max brydde sig i och med att de inte ser hundarna. Det verkar funka. Imorgon skall vi se om de är hemma och fråga om de vill följa med på skogspromenaden.
Klockan är nu 22.30 och för en stund sedan hördes ett ordentligt brak här hemma. Det lät som om någon bokhylla välte. Två hundar kom rusande ut i hallen mot datorrummet, där vi satt. Nelson såg lite yrvaken ut. Vi tror att han har ramlat ner från vår säng och brakat i garderoben. Han har nämligen legat i sängen hela kvällen. Han var inte alls intresserad av Melodifestivalen som vi andra.
Snart börjar blodspårkursen igen. Den 29 mars skall vi till Skephult (i närheten av Borås) och fortsätta med kurs hos Bengt och Peder. Det blir en kurs för Leonbergers igen. Vi har bara anmält Nelson eftersom Max inte visade något större intresse för vilt förra gången. Det är Maggan som har dragit igång kursen igen. Maggan har Nelsons bror Ture.
Eftersom vi också varit dåliga på att ta kort tog vi ett av våra semesterkort. En Kap-Verdiansk vovve som hade kul.
|
Härligt att det är ljusare på kvällarna nu!
Vi tog skogspromenaden i går efter arbetet utan pannlampa! Men så vovvarna såg ut. Det blev underedsspolning i duschen igen, blir väl snart stopp med allt sand och grus som sköljs med ner.
I förrgår fixade jag till ett extra stängsel mot grannarna så att Max & Nelson inte kommer för nära inpå. Men de verkade inte ha ont av varandra. Under tiden jag jobbade med stängslet satt alla fyra vovvarna och tittade på varandra. Det är bara 4 meters avstånd och de bara gnydde lite, som om de ville komma närmare och hälsa på varandra. Det är nog lugnt nu tror jag.
Vi får väl se när vi tar vår första promenad tillsammans.
|
Bill skriver. Jaha, då har Rosangela varit på hundmötesfobiträning (tycker jag att det skall heta). Vad är problemet? Nelson gjorde inte ett morr, inte ett enda gruffande, bara ett litet gnyande för att han ville hälsa på de andra vovvarna som morrade och skällde.
Rosangela & Nelson höll på en timma hos Hundteamet i Lerum. Det var samma vovvar som förra gången. Jag tror att Rosangela var väldigt nöjd med kvällens träning. De kom aldrig riktigt så nära de andra hundarna som jag skulle vilja. Men Mariana (instruktören) försökte med sin vovve att distrahera Nelson, men se det gick inte, Nelson var orubblig, inte ett morr. Vi kommer att gå på den öppna träningen hos Hundteamet framöver, så att Nelson får lite mer träning.
Faktum är att vi kan nog aldrig till 100% lita på att Nelson klarar alla hundmöten, utan acceptera att han är en liten "buse". Men han är avsevärt lugnare nu än när han var som värst, så det mesta försvinner nog med åldern. Rosangela kände sig i alla fall lugnare efter denna kväll.
|
Idag blev det ingen morgonpromenad med vovvarna. Jag hade tid hos frisören i Göteborg. Skulle klippa mig samt färga/lägga i slingor så att jag får bort de gråa håren som tenderar till att öka ordentligt! Sedan möttes Bill och jag i stan och käkade lunch. Han hade nämligen lovat mig (förmodligen i ett svagt ögonblick) att följa med på Wellnes-mässan. Vi var där i cirka 2 timmar. Han klagade inte.
Under tiden jag var hos frisören passade Bill på att rensa lite i vår trädgård (hund- samt även kattbajs). Samtidigt hade han träffat på de nya grannarna med hundarna. Hundarna var ännu inte med eftersom de höll på att göra friggeboden till hundgård. Nu fick han reda på vad den andra han-hunden var för ras och det var en Argentinsk Dogg (även kallad Dogo Argentino). En "mallis" och en "doggo", båda killar... Jag hoppas deras hundar är snälla. De nya grannarna hade sagt till Bill att de gärna ville följa med på en promenad i skogen med våra respektive hundar.
Johan kom hem senare på eftermiddagen så han och jag tog med oss hundarna ut i skogen. Det var lika halt fortfarande. Varför Bill inte följde med är att han haltar en aning. Anledningen till detta är att i torsdags (innan vi skulle iväg) glömde han en sak i arbetsrummet. Nelson brukar ligga i dörröppningen till detta rum. När Bill skulle kliva över Nelson lyfte Nelson på huvudet, Bill snubblade och lyckades slå i foten i dörrkanten. Hans lilltå är just nu dubbelt så stor samt alldeles blå. Efter stadspromenaden idag kände han inte för att gå mer.
Kortet är på Max när han var på utställning i Varberg 2005.
|
Igår var det plusgrader, idag på morgonen var det -5 grader, vilket innebar att det var halt på vägen till jobbet. På fredagar försöker jag och Bill att sluta något tidigare. Vi var hemma ungefär samma tid (kl 16.30). Gick bara in i huset och bytte kläder och tog med oss vovvarna ut i skogen. Vår 45-minuterspromenad tog en timme drygt på grund av halka. Det var inget roligt att gå på vissa ställen. När vi kommer ut i skogen har vi backen hem och jag gillar inte att gå där när det är halt. Vi bytte faktiskt hund, Bill fick ta Nelson och jag tog Max. Fortsätter det så i helgen blir det ingen skogs- eller Delsjöpromenad, utan vi får ta en promenad till Landvetter centrum istället. Såg att våra nya grannar har börjat flytta in. Deras hundar har vi ännu inte sett och vare sig Nelson eller Max har upptäckt att det luktar hund från grannhuset.
På måndag kväll blir det utfallsträning hos Hundteamet för mig och Nelson. Det skall bli spännande och se om det blir samma resultat som förra gången, dvs ingen reaktion från Nelson. Bill har lovat ta med kameran för att fotografera oss. Håll tummarna!
Max har fått sin kvällsmacka och är nöjd och belåten. Han får alltid en macka på kvällen och tar den försiktigt med sig och äter upp den när han lagt sig på fällen. Nelson får en liten bit bröd (en centimeter). Han har ju inga problem med vikten, snarare åt andra hållet.
Kortet är från vår Kap Verde-semester. En av de herrelösa hundarna som fanns vid stranden. Han hade vett att lägga sig där det var skugga.
|
Idag var vi lata och gick vår vanliga skogspromenad här hemma. Som vanligt blev det plusgrader igen så all den fina snön som kommit började smälta. Naturligtvis hade snöskottaren börjat salta på vägarna också och för att komma till skogen måste man gå på vägen, tyvärr. Det var fint väder, solen sken och vi tog inte någon kamera med oss. Därför blev det ett "snökort" på Max från i går istället. Vi mötte Maria med Tea och Elsa i skogen och gick tillsammans med dem. Det funkar jätte-bra. Nelson och Tea gick sida vid sida. Det är bra för Nelson att få vara tillsammans med andra hundar ibland. Tea lekte med honom då och då och nafsade honom i ansiktet. Det gillade han. Tea och Elsa har fått en egen hemsida och vi har lagt till denna under länkar.
|
Klockan är 22.00 och det snöar rejält! Vovvarna är jätte-glada. Vi har varit borta en stund i kväll och blev hämtade av Johan (mot att han fick låna bilen till jobbet i morgon). Bill skottade gången när vi kom hem och Max och Nelson rusade runt i snön.
I förmiddags åkte vi till Delsjön igen för att idka hundträning. På den smala vägen mot Delsjön mötte vi en stor och en liten häst. Den lilla hästen gick med sina matte (fast så heter ju det inte) på samma sätt som vi går med våra hundar. I och med att det var en trång passage satte vi våra hundar för att de skulle få passera. Ryttarna tyckte hundarna var så fina och den lilla hästen tyckte att Nelson och Max förmodligen var små minihästar som man borde komma fram och nosa på. Så den lilla hästen sträcker fram sitt huvud och tittar på Nelson. Och lille Nelson blir lite rädd och gör ett litet morr och den lilla hästen blir rädd och hoppar tillbaks. Jag blir mer och mer förvissad om att det är inte han-hundar som är problemet, utan alla djur som Nelson möter och som stirrar honom i ögonen. Det är hans bekymmer. Vi fortsatte på vår promenad och möter då en kille med sin rotweiler (lös). Han kopplar sin hund innan vi kommer närmare och Bill och jag har Nelson mellan oss. Rottisen tittar på Nelson och vad händer? Jo, ett litet morr igen. Nu ser vi att det är en tik och vi stannar och frågar om han kan tänka sig att vända och komma tillbaks med sin hund för att Nelson skall få titta på hunden igen. Hundägaren är snäll och gör så och vi stannar en 2 meter från varandra och nu gnyr Nelson bara. Vi står och pratar med hundägaren ett tag och går sedan vidare igen. Möter lite joggare samt vanliga promenadmänniskor, inget konstigt. Sedan kommer det en hop med joggare igen (10 stycken), ivrigt påhejade av en ledare som skriker och säger "kom igen, snabbt upp för backen, stanna och vänd". De springer förbi oss och vänder sedan en liten bit längre fram och kommer springande och flåsande förbi oss. Nelson struntade i dem. Även på detta ställe är det en smalare passage, ingen bred väg. Det är bra för Nelson. Såg att familjen Norman (Bamse och Myzak) hade skrivit i vår gästbok och undrade hur mycket folk vi egentligen ser på våra promenader? Jag kan försäkra om att hemma i vår egen skog möter vi inte mycket folk eller djur, men Delsjön är ett perfekt område för att träna Nelson, just för att det är så mycket folk och djur.
Vad hände sedan? Vi mötte en labradorhane som gick med lång lina och som luktade på allt som fanns vid vägen, han struntade totalt i Nelson, vilket gjorde att Nelson tittade på honom och fortsatte att gå med oss. Ingen reaktion alls.
Nu började vi närma oss Bertilssons kaffestuga igen och plötsligt ser vi att lite längre fram går en kvinna med två greyhounds. Hennes hundar börjar vända på huvudet och när hon ser oss går hon in vid en rastplats och sätter sina hundar. Vi förstår att hon vill att vi skall gå förbi. Igen tar vi Nelson mellan oss och går raskt på. När vi går förbi hennes hundar, börjar den ena av hennes hundar att morra. Naturligtvis börjar Nelson också, fast vi fortsätter bara. Vi går till kaffestugan och placerar våra hundar vid "hundbaren". Kvinnan kommer efter med sina hundar - hon skall tydligen förbi kaffestugan. Vi frågar om hon inte kan tänka sig att stå en stund utanför staketet med sina, vilket hon gör. Det blir lite morr från hennes ena hund samt lite från Nelson. Hon har två hanar, en på 11 år och en på 5 år. Det är 5-åringen som känner av Nelson tydligen. Men vi står så en halvtimme och pratar och jag går ut och klappar hennes hundar för att Nelson skall se att de inte är farliga. Sedan går hon och jag går in och köper kaffe och semla till Bill och mig. Vi sitter där en liten stund och sedan fortsätter vi promenaden till bilen. Vi möter två lösa hundar med sin matte. De var mycket väldresserade, hon hade ögonkontakt med dem hela tiden och vi gick bara förbi med Max och Nelson. Nelson tittade, men inget mer. Sammantaget en ok promenad i Delsjön. Suck, jag saknar våra skogspromenader hemma, där man kan koppla av. Det är ju inte så att jag tycker att det är avkopplande direkt att promenera i Delsjön, men Nelson behöver det - det lär bli fler promenader.
Efter lunchen hemma upptäckte jag att båda hundarna var väldigt intresserade av baksidan av huset. Det är de aldrig annars. När jag öppnade dörren till baksidan kom de fram ur buskarna som vetter mot grannen och såg väldigt skyldiga ut. Jag tog på mig ytterkläder och gick dit. Där stod det ett ungt par och grejade med friggeboden. Jag frågade om hundarna hade varit framme och skällt, men de hade de inte. De hade däremot varit väldigt intresserade av paret. De berättade att de köpt huset och skulle flytta in till nästa helg. De höll dock på med friggeboden, för att de skulle kunna ha sina hundar där medans de flyttade in. Tjejen frågade om våra hundar kunde hoppa över staketet. Jag sa att vi har aldrig haft några hundgrannar förut så jag vet faktiskt inte. Som det är nu har ju inte grannen staket runt sitt hus. Det är ju bara vårt staket som vetter mot hans. Jag frågade vilket kön det var på deras hundar och det var två han-hundar, varav ena hunden hade de lite problem med!! De hade en "mallis-hund" (den rasen som polisen har till sina tjänstehundar) samt en ras som jag glömt namnet på. Hon jobbade tydligen på Hundens Hus som valpinstruktör och ville vidareutbilda sig till problemhundsinstruktör, eftersom de själva hade problem med en av sina egna hundar!! Sedan var lördagseftermiddagen förstörd för mig. Hur fasiken skall det gå när deras och våra hundar skall vara lösa samtidigt i trädgårdarna? Hon frågade också om våra hundar var lösa i trädgården när vi inte var hemma, vilket jag sa att de är det inte. De är bara lösa utomhus när vi är hemma, aldrig annars. Hursomhelst de verkade väldigt trevliga och jag sa att de fick gärna säga till oss när de har flyttat in och skall ha sina hundar ute så att vi kan kolla hur det kommer att funka. Det kan ju hända att de har så väldresserade hundar så att de inte tycker att de behöver staket runt trädgården. Jusst nu undrar jag om Nelson kan hoppa över staket på denna sidan. Den är inte lika hög som staketet är på övriga sidor. Det har aldrig varit några bekymmer tidigare. Vi får väl se... Varför kunde det inte vara några kattägare som köpte huset, varför han-hundsägare? Varför hundägare överhuvudtaget? Suck....
|
Både lördagen och söndagens promenader gjordes i Delsjön. Allt detta för att träna Nelson inför Hundteamets "utfalls-träff" i mars!
På lördags morgon sken solen och vi kom upp vid 8-tiden. Vi var väl ute vid Delsjön vid 10-tiden. Mötte några hästar och några morgonpigga människor. Jag började faktiskt misströsta. Då såg vi plötsligt ett par med två små plutt-hundar (var inte vad det var för ras). Jag (dvs Rosangela) tog Nelson lite åt sidan medans Bill fortsatte med Max. Hundägarna såg väldigt oroliga ut när de såg våra bamsehundar. Nelson fick sitta och tugga på tuggbenet. Plötsligt började en av dessa små skruttar till hundar att skälla febrilt. Det var faktiskt lite skoj att se hur hussen skriker åt sin hund "tyst". Han var förmodligen livrädd att våra hundar skulle skälla tillbaka. Nelson sa inte något. Jag frågade dem när de gick förbi mig vilket kön hundarna hade och det var en hane och en tik. Sedan mötte vi tyvärr inga mer hundar. Vi gick förbi Bertilssons stuga och tog en fika igen och vovvarna fick vatten i "hundbaren" som ni ser på bilden.
Söndagens promenad gjordes lite senare på förmiddagen. Det var inte lika gott väder men helt ok. Här blev det lite flera hundmöten. Det första hundmötet gick sisådär. Det kom en större hund på vägen och jag gick åt sidan. Denna gång hade jag lite mer problem att få Nelson att fokusera på hundbenet, vilket innebär att jag blir lite mer stressad och han ger till ett litet morr och jag får dra upp honom lite i halsbandet för att kunna vända på 60 kg tung hund. Han står för långt bort för att hinna lukta vad det är för kön. Vi får nämligen veta att det är en tik och då vågar jag gå längre fram och då gnyr han. Känns som vi måste byta taktik lite. Vi fortsätter att gå och möter en ny hund men då är det så smalt på vägen att jag väljer igen att gå en bit ifrån och låter Nelson tugga på tuggbenet. Han är tyst och skiter i hunden för nu ser han inte honom. Det var alltså en hane. Sedan kommer vi ut på "stora vägen" längs Delsjön och då kommer en rullskidåkare mot oss. Det har Nelson aldrig sett och den stackars rullskidåkaren åker ändå vid ena kanten på vägen och vi går på andra sidan. Rullskidor gillade Nelson inte och ger till ett litet morr. Stackars tjej - något mer hände inte men hon såg alldeles förskrämd ut. Sedan mötte vi stavgångare igen och denna gången struntade han i dem, det var skönt. Vår lille Nelson är lite osäker. Vad hände sedan? Lite joggare, lite barnvagnsjoggare - inga problem. Plötsligt kom det en 6-7 svartklädda killar (i träningskläder, inga rånarluvor alltså) springande i bredd! Då började jag faktiskt fundera om de tänkte fortsätta att springa i bredd för då skulle det bli bekymmer. Bill, Max, jag och Nelson skulle inte få plats - det kunde lätt konstateras. Nelson började "sträcka" upp sig lite, men precis innan de sprang på oss flyttade sig två av killarna så att vi fick plats. Jag hade god lust att säga till dem. Många brukar ju anklaga hundägare att de låter sina hundar springa mot mötande människor - här var det tvärtom tycker jag.
Även idag tog vi en kaffepaus vid Bertilssons stuga. Denna gång kom det några andra par med hundar. Det var några tikar och några hanar (mindre hundar i och för sig). De satte sig en bit ifrån oss. Det funkade.
Sista biten hem mötte vi en hund till och nu gjorde vi så att vi gick inte bort från vägen, utan Bill och jag hade Nelson emellan oss, Max på vänster sida om Bill. Den mötande hunden kom på Max sida. Bill och jag gick tätt intill Nelson och Nelson fick lukta på tuggbenet - inget hände. Däremot glömde vi fråga hundägaren om det var en tik eller hane. Nelson sa inte ett knyst.
Till helgen skall vi gå till Delsjön igen och göra på samma sätt. Skall se om Nelson blir lugnare av detta. Känner också att jag blir tryggare genom att jag vet att Bill kan snabbt ta tag i kopplet. Vill också att Nelson skall få lukta av om det är en tik eller hane. Den stackarn får ju aldrig hälsa på andra hundar. Max har ju alltid fått det. Mariana (Hundteamet) - om Du läser detta får Du gärna kommentera!! Både Nelson och jag vill nämligen att han skall vara bäst i klassen när vi träffas. Nelson och jag tycker att vi behöver det. Vi tycker att det går troll i allt vad vi gör, rädd hund, rädd matte. Jag kan inte fatta att jag gått själv med Max och Nelson! Det känns som om det var för 100 år sedan.
Har lagt ut några bilder i fotoalbumet från Delsjöpromenaden.
|
Idag gick jag lite tidigare från jobbet. Stack därifrån kl 16.00 - vad en halvtimma gör mycket! Det var fortfarande ljust så Bill och jag tog med oss vovvarna ut i skogen. När man går igenom området hemma märktes det att de flesta fortfarande var på jobbet. Alla hus såg mörka och tomma ut, inga bilar stod framför husen. I skogen var vi alldeles ensamma. Hörde inte ens ett fågelkvitter, jo ett förresten. Nelson fick vara lite lös. Max är ju för det mesta lös, den andra stackarn går i koppel. Vi testar honom genom att vända och springa åt andra hållet och det tar en sekund så kommer Nelson springande i full fart. Max står kvar och väntar och tänker: "Nelson, Du borde veta bättre, matte och husse gör så för att testa dig. Vi ska ju åt detta hållet - du är dum Nelson". Sedan hittade Nelson ett djurspår igen, men denna gång var vi med på det lite snabbare. Så fort Nelson har hittat det så sträcker han nämligen på huvudet och vill iväg. Det gäller att bryta det med en gång, vilket vi nu har lärt oss.
Efter skogspromenaden gick vi ut på Eskilsbyvägen i hopp om att möta några hundar. Men tyvärr, de enda hundarna som vi såg var häststallets skällande hundar som kom springande ner mot stallets staket. Nelson tittar intresserat och sedan vänder han sig mot mig och jag ger honom det illaluktande tuggbenet. Det har han lärt sig! Jag hoppas att han har vett att komma ihåg det när han och jag skall till Hundteamet den 2 mars för att träna med andra hundar. Nu vet ju Mariana att förra gången när Bill gick med Nelson morrade ju inte hundskrället en enda gång. F-n ta honom om han gör det med mig. Då blir det väl jag som får gå på hundkurs ("möta hund"-fobiträning om det finns någon sådan). Det är ett tag kvar så vi lär väl möta fler hundar innan dess.
Just nu är Nelson väldigt intresserad av katter, även katter som står stilla. Förut har han (och även Max) blivit alldeles galna om de ser en katt som springer. Men nu räcker det att det sitter en katt vid vägkanten så gnyr han och vill fram. Han hoppar fram och är så ståtlig. Jag sa till Bill att det är knappt att jag vill tala om det. Vi brukar nämligen ta med oss hundarna till Bills bror och svägerska när de är i sin sommar/vinterstuga uppe i Flakeberg. De har två katter och det har inte varit några problem hitintills. Katterna har vett på att hålla sig borta och tittar de fram har hundarna varit relativt lugna, men nu känns det som om Nelson gärna skulle vilja busa med dem, dvs jaga.
|
Söndag morgon, Bills födelsedag och han gick upp före mig! Det blev alltså ingen födelsedagssång på morgonen, ett kraxande "Grattis" enbart. Han brukar gå upp före mig, eftersom det är han som hör när vovvarna vill ut kl 06.00. Sedan sov vi till kl 09.00 och det gillar inte jag. Tycker att hela söndagen försvinner innan vi ätit frukost. Tror klockan var 10.30 när vi kom ut i skogen med vovvarna! Lite sol kom fram på promenaden och det var någon minusgrad så vovvarna blev inte blöta som igår. Även Nelson fick gå lös i skogen och vi tränade inkallning på honom. Det går bra så länge det inte finns något annat intressant i skogen. Han vänder på kommandot "hit Nelson" och som belöning får han lite hundgodis. Vi tog med oss kameran även idag och har lagt ut några kort i fotoalbumet.
Snart dags att fundera på semestern. Vi fick ut semesterlistorna på jobbet i fredags. Tack och lov gillar min kollega att ta tidig sommarsemester och jag gillar sen. Jag tar gärna från mitten av juli och framåt. Eftersom det är lugnt på sommaren (juli) för oss, kan vi åtminstone ha tre veckor där ingen av oss är där. Vad vi ska semestra - det är den stora frågan. Förra året tog vi ju vovvarna med oss och vandrade i Norge och det var underbart. Men jag vill gärna till värmen och få bada. Skulle helst vilja åka till Kroatien igen, men då blir det inga vovvar med och det är kruxet. Ture, Nelsons brorsa, har varit på hundpensionat och jag tror att det var i Björketorp (Horred någonstans) och Maggan har varit nöjd med det. Hon har haft sina andra leonbergers (Nemo och Diesel) där också. Våra promenadkompisar här i området (Leo, Hero och Bella) har också varit på samma hundpensionat och varit jättenöjda. Jag hoppas först och främst att vi kan fjäska med någon eller båda av våra killar om de inte jobbar. Är lite fånig med att lämna bort dem, framför allt med Nelson. Max vet jag att det skulle fungera med, men hur kommer det att gå med vår Nelson? Och tänk om hundarna springer bort? Säkert jätte-löjligt - det funkar säkert bra. Kan ju tro att det är ens bebisar. Vi får se, men sommaren börjar faktiskt närma sig.
|
Idag åkte vi till Delsjön med vovvarna och tog en lång promenad. Vi mötte hundar, tappade räkningen på hur många, men inga han-hundar, tyvärr. Jag tog Nelson och Bill Max. Fördelen att promenera runt Delsjön är att det alltid är en massa folk. Vi har mött hästar, folk som spinger (både mot oss och som kommer snabbt bakom oss), familjer med barnvagnar samt stavgångare. Nelson är lite orolig när det kommer folk med stavar. Vi har ett par sådana i garaget så jag tror faktiskt att vi skall ta ut dem här hemma och gå på gräsmattan med dem för att Nelson skall se att det inte är något farligt. Han morrar inte, men man ser att han inte riktigt gillar dem. Vi träffade också på änder och fick konstaterat att vi har en "fågelhund" som heter Nelson. Om han hade varit lös hade han varit i vattnet vilt simmande efter änderna. Jag kan villigt erkänna att när jag gick över en bro med Nelson som hade spanat in änderna nedanför bron funderade jag på om han skulle hoppa i eller ej. Han struntade i det illaluktande tuggbenet.
Nelson fick gå med kort koppel och utan haltin igen, vilket gör att mitt vänsterben var dyblött. Promenaden tog ca 1,5 timme och sedan tog vi bilen och åkte hem. Hundarna fick spolas av. Har lagt några kort i fotoalbumet.
|
Vi har slarvat ordentligt med skrivandet på hemsidan. Faktiskt varit väldigt dåliga med att titta/läsa på andra leonbergers hemsidor också. Får skärpa oss. Har varit dålig med att fotografera hundarna också så det blev en skogsbild utan hundar.
Jag åkte hem vid 17-tiden från jobbet idag och det var faktiskt lite ljusare än vad det har varit den senaste tiden. Jag inbillar mig att våren är i antågande. Efter en snabb-middag tog Bill och jag hundarna med oss på en promenad. Det hade då blivit minusgrader igen, vilket gjorde att jag känner mig lite som Bambi på hal is, framförallt när jag har Nelson i koppel. Jag tog inte haltin på honom, utan han fick helstryp-halsbandet på sig och så hade jag midjebältet. Sedan körde jag Christoffers metod (kort koppel). Christoffer har Nelsons vanliga halsband när han går med honom, men jag känner mig mer säker med detta halsband när jag inte har haltin.
Nelson blir väldigt stilig när han ser en hund på långt håll. Sträcker på sig och är så fokuserad "siktet inställt på målet". Om det nu blir någon mer utställning för Nelson hoppas jag att han ser ut som han gjorde idag när vi mötte en hund. Tror att domaren skulle uppskatta det. Hursomhelst jag flyttade mig utanför gångvägen för att det skulle bli lite mer bredd mellan oss och den mötande hunden och höll Nelson i kort koppel. Han sa inget alls och det gjorde heller inte den andra. Vi fick reda på att det var en hane så det kändes bra. Sedan mötte vi inga mer hundar, tyvärr. Det har varit dåligt med hundmöten hela veckan. Både Nelson och matte behöver lite fobiträning.
Max är som vanligt igen. Det är slut med påhoppen på Nelson. Tyvärr har Maxens aptit blivit normal igen, dvs man får truga i honom mat. Sådan har han varit hela sitt liv - det är nog bara att acceptera det. Någon muskelkille blir det inte. Å andra sidan lär han förmodligen inte få några problem med sina leder.
|
|
Nelson har varit på problemhundsträff hos Hundteamet i Lerum kväll - INGA MORR!
Eftersom Rosangela var i stan och hade trevligt med sina f d arbetskollegor var jag och Nelson själva på träffen. Totalt var vi tre hundar (en tik och två hanar) och två instruktörer. Nelson var så duktig - inget morr och alla övningar fungerade perfekt. Vi höll på med möten på olika avstånd under en timme. Vår träning har tydligen gett resultat.
Han var den största hunden av de tre. Övriga två hade mer problem med sina hundar. Jag är nöjd. Nästa gång skall Rosangela vara med och gå med Nelson. Då får vi se hur det går. Jag var nöjd med träningen och tror också att Mariana (hundinstruktören) var något imponerad av Nelson. Senare på kvällen var jag i stan och hämtade min kära hustru som hade haft (trots avsaknad av hundträning) en trevlig kväll. Nelson lär sova gott i kväll.
PS. Max har nu lugnat ner sig och uppvaktar inte Nelson till allas glädje.
|
Skogsvägarna är fortfarande som en skridskobana. Därför gick vi in i skogen och undvek skogsvägarna idag, men till följd att promenaden (till vovvarnas glädje) tog betydligt längre tid än vi tänkt oss. Kortrundan tar ca 45 minuter, men nu tog den 1 ½ timme och vi hade lite ärenden vi tänkt göra efter promenaden. Men det funkade i alla fall. Max är fortfarande lite galen på Nelson, men han slutar hoppa på honom när vi säger till honom. Det måste vara något med Nelsons "kastreringschip", för vi mötte Tea och Elsa i skogen och då var Max lös och inte var han galen på dem. Han gnydde, men försökte inte hoppa på dem.
På torsdag skall Bill och Nelson till Hundteamet och träffa några andra hundar som morrar. Det skall bli spännande. Jag följer inte med eftersom jag skall ut med tjejerna från mitt gamla jobb. Vi skall träffas och ta oss ett glas vin (eller två?) i stan. Den riktiga stan får jag väl säga, eftersom jag sedan 1½ år jobbar i Borås och inte längre i Göteborg. Det skall bli skoj.
|
Max är kär!!! Fast föremålet för kärleken är inte intresserad. Det låter kanske lite konstigt, men för att göra en lång historia kort:
Bill har sedan en vecka tillbaka gett hundarna vitaminer. I går fick Max spatt. Han som aldrig äter, åt upp all sin mat och ville ha mer. Han fick då en stor leverpastejsmörgås som han slukade på ett nafs. Och sedan började det. Han kastade sig över stackars Nelson och ville "vänslas" med honom, vilket Nelson inte ville. Nelson blev lika chockad som vi. Max var på honom i ett så vi släppte ut Max i trädgården och Nelson fick vara inne. När vi sedan skulle lägga oss blev det ingen Bia-Bed för Nelson inte, han fick ligga i vår säng och vi fick sätta galler för vår dörr, för Max ville in till honom.
Idag när Bill kom hem på lunchen var det hundhår över hela huset. Det verkade som Max har jagat Nelson runt, runt. Max åt med samma aptit i dag också. Nu undrar vi om Nelsons "kastreringschip" med kvinnliga hormoner har flippat ut eller om det är vitaminerna som Bill gav dem. Men då borde det bli samma resultat på Nelson. Hursomhelst för första gången sa Nelson ifrån. Han gav till ett vrål så att Max hoppade bakåt. Det positiva är att Max äter, han som inte gillar att äta. Vi hoppas dock att det lugnar ner sig för Nelsons skull och för Max som flåsar som en häst och bara vill hoppa på stackars Nelson.
Så nu har vi en hund i sängen igen.....
|
Varit lite lata att skriva, men så blir det ibland. Som förmodligen syns på bilden är det inte Max och Nelson, utan Bill och hans hund Julia. Kortet är taget 1980-81. Jag träffade Bill 1980 och blev då hundägare. Julia hade Bill haft sedan hon var valp och när jag kom in i bilden var hon 7 år. Jag hade aldrig haft hund och det skall väl erkännas att det var inte så att jag slängde mig fram och skulle hälsar på hundar om jag mötte några. Jag tyckte Julia var jätte-stor! Idag när jag ser en golden-hund kan jag inte fatta det - de är ju små i jämförelse våra stora lejon. Hon blev 12 år.
Idag var vi och köpte en Bia-Bed till Nelson. Det börjar bli trångt att ha honom sovande i vår säng och vår sömn blir en aning lidande av detta. Vårt fel för vi har låtit honom sova hos oss. Han gillar att ha det varmt och mjukt runt omkring sig, till skillnad från Max som vill ligga svalt. Det första Nelson gjorde när vi kom hem med den var att lägga sig i den. Det skall bli spännande och se hur han gör till natten.
Förresten, fotoalbumet är uppdaterat med lite bilder från dagens promenad.
|
Som vanligt igen, julhelgerna är slut och vi har börjat arbeta. Kortet är från måndagens nationella tävling. Det var den enda som vi hade anmält Max till. Max fick blått band, men inte mer, så han gick inte vidare till konkurrensklassen. Vi stannade kvar och tittade på de andra leonbergklasserna och hejade på övriga vi kände. På tisdagen stod vi i rasmontern för leonbergers och tog båda hundarna med. Pamela, Marita och Ole hade gjort en jätte-fin monter. Där stod vi mellan klockan nio till klockan ett. Hundarna har blivit klappade av såväl vuxna som barn. Jag var alldeles torr i halsen efter att ha pratat och pratat. Kan sägas att när det är många hundar runt omkring Nelson då vet han inte vad han skall titta på och det funkar bra. Det var t ex inga bekymmer att stå i kö för vaccinationskontrollen med honom eller att gå ut att rasta honom. Däremot träffen med Mias Myzak, som han skulle få träffa för första gången, nja... - det gick inte. Han visade sin vanliga sida. Tack och lov var det inte så många människor i närheten. Sedan var han snäll som ett lamm igen.
Vi har lagt lite kort i vårt fotoalbum från utställningen. Ett av korten är faktiskt på Nelson samt Ciccis Bobo. Han gjorde på samma sätt mot honom, men då flyttade vi på Nelson och Cicci satte sig jämte Bobo och efter några minuter tog vi in Nelson och satte honom i andra hörnet, utan protester eller morr. Han vågade inte ens titta på Bobo. Vi kanske skulle gjort så med Myzak och Mia också så hade vi kunnat få prata med henne. Det var ju första gången vi såg dem i verkligheten och inte via hemsidor och mejl. Men det blir säkert fler tillfällen.
Sedan passade vi också på att ögonlysa både Max och Nelson. Deras ögon var helt utan anmärkning!
Det var en rolig dag och det var skoj att träffa alla vi känner, ingen nämnd, ingen glömd. Båda hundarna var alldeles uttröttade när vi kom hem så efter lite mat och en skogspromenad låg de som två stora dörrmattor på golvet i hallen.
|
|
Nu är Max duschad inför utställningen på måndag. Han gillar inte att bada. Tittar man in i badrummet när Bill håller på och schamponerar honom så ser han så lidande ut. Tyvärr glömde jag att ta kort på honom. Nelson däremot går gärna in och lägger sig i duschen och t o m nu när Max och Bill var där inne, stack Nelson in sitt huvud och försökte komma in.
Nyårsafton gick bra. Våra snälla killar (Johan och Christoffer) tog hand om hundarna. De arbetade nämligen båda två på nyårsafton och skulle även arbeta på nyårsdagens morgon. Christoffer kom hem 30 minuter efter det att vi hade gått och fick sedan sällskap av Johan senare på kvällen. Det hade varit smällare ute, men det var inga problem med hundarna. När hundarna behövde gå ut gick killarna med dem ut i trädgården. Vi själva firade nyår hos min syster och hennes man i Göteborg och där de bodde smällde det överallt. Jag var glad att vi inte hade några hundar med oss.
|
|
Julgranen är vid liv. Det blev en svansviftning av Nelson som gjorde att tre kulor ramlade ner, men de höll. Statistiken har förbättrats, förra året gick två kulor sönder (pga svansviftningar). Igår var vi på ringträning på Hundstället i Angered. Det var många hundar, mest små, men några lite större, t ex Max, Nelson och Hugo samt Indra (leonbergers naturligtvis), sedan tre amstaff, en rottis och en doberman. Nelson hade haltin på eftersom matte gick med honom. Inga morr, ändå satt/stod vi ganska trångt och Hugo stod alldeles i närheten. Nelson brukar morra åt Hugo, men inte igår. Jag (Rosangela) har fått en "proffesionell" snabbhet att bedöma kön på hundar. Snabb blick mellan benen på hundarna eller finns det några bröstvårtor eller ej på dem?
Innan ringträningen var vi och hälsade på Bills pappa som bor ute vid Eriksberg. Denna gång gjorde vi så att vi ställde bilen vid Sannegårdshamnen och gick därifrån. Vad möter vi? Jo, två leonbergers. Naturligtvis frågade vi vad de kom från (alltså hundarna). Den store (9 månaders kille) kom från ConCordelia och den lille på tre månader kom från Farytroll i Onsala. Max och Bill gick ända fram till dem, medans Nelson och jag stannade en bit därifrån. Det funkade fint, Nelson gnydde, inga morr. Stod där en stund och pratade och sedan gick vi vidare. Mötte totalt 5 hundar till, inga morr. Nu skall vi göra så varje gång vi åker till Bills pappa, att vi parkerar bilen i Sannegården i stället och tar den lilla promenaden till Eriksberg.
Vi har ännu inte fått Max nummerlapp till My Dog. Idag när vi var i stan ringde det på Bills mobil. Det var en tjej som presenterade sig (hon hade samma efternamn som oss) och berättade att hon också hade en leonberger som skulle ställas ut och i hennes kuvert låg även vår nummerlapp! Hon hade skickat dem med post idag till oss, men frågan är om vi får dem till den 5 januari. Bill försökte ringa ekonomiavdelningen på SKK idag, men de hade inte öppet förrän den 5 januari och då skall vi ju vara på mässan med Max!. Förresten, den 6 januari mellan kl 09-13 skall vi stå i Leonbergerklubbens monter med Max och Nelson. Kan väl säga att då tar jag Max och Bill tar Nelson.
GOTT NYTT ÅR!
|
Så fort julafton är förbi! Vi tog en lång härlig promenad i morse med hundarna. Solen sken och det var -7 grader.
Våra tankar går till Inger-Marie idag - hennes Paco och tillika Max pappa, dog på julafton, 8 år gammal. Bilden ovan är på Paco tillsammans med Max (i mitten) samt Sunny. Det var Max första dag hos oss. Christina (vår uppfödare) och Inger-Marie skulle på utställning så de kom och lämnade Max på vägen ner till Skåne och kom sedan tillbaka på eftermiddagen. Vi slapp åka och hämta Max i Norge.
Snart närmar sig My Dog. Det skall bli roligt att träffa familjen Norman samt deras Myzak (för Bamse kommer väl inte med?). Tyvärr får de inte se Nelson, bara Max.
PS. Glömde berätta om alla våra hundmöten idag på promenaden. Jag (Rosangela) gick med Nelson. Före oss på promenadens första hälft hade vi en hund framför oss, matten till hunden såg väldigt orolig ut när hon såg att det kom två jätte-stora hundar bakom henne. Plötsligt kom områdets boxer-hanne gående mot denna hunden och då stannade hon (även vi gjorde så). Jag gick över till andra sidan vägen med Nelson. Hennes hund började skälla när boxern gick förbi. Nelson satt med hundbenet i munnen och han sa inte flaska!
Sedan fortsatte vi. När vi hade kommit in i skogen mötte vi Leo, Hero och Bella (samojeder). Hero (ca 9 månader) var lös, och kom springande fram till Nelson och jag försökte vara lugn och inte hålla kopplet sträckt. Nelson stod lite avvaktande för att nosa in honom, men det gick bra. Nelson såg ut som en bild på en hund i Anders Hallgrens bok, lite avvaktande, lite spänd, men helt enligt hur de skall bete sig. Hero försökte t o m få honom att leka, han klappade till honom med tassen. Det var dock inga problem. Sedan pratade jag lite med Janne (som höll Leo). Här har det ibland blivit morr, men det gick bra. Nelson stirrade inte Leo i ögonen, utan höll huvudet lite hukat medans Leo tittade på honom. Här stod Nelson inte lika kaxigt. När det hade gått bra gick jag en bit bort med Nelson. Vill inte utmana ödet.
|
Idag har vi hunnit med mycket: jobbat (halva dagen), tagit en skogspromenad med hundarna, åkt till Allum för att hitta en julklapp till Christoffer, hem och stoppat skinkan i ugnen, gjort sillsallad, böcklingröra (nytt för i år), rödkålssallad och äggosten! Klockan är nu 23.10 och snart är äggosten klar! Bill har somnat i soffan, jag sitter vid datorn, Chrille sitter vid datorn. Johan har kommit hem och ligger och sover i Chrilles säng. Johan jobbar mellan kl 14.00 i morgon och till kl 22.00 så vi skall äta lite innan han åker tlll jobbet. På morgonen skall vi även åka till Bills pappa (med hundarna naturligtvis) och sedan på eftermiddagen till min mamma som bor på äldreboende.
Idag på promenaden mötte vi en liten schnauzerhanne (cirka 1 år). Jag och Nelson ställde oss vid vägkanten, tuggbenet i munnen på Nelson. Den lille vovven ynkade sig lite som om han ville hälsa på Nelson när han gick förbi. Jag tänkte "snälla Nelson morra inte för då skrämmer du den lilla söta hunden". Nelson släppte tuggbenet och vände huvudet mot den lilla hunden - och gjorde inget!! Nelson fick jättemycket beröm.
Det skall bli spännande att gå på ringträningen inför My Dog 2009 nu i mellandagarna. Enligt Pamela som höll i den i går (då kunde vi tyvärr inte vara med) var det en massa Amstaff-hundar med, så hon efterlyste lite Leonbergerhundar inför nästa gång. Leonbergerna Hansen kommer nästa gång - Nelson skall få vara med även om han inte skall delta på hundutställningen. Kan vara bra med lite träning för honom.
Nu är klockan 23.30 och jag skall titta till min äggostkaka, och eftersom resten av familjen tycks ha somnat, går jag nog och lägger mig också. GOD JUL!
|
Så är det när man är lite lat.. Jag hade sett i en tidning att Åhléns hade julgranskulor i form av tuggben och igår när vi var i stan gick vi till Åhléns på Kungsgatan. Fick då reda på att det var bara stora Åhléns som sålde det och då var jag för lat för att ta svängen om Nordstan. Idag på eftermiddagen var vi inne i stan också och då gick jag dit. Fanns inte en enda kvar, så det blev ingen sådan i granen, typiskt.
I morse på skogspromenaden mötte vi Nelsons ärkefiende, springer spanieln. Det som är bra med den vovvens husse är att han stannade en bra bit innan han mötte oss. Jag satte på haltin på Nelson (han hade nämligen fått gå utan den i skogen med mig). Bill stannade kvar på vägen med Max och jag och Nelson gick in en bit. Det goda aptitretande benet hade jag i handen. Jag såg något nytt hundprogram på tv4 där en kille som skulle träna en hund som morrade åt andra hundar, sa att koncentrera dig på hunden, prata med hunden osv. Han kan ju få försöka med Nelson så skall vi se hur lätt det är..För jag lyckas inte - när vi går in i skogen så hoppar/studsar han för att han vill se ärkefienden" (måste ta reda på vad han har för namn). Jag satte honom ner, körde ta mig tusan in det goda tuggbenet i munnen på honom och han vänder ändå blicken mot vägen och hunden. Vi var minst 4-5 meter in från skogsvägen. Bill och Max gick på vägen mot "ärkefienden" och vad tror ni den hunden gör? Han har bara blicken mot Nelson ute i skogen. Att det kommer en annan hund på vägen, det struntade den hunden i. Ett litet morr och ett litet hopp (som en helikopter) gjorde Nelson när han såg hunden men jag sa "nej" till honom och tryckte benet en gång till in i munnen på honom och så var det inte mer. De här två hundarna kommer aldrig att gilla varandra, det är nog bara så.
|
Klockan är 23.30 och granen är färdigklädd! Voffsingarna var inte så pigga på att posera, men det lyckades till slut. Christoffer kom hem från jobbet och Johan var hemma en stund i kväll - jag försökte få båda killarna att vara med och klä granen, men det gick inte. När de var små var de alltid med och klädde granen, men nu fick jag göra det själv. Var nog så förra julen också när jag tänker efter. Bill och jag var inne i stan en stund i dag. Vi tog en fika och strosade lite, var inte så farligt med folk. När vi kom hem tog vi en skogspromenad med vovvarna.
Tyvärr börjar vår solbränna att blekna en aning. Tittade på korten vi har tagit (det blev drygt 550 stycken) och vi har enats om att ta ut ca 200 på papperskopior - det är svårt att tro att det bara var en vecka sedan vi badade och solade. Bill skall vara ledig måndag och tisdag innan jul, men jag jobbar. Fast den 23:e går jag nog efter lunch. Såg via Pamelas hemsida att det skulle vara ringträning på Hundstället den 22 december inför My Dog. Vi skall nog gå dit. Även om Nelson inte skall vara med får även han vara med på ringträningen. Skadar inte att han får träffa andra vovvar.
|
Nu är vi hemma igen från Kap Verde - vi kom hem i natt kl 01.00. Bruna som pepparkakor är vi. Hundarna blev så glada att se oss. I förmiddags var vi ute ute med dem på en skogspromenad. Sedan har dagen gått åt att tvätta alla kläder samt dammsugning av huset. Våra "hundvakter" har inte varit så noga med att dammsuga.....Tur att man inte är allergisk mot hundhår.
Idag kom adventsljusen upp i fönstrena. Det hann vi nämligen inte med innan vi åkte.
Vi har lite drygt 500 bilder att ladda över till datorn, några kommer att hamna här på hemsidan, men inte idag! Bilden ovan är på Bill och mig i vattnet. Det var underbart vatten på ön Sal, alldeles blått.
|
Idag var vi och handlade "proviant" till killarna. Med killar menas båda sönerna, som skall passa de fyrbenta killarna när vi är borta. Kylskåpet är välfyllt med diverse olika saker. Idag blev det ingen långpromenad med vovvarna, utan det blir i morgon. Jag tror att Max har förstått att husse och matte skall resa bort. Han gnyr och låter väldigt ynklig. Har försökt få Christoffer till att gå in på hemsidan och skriva lite när vi är borta, men han vägrade. Johan flyttar hem i morgon till oss och jag skall försöka fjäska med honom, fast det går väl förmodligen inte heller. Bilden är tagen från Fritidsresors sida om Kap Verde. Visst ser det härligt ut?
Bill har anmält Max till My Dog i januari, fast bara den nationella tävlingen. Däremot skall vi själva gå och titta på den internationella. Skall bli skoj att se familjen Normans Myzak, för jag antar att han skulle anmälas?
|
Det var två trötta hundar som åkte hem från Arentorp idag. Vi träffades hemma hos Marie-Louise (Garplyckans kennel) och tog en promenad genom samhället. Som syns på bilden var det många hundar med. Jag (Rosangela) gick med Nelson, midjebälte samt halti var utrustningen. Det gick bra, nu skall erkännas att jag ställde honom inte mitt framför några andra han-hundar. Det kom ett litet morr och det var när det kom en unghund lite för nära - jag trodde nämligen det var en tik, vilket det inte var. Efter fotograferingen vid den lilla sjön fortsatte vi att gå och då hade Nelson och jag vovvarna Hasse och Bosse (med matte och husse naturligtvis) som gick på vänster sida och vi gick på högra sidan av vägen. Det funkade! Nelson tittar lite då och då, men eftersom varken Hasse eller Bosse tittade på honom var det inga problem. Promenaden avslutades hemma hos Marie-Louise med kaffe, glögg och lussebullar. Det var en väldigt trevlig dag - tack Marie-Louise. Vi lägger ut några bilder i fotoalbumet, men har fler så de som var med och som vill ha, kan höra av sig så skickar vi kort.
|
Helgerna går så fort, tyvärr. Ändå har vi inte gjort något speciellt. Det har varit kallt, men soligt. Vovvarna har fått sig långpromenader. Vi har varit bekväma så vi har bara gått i skogen med dem. Nackdelen är att Nelson inte får träffa andra hundar. Idag mötte vi dock en hund så jag (Rosangela) och Nelson gick åt sidan (ett par meter in i skogen). De stannade och pratade med Bill och Max. Det var en liten valp (en kille) på fyra månader. Nelson gnydde, mer var det inte, men pulsslagen hos mig innan mötet var rätt så höga. Men det blir mer träning nästa helg. På söndag skall vi till Marie-Louise (Garplyckans kennel) på första adventskaffe med leonbergers. Det blir förmodligen som förra året, vi går en promenad med alla hundarna och sedan fikar vi. Jag har svårt att fatta det, men jag tror att det var jag som gick med Nelson förra året (utan halti). Har inte bestämt om jag skall gå med honom eller om Bill skall gå med honom, dagsformen på Nelson och mig får avgöra.
Helgen efter vi kommer hem från semestern skall vi på träff hos Nelsons uppfödare Sanna (Teamaides). Det skall också bli skoj och samtidigt nyttig träning för Nelson.
Resan börjar närma sig och både Christoffer och Johan har redan börjat få förhållningsorder om hundarna, i onödan kan väl sägas, för de har alltid passat hundarna bra när vi är borta.
Hade tänkt prova mina badkläder idag för att se hur resultatet blir inför resan. Men..., eftersom vi avslutade kvällen hos Bills syster, där vi fick mat (förrätt o varmrätt) och en jättegod dessert (cheesecake) och naturligtvis, tog vi två stora bitar var, så blir det ingen provning av några badkläder idag inte!
|
Hej o hå vad tiden går. Snart skall vi till solen! Lite sol fick vi idag på skogsturen. Max och Nelson trivdes. Två hundmöten hade vi och dessa gick bra! Var väl bara det att vid det första mötet ville Nelson hälsa så han höll på att lägga krokben för matte, men inga morr eller utfall. Andra mötet var bekant, Maria med sina två tikar Tea och Elsa. Vi släppte Max så han fick springa av sig med Tea som var lös. Det gick undan i skogen, Tea sprang som en galning med en lycklig Max efter. Nelson fick prata med Elsa så länge och rätt som det var kom Tea och slängde sig på honom. Så det var lite roligt även för Nelson. Det var två trötta och lyckliga vovvar efteråt. Senare på dagen åkte vi in till Göteborg med enbart Nelson. Det blev en del hundmöten och alla gick bra. Vi kom gående på Kungsgatan och passerade en skoaffär när ett par kom ut ur affären och vi nästan kolliderade med en leonberger-valp!! Det var Peter Pan, en bror till Ulle & Robins Puma. Jag ville inte riskera nåt så jag ställde mig ett par meter ifrån valpen med Nelson. Det hade nog gått bra för Nelson gnydde bara. Rosangela gick fram och klappade den söta valpen. Sen väl hemma när jag höll på att reparera garageporten började Nelson gruffa vid staketet mot vägen. Det var en paret med den gamla goldenhannen. Fattar inte varför Nelson skall skälla på folk och allra helst hundar som passerar på vägen. Hursomhelst verkar det som Nelson fått sitt idag, han ligger utslagen på ett av sina favoritställen, ryamattan i datarummet.
|
Idag blev det en kvällspromenad mot samhället med hundarna. Vi mötte en hund och det mötet klarade Nelson till skillnad från i förrgår. Det har funkat så bra under en lång period nu, så vi blev lite paffa när hundmötet i tisdags inte gick bra. Hunden (en 7-årig goldenhanne) som Nelson mött förut utan problem, gick inte med sin husse eller matte, utan med någon annan. Jag och Max gick förbi och efteråt kom Bill och Nelson med ett MORR! Nelson gillar inte när andra hundar tittar på honom, trots mörker, det är ett som är säkert. Konstigt att han höll sig lugn på Leo-träffen i Göteborg, men det var väl för mycket hundar så han visste inte vart han skulle titta.
Den 30 november skall vi upp till Marie-Louise (Garplyckans kennel) på adventsträff så då får han tillfälle att träffa andra vovvar igen. Vi var med på hennes adventsträff för ett år sedan och jag har inget minne av att han bråkade när vi tog en promenad med alla hundarna. Den gången gick jag med Nelson. Halti hade vi inte ens börjat med. Bilden är från träffen förra året.
Jag tittade på tv förut och i det programmet visades en "snutt" från Kap Verde och ön Sal som vi skall till. Det såg ut att vara varmt, men blåsigt! Höga vågor svepte in från havet. Hoppas det är någorlunda lugnt när vi skall landa, åtminstone.
|
Jag och Nelson fick en härlig sovmorgon. Bill och Max åkte iväg (tror jag) kl 5.30. Då hörde jag hur Nelson sprang lite oroligt inne i huset. Han är ju inte van att bara en av dem åker iväg. Så jag ropade halvt i sömnen att han skulle komma, vilket han gör och lägger sig tätt in till vid fotändan. Han tror att han är en katt. Detta brukar han göra 1-2 ggr per natt även i vanliga fall. Efter frukost (normal lördagstid) åkte jag iväg till stan och var tillbaka efter ca 3,5 timme. Så länge har Nelson aldrig varit ensam hemma, men det funkade bra. Han fick mat och sedan gick vi ut. Jag tog haltin på honom samt det illaluktande tuggbenet i ena handen. Han går så fint med haltin på. Vi gick först i området för att se om vi kunde träffa på någon hund. Den enda hunden vi såg var Izor som kom springande mot deras staket ivrigt skällande på Nelson. Jag hade stoppat tuggbenet i munnen på Nelson så han brydde sig inte om Izor. Sedan tog vi vår vanliga skogspromenad - vi mötte inte en människa. Det var första gången sedan allt bråk började med Nelson som jag har gått ensam med honom. Nästa gång kanske jag kan ta en promenad mot Landvetter istället. Då brukar det bli hundmöten.
Bill ringde från Skövde och han och Max var på väg hem. Det hade gått bra för Max på MH-testet. När spökena hade kommit mot honom, hade han bara tittat på dem och satt sig ner och vänt huvudet mot Bill. Skotten blev han inte orolig alls för. Bill får skriva mer när han kommer hem.
Handledaren hade sagt till Bill att det syns att det är en trygg och säker hund samt att det var husses hund.
|
Nu är det kolsvart när man kommer hem. Vi tog en kopp kaffe och en smörgås och stack ut med hundarna. Bill hade nog gärna velat gå i skogen, men jag tyckte att vi skulle ta "Backa-rundan" som innebär att vi går på vägar med belysning åtminstone. Den tar ca 1 timme. Vi mötte inga hundar förrän i slutet av promenaden. Det kom ett par med två små vovsingar, vete sjutton vad det var för några raser. Bill tog fram det illaluktande benet till Nelson. Jag och Max går före, stackars Max han får inte ens ett illaluktande ben (fast gott för honom) att lukta på. Han gick vidare och paret gick snabbt förbi mig och sedan kom Nelson och Bill. Det var så tyst, inte ett ljud hördes. Det var skoj. Sedan mötte vi en tjej med en labradorhane. Henne har vi mött förut och då morrade Nelson. Denna gången gick Bill över till andra sidan vägen med tuggbenet i beredskap. Max och jag gick ner från trottoaren för att inte gå direkt på henne, men som sagt Max går bara förbi och det gjorde hennes hund också. Och Nelson sa inte flaska. Hundgodis i all ära, illaluktande tuggben är det han gillar. Den luktar så illa så att när man har den i jackfickan så ligger den i en plastpåse. Bedrövlig doft.
Snart får väl jag börja gå med honom så vi får se om resultatet blir lika lyckat eller ej. Mariana på Hundteamet ringde oss förra veckan och eventuellt skulle de ha en träff med oss samt några andra som har samma problem med sina hundar och som också fått personlig coaching. Det ser vi fram emot. Det är inte meningen att vi skall ha hundarna nos mot nos, men hon trodde att det skulle gå bra att träffas med våra hundar.
Ulle och Robin ringde oss häromdagen. De skulle MH-testa sin ena hund (kommer inte ihåg om det var Nova eller Diva) och det fanns en plats över på MH-testningen. Så Bill och Max åker iväg på lördag morgon kl 05.30 till Skövde!! Övriga hundar som skall testas är rottisar, tror jag. Jag tror inte att jag följer med. Halv-sex på morgonen - det är bekymret. Vi får se om jag ändrar mig - jag håller det öppet än så länge.
Kortet är taget från stadsvandringen i söndags. Vi har ju lagt ut några i fotoalbumet. Övriga ligger hos Pamela, som är ombud för Västra Götalands Leonbergerklubb. Under länkar finns hennes hemsida och korten finns under "Galleri".
|
Igår hade Pamela anordnat en stadsvandring med leonbergers. Jätte-trevligt! Elva leonbergers med mattar/hussar samt barn mötte upp på Heden. Vi stannade till vid Kopparmärra och tog kort. Inte bara vi som tog kort, utan det var många andra som använde sina mobiler till att fotografera alla de fina hundarna. Sedan gick vi ner till nordstan. Där blev vi stående och många var det som kom fram och klappade våra hundar. Alla hundar var jätte-duktiga. Jag tror att vi blev stående inne i nordstan i ca 40 minuter. Det blev varmt. Sedan fortsatte vi vår promenad utomhus och avslutade promenaden med fika på cafe Chocolait. Vi satt och fikade med hundarna på en innergård. Tack Pamela för den trevliga träffen. Vi har lagt ut några kort i vårt fotoalbum.
|
Hösten är här på allvar! I morse när jag hämtade tidningen tittade jag på regnmätaren, 50 mm över natten!! Tittade ut över ängarna som såg ut som mindre sjöar. Tur att vi bor lite högre så vi slipper problem med vatten. När vi skulle gå ut i morse regnade det fortfarande. På med regnställ, och ett gott humör. Det märktes i skogen att det regnat ordentligt, till och med Nelson tyckte att hans vattenhål hade blivit för djupt. När vi kom hem krattade vi upp de sista löven, mest för att jag skall ha lättare för att leta bajs utan att trampa i det . Vi funderade på om vi skulle göra ett försök med ett så fint foto som Maria hade tagit på sina leosar, men så mycket löv hade vi inte. Efter en lättare lunch åkte Rosangela och jag till staden för att fika och ev. hitta en ny keps till mig (den gamla försvann i Norge). Kepsen inhandlades tillsammans med träningskläder till Rosangela.
Nu närmar sig resan till Kap Verde, vi betalade sista delen häromdagen. Resan blev 800 kr billigare på grund av att de hade bytt flygplanstyp från en jumbo-jet till ett mindre plan därför att det inte var så många med på resan.
Nu skall vi äta, det blev en gryta med mycket gott i, så har vi mat till att ta med till jobbet också.
|
Knölarna som Max hade var helt ofarliga. Det var talgkörtlar, men eftersom den ena har vuxit och blivit så stor (4 cm) tyckte veterinären att vi skall operera bort den och samtidigt ta de två andra. Risken finns annars att de spricker av sig själva och orsakar infektion. Vi tänkte att vi tar det efter vår resa i december. Jag trodde att de bara skulle sticka hål på den, men inte. Man skär bort knölen och lite till så att den inte kan växa vidare. Det var ingen cancer för det är ju detta man är rädd för när man känner knölarna.
Christoffer ringde från Turkiet. 27 graders värme och det skulle vara 24 i havet. De kom ner såpass sent så de hade inte badat.
|
Klockan är snart 22.00 och jag skall strax sätta mig och titta på nyheterna. Har inte hunnit det än. Christoffer håller på och packar, han och två kompisar skall åka till Turkiet i morgon för en veckas sol och bad.
I morgon skall vi med Max till Blå Stjärnan och visa upp hans knölar. Han har haft en liten knöl på ena sidan ryggen och som vi visade upp för ett år sedan hos vår lokala veterinär. Det var enligt honom, en ofarlig fettknöl. Nu har den på sista tiden börjat växa ordentligt och Bill upptäckte också två mindre knölar på andra sidan ryggen. Dessa har inte funnits tidigare. Vi tyckte därför att det är lika bra att någon på Blå Stjärnan får titta på samtliga så att vi vet att knölarna är ofarliga.
|
Denna helgen har vi varit i Danmark. Bills syster Vivi, som bor i Danmark, fyllde år samt hade 40-årig bröllopsdag och det var stor fest i byns föreningslokal. Johan följde med oss och Christoffer stannade hemma och passade hundarna. Då behöver man inte oroa sig för hundarna, Christoffer är alltid så noga med dem. Vi har ju aldrig lämnat hundarna till något hundpensionat, utan antingen har Christoffer kunnat eller så Johan. Vi är lite bortskämda med det.
Hursomhelst det var jätte-trevligt på festen. Vi har ätit och druckit gott och det var väldigt trevligt att träffa deras släkt och vänner.
Vi kom hem med Stena-båten nu i kväll och möttes av två glada hundar. Man kunde tro att vi varit borta ett år fast det bara var två dagar.....
Bilden är tagen på gården hos Vivi och det är Turbo och Targa som leker med katten.
|
|
|
|
|
Jag fick inte följa med på cykelturen
|
|
|
Jaha, igår hade Max cykelpremiär! En kort sådan skall tilläggas. Jag kopplade Max till hållaren som har monterats på cykeln, han såg lite fundersam ut. Vi började promenera, jag på vänstersidan av cykeln och Max på högersidan.
Vad är detta!!! Skall jag gå på husses högersida? Han var inte bekväm med det förrän jag satte mig på cykeln, då verkade han fatta. Efter hundra meter var det som om han inte hade gjort något annat. Det blev en kilometers lugn cykling med duktiga Max, dumt att gå ut för hårt. Jag har planerat att cykla med honom 2-3 gånger i veckan, men vi tar det mycket lugnt i början. Nelson hade jag lämnat hemma, han har ju inte varit ensam så mycket, men det verkade gå bra.
Max har haft en kula på vänstra sidan bak, det verkar som den börjat bli större, så det blir nog veterinärbesök nästa vecka.
Jag vet inte än om vi skall anmäla Max eller Nelson eller båda till My dog i Göteborg. Nelson på grund av morr, morr; och Max på grund av att jag vet inte hur jag skall få bättre drive på honom. Han lullar efter som en hösäck. Det beror säkert på mig. Om någon har ett tips så är jag idel öra!
Sicket höstväder vi fått. Idag fick vi traska längs vägen eftersom älgjakten startat. Vi var inte de enda hundägarna som var ute. Först mötte vi Elsa och Tea med matte. Något senare mötte vi den gamla golden-hannen. Rosangela och Max gick först och sedan kom jag och Nelson. Nelson fick tugga på den för honom oemotståndliga och stinkande tuggbenet. Han hade full koncentration på detta och brydde sig inte om den skällande golden-hannen.
Igår var vi faktiskt och gick runt Delsjön. Det var länge sedan vi var där. Problemet när vi går där (om det nu är något problem egentligen) är att Nelson vill bada. Promenaden längs stora Delsjön går till största delen längs vattnet. Nelson älskar vatten! Vi mötte mycket folk, många barnvagnar, mountainbikes i full fart. Det blev några hundmöten. I stort sett gick mötena bra. Nelson reagerade väl endast mot en liten terrier som kom springande med sin matte. Terriern gruffade och då gjorde Nelson det också. Max och Rosangela travade bara på. Hon berättade att när det kommer en tik så gnyr Max. Är det en hane så bryr han sig inte utan fortsätter bara att gå.
|
Det har varit en trög vecka. Vi har inte varit ute med hundarna så mycket på kvällarna. Men deras lill-husse Christoffer har förbarmat sig över dem och tog med sig båda hundarna på promenader. En av kvällarna fick han hjälp av sin flickvän som tog hand om Max. I onsdag var jag på Mamma Mia med mina f d arbetskollegor (tjejerna). Jag fick faktiskt skäll av Birgitta. Hon hade tänkt skriva i gästboken och förbarma sig över Max. Det var ett evigt tjat om Nelson, tyckte hon. Inget om den snälla Max. Vi får bättra oss - jag lovar Birgitta, fast idag blir det lite tjat om Nelson igen.
Medans jag var på bion (en underbar må bra-film förresten), var Bill först hos veterinären och vaccinerade Nelson. Sedan åkte de till Hundteamet och var med på deras öppna träning. Det var ca fem hundar förutom Nelson. Av dessa fem var det en hane på 6 månader och en äldre hane som var kastrerad. Bill tog dit Nelson mest för att han skulle få träffa hundar på lite avstånd och det gick bra, förutom när en hund kom lite för nära. Då gruffade Nelson, men inte ilsket, utan han skällde till som han gjorde när vi mötte Leo i veckan. Så i stort gick det bra. Vi skall dit nästa gång det blir öppen-träning igen.
Ifall ni undrar varför det har blivit lite olika storlekar på texten i dagboken den senaste tiden så är det för att vårt vanliga typsnitt har försvunnit och vi har inte riktigt hittat något favorittypsnitt än.
|
Solen sken fortfarande när vi kom hem från jobbet idag så vi tog hundarna med oss till skogen. När vi kom förbi en av hund-grannarna öppnade de dörren och ville följa med. Vi stannade och väntade. Jag (Rosangela) höll Nelson utan haltin. Nelson hade då fått nosa på lille Hero (6 månader) och Bella samt tittat på Leo (som är kastrerad) medans de stod bakom deras staket. Lisbet och Janne kom sedan ut med sina hundar i koppel och allt började bra. Sedan tittade väl Leo lite på Nelson och han morrade inte, utan skällde till och jag höll honom naturligtvis inte i kort koppel, med den påföljd att han flög fram mot Leo. Han ville fram och skälla, men gjorde inget utfall, inget morr, fast jag blev rädd. Bill fick tag i kopplet för det tappade jag naturligtvis, det svir ordentligt i fingrarna när man tappar det. Det hände inget mer än så och Nelson vände om när Bill fick tag i kopplet och drog och därför fick han ändock en godisbit. Och jag fegisen, bytte hund....Jag kände en skogspromenad på 45 minuter, det fick bli med Max istället. Jag och Lisbeth gick med Max, Bella och Hero. Bill o Janne gick efter med Leo och Nelson. Killarna (alltså inte Bill och Janne) tittade lite då och då på varandra, fast snabbt och inget mer. Så promenaden gick bra.
Mariana, hundinstruktören som var hos oss, ringde oss för några dagar sedan och undrade hur det har gått med Nelson. Så på onsdag när jag skall gå och se filmen Mamma Mia med mina f d arbetskompisar från Göteborg, tar Bill med sig Nelson på öppenträning som Hundteamet har. Ingen föranmälan behövs utan man träffas utomhus vid deras lokal och betalar per gång. De skall ha några sådana här träningstillfällen nu i höst. Nästa gång skall jag gå med och hålla Nelson, fast då tar jag nog haltin på. För jag tror nog att jag behöver den övningen också. Jag måste lära mig att inte bli rädd när jag ser andra hundar som eventuellt kan tänkas irritera Nelson.
För de som är intresserade hittar man träningstillfällena på Hundteamets hemsida, www.hundteamet.se.
För övrigt kan nämnas att vi fått tillbaka vår kamera som varit inne på reparation.
Det var ett fel som gick på garantin så nu kan vi börja knäppa igen.
|
|
|
|
|
Tittut!
Inget morr här inte,
bara lite nyfiken...
|
|
|
Husse skriver.
En strålande dag har det varit! Underbart väder.
Rosangela skulle till gymet så jag tog vovvarna till skogs. Det blev en härlig promenad, med en vacker solnedgång. Vi satte oss en stund på en sten i skogen bara för att njuta, tror att vovvarna gillade det också, de bara låg där och lyssnade och sniffade med sina nosar.
Vi hade just påbörjat återfärden då jag såg ett par komma gående, jag sträckte på halsen för att se om det fanns nåt fyrfota med. Ja, se det gjorde det, dessa hade jag inte sett förut. Jag ropade den vanliga hälsningsfrasen ,"är det en hanne". Och se det var det. "Då går jag åt sidan en bit" svarade jag, De passerads på 6-7 meters avstånd och kämpade med schäfrehannen som gruffade lite på Nelsonmaner, "han är lite jobbig mot andra hannar sade hussen. Inga problem, sade jag, medan jag frenetiskt försökte att avleda en nyfiken Nelson med en vältuggad tjurmuskel. Det gick vägen, inget knorr, bravo Nelson!
Och Max, han bara satt där och stönade förmodligen inombords över sin ohängde lillebror.
I morgon kväll blir det en tur till Kungälv på motorcyklarna om vädret håller i sig.
|
I lördags var vi på Hundstället Hjärtat i Angered tillsammans med sju leonbergers till. Det var två hanar till förutom Max och Nelson. Pamela gick igenom ringträning, hanarna fick träna först och tikarna sedan. Nelson hade haltin på sig och stod sist bland hanarna. Det gick bra. Han gillade inte att springa med haltin på, men morrade inte mot vare sig Hugo eller Hero. Så jag tog av honom haltin. Sedan var det tikarnas tur och Nelson brydde sig inte då heller om hanarna. Sedan skulle Hugo gå ut från hallen och då tittade Nelson lite, men inte mer. Jag stod och pratade med familjen som kom från Uddevalla och plötsligt ser Nelson att Hugo kommer in igen och vad som flög i honom då vet jag inte, för då satte morrmaskinen i gång igen. Jag lyckades dock hålla honom och han blev lugn igen. Då är det svårt att hinna ta fram godiset, jag hade fullt upp med att hålla i halsbandet. Vad det var som triggade igång honom vet jag inte, kanske att Hugo kom in utifrån och tittade lite på honom, jag vet inte. Hugo brydde sig dock inte om honom, utan gick vidare med Ole.
Måste ju berömma både Hugo, Hero och Max. Dessa tre herrar stod bredvid varandra medans hussarna pratade och brydde sig inte om varandra. Nelson är kanske lite avundsjuk att han inte får vara med de stora gossarna, vad vet jag.
Det var väldigt trevligt och vem vet vi kanske kan göra ett försök med Nelson i utställningsringen, fast då får Bill ställa honom.
Idag blev det social träning i Landvetter centrum igen. Bill och Nelson satt vid bänken och väntade på mig som kom med bussen från stan. Två mopsar gick förbi och "mopsade" upp sig mot Nelson (en hane och en tik). Båda morrade och skällde på Nelson som inte gav ett ljud ifrån sig. Han tittade lite nyfiket på dem, det var allt.
Vi väntar på kort från Ole/Marita samt Ulrica/Robin. De tog kort i lördags.
Vi tog inte så mycket kort med lånekameran, utan väntar på att få "stjäla" lite kort från Ole och Robin.
På bilden ser ni Nova och Diva.
|
Först hade jag tänkt skriva "Guldstjärna till Nelson" idag! Fast f-n vet ....
Det blev en lite senare kvällspromenad idag och på väg till skogen, där två vägar möts, såg vi att det kom en kille med en golden retriever. Han vet att vi jobbar med Nelson så jag tror att han stannade medvetet innan korsningen kom och satte ner sin hund. Det är en 12-årig hane. Eftersom det var jag som gick med Nelson hade jag haltin på och vi började gå så att vi får ett större avstånd till Bill och Max. Jag vill nämligen inte att Nelson skall få för sig att han skall vakta hela flocken Hansen. Nelson gick så fint och sträckte på huvudet och höll kollen på hunden. Jag hade inget godis med utan berömde honom bara. När vi började närma oss korsningen gnydde den andra hunden och vad gör Nelson? Han gnyr tillbaka - inget mer. Sedan stannade jag och Nelson en bit ifrån och pratade med ägaren. Inga problem! Helt klart en guldstjärna. Sedan fortsatte vi ut i skogen och efter en halvtimmes promenad ser vi att det kommer en hund. Eftersom det var halvskymning såg jag inte vad det var för en hund och tog därför ett kliv in i skogen med Nelson och satte honom ner. Bill fortsatte på skogsvägen och jag hör att den andra hunden gläfste lite och då börjar Nelson ställa sig upp, fick honom att sitta igen och ställer mig lite framför honom. Den andra hunden går förbi, naturligtvis är det Nelsons ärkefiende springer spaniel-hanen. Nelson ger till ett morr-skäll och gör i och för sig inget riktigt utfall, men jag fick dra honom i haltin och sätta honom ner, för han hoppade naturligtvis upp. Jag kunde strypt honom (inte allvarligt menat) - det som hade börjat så bra. Jag hade velat haft även detta möte helt perfekt, eftersom på lördagen är det dagen D.
På lördag skall Nelson (och naturligtvis även Max) vara med på ringträningen som Pamela (ombud för Västra Götalands Leonbergerklubb) ordnar och jag skall nämligen hålla Nelson. Har dock inte tänkt stå för nära några han-hundar, utan i värsta fall hålla mig i ena kanten av inomhushallen. Tyvärr blir det inga bilder därifrån, eftersom vår kamera är inne för reparation. Vi hoppas att Pamela eller Hugos matte och husse tar med sig sina kameror. De brukar också fota så vi får väl hoppas att de tar några kort på Nelson....
Det blev ett kort från Göteborg idag. Eftersom jag inte längre jobbar i Göteborg blir det därför lördagsbesök lite oftare.
|
|
Efter skogspromenaden ikväll tog vi med oss Nelson till Landvetter centrum. Bill gick in till ICA för att handla lite medan jag och Nelson satt oss på bänken. Efter en stund kom ett ungt par med en blandras (hane eller tik, vilket det var vet jag inte). De tog dock en liten omväg när de såg Nelson. Nelson såg därför inte hunden förrän den var en bit bort. Han fick godis och beröm. Efter en liten stund kom ett annat par med en golden (det var en hane) och en annan hund som jag inte vet vad det var för ras, men jag kunde inte se något så jag antar att det var en tik i alla fall. De gick också en bit bort och satte sig vid en bänk - men det blev heller ingen reaktion från Nelson. Sedan kom Bill som konstaterade att haltin inte satt riktigt på Nelson. Så den hade jag inte haft hjälp av! Vi satt kvar en stund och sedan åkte vi hem.
|
Sofiero:
Äntligen fick Max vara med oss alldeles för sig själv! Nelson fick stanna hemma hos Johan. Vi hade en underbar dag på Sofiero, även om Max inte gick vidare (blått band). "Han är för mager" ja, ja, men han är i alla fall den mest underbara hund som finns i våra ögon. Han lär väl aldrig bli någon utställningschampion. Synd att det inte fanns någon klass som bara bedömde temperamentet .....
Vi träffade många bekanta och nya människor och trivdes alldeles utmärkt och gladdes åt Annika & Börje med Molly & Miltons framgångar. Och inte minst, vi träffade Capo en halvbror till Max från Pacos Pyrymetsän-kull som blev BIR och Svensk Champion! Vad roligt att se hur lika de var i ansiktet. De liknade sin pappa Paco.
Till min & Rosangelas förtjusning hittade vi en mobil kaffebar (vi är nämligen kaffeälskare). Det var en trehjulig Piaggiobil med fullständig utrustning för att bereda alla de sorters kaffedrycker som man önskade. Det smakade underbart.
Väl hemma tog vi den långa skogspromenaden med båda vovvarna.
Max lär nog sova i natt.
|
Lille goe Nelson! Husse är så stolt!
Efter jag lämnat Rosangela & Johan på Friskis, åkte Max ,Nelson & jag till Landvetter centrum. Max fick ligga kvar i bilen med öppen baklucka. Vi fick en parkeringsplats inom synhåll från bänken så jag låste gallret och placerade mig på bänken. Nelson lade sig ner och suckade. Det hände inget på en bra stund, bara en massa folk och bilar. Plötsligt stod det en goldenhanne med sin matte tre meter ifrån oss, varken Nelson och jag hade sett när den kom bakom oss. Inget hände!  Matten band sin hund fem meter från oss i ett cykelställ och gick in i affären. Nelson låg kvar och tittade intresserat men utan något som helst försök att göra någonting. Under tiden hade Nelson blivit matad med godis och jag pratade med honom och berömde honom. Jag kunde till och med få ögonkontakt med honom! När matten hämtade sin hund passerade de oss på tre meters avstånd, vovvarna tittade lite lojt på varandra utan något knorr.
Efter en stund kom en hund till med klövjeväska. Inget hände! Nelson satt upp nu och tittade nyfiket medan matten band vovven 10 meter från oss. Det var en medelstor blandras. Nu ville jag inte fresta lyckan längre och tog Nelson och åkte hem. Kände mig ganska nöjd å hans vägnar faktiskt.
Väl hemma monterade jag upp utställningstältet som vi vann på Leonbergerspecialen i Varberg förra året. Jag har haft lite besvär med att få allting rätt och har ingen lust att stå nere på Sofiero och klia mig i huvudet. Tror att jag fått grepp om hur det skall monteras nu, puh! Så tältet packades ner igen med hjälp av Nelson som tyckte att det var kul att rulla ihop tältduken och assisterade mig livligt....
Allt kan ju dock inte vara bra. Jag kollade kameran för att se om den var laddad och fick ett felmeddelande som inte gick att få bort. I morgon får jag ringa Nikon och förmodligen lämna in den för reparation, skit också ¤%&/() det är typiskt precis innan utställningen. Kan nämnas att såna här saker irriterar mig något vansinnigt. 
|
En guldstjärna (eller ros) till Nelson idag!
När vi kom hem efter jobbet störtregnade det, så hundpromenaden fick vänta och vi åkte till affären och handlade istället. När vi kom hem hade regnmolnen försvunnit och vi tog raskt ut hundarna för en promenad i skogen. Jag (Rosangela) höll Nelson och Bill tog Maxen. Det var så vackert i skogen och alldeles stilla och tyst. Precis innan vi kom ut ur skogsbrynet såg vi ett par som snabbt kopplade sin hund (en rätt så stor boxer-hane). Jag tog Nelson och gick in en bit från skogsvägen (6 meter in). I all brådska glömde jag att sätta honom ner, men jag ställde mig framför honom och matade honom med godis. Det hade jag visserligen gjort redan när vi såg hunden. Nelson var väldigt intresserad av hunden och försökte kika fram mellan mina ben, men han morrade inte alls. Gjorde inga utfall - han var så duktig! Nästa gång skall jag låta honom sitta och titta på samma avstånd och se om det funkar. Nu har ju Bill jobbat mycket med honom så förmodligen kanske det har börjat ge lite resultat. Nelson fick massor av beröm. Max och Bill stod kvar vid skogsvägen och lät boxern gå förbi. Jag måste berömma vår käre Max. Han bryr sig inte alls. Han sitter där och väntar och är så godmodig! Inga morr, inget alls, bara tittar sig omkring. Det är synd att Nelson inte tar efter honom. Tjejen med boxern fick dock jobba lite med sin hund - han ville nämligen hoppa och skutta fram till Max och även Nelson.
Boxern verkade inte arg i alla fall.
|
Usch, vi har varit slarviga med att skriva i dagboken. Hundarna har skött sig bra, det har tyvärr inte varit någon träning med Nelson vid Landvetter centrum. Däremot har vi vi varit ute och promenerat i skogen och mött Leo, Bella och lille Hero. Då höll jag (Rosangela) Nelson i koppel (haltin). När vi träffar Leo håller jag mig dock en bit ifrån (1 meter). Nelson gör inget, däremot om Leo vill komma fram till oss blir han lite stel (och då blir jag stel) och avvaktande. Inget utfall i alla fall. Får försöka jobba mer i veckan med centrum-besök med Nelson. Vi skall i alla fall ta med Nelson på ringträningen i Angered den 20 september. Hoppas det är en stor lokal för då har vi lite utrymme med honom.
Idag tog vi en lite annorlunda promenad i skogen. Vi har aldrig träffat på så mycket ekorrar som vi gjorde idag. Max var lös, men han lyder på "stanna"-kommandot. Nelson hade ju jag i koppel och tur var det. Han ville gärna springa efter de snabba ekorrarna. Hade han varit lös hade vi inte sett skymten av honom, tror jag. Han gillar allt som springer.....
Har lagt till två kort i fotoalbumet. Fotomodellerna är som vanligt Max och Nelson, men i sällskap av en av lill-hussarna (Johan).
Nu gäller det bara att få med Christoffer på något kort också. Han är mer svårflörtad.
I morgon skall jag beställa nytt pass. Vi åker ju till Kap Verde-öarna i december och det gamla passet går ut i samband med resan. Sönerna skall hjälpas åt med hundarna. De får väl slåss om vem som skall ha Bills stora bil. Min Ford Fiesta har inte lika stort attraktionsvärde.
|
|
Hej! Först en rättelse av förra gångens dagbokshändelser.
Träffen vi skrev om skall vara lördagen den 20 september, inte på söndagen.
Pamela har fixat ringträning på hundstället Hjärtat i Angered. Se mer på hennes hemsida.
Max är ju anmäld till Sofiero den 13 september. Efter denna utställning kommer jag att börja cykla med Max. Jag har fått upp vikten på honom, men fettet måste ju bli muskler.
Igår var jag ute själv med båda hundarna (förlåt Mariana!). Vi mötte småflickorna igen, som slängde sig om halsen på båda vovvarna. Till slut fick jag säga till dom att vara försiktiga, det är inte alla hundar som tål denna behandling.
Direkt när jag kom ut på skogsstigen gick jag och vovvarna åt sidan då jag såg två personer närma sig med en boxer. Max och Nelson fick sätta sig 10 meter åt sidan medan de passerade. Boxern (det var en hanne) drog åt vårt håll men Nelson bara gnydde lite, inget mer - han fick beröm under tiden.
Senare i skogen såg jag en man med en tollare som förmodligen letade kantareller, han frågade nämligen om det fanns kantareller i skogen. Vi hade gått undan nu också.
Nelson bara tittade, inget mer, medan hussen och tollaren gick förbi. Det var en hanne. BRA NELSON!
I kväll tar jag med mig Nelson in till Göteborg när jag hälsar på min pappa, det brukar finnas många skälliga småhundar ute när vi är där.
|
Idag blev det ingen träning med Nelson. Vi kom hem sent från jobbet båda två. Såg att Pamela som är lokalombud för Leonbergerklubben här i Västra Götaland, har lagt ut lite info om att det skall vara ringträning den 21 september kl 13-15, på "Hundstället Hjärtat" i Angered. Titta under våra länkar så hittar ni hennes hemsida.
|
|
Idag blev det ingen skogspromenad för vovvarna, det är jakt denna veckan, så vi är lite försiktiga.
Jag (Bill) och Nelson blev körda till Landvetter centrum av Rosangela som skulle träna på Friskis. Så det blev 45 minuter på bänken utanför ICA. Ganska trevligt faktiskt, det blir alltid lite prat med bekanta och nya människor. Hunden är ett perfekt kommunikationsredskap.
När jag kom fram till bänken satt där redan en kvinna med en stor svart schnauzertik. Nelson gruffade till när vi kom närmare, men slutade när vi satte oss 5 meter därifrån. Då började han att ynka sig och ville fram. Kvinnan förklarade att tiken löpte. Bra tänkte jag, så får vi se hur Nelson klarar det. Han gjorde några försök att komma fram till tiken men sen tröttnade han. Det kom några småhundar på avstånd men Nelson var knappt intresserad.
Det hade under tiden kommit en man med sin son och bundit sin rottweiler 20 meter bakom oss, Nelson hade inget märkt. Jag skulle gå hem och var tvungna att passera den parkerade rottisen, det var en stor hanne ...... Nelson matades frenetiskt med kycklingkorv medan jag och Nelson med mycket snabba steg passerade den bundna hunden. Vi gick på 10 meters håll. Nelson fick syn på hunden och gjorde ett litet morr-gny. Samtidigt fick rottisen syn på oss...
Om Nelson har aversioner mot hanhundar så var det en piss i mississipi mot vad denna rottis presterade!! Ett avgrundsvrål hördes och en fradgande hund försökte få med sig stupröret den var bunden i. Det blev folktomt i närområdet, medan jag med snabba steg försvann med en tyst Nelson som förmodligen hade samma inställning som jag - bort härifrån.
Kan tilläggas att jag satte på haltin innan vi reste oss från bänken. Det verkar som han är lugnare med den på. Sen gick promenaden hem i sakta lunk, vi mötte bara en pappilion som vi passerade utan problem.
|
Igår blev det ingen skogspromenad för vovvarna efter jobbet - de fick vara utan till deras stora förtret. Så idag efter jobbet gick vi ut med en gång. Vi gick faktiskt ihop och tog den korta vägen till skogen istället för den lite längre som går igenom villa-samhället med större chans att möta hundar. Anledningen var att vi skulle ta med oss Nelson till Landvetter centrum direkt efter promenaden. Det blev en snabb promenad på 45 minuter. Vi tog bara en kopp kaffe och gav både Max och Nelson vatten. Sedan satte vi oss i bilen och åkte iväg med Nelson. Klockan hade blivit 19.30 så det var tyvärr rätt så lugnt i centrum. Vi satt på den vanliga bänken med Nelson. Bill har fått fason på "matningen", han gör det snabbare nu. Det kom en familj med en labrador som gick förbi så det var bara att sätta igång. Det blev skäll och morr, fast inte så farligt. Den andra hunden brydde sig inte om Nelson utan gick bara förbi med sin familj. Samtidigt som Nelson gjorde skället så klappade jag ihop mina händer och han kom faktiskt av sig lite. Det är fördelen att vi är två. Funderar på om vi nästa gång skall göra så att Bill bara håller i honom och jag sköter matningen, vi får se. Vi satt där ett tag till - hade nämligen sett att familjen hade ställt sin bil längre bort på parkeringsplatsen och det borde ju innebära att de skulle komma tillbaka, vilket de gjorde. Denna gången gjorde Nelson inget! Han åt sina korvbitar och tittade, men inget mer. Sedan började det regna och då åkte vi hem. Tyckte det var en bra dag för Nelson.
|
Lite ångest - klockan är nu 21.30 och jag måste lägga mig i tid. I morgon är min första arbetsdag efter fem veckors semester.
I torsdags var jag i stan och hälsade på mina gamla arbetskamrater på Upphandlingsbolaget. Hade inga hundar med mig så de fick nöja sig med mig. Både Max och Nelson har faktiskt varit med en gång. Bill och Christoffer tog dem med sig när de skulle hämta mig en dag efter jobbet.
Vi har haft besök från Danmark (Bills syster med familj). Hundarna skötte sig väldigt bra. Vivi fick dock några pussar av Nelson, fast det klarade hon av.
Idag tog vi en promenad till Landvetter centrum med båda hundarna och satte oss på en bänk igen. Det kom en mindre hund, fast det var en tik så det blev ingen reaktion. Nelson låg ner framför bänken och Max satt och höll koll på omgivningen. Han ser väldigt majestätisk ut. Han är ju rätt hög så att hans huvud syns ovanför stenmuren bakom bänken. Max hade bättre koll än vi och rätt som det är hör vi bakom oss hur en hund börjar skälla på Max och Max han bara tittar. Hur lugn som helst. Nelson däremot sätter sig upp rak som en fura och börjar morra lite, medans Bill börjar prassla med hundgodiset. Vi fick lugnat ner honom. Tror i och för sig att Nelson kände sig trygg med muren emellan honom och den andra hunden några meter ifrån muren. Det var en jätte-fin golden retriever-hane. Väldigt pampig. Han var 7 år berättade hans husse. De stod där en stund och Nelson la sig ner igen. Han ville inte sitta upp alls. Vi lockade upp honom med lite godis igen så att han satt upp, men han vände på blicken och det var ju bra. Kan sägas att den andra hunden struntade totalt i Nelson eller i Max. Antar att hans skäll var ett "hej" till Max. Vi satt väl i centrum i cirka 20 minuter. Det fick räcka eftersom det tar ca 40 minuter att gå hem igen. Mötte en hund på vägen hem också. När hussen såg oss kopplade han sin hund kvickt - vi gick dock över på andra sidan vägen. Nelson morrade lite. Får väl erkänna att mötande hundar än så länge är intressantare än att äta upp kycklingkorvbitarna som Bill får trycka in i munnen på honom. Kan sägas att idag hade Bill haltin på honom.
|
För en gångs skull ingen hundbild. Mot Igge sticker inte Nelson upp. Kortet är taget kl 22.00 i kväll. Hundarna var ute i trädgården och jag skulle titta till dem. Såg då att både Max och Nelson tittade mot grillen, men gick inte fram. Där var den lille igelkotten. Nelson har träffat den förut och fick då ett stick på nosen när han blev för närgången. Förmodligen hade väl Max gjort detsamma i kväll för när jag la mig ner på marken och tog kort var det inga hundar som kom fram.
För övrigt har det inte märkts något på Nelson vad gäller kvinnliga könshormoner. Igår gick vi tillsammans med båda hundarna och naturligtvis ser vi långt håll två kvinnor med tre groendalhundar. Eftersom vi visste att längre fram fanns det en avstickare på vägen så fortsatte vi mot dem till deras fasa, tror jag. Bill matade Nelson och gick in på avstickarevägen, jag fortsatte med Max. När jag började närma mig dem (för de stod helt stilla) sa jag att vår buse stod på behörigt avstånd. "Han är 2 år och har svårt med hanhundar", sa jag. Då säger den yngre kvinnan "Min hane har jag också problem med - vi får se hur det går". Tur att jag hade Max. Groendalhanen började skälla och dra. Kvinnan drog i sin hund. Den äldre kvinnan höll de två andra hundarna (som var tikar). Max och jag gick snabbt förbi. Sedan fortsatte de. Deras hundar såg dock inte Nelson, men Nelson såg dem. Det som hände var att Nelson gjorde ett litet knorr medan Bill proppade honom med korvbitarna. Sedan mötte vi inga mer hundar.
På kvällspromenaden idag (vi var lata idag också och gick tillsammans, förlåt Mariana) mötte vi bara Leo samojeden med sin flock, dvs Bella och valpen Hero och matte. Leo är kastrerad på riktigt. Så vi gick tillsammans mot skogen och vad som flög i Nelson då det vet jag inte. Leo gick fram till Bill och Bill klappade Leo - detta gillade inte Nelson som gav till ett lite ordentligare morr, men mer blev det inte. Sedan fortsatte vi att gå med dem ut i skogen.
|
Från och med idag är Nelson "det" i minst 6 månader... Vi var hos veterinären som satte in det lilla chipet med kvinnliga könshormoner. Det tar ca 10 dagar innan det får någon verkan. Tillverkaren anger att det har verkan i 12 månader, men veterinären tror mer på 8-10 månader. Vi får se. Hos veterinären är det inga problem med att möta han-hundar. I väntrummet satt en 4-årig hane (Jack Russel) som mopsade sig mot Nelson. Men då lägger sig Nelson ner och gnyr och fortsätter att ligga ner och snusa på golvet.
Nu får vi väl ha kollen på Max lite så att han inte undrar vad det är för någon kompis han har fått hem. För övrigt har vi fortsatt med våra ensamma hundpromenader och mötts i skogen. Nelson har tyvärr inte mött sina värsta antagonister, utan bara snälle samojeden Leo och alla tikar i området. Men så fort vi ser att han ser hundar så får han godis. Vad detta skall leda till är att när vi sedan inte ger honom godiset och han ser en hund skall han självmant vända sig om och titta på oss och då får han godiset. Ögonkontakten med den mötande hunden är borta och han har ögonkontakt med oss istället. Förhoppningsvis blir det inga morr.
Idag var vi i Landvetter centrum igen med Nelson. Träffade bara på en pytte-liten hund som bars av sin husse. Nelson fick sitt godis och gjorde inget väsen. Däremot kan vi konstatera att han gillar skator... Han vill gärna jaga dem, om han kan, vilket han inte kunde, eftersom vi var beredda. Han ligger dock lugnt och tryggt på marken vid oss och bryr sig inte om människorna som går förbi och in i affären. Han fick hälsa på en kvinna som kom fram och tyckte att han var en så ståtlig leonberger. Hon hade fyra hundar, varav en leonbergertik.
I morgon är sista semesterdagen för Bill. Jag har semester hela veckan, sedan är det slut för mig också. Usch, måste börja nu med att komma till sängs lite tidigare på kvällen. Det är det värsta när man haft semester, att ändra tillbaka till de vanliga tiderna. Men det går.
|
Förutom de ensamma promenaderna med var sin hund, tog vi Nelson till Landvetter centrum nu på eftermiddagen. Mycket folk och förhoppningsvis en del hundar, tänkte vi. Vi satte oss på en bänk strax intill ICA Kvantum och inväntade alla hundar. Hundgodiset, dvs skivad kycklingkorv hade både Bill och jag i beredskap. Nelson fick sitta och efter en stund la han sig ner, tyckte tydligen att det var en aning tråkigt. Men folk fanns runt omkring. Jag hade tagit med mig en tidning, Bill höll Nelson. 15 minuter gick och inte en enda hund syntes till. Plötsligt såg vi en kvinna komma med två svarta labradorer. Nelson såg dem i ögonvrån och satte sig upp och vi började mata honom med godis. Nu gick de bakom där vi satt och hundarna tittade inte ens på Nelson, men godis fick han och massor med beröm. Det gick bra. Var nog lagom att börja med. Så där satt vi på bänken igen och väntade. När vi själva är och handlar är det alltid mycket hundar där, men inte nu minsann. Fick dock besök av Heros husse Robin som skulle handla så han kom fram och klappade Nelson. Rätt som det var hörde jag ett "klickerljud" och någon som sa "bra". Det var en tjej med en cockerspaniel. När hon såg oss tog hon en omväg runt omkring oss och gick och satte sig med hunden vid en annan bänk. Vi matade Nelson igen. Denna gången var det lite svårare att få honom att käka godiset, han ville hela tiden sticka fram huvudet, men inga morrningar kom. Kan ju sägas att cockern tittade inte på honom. När tjejen hade satt sig med hunden gick jag dit och frågade om det var en hane. Det var det och hon tränade honom för att han hade blivit hundbiten och hade blivit rädd och arg för andra hundar efter detta. Jag berättade om Nelson. Sedan tog hon en ny sväng kring oss, fast med bra avstånd och Nelson stirrade och vi matade honom igen. Jag undrar vad folk tänkte där vi satt och matade honom med korvbitar och sa "bra Nelson". Sedan hade vi inte en korvbit kvar och eftersom vi hade varit där lite drygt 35 minuter tyckte vi att det var lämpligt att avsluta. Två hundmöten - om ej ansikte mot ansikte, inget morrande, inget utfall. En bra avslutning.
|
|
Morgonpromenaden idag blev på ett annorlunda sätt. Bill och Nelson gick åt ett håll och jag och Max åt ett annat. Vi skall nämligen promenera med Nelson utan Max. För att slippa gå två gånger i morse, gick vi åt var sitt håll och träffades sedan mitt ute i skogen. Det blir lite annorlunda när man går med en hund, både för Bill och mig. Även Max går på ett annat sätt, mer följsamt faktiskt. Det blev som förr (innan vi hade Nelson) när Max och jag själv gick i skogen. Jag pratar med honom. Det finns liksom ingen annan att prata med. Har också intalat mig att jag skrämmer bort eventuella älgar i skogen när jag pratar högt med Max. Bill berättade att det gick bra med Nelson. Han var väldigt följsam och lydig. Bill och Nelson mötte bara en tik, Silvia, och med henne har det aldrig varit några problem. Gjorde ändå så som instruktören sa, att när Nelson fick syn på henne, gav Bill honom hundgodis. Nelson fick också sitta ned innan han fick lov att gå fram till Silvia. Senare på dagen hade vi en liten övning med Nelson i trädgården. Han lär sig snabbt vad han skall göra.
Bill och jag åkte ner till stan på eftermiddagen för han skulle klippa sig. Med tanke på hälsningen i gästboken tog vi en fika på G Chocolat och gjorde avbön hos Pamela. Mycket gott kaffe samt
goda bakverk. Kan rekommenderas.
På måndag skall Nelson till veterinären för att få ett chip med kvinnliga könshormoner.
|
Väldigt blandat väder idag. I morse spöregnade det så det var bara att ta på sig regnkläder när vi gick ut med hundarna. Vi var helt ensamma i skogen. Nu i eftermiddags kom solen igen så vi tog med oss Nelson till stan. Parkerade bilen vid Åkareplatsen och gick förbi Drottningtorget, Brunnsparken, in i Arkaden. Det var rätt så mycket folk i stan. Stannade borta vid Domkyrkan för att Nelson skulle få en kisse-paus. Sedan gick vi till Viktoriapassagen för vi tänkte fika på Da Matteo. Där har vi varit med Max. Man kan sitta ute i passagen och fika, visserligen rätt så trångt. När vi gick in i passagen såg vi plötsligt att där satt ett annat par med hund, en cocker spaniel. Jag gick först och sedan kom Bill och Nelson. Den andra hunden började skälla på Nelson. Jag fortsatte att gå för det fattade jag att här var det ingen idé att sätta sig att fika. Det kom dock inget utfall från Nelson. Anledningen var, berättade Bill sedan, att när Nelson skulle börja att morra så slog Nelson till en skylt med sin bakdel och då kom han alldeles av sig. Så Bill gick vidare med Nelson ivrigt påhejad av den andra hunden, som skällde hela tiden. Det var en han-hund förresten. Vi fortsatte att gå runt på de olika smågatorna och gick sedan tillbaka till Arkaden. Där satte vi oss och tog en fika. Nelson låg ner vid bordet och tittade på allt folk som gick förbi. Några mer hundar mötte vi inte, men detta gick ju ändå bra. Får väl tacka reklamskylten som stod i gången.
|
Nu är vi ensamma igen. Min syster med familj har åkt hem. Idag på morgonen tog vi den vanliga skogspromenaden med hundarna. Vi fick sällskap av Leo, Bella samt deras nya valp Hero (14 veckor). Nelson och Leo fick gå tillsammans i koppel. Det gick bra. Bill försöker fjäska med Max och bjuder honom på olika hundmaträtter varje dag. Allt för att han skall gå upp i vikt. Max är svårflörtad. Vi har anmält honom till Sofiero och det skulle vara skoj om domarna inte klagar på hans vikt för en gångs skull.
I torsdags var vi hos veterinären och pratade om kastrering eller ej. Hon sa att det finns två olika sorters kastreringar (om man inte vill göra det definitivt) och den ena är en s k kortvarig kastrering. Nelson får då en spruta med kvinnliga könshormoner - denna varar i tre månader. Den andra ges också som en spruta, men i ett chips och varar i sex månader. Hon förespråkade isåfall den långvariga för att vi skall hinna se om det har någon verkar på Nelson i olika hundsituationer. Hon betonade dock att är det "bara" osäkerhet hos Nelson är det inte säkert att detta hjälper, men att det kanske är värt att pröva i kombination med hundkurs. I vilket fall får det ner hans manliga könshormoner. Hursomhelst "vaccinet" var restnoterat - vi hade ändå inte tänkt göra det nu, utan vill fundera lite. Skall också försöka hitta någon hundinstruktör som använder Anders Hallgrens metoder. Hallgren hade länkar via sin hemsida till några som fanns här i Göteborg.
|
Från början hade vi tänkt att skriva lite om de dagarna vi fjällvandrade i Norge, men vi blev lite lata. Vi hade ingen dator med och då skulle vi skriva ner det för hand - ingen av oss var hågade så det blev inget skrivande. Kort har vi dock tagit och de finns under "Fjällvandringen 2008". Våra stora hundar väckte uppmärksamhet när vi gick nere i byn Röldal. Vi hade en liten uteplats till vår hytte och där fick vi binda våra hundar när vi kom tillbaka från vandringarna. Våra stackars hundar som inte är vana att vara bundna, men det gick bra. För det mesta var de så trötta att de låg där och slumrade och höll koll på läget på campingplatsen. Rätt som det var, kom det ett holländskt par fram och ropade "vilka fina Leonbergers" (fast på engelska). De berättade att de hade sett våra hundar dagen innan och att de själva hade tre sådana hemma i Holland. De hade inte tagit med dem på semestern, eftersom deras bil var för liten. Så de kramade och klappade våra hundar som bara den. Detta blev "Norgeberättelsen". Nu är klockan snart 24.00 och Bill är snart klar med fogningen av kaklet i köket. Min yngsta syster med familj kommer och hälsar på oss nu på lördag. De bor utomlands och det är två år sedan de var här och hälsade på. De skall bo halva tiden här och andra hälften hos vår andra syster i Göteborg. Min systers små-killar har blivit större sedan förra gången och då hade vi bara en hund! Hennes barn var då tre och fem år. Syrran tyckte att Max var stor förra gången och nu har vi en som är större och mer lekfull och som gillar att puttas. Fast det har jag inte sagt till henne.
Kortet är taget på Leonbergerträffen i Rannebergen. Jag tycker den är lite rolig - det är en typisk Nelsonbild, "kaxiga jag - jag vaktar matte, bara så att ni vet".
|
Andra semesterveckan är påbörjad. Tack och lov har det fina vädret äntligen börjat komma. Hoppas det håller i sig. Igår hade vi besök av Janne och Lisbeth som hade med sig sin samojedvalp, Hero (12 veckor). Det gick jätte-bra med Nelson. Han var så snäll mot den lille.
|
|
|
|
|
Jag är husses favvo, så det så.
|
|
|
Har varit dålig med att skriva i dagboken. Får bli bättring nu när semestern börjar nästa vecka. Det skall bli skönt.
Igår kväll tog vi inte den vanliga skogspromenaden, utan tog en långpromenad mot samhället istället. Två hundmöten blev det. Första mötet blev med två groendalhundar (en hane och en tik). Vi har mött dem förut i skogen och då morrade Nelson. Nu ställde jag mig och Nelson en bit bort. Jag hade tagit med köttbullar - är det någon som tror att han brydde sig om dem? Han fick sitta och jag ställde mig så att han inte skulle se dem och försökte locka med köttbullarna. Totalt ointresserad, ville bara titta runt om mig. Nu behövde de andra hundarna inte gå förbi oss, eftersom vi hade satt oss vid sidan om. Lite morr-gny och ett "helikopter-hopp" blev det. Nelson studsar alltså, riktigt höga hopp. (Så brukar han göra när han blir ivrig och vill leka eller när han ser grannens katt på andra sidan staketet. Då är jag glad att vi har ett högt staket.) Verkade mer leklysten än ilsk, tyckte jag. Sedan gick vi efter dem eftersom vi skulle den vägen och Nelson gnyr bara, försöker inte morra eller springa efter.
Nästa hundmöte blev när vi började närma oss Landvetter. Hussen till labradoren såg oss på långt håll och vi såg att han satte ner sin hund och började prata med honom. Fick den uppfattningen att även han hade problem med hundmöten. Labben morrade åt Nelson när vi började närma oss så jag tänkte nu är det kört. Denna gång tog jag inte ens fram köttbullarna, utan koncentrerade mig på att gå snabbt förbi. Nelson bara gnyr, inget morr, inget utfall. Labradoren var en hane kunde Bill konstatera. Några mer hundmöten på den 1,5 timme långa promenaden blev det tyvärr inte. Funderar på om jag skall lyckas övertala Bill att vi åker till Mölnlycke på nästa kvällspromenad istället....Där borde det finnas mer hundar och vi måste möta fler hundar på våra promenader. Kanske skulle sätta ut en annons i Härryda-Posten "Han-hundar sökes för möten med den snart 2-årige Leonbergern Nelson".
Förstår inte varför Nelson inte kan ta efter våran Max. Max travar på, han är som tjuren Ferdinand.
Puss till Maxen, som vi aldrig skriver någonting om.
|
Vilken tur vi hade med vädret igår på Leonbergerträffen ute i Vättlefjäll, Rannebergen! Alla samlades vid Rannebergens centrum och sedan fick Pamela lotsa oss ut mot skogen. Har aldrig varit där ute och gått i naturen - det kan varmt rekommenderas. Det var 8 leonbergers totalt, varav 5 hanar. Nelson och jag höll oss lite på vår kant. Jag hade hjälp av Pamelas dotter Jenny som gick på andra sidan om Nelson. Det gick faktiskt väldigt bra. Så länge som vi promenerade brydde han sig inte så mycket. Promenaden längs sjöarna tog ca 35-40 minuter och sedan stannade vi på ett ställe för att hundarna skulle bada samt vi fika. De flesta hundarna badade. Kan nämnas att vi hade lina på Nelson för säkerhets skull.
Det som gladde mig på promenaden var att trots att Nelson har svårt att titta på han-hundarna, så såg Pamela som gick bakom oss med Indra, att kroppsuttrycket på honom var inte ilsket, han viftade med svansen! Det var ingen svansviftning som sa "Här kommer jag", utan en glad viftning, fast med det förfärliga morrandet. En gång kom han av misstag nos mot nos med Hugo, men jag flyttade mig och det blev ett väldigt litet morr. Det känns som att han är en väldigt osäker hund när det blir hundmöten. Sedan gör det väl inte bättre att jag själv stålsätter mig - har lite svårt att vara lugn.
Max-flaxen travade på som vanligt och vi fick t o m honom att bada! Han är ju inte lika pigg på det som Nelson. Båda hundarna var överlyckliga att få hälsa på alla hundflickorna. Jag tror att klockan var 21.30 när vi åkte hem. Det var väldigt trevligt. Pamela har säkert fler bilder som hon lägger ut på hemsidan för Västra Götalands lokalombud (se länk hos oss). Några bilder finns i alla fall i vårt fotoalbum.
|
Idag var hundarna med oss på en promenad i stan. Vi tyckte det var en lämplig dag att gå i stan med hundarna. Ställde bilen på Heden och tog en promenad upp och ner för avenyn. Sedan gick vi till Arkaden (har fikat tidigare där med hundarna), men där var det stängt. Så vi tog en promenad till Domkyrkan och runt omkring där för att sedan gå upp till avenyn igen. Condecco hade öppet så vi satte oss på deras uteservering och tog en fika. Det gick så bra. Mötte visserligen inga hundar, men det var lite olika ljud och människor - till och med några som smällde smällare - den enda som hoppade till var jag (Rosangela). Det smällde högt! Nelson och Max gick så fint. Sedan kom en turistfamilj från Taiwan fram och frågade om de fick fotografera hundarna med deras 9-åriga dotter, vilket de fick. Flickan stod mellan hundarna och mamman ville också vara med så hon fick stå vid sidan om hundarna.
Nu skall vi käka lunch och sedan blir det en skogspromenad. Bäst att passa på när det inte regnar!
|
|
Nelson fick en guldstjärna idag! Rosangela skulle till Friskis och träna så jag fick sällskap av Johan på hundpromenaden. När vi kom upp till skogen mötte vi Nelsons ärkefiende, Springer spanieln, som vi inte kan namnet på. Eftersom Johan gick lite före med Max mötte han hunden samt ägaren. Hon frågade direkt "är det den arga hunden eller inte?" Konstig fråga egentligen eftersom Max inte gjorde någonting, men Johan "lugnade" henne och sa att "han kommer strax"... När jag kom bad jag henne vänta så att jag och Nelson kunde ta en vidare sväng runt henne. När hennes hund såg Nelson började Springer spanieln skälla och döm om min förvåning när Nelson började nosa i marken och vrida huvudet åt andra hållet. Så det hände inget! Vi gick en vid sväng förbi henne utan morr!
Har kommit på att vi aldrig skriver någonting om vår käre Max. Skall bli bättring på det - han är ju anledningen till att vi skaffade en hund till. Vår snälla, lugna hund. Dock inget busfrö, men så snäll mot allt och alla (utom när han är sur på Nelson, då biter han honom i mungipan).
Tyvärr blir det ingen hundutställning i Borås av den anledningen att jag glömde anmäla Max. När vi kom på det ringde vi och frågade om vi fick efteranmäla honom, men det fick vi inte. Eventuellt tar vi med oss Max till Boråsutställning för att titta på hans övriga hundkompisar.
|
Hej alla som läser vår dagbok! (Bill skriver)
På bilden har Nelson hittat ett nytt ställe i vår trädgård att ha utkik från. Äntligen har det blivit lite svalare och regnar gör det också lite då och då. Det behövs så vår gräsmatta vaknar till liv igen, men så var det ju dom här små krypen som kallas för knott, de e inte kul..... vi har massor av dom.
Vi var på Ikea häromdagen och handlade kafébord och två stolar som vi har placerat på baksidan av huset vid hundgården. Detta med tanke på att det är svalt och skugga på den sidan av huset och vovvarna vill ju helst vara där vi är. Nelson bryr sig inte om att han ligger mitt i stekheta solen, till skillnad mot Max som lägger sig i skuggan under ett träd. Vi funderar på en badbalja till Nelson istället för att han skall jaga vattenspridaren. Han ställer sig direkt framför den med ansiktet och tuggar vattenstrålen.
Nu ikväll har Nelson fått träna på att träffa han-hund... Hörde ett ordentligt skall från Nelson i trädgården. När jag tittade ut så gick Grand Danoisen Scooby med matte utanför på vägen. Vi ropade och tog med oss Nelson (i koppel) och gick ut från vår tomt. Scooby har ju samma morr-problem som Nelson har så vi stannade en bra bit ifrån varandra. Eftersom vi inte hade haltin på ville Rosangela inte hålla Nelson, utan jag gjorde det. Båda hundarna morrade frisk och ville fram, så jag retirerade och satte ner Nelson, samma gjorde Scoobys matte. Sedan stod vi där och pratade och båda hundarna var lugna, men så fort någon av dem tittar på varandra så är det kört, vet inte vem som morrade och reste sig upp snabbast. Scooby hade halti på sig. Sedan fick vi hundarna att ligga ner igen och fortsatte att prata. Det blev ett utfall till från båda hundarna och så lugn igen. Kan nämnas att hundarna är lika gamla. När de hade lugnat ner sig igen så vände Nelson på huvudet och tittade demonstrativt åt ett annat håll. Första gången han har vänt på huvudet - Det var i och för sig skönt. Rosangela stod och pratade bredvid Scoobys matte. Vi har utväxlat telefonnummer och skall försöka ta en promenad med hundarna (i koppel naturligtvis), kanske inte bredvid varandra, utan en går före och den andra efter. Det blir väl jag och Max som går sist, Rosangela som tycker detta är jättejobbigt får gå med Nelson (med haltin på). Scoobys matte var glad att det inte bara var hon som hade problem med en morrande hund.
Det skall bli en Leo-träff igen. Denna gång ute i Rannebergen, med tillfälle att bada för hundarna. Nelson kommer att älska det - han är en riktig vattenhund. Men det blir en vattenhund i koppel.
|
Idag har vi varit och röntgat Nelsons höfter och armbågar. Det tar väl ett par veckor innan vi får utlåtandet. Vi gjorde det hos Maths Lindberg på Husdjurshälsan. Han röntgade även Max när han var på Blå Stjärnan.
Annars har det varit lugnt på hund-fronten här hemma. Vi går på våra promenader, men har inte mött så många hundar tyvärr. Nu på lördag skall vi till Slottskogen - det är Leonbergerträff. Kl 12.00 vid Plikta samlas alla Leonbergers med mattar och hussar. Det skall bli roligt. Hoppas vi bara hittar en p-plats!
På bilden hälsar Nelson på tax-flickan Anja.
|
Nelson fick guldstjärna idag!
Efter jobbet idag tog vi som vanligt en promenad med hundarna. Vi såg på långt håll en kille komma gåendes med sin boxer (vet att det är en han-hund). Har dock inte mött honom någon gång förut. Nelson och jag backade så att vi kunde ställa oss lite vid sidan om vägen och Bill fick gå fram med Max och förvarna honom om vår "morr-hund". Nelson fick sitta, jag talade lugnt med honom och sa "inte morra", kopplet satt löst, haltin på som vanligt. Killen går förbi med sin hund, visserligen på avstånd (tror ca 2,5 meter). Vad händer? Inte ett morr! Nelson gör inget utfall, tittar dock lite spänt, men inget mer. Han fick mycket beröm och tyckte det var så roligt så han slängde med huvudet som han brukar göra när han är glad. Sedan väntade vi till den andra hunden hade kommit en bit längre bort innan vi började gå åt samma håll. Det roliga var att sedan när vi kom ut på Eskilsbyvägen stod killen med hunden och pratade med en husägare. Jag tog då (man skall ju inte utmana ödet) med mig Nelson och gick över på andra sidan så att vi kunde komma förbi dem. Nelson stirrade men gjorde inget igen! Nu har det gått bra vid de två (t o m tre) senaste tillfällen när vi använt oss av Anders Hallgrens metod! Hoppas det håller i sig.
|
|
Avslut på spårkursen idag!
Sista gången innan sommaren för spårkursen. Alla hundar fick ett längre spår denna gången. Nelsons spår var ca 500 meter - han gjorde det bra, enligt Bengt. Jag tyckte i och för sig att han var bättre förra gången, men Bengt sa att detta var mycket svårare och längre och han gjorde detta bra. Jag hade också lyckats trassla ihop spårlinan när vi startade, så medans Nelson spårade så gick jag och försökte trassla ut härvan. Precis så man inte skall göra, men Nelson skötte sig. Max skötte sig också bra. Till hösten skall vi köra 2 ggr till och sedan skall hundarna göra ett anlagsprov. Det är på 600 meter. Efteråt gick Bengt och Peder igenom våra spårningar och denna gången fick Nelson vara med. Jag och han stod en bit ifrån de andra hundarna så att han slapp titta han-hundarna i ögonen. Det blev lite morr, men inte mycket. Det gick väldigt bra. Så fort han morrade vände jag på honom och drog oss lite mer bakåt. Jag får nog köpa en bok till av Anders Hallgren. Det här sättet passar Nelson bra tycker jag.
I morgon skall Bill och jag åka in till stan och käka lunch samt titta på Göteborgs-varvet. En tidigare arbetskollega till mig, Ing-Marie, skall springa så vem vet vi kanske ser henne. Förra året lyckades vi se henne i folkvimlet.
|
Bilden är tagen från i tisdags. Det är Milton som ligger ner och Molly som står upp. Längst bort på bild sitter Hero.
I tisdags var det dags för blodspårkursen igen. Bengt hade lagt samma längd på spåret som gången innan, fast inte på samma ställe. Nelson och jag fick börja. Han var jätteduktig. Man skall låta hunden nosa i sin takt vid starten och sedan säga sitt kommando. Vi har "sök" som kommando. Han började direkt och gick så fint och bra. Han följde vinkeln perfekt. Det gick så fort så att nästa gång skall jag hålla ner farten lite. Max hade däremot en dålig spårdag, men så är det. Han var tydligen mer intresserad av skogens alla andra dofter. Efter det att alla hundar har gått sitt spår samlas vi för genomgång. Vi får bra feed-back från instruktörerna. Nästa gång, dvs nu på fredag, kommer Nelson att få ett betydligt längre spår.
Vad gäller Nelsons morrande mot andra han-hundar har vi ännu inte lyckats få bukt med detta. I lördags hade jag lust att göra leverpastej av honom. På spårkursen i tisdags höll vi oss borta från övriga han-hundar (dvs Nelson fick sitta i bilen när vi spårat färdigt). Idag var jag inne på Anders Hallgrens hemsida. Han har skrivit en del böcker om hundars beteende. På hemsidan skrev han lite tips om vad man skulle tänka på om man hade en hund som hade svårt med hundmöten. Viktigt var att iaktta hundens reaktion när han mötte andra hundar. T ex viftar han på svansen eller står svansen rakt upp m m. Att hunden morrar behöver inte innebära att han är ilsk, utan det kan vara ett sätt att tala om att han inte känner sig bekväm i den situation, att han är osäker. Likaså ansåg han att man skulle hålla en mjuk linje, inte dra/rycka i hunden, det kan istället få hunden att tro att matte är med på attacken mot den mötande hunden. Så vi bestämde fr o m nu försöker vi köra den mjuka linjen istället.
Idag på skogspromenaden hade vi tur som mötte två hanhundar (ej på samma gång). Så jag och Nelson gick bort från vägen och ställde oss lite vid sidan om. Det var en terrier som slet och drog i kopplet. Ägaren sa att han var lite vild. De stannade på vägen och pratade med Bill och Max och jag Nelson stod kvar vid sidan om. Nelson morrade inte!!! Han viftade på svansen och gnydde. Jag blir inte klok på den hunden. Tydligen känner han sig inte hotad när han slipper möta hundarna öga mot öga. Han fick jättemycket beröm. Sedan gick vi vidare och då såg vi Nelsons ärkefiende, en Springer-Spaniel-hanne. Det var "matten" som gick idag så hon stannade och inväntade på vad vi skulle göra. Vi gick in åt sidan igen och hon gick förbi med sin hund som skällde lite. Han har väl förmodligen inte glömt förra attacken från Nelson. Det gick bra det också! Nelson viftade på svansen - det blev en liten skäll-morr, men inget elakt och ingen svans rakt upp. Jag var så stolt över honom. Det var så skönt att inte behöva dra i kopplet och skrika "fy" till honom och försöka få ner honom på marken. Han och jag har sådana drabbningar och jag känner att jag orkar inte det längre. Det blir ju heller inte bättre.
På spårkursen i morgon skall vi försöka att göra så att efter alla hundarna är klara med sina spår skall jag låta Nelson vara med på instruktörens genomgång. Vi skall dock stå en bra bit från de andra han-hundarna så att han inte känner sig trängd och se om det blir lika bra resultat då. Håll tummarna!
|
|
I går var vi i Larv på hundutställning och Max kom på 3:e plats i öppna klassen! Skoj för Max och husse som ställde honom. Tyvärr tog jag inga kort, men hoppas att Ulrica och Robin fick med Max på några av sina kort. Efter hundutställningen åkte vi till Bills bror och svägerska i Flakeberg och käkade lunch med dem. Hundarna vilade ut i skuggan. Det var en trevlig dag, vi fick mycket sol på oss. Idag har vi varit ute med hundarna tidigt på morgonen och sent på kvällen. På dagen har de legat i skuggan här hemma i trädgården och vi har hunnit plantera lite blommor och klippt gräset. På tisdag är det dags för spårkursen igen.
|
Varit en underbar härlig helg med mycket solsken! I torsdags var vi på Leoträff uppe i Jonslund (Skaratrakten). Marie-Louise hade lämnat över "stafettpinnen" denna gång till Oili som hade arrangerat en trevlig dag. Det var lika trevligt som på Marie-Louise träffar! Tack till Er båda. Vi träffades hemma hos Oili med alla våra leonbergers (tror vi var ca 20 hundar) för att ta en tipspromenad i skogen. Behöver jag säga att det bara var hundfrågor....
Bilden visar en liten tjejvalp från kennel Racy-Star som fångat Bills intresse. Vi skall inte ha några mer hundar, bara så att ni vet. Visst var hon söt!
På lördagen tog vi motorcyklarna ner till Slottskogen för en MC-träff (Kortedala MC-klubb). Vi tog inte med kameran så det blir inga kort därifrån. Sedan skyndade vi oss hem för att åka till Kinna för blodspårkurs med vovvarna. Denna gång gick det inte lika bra, vare sig för våra hundar eller för övriga. Alla var lite okoncentrerade. Efter spårningen stod vi och väntade på instruktören (han hade Max kvar samt Hero) och då skulle naturligtvis Nelson visa vem som var störst, bäst och vackrast. Han gillade inte att brorsan Ture stod och nosade på Ulrika och Robins tik Diva. Nelson hörs i hela skogen, kan jag säga. Fördelen med haltin är att han kommer ingen vart utan det blev tillsägelse och så tog jag och han en vända åt andra hållet och gick sedan tillbaka. Nu är han 22 månader gammal och är i sin värsta ålder - jag hoppas verkligen att det snart släpper. Kan väl säga att även Ture gav till lite morr utan att Nelson började först. Om några guldstjärnor skulle delas ut så är det till Max och Hero (båda snart 4 år) - de struntade helt i unghundarna. Det är bra med lite äldre, erfarna hundpojkar....
Söndagen blev det som vanligt en (eller rättare sagt två) skogspromenad/er i skogen samt en MC-tur ner till Fjärås Bräcka och lite till (kommer inte ihåg vad stället hette). Ett par vänner till oss har köpt en gård med mark (12 hektar) och vi var lite nyfikna och se hur det såg ut. De har en hel del att göra nu med renovering av Hallandslängan, bygga nytt stall, hängna in marker m m, men det kommer att bli jätte-bra när de är färdiga. Det var väldigt fint där nere och ser väldigt rofullt ut.
Tufft gjort av dem. Lite avundsjuk - flytta ner, ha generationsboende med dottern och dotterns kille och deras hästar, både tufft och modigt. Nu är jag ingen hästtokig tjej (får man säga tjej när man är 49 år??), men gärna flytta till ett sådant boende med våra killar och våra hundar - det skulle jag kunna tänka mig (har inte frågat killarna, kanske bäst att säga). Håller tummarna för Janne och Mia!
|
Idag tog vi en lite längre promenad. Vi hade med fika till oss och vovvarna. Vädret var med oss, det började inte regna förrän vi var hemma efter två timmar. Tror att Max & Nelson njöt då de fick springa lösa en hel del.
Kommande vecka blir en intensiv vecka. Det börjar redan på torsdag 1 maj med Leo-träff uppe hos Marie-Louise på Garplyckans kennel. Har vi tur blir vi bjudna på middag hos Bills bror och svägerska i Flakeberg. På lördagen skall vi på Kortedala MC-klubbs årliga "gammel"-träff i Slottskogen. Man träffas kl 12.00 med mc och fikar på Vita Bandet. I vanliga fall brukar vi fortsätta med en mc-tur, men nu kommer vi få bråttom då vi skall upp till Kinna på spårkurs med vovvarna och andra leosar. Kursen börjar kl 14.30 - så det får bli en snabb mc-tur tillbaka från Göteborg och hem. Bilen är färdigpackad med spårlina, sele, hundgodis samt fika till oss - det är bara att stoppa in hundarna och dra!
Veckan därpå är det hundutställning i Larv. Vi har anmält Max till denna. Nelson får bara följa med för att socialiseras. Vi har köpt en ny halti till honom, som är mycket mjukare än den förra och som passar bättre på honom. Han är from som ett lamm när han har grimman på sig.
|
Vilken underbar helg! Vi har varit ute mycket, både i skogen och i trädgården. Faktiskt fått lite solbränna i ansiktet. Söndagen avslutades med spårkursen uppe i skogen mellan Borås och Kinna. Det var Annika/Börje med Molly och Milton, Ulle/Robin med Hero, Nova och Diva, Maggan med Nemo och Ture samt vi och sist men inte minst, hundinstruktören Bengt Stadig. Han hade lagt ut ett blodspår för varje hund. Först fick vi följa med när Maggan gick med sina hundar (inte båda hennes hundar på en gång naturligtvis). Nemo har ett viltchampionat och Ture skall väl snart börja tävla han också. Hon visade och instruktören berättade. Ture och Nemo var duktiga, det märktes att detta kunde de. Sedan fick vi andra gå med instruktören och Maggan på var sitt spår. Dessa spår var inte på mer än 100 meter, men det räckte nog för alla våra hundar. Hundarna var jätteduktiga och vi tyckte alla att det var väldigt roligt. Jag gick med Nelson och Bill med Max. Nelson var så duktig och tyckte detta var roligt. Han hade nosen i marken och sökte bra. Tappade väl spåret en gång och då fick jag säga kommandot "sök" till honom igen och så hittade han det igen. Bill sa att Max också tyckte detta var skoj. Vi avslutade med fika och korvgrillning. Dessvärre kunde vi av naturliga skäl inte ta kort under spårningen. Finns lite kort i fotoalbumet från dagen. Tack Maggan samt vår instruktör Bengt för en bra dag!
Alla var nöjda, så nu har vi anmält oss till en spårkurs tillsammans. Suck....nu går mc-turerna åt pipan. Vad gör man inte för sina hundar....... Det blir nog tid med det också. I mitt nästa liv skall jag skaffa hundar när barnen är små, då är man ändå bunden av barnen på ett annat sätt än när de är stora och flygfärdiga.
|
|
Varit ute med hundarna i skogen. Vi tog en längre promenad än vi brukar. Ingen sol, men gott väder. Nelson hade haltin på. Vi mötte dock inga hundar. I torsdags när vi tog vår skogsrunda gick Bill med Nelson, utan halti. Då mötte vi en liten hund som vi inte sett tidigare. Max bryr sig inte, utan går bara förbi, men Nelson fick "spatt" - morrade som en galning och försökte nå den lille hunden. Lite tråkigt, eftersom det gått så bra de sista veckorna. Det enda positiva med detta (om man nu skall säga att det är positivt) är att det är ingen skillnad om jag, Rosangela, går med honom eller om det är Bill som går med honom. Nu har Bill lättare att hålla honom. Han lyfte upp Nelson i halsbandet så att frambenen dinglade i luften. Så haltin åkte på igen.
|
Bill och Christoffer på kvällspromenad med vovvarna, underbart väder. Vi fick sällskap med Maria som var ute och promenerade med Tea & Elsa - det hade Max & Nelson inget emot....
Vi mötte faktiskt hundar i två omgångar, bara tikar, så Christoffer som höll Nelson fick inte känna på Nelsons morr.
|
Avslutning i lydnadskurs II. Det gick riktigt bra idag.
Inga direkta morr (bara småmorr några enstaka gånger). Vi fick även träna på personsök i skogen. Som synes på bilden var
Nelson mer intresserad av en Leonbergertik som var och tittade på kursen.
Han satt därför bakvänt och tittade på henne medans vi andra tittade framåt och lyssnade på instruktören. Nu blir det ingen hundkurs för vår del förrän efter sommaren. Vi har lagt in nya kort i fotoalbumet från dagens hundkurs.
Snart är det dags att ta fram våra motorcyklar.
Bill har bytt olja och filter på sin mc, nu väntar min på samma behandling.
|
|
Hoppas att det inte är något "Aprilskämt", men jag har lite krångel för närvarande med Max sida - håller på att uppdatera och ändra lite. Jag har mejlat kundtjänsten, får se om dom kan hjälpa mig.
|
|
Lite sol hade vi idag i alla fall. Hundkursen gick bra. Lite morrande, men inte mycket från de tre "morr-hundarna". Vi fick inte träna möten idag, utan bara inkallning, samt inkallning med stopp efter halva vägen. Samtliga hundar (förutom labradoren August) var lite tröga med att stanna efter halva vägen. Vi fick avsluta dagen med att kommendera hundarna att ligga i rad med plats för husse respektive matte. Erling (tränaren) bestämde placeringen av hundarna. Max och Nelson fick inte ligga bredvid varandra eftersom de är i samma familj och då blir en flock. Nelson hade Brutal bredvid sig. Vid Brutals sida låg Haddock. Sedan kom schäfertiken, sedan Max och slutligen August. Sedan fick vi alla gå därifrån och gömma oss bakom bilarna på parkeringsplatsen. Kvar i paddocken var Erling med två hjälptränare. Två minuter skulle vi vara borta och sedan ropade han tillbaka oss. Hundarna fick inte resa sig upp förrän vi sa till. Varken Nelson eller Max hade försökt resa sig under tiden Bill och jag var borta. Det var skoj. Nästa söndag är sista gången.
I eftermiddags tog vi en skogspromenad här hemma. Strax innan vi kommer till skogen mötte vi en man med sin golden retriever. Det här var ingen som vi träffat tidigare. Hunden såg jätterädd ut och ägaren berättade att det var en hane som var rädd för andra hundar. Jag och Nelson gick förbi med snabba steg och tror ni Nelson morrade? Nä, han gnydde och fortsatte gå. Max och Bill kom efter och även Max gnydde. Det var som om våra hundar tyckte synd om den andra hunden. Hur som helst det känns som Nelson har börjat lugna ner sig, men haltin får vara på ett tag till när vi promenerar. Tyvärr har vi inte tagit några kort.
|
|
Tråkigt väder hela dagen. Regnade hela tiden. Tog en promenad med hundarna till Landvetter centrum och tillbaka. Promenaden tog cirka 1,5 timme. Vi mötte inte så många på vägen, men två hundar lyckades vi möta och det gick så bra med Nelson. Han gnydde (inget morr eller försök till utfall) och ändå var det två han-hundar vi mötte! Jag hade som vanligt haltin på Nelson och den kommer jag att ha på till dess att jag själv känner mig lugn med mig själv och Nelson när vi möter hundar. Skall bli roligt i morgon på hundkursen och se om han har lugnat ner sig. I morgon skall dock Bill få gå med Nelson.
Läste i Anders Hallgrens bok "Alfasyndromet, om ledarskap och rangordning hos hundar" om att morrning är något som oftast misstolkas. Han skriver att om man studerar hundens kroppspråk när den morrar så kan man se att den i de flesta fall är undergiven, till och med rädd. Han skriver också att man skall ha tålamod och träna mycket på att låta hunden möta det han är rädd för samt att det tar tid! De här två sista veckorna har det i alla fall bara blivit bättre.
|
|
|
|
|
Jag hittar inte mina leksaker... jag fick inga våfflor heller.
|
|
|
Bara snö så långt ögat kan se!
Jag (Bill), Rosangela & Christoffer har klämt i oss våfflor idag, mums!
Johan satt i bilkö uppför Kallebäcksbacken, så hans våfflor förverkades av den glupska familjen.
Jag skall blidka Max & Nelson med tuggben för uteblivna våfflor..tror inte Johan vill ha tuggben.
Ha det så bra i snön alla vovvar, mattar & hussar!
|
Guldstjärna till Nelson!
Idag tog vi en promenad runt Delsjön med hundarna. Läser man GP ibland kan man läsa arga insändare om lösa hundar och hundägare som inte har koll på sina hundar m m. Så vi åkte iväg i förmiddags för att möta alla hundarna!! Nelson fick gå med mig (Rosangela) med haltin på. Han skötte sig så bra. Så många lösa hundar mötte vi dock inte. Vi mötte en lös hund som gick med ett ben i munnen och som hussen hade full koll på. Det var inga problem alls. Sedan mötte vi fem hundar till totalt på den 1 ½ timma långa promenaden samt längdskidåkare, löpare m m. Inget morr överhuvudtaget. Kan väl sägas att när jag har haltin på Nelson så blir ju jag också lugnare, vilket gör att Nelson också blir lugnare. Kanske inte behöver kontakta Cesar........ Det får bli promenader lite oftare bland folk och fä och just nu kanske låta våra underbara promenader här hemma i skogen vara en stund. Nästa helg skall vi ta med oss Nelson och hälsa på hans uppfödare, Sanna (Teamaides kennel) och visa upp honom. Det var länge sedan hon såg honom (hon får dock kort av oss med jämna mellanrum).
|
Så bra det gick idag!! Vi mötte Ulle, Robin, Alva, Matilda och hundarna utanför vårt garage. Max och Nelson blev alldeles spralliga när Nova och Diva kom ur bilen. Två tikar som löper - de gillade de båda två. Ett litet morr gjorde Nelson när Hero kom ut, men inte mer. Sedan gick vi alla ut i skogen. Nelson har tydligen lättare att hantera andra hundar när han har dem vid sidan om och slipper möta hundarna ansikte mot ansikte. Det var strålande väder! Jag har lagt ut några kort i fotoalbumet. Det är inte lätt att få fem hundar att titta framåt på samma gång! Vi skall försöka att träffas oftare och gå ut med hundarna. De mår ju bra av det allihopa.
Stärkt av framgången med Nelson tog Bill, jag och vovvarna en promenad på eftermiddagen till Landvetter centrum. Eftersom jag skulle hålla Nelson tog vi haltin på honom. Fem olika hundar mötte vi, varav en tik. Det blev inte de vanliga vrålen och utfallen, utan ett litet morr till var och en av han-hundarna, men inte mer. En väldigt bra dag!
|
En härlig dag var det idag, trots att det blåste kallt. Idag skiftade vi om, Bill fick ta Nelson och jag tog Max. Vi hann inte ens komma fram till skogen när vi mötte två tjejer med två rotweilerhannar (stora!). Nelson gjorde inget (naturligtvis när han går med Bill!) förrän den ena av hundarna började morra åt honom, då tog det hus i Nelson också. Vi stannade en bit längre bort från hundarna och pratade med deras "mattar" för att Nelson skulle känna sig trygg och då var det ok. Vår kära Max fullständigt skiter i hundarna, han travar på och bryr sig inte. I skogen tog vi lite kort på hundarna och de fick springa fritt. På väg hem mötte vi nästa hundägare med han-hund. Han har Nelson mött förut och den gången välte Nelson omkull mig. Fortfarande fick Bill gå med honom. Men det blev morr igen. Även nu gjorde vi så att vi stannade en bit ifrån och pratade med ägaren. Det lustiga är att Nelson lugnar sig och gnyr och rätt som det är kör han igång igen med sitt förfärliga morrande. Det känns ialla fall som det inte bara är ett "matte-problem". Det blev en kopp kaffe på verandan när vi kom hem för solen sken och det gäller att passa på. Nu i kväll har det varit lite påsksmällare i området, så vi släpper inte ut hundarna ensamma på tomten. Jag vill inte att de skall bli rädda för smällare. I morgon får vi leos-besök. Ulle och Robin kommer med Hero, Nova och Diva och naturligtvis med sina barn Alva och Matilda. Vi skall ta en promenad i skogen med alla hundarna. Det skall bli roligt och framför allt lärorikt för Nelson. Vi hoppas att han skall tycka det är mer spännande med tjejerna (som precis har börjat löpa) än med Hero. Berättar i morgon hur det gick. Håll tummarna!
|
Idag hade vi båda tagit ledigt från våra jobb, vilket gjorde att vi kunde ta en skogspromenad när det var ljust. Max och Nelson fick vara lösa i skogen och springa omkring. Jag testade inkallning med Nelson. Säga vad man vill om buspojken Nelson, men han kommer när man kallar på honom!
|
|
Bill skriver.
Burr!!! Vaknade och tittade på termometern, -11, inte vad jag tänkt precis. Ha! tur att jag hade ställt in tiden på bilvärmaren. Efter vovvarnas "morgonrunda" ville de inte komma in, det var mycket behagligare i snön tyckte de. Till slut kom de in, så att Rosangela & jag kunde åka till jobbet. Vi öppnar alltid dörren till Christoffers rum när vi åker så att de kan gå in och "gosa" med honom.
Bilen var varm, men....SPOLARVÄTSKAN! Jag hade ju fyllt på sommarblandning. Bottenfrusen spolarbehållare, jajamän.
Fick göra ett "depåstopp" för tvätt av rutan. Sedan hittade jag en bil att ligga bakom som skvätte bra så att jag kunde få vått på rutan hela vägen till Borås. Nu har bilen stått inne i verkstaden (på mitt jobb) så att den är tinad. Och med mera sprit i behållaren...
Har det ganska lugnt på jobbet nu, gott att få städat undan allt "gammalt".
|
Äntligen, det var ett tag sedan vi skrev nåt i dagboken!Men egentligen har det inte hänt så mycket. Dagarna går och vi längtar till lite varmare väder UTAN REGN!!!!
Trädgården ser ut som en gyttjepöl efter alla rivstarter vovvarna har gjort. Förstår ni hur det ser ut inne efter två långhåriga monster som idkat gyttjebrottning! Hur kan man älska dessa monster som skitar ner, äter, skiter massa bajskorvar i trädgården...och skrämmer livet ur de hundar vi möter på promenaderna. Dom är underbara dessa vovvar, trots allt, så tillgivna, charmiga och kramgoa!
Dragselen jag köpte till Max väntar på en kärra, har sett en lämplig på Biltema, behöver bara två skaklar så bär det iväg, Max behöver arbeta upp lite muskler.
Båda vovvarna har börjat fälla så vi kammar dem i skogen när vi promenerar, det blir ju en hel del hår, så att säga.
En del har varnat oss för att två hannar kan bli ovänner, men ser man på bilden och på hur de gnabbas så är jag ganska lugn i det avseendet, de verkar vara väldigt goda kompisar.
|
|
Helgen gick så fort så vi hann inte skriva någonting på söndagkvällen. I lördags var vi på 50-års kalas och då fick Max och Nelson inte följa med, utan fick vackert stanna hemma. Vi tog en rejäl långpromenad på eftermiddagen, mötte tyvärr inga hundar alls. På söndagen var det hundkurs igen. Jag och Nelson hade pratat öga mot öga på morgonen, där jag talade om för honom att det skulle vara skoj om vi kunde slippa "morr" denna söndag. Han tittade så snällt på mig när jag sa det. Det började bra - vi ställde oss vid August (labradorhanen) och hans matte. Nelson var så duktig, sa inget alls. Däremot i andra ändan av hundplatsen kom det lite morr från Brutal och Haddock. Det är skönt att det inte bara är Nelson. Sedan tränade vi som vanligt hundmöten. Nelson fick möta August, tätt, och det funkade hur bra som helst. Varför går det med vissa han-hundar och inte med andra? Sedan fick vi växla om och då blev det Brutal som vanligt..... Och morr, morr, morr och då är min andhämtning ungefär som den är efter jag har tränat på Friskis. Detta innebär naturligtvis att Nelson blir ännu mer på hugget. Ibland gick det bättre, men för det mesta blir det ordentliga vrål. Erling gjorde så att han gick bakom Nelson och då var han minsann lugn - ögontjänare det är vad han är! Sedan bytte vi igen och vi fick möta schäfertiken Sanna - Nelson är snäll som ett lamm. Tyvärr hann vi inte möta Haddock, men det kommer fler tillfällen. Dagens övningar avslutades med sök i skogen samt apportering. Nelson gillade detta till skillnad från Max och Haddock. Leonbergers har oftast inget intresse av att apportera. På eftermiddagen tog vi en ordentlig skogspromenad och sedan slocknade hundarna.
Idag var Bill ute med hundarna i skogen och mötte samojederna Leo och Bella. Det gick bra. Efter en stund dök Elsa och Tea med matte upp. Nelson la sig ned och Tea som är ca 6 månader hoppade och skuttade vid honom.
|
Christoffer tog sitt körkort idag, hurra!!! Så nu blir det väl slagsmål om familjen Hansens bilar......
|
|
|
|
|
Vad skall Erling nu hitta på?
|
|
|
Idag blev det mycket hund hela dagen. På hundkursen fick vi träna på framförgående i koppel samt platsläggning. Hundarna fick ligga på marken och vi gick en bit därifrån. Max skötte sig (som vanligt), Nelson låg kvar fram till dess att jag gick tillbaka till honom, då reste han sig innan han hade fått kommando att det var ok. Så det var bara att lägga honom igen och gå därifrån. Min f d arbetskamrat Ing-Marie med man kom och tittade på. Hon tyckte att Nelson ändå var duktig. Han visade lite "morrningskonster" när de var där och tittade. Som vanligt var det Nelson, Brutal och Haddock som syntes och hördes. Men sammantaget var det ok. Som avslutning på dagens kurstillfälle följde vi med Erling ut till skogsområdet intill och tränade på personsök. Hundarna tyckte detta var jätte-skojigt att leta efter sina mattar/hussar. Vi var alla nöjda och då tyckte Nelson att dagen måste avslutas med ett ordentligt morr åt Brutal. När jag pratade med Erling och var lite ouppmärksam passade Nelson på att dra iväg mot Brutal. Tyvärr hade jag kopplet i fel hand så jag hade inget att sätta emot. Båda visade käftarna, men både jag och Brutals matte fick ordning på dem. Nästa gång, innan jag börjar prata så skall jag se till att jag har honom i säkert grepp i rätt hand. Sedan åkte vi hem med två trötta hundar. Tänkte att det skulle passa bra eftersom vi skulle få besök av Leonbergern Milton (9 månader).
De kom vid 14-tiden och vi gick ut med båda våra hundar för att möta Milton och hans matte och husse på neutral mark. Milton fick nosa på Max och Nelson. Nelson gnydde och det verkade gå och gick bra och så plötsligt börjar han morra ilsket. Jag hade inte halti-grimman på, utan bara helstrypet, men då fick faktiskt Bill ta honom, för han drog och slet så det kändes som jag inte skulle kunna hålla honom. Vi gick in på trädgården och släppte Max och Milton lösa. Nelson fick vi sätta i hundgården till hans stora förtret. Det är synd att han inte förstår människospråk. Ibland undrar jag när han skall fatta att om han inte morrar så kan han vara med och leka. Sedan tog vi in Max i huset och släppte ut Nelson (i koppel). Det gick sisådär. Han ville så gärna leka, men skulle då och då ändock morra och han låter som jag vet inte vad. Jag tycker att det låter som han skall äta upp Milton. Milton sprang först stora omvägar runt Nelson, sedan vågade han sig fram. Vi berömde Nelson när han inte morrade, utan bara gnydde och avslutade när Nelson skötte sig. Sedan fick Milton följa med in i huset och Nelson fick vara i hundgården. Efter fikat gick vi ut igen så att Milton och Max kunde leka. Det är så roligt att se när två Leonbergers leker med varandra! Sedan tog vi ut Nelson igen (Max fick gå in) och då gick det mycket bättre. Nelson fick vara kopplad men de lekte med varandra, en kopplad och en okopplad visserligen. Milton var inte längre rädd utan de busade med varandra. Det är möjligt att det hade gått bra om vi släppt Nelson, men vi ville inte chansa. Milton är 9 månader och väger 55 kg, Nelson väger lite drygt 68 kg. Milton la sig på rygg och Nelson fick nosa på honom. De morren som kom var lekmorr. Vi avslutade när det var som bäst. Rom byggdes inte på en dag så vi får väl hoppas att Nelson blir lite förståndigare med tiden och inte ser alla hanar som fiender.....
|
Har varit i Stockholm på kurs. Bill hämtade mig på centralen nu ikväll tillsammans med vovvarna. De stod så snällt bredvid honom. Det var fullt med folk, men det var inga problem. Bill berättade att hundarna hade blivit fotograferade av en kille. Han skulle visa bilden för sin mamma som var hundtokig, hade han sagt. Till något helt annat - I tisdags kväll när vi var ute och promenerade med hundarna mötte vi Scooby (Grand Daniosen som vi hade sett skymten av en annan kväll). Hans matte stannade en bit ifrån oss och jag sa, att jag har hund som är lite ilsk på andra han-hundar. Det har jag också, sa hon. Scooby hade också en halti, så jag tror att vi båda kände att det inte skulle bli några problem. Scooby gjorde en liten morr, Nelson gnydde (kors i taket). Vi stannade på var sin sida av vägen. Då började båda hundarna att morra, men inte så farligt. Vi stod där och pratade och hundarna tystnade. Nelson satt och Scooby låg. Vi pratade om att nu skall vi försöka mötas och stanna och prata så att hundarna vänjer sig vid att man skall kunna göra så utan att morra. Hon brukade också gå i skogen som vi. Glömde förresten säga att Max var snäll som han brukade - inget morr där inte. På söndag får vi besök av Milton, en leonbergerkille på ca 7 månader, tillsammans med hans matte Annika och husse Börje. Miltons pappa Hjalle är morbror till Nelson.
|
Klockan är 18.00 och båda hundarna ligger och sover på golvet. De har fått anstränga huvudet ordentligt idag på hundkursen. På kursen har jag (Rosangela) inte nosgrimman på Nelson, utan bara helstrypet. Vi kom dit en liten stund innan kursen börjar, just för att Nelson inte skall börja mopsa upp sig. Max behöver vi inte bekymra oss för. Han tar det så lugnt, rent ut sagt han bryr sig inte. Vi tog ut dem båda ur bilen och börjar dra oss mot det inhägnade området. Innanför är Hadock (den andra Leonbergern), fast Nelson gjorde ingenting, vi stod utanför och pratade bara. Så jag tänkte "vad skönt, han har lugnat ner sig". Brutals matte och husse går och hämtar sin hund i bilen och tar ut honom och då börjar naturligtvis Nelson att morra. Brutal vänder och hoppar in i deras bil igen. Sedan tar de ut honom och han och Nelson börjar morra lite. De har tydligen fattat antipati för varandra, kan nämnas att de är lika gamla (ca 19 månader). Erling, vår kursinstruktör, börjar som vanligt med att låta oss gå med våra hundar i en ring. Där är det inga problem. Nelson och jag går bakom Hadock - här fungerar det. Sedan tränade vi på inkallning och stanna, dvs jag ropar in Nelson och när han är halvvägs säger jag "stanna". Det hade alla hundar förutom en schäfertik och Max svårt för. När alla hade tränat detta skulle två hundar (fast de fick inte stå bredvid varandra) med ägare kalla in samtidigt. Nelson och Brutal fick äran att göra det tillsammans. Först trodde jag att Erling menade att de skulle stå bredvid varandra och sa att det kommer aldrig att gå, men det var inte meningen, puh... Trots att Brutal och Nelson var lösa (visserligen med en 10 meters mellanrum) var de inte intresserade av varandra. Kan väl säga att båda hade problem med att stanna efter halva inkallningen. Men de lärde sig, även om det behövs mer träning. Max fick träna detta tillsammans med Hadock. Hadock hade väl samma problem som Nelson och Brutal så vår käre Max tyckte att detta blev väldigt långtråkigt. Han satt och satt (hundarna skulle ju kallas in samtidigt) och satt och när han till slut blev inkallad så var det med en snigels hastighet. Han stannar dock som han skall. Vad tränade vi mer? Jo, alla hundar sitter i ring bredvid sin ägare och en hund med ägare går slalom mellan övriga. För de hundar som går lydigt och snällt med sina ägare går detta rätt så fort. Nelson och jag fick gå flera varv. Han tyckte att man måste morra på Brutal framför allt. Sista varvet halvsprang jag något med honom och då gick det bättre, men sista varvet vågade han inte gå förbi Brutal av någon anledning, så jag fick dra honom förbi och när Nelson kom till Max ville han stanna där. Sedan tränade vi möten och vem tror ni Nelson och jag får träna möten med???? Brutal naturligtvis. Skam den som ger sig. Brutals matte och jag satte igång. Ena gången är det Nelson som morrar åt Brutal när vi möts och andra gången är det Brutal som börjar morra. Sedan "tvingade" Erling oss (Erling - som Du vet så litar jag på Dig) att gå fram till varandra, sätta ner våra hundar så att de tittar på varandra och sedan skall vi "mattar" skaka tass och prata. Det såg säkert väldigt roligt ut när hon och jag hälsar på varandra överdrivet och säger "Hej på Dig, vackert väder det är idag" osv. Kanske bäst att säga att "mattarna" inte är ilskna på varandra. Hundarna morrade faktiskt inte. Övriga hundar fick möta mer än en hund. Max fick möta Hadock samt schäfer-tiken. Båda dessa möten gick naturligtvis bra! Undrar om jag och Nelson någon gång kommer vara "bäst i klassen"?????
Slutligen fick hundarna sitta i rad med sin möteshund mot sig. Alla fick släppa kopplena och ta ett steg bakåt och hundarna fick sitta kvar. Inget hände, fast då var väl hundarna så trötta att ingen ville/orkade göra något. Nelson och Brutal låg ner och tittade inte ens på varandra. Sedan var det slut och vi åkte hem och åt. Skogspromenaden togs lite senare. Nästa vecka (på lördag) är det Leonbergerträff utanför Arentorp (Isakes kulle), då skall vi promenera i skogen, få träna på spår samt grilla. Det är lokalombudet för Leonbergerklubben i Västra Götaland som ordnar detta. Tack Marie-Louise för att du har dessa trevliga träffar! Vi brukar vara med på de flesta av träffarna.
|
|
|
|
|
Vad har jag gjort för att förtjäna detta...
|
|
|
|
|
|
|
Passa dej så att jag inte äter upp all din mat!
|
|
|
Efter den obligatoriska morgonpromenaden åkte Rosangela & jag till Göteborg. Hon hade en tid hos sin frisör, Efteråt strosade vi runt lite och tittade i affärer. Vi såg faktiskt några snygga lampor hos Elboden. Vi behöver lite mer ljus runt matsalsbordet. Annars hände inget speciellt . Christoffer & Sara var hemma och Johan med, fast han sov, han jobbar ju natt. Jag har faktiskt lyckats med att få igång E-posten på vår laptop som vi skall ha i fortsättningen, den tar mindre plats än "ångmaskinen" vi har nu. Men jag kommer inte överens med Windows Vista , jag gillar XP Professional som vi har kört med tills nu, men det är väl bara att lära sig ...jag kanske börjar bli bekväm av mig. Häromdagen var jag på Huvudröds och köpte hundmat till Nelson (Royal Canin large breed Junior) Samtidigt köpte jag Bravo oxburgare (djupfryst kött), trodde jag. När jag kom hem såg jag att istället hade jag fått Bravo Plus . Det är djupfryst helfoder. Ok. jag får väl prova om vovvarna äter detta då. Jag brukar blanda oxköttet i deras torrfoder för att få mer smak och naturligt protein i maten. Det funkade jättebra, Nelson gillade det (men han äter ju allt ). Max lämnade inte en smula i skålen (till Nelsons förtret, han är ju slasktratten i familjen). Att Max skulle få en sån aptit med detta foder var ju bra och detta på grund av en felexpediering.
Ikväll fick jag upp den sista listen i köket , efter tapetseringen förra helgen. Nu är det hallen som står i tur, har bara tapetserat halva hallen.
|
Kom precis in från promenaden med vovvarna. Eftersom det var mörkt tog vi en promenad mot Landvetter istället för att gå i skogen. Nelson fick ha på sig en nosgrimma. Det är inget han gillar, men jag (Rosangela) ville testa och se hur det gick. Vi hann bara ut på Eskilsbyvägen så hörde vi ett "vovv" i mörkret. Nelson hoppade till, men såg inte den stora Grand Danoisen på andra sidan. Det blev i alla fall inget morr från Nelson! Sedan fortsatte vi och mötte efter en stund en tax-tik (inga problem), två labradorer (morr) och slutligen en samojed (inga problem). Naturligvis med ägare. När vi mötte labradorerna trodde jag att det inte skulle bli några problem och halvvägs förbi dem var jag dum nog och berömma honom. Då kom morret (faktiskt inte så ilskt som det brukar) och försök till att hoppa fram, men se det gick inte med nosgrimman! Sammantaget är jag faktiskt nöjd med promenaden. Nelson kan känna sig stolt - hans matte har till och med offrat spinning-passet på Friskis ikväll för hans skull. Fast det var det värt idag. Hoppas nu att vi kommer att möta Grand Danoisen någon mer gång. Han (vi vet att det är en hane) bor här i området någonstans.
|
Kommit hem från kursen Vardagslydnad 2, där vi även låtit Max deltaga i. Vi var totalt 6 hundar (varav en tik). Max och tiken var de nya deltagarna. Övriga kände varandra sedan föregående kurs. Idag tränade vi inga möten, vilket innebar att varken Nelson, Brutal eller Haddock gjorde några antydningar till morrningar. Alla uppförde sig exemplariskt. Vi tränade inkallning (en och en). Den enda som inte skötte sig var Max!!!. När han skulle tillbaka till Bill så tog han sig en avstickare till tiken som stod med sin husse längre bort. Han var väldigt förtjust i henne. Förresten jag saknade min f d arbetskamrat Ing-Marie som bor i närheten och som har lovat att komma förbi och titta - var var Du Ing-Marie??
När vi kom hem tog vi en promenad i skogen med hundarna.
|
Hej o Hå!!!
Idag har jag (Bill) mitt 60- års kalas (fyllde igår egentligen). Vi var en sväng i skogen på morgonen i ett underbart väder. La in lite bilder i fotoalbumet. Vi mötte först en dvärgcollie-tik samt en liten chichaua-valp. Nelson och Max blev alldeles till sig när de såg den lilla valpen, men av förståeliga skäl så fick de inte leka med den lilla. Väl nästan hemma träffade vi på Maria med vovvarna Elsa & Tea , inga bekymmer där heller.
Senare på eftermiddagen trodde jag att Nelson skulle riva huset. Han stod i burspråket och tittade ut när han gav till ett avgrundsvrål och rusade till dörren, jag tittade ut och såg grannarna stå vid staketet och prata med Max som dom alltid brukar göra. Jag släppte ut Nelson som rusade ner till Max och började morrgläfsa därnere, och se, där fanns en liten schäfervalp som Nelson skrämde livet ur (på bilden med Therese). Efter ett tag vågade valpen titta fram. Tänk om dom alltid kunde vara så små....
|
Jag (Bill) var ledig idag och tog därför en skogspromenad mitt på dagen med hundarna. Hundarna fick lufsa omkring i skogen, vi mötte inte en människa. När jag kom hem fortsatte jag med tapetseringen av hallen. Köket är klart, nu återstår hallen och matsalsrummet. Hade tänkt ha klart det till på lördag då vi har födelsekalas, men det blir nog att acceptera att köket och halva hallen blir klart till lördagen. Resten får tas nästa helg. Har lagt ut några bilder i fotoalbumet från dagens promenad.
|
Ingen fotografering idag heller på skogspromenaden. Vi gick förbi Lisbet och Janne som har två samojeder (Leo och Bella). De släppte ut båda hundarna och Nelson morrade inte alls! Han var mest intresserad av Bella, kanhända därför att han inte morrade. Alltid glädjande. Vi har lagt in en film när Max leker med Nelson under "Videoklipp".
|
Blev ingen morgonpromenad med hundarna idag, utan promenaden togs nu på eftermiddagen, strax innan det blev mörkt. På vägen upp mot skogen blåste det och var kallt. Däremot när vi kom in skogen blev det lugnt och stilla. Tog inga kort alls (däremot har vi lagt in ett kort från i somras). Tränade både Nelson och Max på lite "sitt och stanna kvar"-övningar. Tyvärr mötte vi inga hundar så Nelson fick inga möjligheter att visa att han är snäll. Jag (Rosangela) gick med honom och hade tagit med mig en stor, tjock, röd tumvante. Tänkte ha den för att kasta den på hans huvud om han började morra. Vi har anmält Nelson till fortsättningskurs hos Hundfixaren i Väst. Max kommer också att delta. Tyckte det var synd att han skall sitta hemma. Det skadar inte att han får vara med också. Den 10 februari börjar kursen.
Vår son Christoffer klarade teoriprovet i veckan så nu är det snart dags för uppkörning. Han kör jätte-bra så det bör inte bli några problem för honom.
|
Äntligen sol! Vi tog en lång skogspromenad med hundarna. Fåglarna kvittrade för fullt. Vi mötte en häst med ryttare och Nelson fick hälsa på hästen. Det gick bra. Tyvärr mötte vi inga andra hundar, däremot en massa folk som var ute och gick. Småbarnen var intresserade av hundarna så Max och Nelson fick hälsa på dem. Vi gjorde några avstickare i skogen för att rekognosera för en eventuell Leonbergerträff. Cicci har nämligen frågat oss om vi har någon lämplig slinga hos oss. Långt in i skogen släppte vi Max och Nelson - båda hundarna fick fnatt , sprang som galningar runt, runt. Vi var ute i drygt 2 timmar. Sedan smakade det gott med kaffe.
|
Idag har vi varit på Leonbergerträff i Ale som Cicci, kennel Gullefjun anordnade. Vi träffades vid gocartbanan i Ale. Totalt 19 Leonbergers med sina familjer! Cicci drog ut oss i skogen med buller och bång. Vi gick och gick och gick, över spångar, berghällar och mossar, men roligt hade vi. Efter 1½ timme stannade vi för fika och korvgrillning. Det var jätte-trevligt. Lite kort finns i vårt fotoalbum.
|
Stormen ja. Hittade bara en stackars tanig tall som trillat ner. Vi var ute i skogen i 1 1/2 timma idag och njöt av solen. Max fick springa upp och ner några gånger i träningsbacken i skogen.
Tror inte att han kände sig motiverad, speciellt när Nelson satt längst ner i backen och bara tittade på.
Och inte mötte vi några andra hundar heller som Nelson kunde morra på....
|
Fredag kväll, kvällsmys framför tv:n. Matte och husse tittar på Let's dance. Vi är så glada att vår kompis Maja kom välbehållen hem efter 12 timmars irrfärder i skogen.
|
Bill:
Jaha, så var grindarna fixade till den nya bilen, vovvarna fick en ny fäll också, lyxigt värre!
Nu får dom plats utan att vi behöver fälla baksätet.
Kan bli lite problem för Nelson med att komma in och ur , men jag får väl hjälpa honom.
|
Nya bilder i vårt fotoalbum från Nelsons hundkurs.
|
Hundkurs med Nelson
Rosangela: Idag var Nelson och jag på kursen hos Hundfixaren i Väst. Det var sista gången på "Vardagslydnad 1". Hälften av alla hundar/hundägare kom så vi var en liten mindre skara. Det började väldigt bra. Nelson morrade inte alls till en början. Vi ställde hundarna i en ring och gav kommandot att de skulle vara kvar och sedan fick alla hundägarna gå runt i ringen. Nelson stod/satt kvar! Då kändes allt mycket bättre. Sedan skulle vi gå slalom mellan hundarna och hundägarna. Plötsligt tyckte Nelson inte längre om Brutal (en schäferhane som är lika gammal som Nelson) och då var det som vanligt igen. Nelson morrar och försöker äta upp honom (åtminstone känns det som det). Full kalabalik och jag slet och drog. Mina godisbitar till Nelson (grisöron som han älskar) hjälpte inte alls. Erling (hundinstruktören) fick sedan jobba med Nelson och efter det skulle jag och Nelson öva i att möta Brutal med husse. Fem hundmöten, varav ett (!) var ok. Ryggen på mig höll konstigt nog.
Beslut om kastrering börjar komma närmare och närmare. Haddock (den andra Leonbergern) som är med har blivit kastrerad och han var så snäll. Han och Nelson (de största) har nämligen tidigare varit kursens morrigaste. Kommer sätta in bilder i fotogalleriet, men inte just nu. Bilden ovan föreställer Brutal och Nelson efter Erling har talat "allvarens ord" med dem.
|
Regn, regn, regn. Slutar det aldrig? Vovvarna är riktigt blöta idag efter morgonpromenaden. Vi mötte Leo & Bella, två samojeder som Max & Nelson brukar leka med. Det går fortfarande bra med Nelson & Leo inget morr!
Igår monterade jag en koppling på kranen i tvättstugan så att jag kan spola vovvarna med ljummet vatten på utsidan groventrén.
|
Första steget till en hemsida för Max och Nelson. Det känns lite tafatt just nu, men vi (eller mest jag Bill) jobbar på det. Idag har Max och Nelson varit på en skogspromenad med mig i hällregn. Jag har gjort levergodis i ugnen som vovvarna skall ha när de har förtjänat det. Tack för alla hälsningar i gästboken
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hej jag heter Nelson och har fått jättemånga nya kompisar på nätet.
|
|
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|